What do you think?
Rate this book
Kun sanat loppuvat – Kim Wallin tarina
Peter Madsenin sukellusveneessään murhaaman Kim Wallin tarina.
Kim Wallin vanhempien väkevä kertomus surmatusta tyttärestään - tarina surusta ja menetyksestä mutta ennen kaikkea ylistys elämää rakastaneelle ja vahvan oikeudentajun ohjaamalle ihmiselle, joka tulee muistaa kaikkea muuta kuin uhrina.
Elokuu 2017. Toimittaja Kim Wall lähtee merelle tanskalaisen keksijän Peter Madsenin kanssa tämän omatekoisessa sukellusveneessä. Juuri ennen sukellusta Wall ikuistetaan valokuvaan sukellusveneen tornissa. Se on viimeinen kerta, kun hänet nähdään elossa. Lahjakkaan nuoren toimittajan katoaminen nousee uutissensaatioksi, ja tuntien ja päivien kuluessa tarina saa yhä karmivampia käänteitä. Toukokuussa 2018 Madsen tuomitaan elinkautiseen vankeuteen Wallin murhasta.
"Herään keskellä yötä. Levottoman unen aikana mielessäni on itänyt kaksi ajatusta. Ensimmäinen on se, että Kimin elämän tulee jatkua stipendirahaston kautta, että: häntä ei saa unohtaa. Toinen on se, että tämä kirja, hänen todellinen tarinansa, on kirjoitettava, ja että sen kirjoitamme me." Tämä päätös tarjoaa tiettyä lohtua - a luta continua - taistelu jatkuu.
Ingrid Wall (s. 1956) on ruotsalainen pitkän linjan toimittaja ja Joachim Wall (s. 1952) on ruotsalainen valokuvaaja. Heidän tyttärensä, toimittaja Kim Wall joutui juttukeikalla tanskalaisen keksijän Peter "Raketti" Madsenin murhaamaksi tämän rakentamassa sukellusveneessä.
Kim Wallin vanhempien väkevä kertomus surmatusta tyttärestään - tarina surusta ja menetyksestä mutta ennen kaikkea ylistys elämää rakastaneelle ja vahvan oikeudentajun ohjaamalle ihmiselle, joka tulee muistaa kaikkea muuta kuin uhrina.
Elokuu 2017. Toimittaja Kim Wall lähtee merelle tanskalaisen keksijän Peter Madsenin kanssa tämän omatekoisessa sukellusveneessä. Juuri ennen sukellusta Wall ikuistetaan valokuvaan sukellusveneen tornissa. Se on viimeinen kerta, kun hänet nähdään elossa. Lahjakkaan nuoren toimittajan katoaminen nousee uutissensaatioksi, ja tuntien ja päivien kuluessa tarina saa yhä karmivampia käänteitä. Toukokuussa 2018 Madsen tuomitaan elinkautiseen vankeuteen Wallin murhasta.
"Herään keskellä yötä. Levottoman unen aikana mielessäni on itänyt kaksi ajatusta. Ensimmäinen on se, että Kimin elämän tulee jatkua stipendirahaston kautta, että: häntä ei saa unohtaa. Toinen on se, että tämä kirja, hänen todellinen tarinansa, on kirjoitettava, ja että sen kirjoitamme me." Tämä päätös tarjoaa tiettyä lohtua - a luta continua - taistelu jatkuu.
Ingrid Wall (s. 1956) on ruotsalainen pitkän linjan toimittaja ja Joachim Wall (s. 1952) on ruotsalainen valokuvaaja. Heidän tyttärensä, toimittaja Kim Wall joutui juttukeikalla tanskalaisen keksijän Peter "Raketti" Madsenin murhaamaksi tämän rakentamassa sukellusveneessä.
250 pages, Hardcover
First published November 9, 2018
200 people are currently reading
580 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 73 reviews
July 15, 2019
This was heartbreaking.
What this book accomplishes is telling the story of Kim Wall, underlining how good and ambitious she was. In many ways an exceptional human being. Her life ended in the most unfair way possible.
I just want to give the parents a big hug.
As a book it is not perfect. That's why it is very hard to review. There was repetition, could've been shorter. Could've been a bit more raw, but what can you say. I know nothing of such grief.
What this book accomplishes is telling the story of Kim Wall, underlining how good and ambitious she was. In many ways an exceptional human being. Her life ended in the most unfair way possible.
I just want to give the parents a big hug.
As a book it is not perfect. That's why it is very hard to review. There was repetition, could've been shorter. Could've been a bit more raw, but what can you say. I know nothing of such grief.
July 19, 2020
Thank you to the publisher for an advance copy of this book via netgalley!
A book written by grieving parents in order to have their daughter remembered as a smart and upcoming world journalist. And not just a murder victim. What else can be said!
A book written by grieving parents in order to have their daughter remembered as a smart and upcoming world journalist. And not just a murder victim. What else can be said!
January 3, 2020
I really wanted to like this book: the biography of a talented young female journalist written by her parents. At first I thought, this might work but then the book became boring: boring beyond description! There is an unbelievable amount of repetition. Events are described in exactly the same words and phrases in different chapters. A few times I started skimming forward because I was sure I'd read the chapter already! What bothered me the most was the very vague and glowing description of Kim: she was described more like MotherTeresa than a competent journalist or a person with a personality. Exaggerated and non-descriptive adjectives were used countless times and they were totally pointless because no examples or context was given. After hundreds of pages of painfully poor literary text, I have no idea of the kinds of person Kim was. I would've appreciated more actual examples of what she did or said rather than ENDLESS depictions of countries she flew to or schools she attended. In addition to all this, the timeline of Kim's life was difficult to follow: she was apparently dashing here and there while remaining a saint.
At some point, I started to think I expected too much: a good biography must be impossible for parents to write but then I remembered Isabel Allende's Paula (5 star) which is the best of its kind in this sad genre. I am sure Kim was a wonderful person and her parents must have been through hell. However, as a work of literature this book is simply below par and can't be recommended.
At some point, I started to think I expected too much: a good biography must be impossible for parents to write but then I remembered Isabel Allende's Paula (5 star) which is the best of its kind in this sad genre. I am sure Kim was a wonderful person and her parents must have been through hell. However, as a work of literature this book is simply below par and can't be recommended.
Read
July 19, 2020It's hard to review a memoir, but I'll try: This is the story about Kim Wall, a 30-year old Swedish journalist that was brutally murdered while working on a story about a guy who build his own submarine in Copenhagen in 2017. She wanted to write a new headline, instead she became one. Now almost 3 years later her parents wrote down her story.
This is truly heartbreaking, like many others I heard this horrific headlines back then in the news. The parents, family and friends went through hell after this incident in August 2017. Kim just found the love of her life and planned a year abroad in China. Few days before her trip to Beijing she wanted to interview Peter Madsen about his submarine, while her boyfriend and some friends were celebrating just a few meters from the harbour, she wanted to be back within a few hours to join them. "He claims he's a captain, but a true seaman would never have gone out in the ocean alone in a fifty-nine-foot-long vessel, never mind dive to the bottom of the sea in it. The boat requires a three-person crew. There are no navigational lights on it, and rhere's no equipment for surfacing if there's a failure on board. Madsen ignored all of this on that Thursday in August, in the same way that he had apparently done many times before."
Kim's parents want her to be remembered for who she was instead of a victim, that's why they wanted to tell her story themselves. I think I'd have liked Kim if I had a chance to have met her and now I'll try to read about the stories she published about the Marshall Islands, Haiti and many more. "For Kim, her pen was her sword. And she used her sword not for violence, but for something far more powerful: for telling stories. Armed with nothing but her wits, a notepad, and her trusted Japanese gel-inked ballpoint pen, she gave a voice to those who had something important to say."
Her parents started a fund to support other young female journalists, that should give people a voice that normally aren't listened to. "She will never write a single word again. But others might. And that's exactly how we should remember and honor her: by remembering the words that she wrote, what she stood for, and what she believed in, and striving to follow in her footsteps. So let's arm ourselves with our swords and make her proud!" The first girl to have won the support for her research about Greenland and the Inuit who were forced to become Danes says in her thank you speech: "..this memorial grant aims a searchlight on a few painful truths. Men and women are still not equal. Men and women are not equally safe. This is true in Scandinavia as well, where Kim and I grew up. Hate against woman has no ethnicity, no nationality, no religion. Women reporters are in the risk zone not only in areas suffering under armed conflicts." It's unbelievable in how many parts of the world she already did research for her stories and then she ends up murdered on just a 45 min Drive away from her hometown.
So even though this book might have felt a bit too long at times and the writing could have needed a bit more strucure, it's an important story and if I find out how it works I'll "run for Kim" on the 10th of August.
Thanks to netgalley and Amazon crossing for giving me this ARC in exchange for an honest review.
This is truly heartbreaking, like many others I heard this horrific headlines back then in the news. The parents, family and friends went through hell after this incident in August 2017. Kim just found the love of her life and planned a year abroad in China. Few days before her trip to Beijing she wanted to interview Peter Madsen about his submarine, while her boyfriend and some friends were celebrating just a few meters from the harbour, she wanted to be back within a few hours to join them. "He claims he's a captain, but a true seaman would never have gone out in the ocean alone in a fifty-nine-foot-long vessel, never mind dive to the bottom of the sea in it. The boat requires a three-person crew. There are no navigational lights on it, and rhere's no equipment for surfacing if there's a failure on board. Madsen ignored all of this on that Thursday in August, in the same way that he had apparently done many times before."
Kim's parents want her to be remembered for who she was instead of a victim, that's why they wanted to tell her story themselves. I think I'd have liked Kim if I had a chance to have met her and now I'll try to read about the stories she published about the Marshall Islands, Haiti and many more. "For Kim, her pen was her sword. And she used her sword not for violence, but for something far more powerful: for telling stories. Armed with nothing but her wits, a notepad, and her trusted Japanese gel-inked ballpoint pen, she gave a voice to those who had something important to say."
Her parents started a fund to support other young female journalists, that should give people a voice that normally aren't listened to. "She will never write a single word again. But others might. And that's exactly how we should remember and honor her: by remembering the words that she wrote, what she stood for, and what she believed in, and striving to follow in her footsteps. So let's arm ourselves with our swords and make her proud!" The first girl to have won the support for her research about Greenland and the Inuit who were forced to become Danes says in her thank you speech: "..this memorial grant aims a searchlight on a few painful truths. Men and women are still not equal. Men and women are not equally safe. This is true in Scandinavia as well, where Kim and I grew up. Hate against woman has no ethnicity, no nationality, no religion. Women reporters are in the risk zone not only in areas suffering under armed conflicts." It's unbelievable in how many parts of the world she already did research for her stories and then she ends up murdered on just a 45 min Drive away from her hometown.
So even though this book might have felt a bit too long at times and the writing could have needed a bit more strucure, it's an important story and if I find out how it works I'll "run for Kim" on the 10th of August.
Thanks to netgalley and Amazon crossing for giving me this ARC in exchange for an honest review.
March 22, 2019
Ljudbok. Kim Walls öde var onekligen hemskt och jag förstår mer än väl föräldrarnas önskan att porträttera henne som något annat än ett offer. Det är dock det textuella som är problemet. Boken är väldigt repetitiv och långdragen, till slut blir den ganska jobbig att lyssna på för det känns som att de säger samma sak igen och igen.
July 19, 2020
Thank you to the publisher for an advance copy of this book via netgalley!
A book written by grieving parents in order to have their daughter remembered as a smart and upcoming world journalist. And not just a murder victim. What else can be said!
A book written by grieving parents in order to have their daughter remembered as a smart and upcoming world journalist. And not just a murder victim. What else can be said!
March 12, 2021
Tytułowa Kim Wall to młoda dziennikarka, która została brutalnie zamordowana podczas zbierania materiałów do nowego artykułu. Sprawa przyciągnęła uwagę wielu osób, bo Wall ginie z rąk znanego wynalazcy w dość osobliwym miejscu - na jego łodzi podwodnej. Brzmi strasznie i jednocześnie fascynująco, wiec to niewątpliwie dobry materiał na książkę. Tyle, że na książkę napisaną przez osobę obiektywną, a nie rodziców zmarłej.
Obawiam się, że większość osób, które będą sięgać po ten tytuł bądź się nim zainteresują wyjdzie z założenia, że to reportaż dokumentujący tę przedziwną zbrodnię. Nic bardziej mylnego. Ta książka to historia życia Kim Wall opowiedziana głosem jej matki oraz opis tego, jak jej bliscy przeżywali żałobę. Nic w tym złego, ale przy całym szacunku do rodziny i bliskich, to książka dla nich, a nie dla całego świata. Jakieś 90% tekstu to spisane wspomnienia matki o córce, a przede wszystkim jej osiągnięciach zawodowych (rodzice też są dziennikarzami). Na pewno to wszystko jest ważne dla bliskich, ale dla czytelnika znającego Kim Wall jako ofiarę zbrodni, a nie dziennikarkę, to mało interesujące opowieści. Muszę zaznaczyć, że większość tych wspomnień jedynie przeskanowałam wzrokiem, by nie usnąć.
Książka opiera się dokładnie na tym co podejrzewacie słysząc, że autorem są rodzice jej bohaterki. Same zachwyty, same słowa podziwu, dumy, nie ma nawet pół negatywnego zdania. To wszystko powtarzane w kółko, tylko innymi słowami. Na domiar złego w książce jest mnóstwo powtórzeń - opisywanie tych samych wydarzeń po kilka razy i nieustanne podkreślanie jak wspaniałą dziennikarką była Kim Wall. Naprawdę nie ma potrzeby pisać tego co 5 stron od nowa... Do tego nieustannie wałkowana jest kwestia fundacji, która powstała celem upamiętnienia Kim Wall. Rozumiem inicjatywę, rozumiem szczytny cel, ale męczenie tego tematu wciąż i wciąż w tak krótkiej książce sprawia wrażenie reklamy. Niestety.
Oprócz tych zachwytów stanowiących praktycznie całą książkę, jest trochę wstawek o samym wydarzeniu i o procesie sprawcy, ale nie jest to nic ponad to co można wyczytać w pierwszym lepszym artykule o tej sprawie. Co więcej, w momencie w którym matka zamordowanej dochodzi do szczegółów zabójstwa, szybko ucina temat pisząc, że to zbyt przerażające kwestie by o nich pisać. Nie dziwie się, ale jednak jesteśmy w trakcie pisania książki, która by nie powstała w innych okolicznościach... Opis procesu przeżywania żałoby też nie jest niczym, przynajmniej w tym przypadku, co wywoływałoby potrzebę wydania książki.
Podsumowując, w mojej ocenie ta pozycja nie powinna ujrzeć światła dziennego w formie książki, a przynajmniej nie powinna trafić na rynek zagraniczny (może zagraniczni, w tym polscy wydawcy też założyli, że to reportaż o zbrodni?). Dziwie się, że rodzice Kim zdecydowali się na taki krok i jak sądzę zmierzało to tylko do zebrania większej kwoty na wyżej wspomnianą fundację. Jeśli to prawda, to też mi jakoś, mimo wszystko, nie leży. Druga opcją jest zboczenie zawodowe autorów (straszne, ale taka myśl przeszła mi przez głowę), którzy zdaje się do momentu wydania książki nie udzielali żadnych wywiadów. Z tych względów daje jedną gwiazdkę. W żadnym razie nie umniejsza to powadze tej zbrodni oraz ogromnej stracie i cierpieniu jej autorów oraz bliskich Kim Wall.
Obawiam się, że większość osób, które będą sięgać po ten tytuł bądź się nim zainteresują wyjdzie z założenia, że to reportaż dokumentujący tę przedziwną zbrodnię. Nic bardziej mylnego. Ta książka to historia życia Kim Wall opowiedziana głosem jej matki oraz opis tego, jak jej bliscy przeżywali żałobę. Nic w tym złego, ale przy całym szacunku do rodziny i bliskich, to książka dla nich, a nie dla całego świata. Jakieś 90% tekstu to spisane wspomnienia matki o córce, a przede wszystkim jej osiągnięciach zawodowych (rodzice też są dziennikarzami). Na pewno to wszystko jest ważne dla bliskich, ale dla czytelnika znającego Kim Wall jako ofiarę zbrodni, a nie dziennikarkę, to mało interesujące opowieści. Muszę zaznaczyć, że większość tych wspomnień jedynie przeskanowałam wzrokiem, by nie usnąć.
Książka opiera się dokładnie na tym co podejrzewacie słysząc, że autorem są rodzice jej bohaterki. Same zachwyty, same słowa podziwu, dumy, nie ma nawet pół negatywnego zdania. To wszystko powtarzane w kółko, tylko innymi słowami. Na domiar złego w książce jest mnóstwo powtórzeń - opisywanie tych samych wydarzeń po kilka razy i nieustanne podkreślanie jak wspaniałą dziennikarką była Kim Wall. Naprawdę nie ma potrzeby pisać tego co 5 stron od nowa... Do tego nieustannie wałkowana jest kwestia fundacji, która powstała celem upamiętnienia Kim Wall. Rozumiem inicjatywę, rozumiem szczytny cel, ale męczenie tego tematu wciąż i wciąż w tak krótkiej książce sprawia wrażenie reklamy. Niestety.
Oprócz tych zachwytów stanowiących praktycznie całą książkę, jest trochę wstawek o samym wydarzeniu i o procesie sprawcy, ale nie jest to nic ponad to co można wyczytać w pierwszym lepszym artykule o tej sprawie. Co więcej, w momencie w którym matka zamordowanej dochodzi do szczegółów zabójstwa, szybko ucina temat pisząc, że to zbyt przerażające kwestie by o nich pisać. Nie dziwie się, ale jednak jesteśmy w trakcie pisania książki, która by nie powstała w innych okolicznościach... Opis procesu przeżywania żałoby też nie jest niczym, przynajmniej w tym przypadku, co wywoływałoby potrzebę wydania książki.
Podsumowując, w mojej ocenie ta pozycja nie powinna ujrzeć światła dziennego w formie książki, a przynajmniej nie powinna trafić na rynek zagraniczny (może zagraniczni, w tym polscy wydawcy też założyli, że to reportaż o zbrodni?). Dziwie się, że rodzice Kim zdecydowali się na taki krok i jak sądzę zmierzało to tylko do zebrania większej kwoty na wyżej wspomnianą fundację. Jeśli to prawda, to też mi jakoś, mimo wszystko, nie leży. Druga opcją jest zboczenie zawodowe autorów (straszne, ale taka myśl przeszła mi przez głowę), którzy zdaje się do momentu wydania książki nie udzielali żadnych wywiadów. Z tych względów daje jedną gwiazdkę. W żadnym razie nie umniejsza to powadze tej zbrodni oraz ogromnej stracie i cierpieniu jej autorów oraz bliskich Kim Wall.
February 2, 2020
Heartbreaking, warm, beautiful, so lively written I could see Kim Wall before my eyes excitedly telling about her adventures. The way she had to leave this world was the most horrible thing to happen, mindless and without reason.
Ingrid and Joachim Wall have managed to build a real picture of Kim via this book and they speak of so important topics. Women are never safe, not in seemingly safe places and in seemingly safe jobs.
If I achieve a third of what Kim did in her short life, I will be proud. I am blown away by her and the absolute love radiating from every page of this book.
Rest in power, Kim Wall.
Ingrid and Joachim Wall have managed to build a real picture of Kim via this book and they speak of so important topics. Women are never safe, not in seemingly safe places and in seemingly safe jobs.
If I achieve a third of what Kim did in her short life, I will be proud. I am blown away by her and the absolute love radiating from every page of this book.
Rest in power, Kim Wall.
July 7, 2019
I'm giving this book five stars because it touched me and moved me to tears many times, but it also inspired me and made me want to be a woman like Kim. Thus it can be said that the main objective of the writers was fulfilled: Kim was portrayed as more than just a victim. She seemed to be a very brave, very driven, and very kind-hearted person.
Yes, there was a lot of repetition in the book. Yes, the picture of this young woman seemed maybe a little too perfect, with no sharp edges. But to put it bluntly: who cares, when the book is so important?
Yes, there was a lot of repetition in the book. Yes, the picture of this young woman seemed maybe a little too perfect, with no sharp edges. But to put it bluntly: who cares, when the book is so important?
July 8, 2023
Den här boken var svår att komma igenom. Hade chansen att läsa den, men valde att lyssna istället. Man blir oerhört rörd av den här boken.
April 10, 2021
Äänikirjat jatkuu! Lukijalla oli miellyttävä ja rauhallinen ääni.
Pakko sanoa ihan ensiksi että tää tapaus on ollut itselleni yksi järkyttävimmistä henkirikoksista viime vuosina, ja se on koskettanut mua todella paljon. Kenenkään ei pitäisi kokea näin hirveää loppua, ja kirjan kirjoittaminen on selkeästi ollut tärkeä osa vanhempien toipumisprosessia. Mutta niin, sitten niihin huonoihin puoliin.
Kirjana tässä ei vaan toiminut oikein mikään, ja viimeistään puolivälistä alkaen odotin vain että pääsen loppuun. Tuntuu pahalta sanoa näin ottaen aiheen huomioon, mutta vanhempien ihan kunnioitettava päämäärä tuoda Kim esiin ihmisenä eikä vain rikoksen uhrina ei nyt vaan onnistunut millään tasolla. Itselleni jäi ainakin vain kuva lähes täydellisestä suorittajasta joka opiskeli huippuyliopistoissa, jota kuvailtiin kauniiksi ja lahjakkaaksi, mutta joka jäi itselleni yhtä persoonattoman etäiseksi tämän kirjan jälkeenkin. Välillä tuntui kun olisin kuunnellut ansioluetteloa. Toki on ymmärrettävää että vanhemmat haluavat antaa lapsestaan hyvän kuvan, mutta Kim vaikutti tämän perusteella paperinukelta, ei ihmiseltä joka selkeästi oli kokenut paljon maailman eri kolkilla.
Jäin tässä miettimään myös sitä miten eriarvoisia kaikki ovat vielä kuolemansa jälkeenkin - kaikkien muistoksi ei perusteta säätiöitä ja nettisivuja, omisteta puistonpenkkejä, tai vastaanoteta surunvalitteluja Meryl Streepiltä. Toki on hienoa että läheiset saivat osakseen tukea, mutta oli vain pakko taas kerran miettiä olisiko rikos saavuttanut tällaista mediahuomiota ilman selkeästi melko hyvin toimeentulevia vanhempia suhteineen ja säätiöhankkeineen. Ehkä olen vaan nykyään liian kyyninen, mutta ihan kaikesta tässä kirjassa huokui sellanen naiivius joka teki kuuntelukokemuksesta todella raskaan. En tiedä voiko kuolemasta ja surusta kirjoittaa ilman näin suurta määrää kliseitä ja toistoa mutta haluaisin ajatella että voi. Oli melkein vaikea uskoa että tämän kirjan kirjoittaneilla Kimin vanhemmilla on takanaan pitkät työurat toimittajina, koska tämä kirja olisi kaivannut todella reippaasti editointia, nyt en ole varma oliko sitä kukaan aiheen vuoksi uskaltanut tehdä. Näinpä kirjan nimikin vaikutti nyt vain tahattoman ironiselta tämän liiallisen pituuden ja toiston kanssa.
En voi suositella.
Pakko sanoa ihan ensiksi että tää tapaus on ollut itselleni yksi järkyttävimmistä henkirikoksista viime vuosina, ja se on koskettanut mua todella paljon. Kenenkään ei pitäisi kokea näin hirveää loppua, ja kirjan kirjoittaminen on selkeästi ollut tärkeä osa vanhempien toipumisprosessia. Mutta niin, sitten niihin huonoihin puoliin.
Kirjana tässä ei vaan toiminut oikein mikään, ja viimeistään puolivälistä alkaen odotin vain että pääsen loppuun. Tuntuu pahalta sanoa näin ottaen aiheen huomioon, mutta vanhempien ihan kunnioitettava päämäärä tuoda Kim esiin ihmisenä eikä vain rikoksen uhrina ei nyt vaan onnistunut millään tasolla. Itselleni jäi ainakin vain kuva lähes täydellisestä suorittajasta joka opiskeli huippuyliopistoissa, jota kuvailtiin kauniiksi ja lahjakkaaksi, mutta joka jäi itselleni yhtä persoonattoman etäiseksi tämän kirjan jälkeenkin. Välillä tuntui kun olisin kuunnellut ansioluetteloa. Toki on ymmärrettävää että vanhemmat haluavat antaa lapsestaan hyvän kuvan, mutta Kim vaikutti tämän perusteella paperinukelta, ei ihmiseltä joka selkeästi oli kokenut paljon maailman eri kolkilla.
Jäin tässä miettimään myös sitä miten eriarvoisia kaikki ovat vielä kuolemansa jälkeenkin - kaikkien muistoksi ei perusteta säätiöitä ja nettisivuja, omisteta puistonpenkkejä, tai vastaanoteta surunvalitteluja Meryl Streepiltä. Toki on hienoa että läheiset saivat osakseen tukea, mutta oli vain pakko taas kerran miettiä olisiko rikos saavuttanut tällaista mediahuomiota ilman selkeästi melko hyvin toimeentulevia vanhempia suhteineen ja säätiöhankkeineen. Ehkä olen vaan nykyään liian kyyninen, mutta ihan kaikesta tässä kirjassa huokui sellanen naiivius joka teki kuuntelukokemuksesta todella raskaan. En tiedä voiko kuolemasta ja surusta kirjoittaa ilman näin suurta määrää kliseitä ja toistoa mutta haluaisin ajatella että voi. Oli melkein vaikea uskoa että tämän kirjan kirjoittaneilla Kimin vanhemmilla on takanaan pitkät työurat toimittajina, koska tämä kirja olisi kaivannut todella reippaasti editointia, nyt en ole varma oliko sitä kukaan aiheen vuoksi uskaltanut tehdä. Näinpä kirjan nimikin vaikutti nyt vain tahattoman ironiselta tämän liiallisen pituuden ja toiston kanssa.
En voi suositella.
Read
August 15, 2020I agree with all the reviewers who are moved by Kim Wall's story. Her death is horrific and her parents pay fine tribute to an adventurous and dedicated life in the book. Some reviewers mention repetition. I agree with that observation and I also find it a one sided view of Ms. Wall. Not very nuanced. Yes, she was extraordinary but the book would be so much more interesting to me if the parents presented a more balanced picture of Kim and perhaps did a little less exclaiming about how perfect she was. That's understandable of course; these are her parents. But the litany of one more degree, one more prize, one more recognition, one more comment about wonderful Kim was too much for me. I felt as if the parents were (unnecessarily) trying to sell her and her work to the reader. Her work speaks for itself without the hyperbole.
August 8, 2019
Tuntuu hankalalta arvostella näin henkilökohtaista kirjaa, varsinkin jos siitä on jotain poikkipuolista sanottavaa. Oli mielenkiintoista päästä tutustumaan Kimiin ihmisenä, saavutuksiin ja tulevaisuuden haaveisiin, ja se nimenomaan pistikin tuntemaan niin suurta epätoivoa ja suuttumusta, miten näin nuoren ja lahjakkaan ihmisen elämä päättyi. Välillä kirja kuitenkin toisti vähän liikaa itseää ja vanhemmat glorifioivat Kimiä jotenkin ylitsepääsemättömän paljon, mikä oli aika puuduttavaa. Tuntuu että kirja itsessään loppui jo aikoja sitten, mutta viimeiset vajaat 50 sivua olivat vain sitä samaa.
October 1, 2020
What a tragic story ... I remember when this happened. What I'd like to know is: why?
February 9, 2022
Jeg begyndte på denne bog, fordi jeg gerne ville blive klogere på hvem personen Kim Wall var. Ikke som offer for en forbrydelse, men som menneske, som kvinde, som journalist.
Det er jeg da også blevet klogere på nu- på en måde.
Kim Wall bliver beskrevet som et helt fantastisk menneske, faktisk nærmest helt unaturligt dygtig, klog, vellidt og interessant.
Og ja, det er jo desværre nok det som sker, når forældre oplever det værste som kan ske, nemlig at deres barn bliver myrdet på yderst bestialsk vis og så efterfølgende sætter sig for at skrive en bog om hende.
For selvfølgelig vil det jo nærmest være umuligt for dem, at gøre andet end at sætte hende op på en piedestal.
Men rent litterært fungerer det bare ikke helt optimalt for vi får et utroligt unuanceret og ensidigt billede af hvem Kim Wall var og det synes jeg er ærgerligt.
Det er jeg da også blevet klogere på nu- på en måde.
Kim Wall bliver beskrevet som et helt fantastisk menneske, faktisk nærmest helt unaturligt dygtig, klog, vellidt og interessant.
Og ja, det er jo desværre nok det som sker, når forældre oplever det værste som kan ske, nemlig at deres barn bliver myrdet på yderst bestialsk vis og så efterfølgende sætter sig for at skrive en bog om hende.
For selvfølgelig vil det jo nærmest være umuligt for dem, at gøre andet end at sætte hende op på en piedestal.
Men rent litterært fungerer det bare ikke helt optimalt for vi får et utroligt unuanceret og ensidigt billede af hvem Kim Wall var og det synes jeg er ærgerligt.
June 27, 2021
I think people reading this book are biased because it is written by Kim’s parents. To those people I just wanna say: read it with a clear mind, believe the story that is being told. You have no reason not to.
For me, I was moved deeply by Kim’s story. I was inspired by her drive and her journalistic aspirations. It felt like I got to know her, not as the victim of a brutal crime, but as an amazingly ambitious and smart woman who made a real contribution to the world and influenced people around her. I don’t care about the language in the book or how it was written textually. It’s unimportant. Her story speaks for itself. Let us get to know Kim through the eyes of her parents and friends and acknowledge her for the amazing person she was. Let us greive her loss because it is ours too.
For me, I was moved deeply by Kim’s story. I was inspired by her drive and her journalistic aspirations. It felt like I got to know her, not as the victim of a brutal crime, but as an amazingly ambitious and smart woman who made a real contribution to the world and influenced people around her. I don’t care about the language in the book or how it was written textually. It’s unimportant. Her story speaks for itself. Let us get to know Kim through the eyes of her parents and friends and acknowledge her for the amazing person she was. Let us greive her loss because it is ours too.
January 13, 2019
Jag läste ut den här väldigt fort, men det tog ett par dagar att skriva recensionen. Jag ville liksom inte hasta ihop något, för det kändes inte riktigt rätt, fast nu när jag sätter mig och ska skriva vet jag inte vad jag hade för smarta åsikter som behövde formuleras.
En känner ju ganska mycket när en läser den här boken. Obv minns väl alla när det här hände, men jag har så specifika minnen av hur historien eskalerade, hur det började med två personer i ubåt som saknades, till att en hade räddats, till att han anhölls för mord. Det var så sjukt och otippat, och det blir inte mindre sjukt och otippat att läsa om det ur familjens perspektiv. Antagligen bara värre. Att inse att de vid ett tillfälle fick höra att Kim hittats vid liv, att den sista bilden familjen tog tillsammans tog dagen innan hon dog, att hon hade gjort så mycket coola grejer på mycket farligare ställen gör det bara sorgligare.
Boken ... jag ska inte säga förskönar saker, men självklart framställs Kim som den mest fantastiska personen någonsin, sådär som föräldrar alltid pratar om sina barn. Det är mycket om hur hon antagligen tänkt och kände vid olika tillfällen i livet, och om läsare (och som en person i ungefär samma ålder som Kim) har jag svårt att köpa att allt alltid var så bra, att hon inte mådde dåligt och tvivlade ibland, men det är klart att hon kanske inte berättade allt det för sina föräldrar.
Och det är ju lite det som är grejen. Den här boken borde inte behövas. Det ska inte vara en "förskönande" bild av Kim som hennes föräldrar måste skriva. Det borde vara Kim som berättar sin egen historia, fast långt senare såklart, där hon kan ta med alla de där grejerna som hennes föräldrar inte känner till. Men så blev det inte. Istället får vi en bok som berättar om en fantastiskt coolt person som borde fått göra så mycket mer, och en bok om hur fan man går vidare när det värsta händer.
Jag måste dock säga att titeln är perfekt. "Boken om Kim Wall" antyder att det här är just det, BOKEN. Att andra ska ge fan i att försöka berätta hennes historia. Och "När orden tar slut" säger ju sig självt. Att orden tog slut när de inte borde gjort det, att Kim egentligen borde fått berätta sin egen historia, men aldrig fick det.
De pratar inte jättemycket om Peter Madsen, och det förstår jag, men jag vill verkligen avsluta den här recensionen med att skriva, från djupet av mitt hjärta: fuck off and die.
En känner ju ganska mycket när en läser den här boken. Obv minns väl alla när det här hände, men jag har så specifika minnen av hur historien eskalerade, hur det började med två personer i ubåt som saknades, till att en hade räddats, till att han anhölls för mord. Det var så sjukt och otippat, och det blir inte mindre sjukt och otippat att läsa om det ur familjens perspektiv. Antagligen bara värre. Att inse att de vid ett tillfälle fick höra att Kim hittats vid liv, att den sista bilden familjen tog tillsammans tog dagen innan hon dog, att hon hade gjort så mycket coola grejer på mycket farligare ställen gör det bara sorgligare.
Boken ... jag ska inte säga förskönar saker, men självklart framställs Kim som den mest fantastiska personen någonsin, sådär som föräldrar alltid pratar om sina barn. Det är mycket om hur hon antagligen tänkt och kände vid olika tillfällen i livet, och om läsare (och som en person i ungefär samma ålder som Kim) har jag svårt att köpa att allt alltid var så bra, att hon inte mådde dåligt och tvivlade ibland, men det är klart att hon kanske inte berättade allt det för sina föräldrar.
Och det är ju lite det som är grejen. Den här boken borde inte behövas. Det ska inte vara en "förskönande" bild av Kim som hennes föräldrar måste skriva. Det borde vara Kim som berättar sin egen historia, fast långt senare såklart, där hon kan ta med alla de där grejerna som hennes föräldrar inte känner till. Men så blev det inte. Istället får vi en bok som berättar om en fantastiskt coolt person som borde fått göra så mycket mer, och en bok om hur fan man går vidare när det värsta händer.
Jag måste dock säga att titeln är perfekt. "Boken om Kim Wall" antyder att det här är just det, BOKEN. Att andra ska ge fan i att försöka berätta hennes historia. Och "När orden tar slut" säger ju sig självt. Att orden tog slut när de inte borde gjort det, att Kim egentligen borde fått berätta sin egen historia, men aldrig fick det.
De pratar inte jättemycket om Peter Madsen, och det förstår jag, men jag vill verkligen avsluta den här recensionen med att skriva, från djupet av mitt hjärta: fuck off and die.
July 30, 2019
It took me a while to finish this because this case feels personal to me. I'm no stranger to stories like this, I spend most of my free time consuming true crime books, documentaries, movies and podcasts. But Kim's murder is something that I've lost sleep over more than almost any case. I adore her, she's the type of woman this world would have needed. I wish I had known about her before she was gone. It breaks my heart that her name is known to most people because of her death, not because of her writing. But her parents are doing all they can to right that wrong and this book is a part of that mission. This book does a great job in describing her as a person. At this point I really feel like I know her. But then again I've obsessed over this maybe more than most (I've spent nights crying while watching her memorial services). I think her parents are incredibly strong and brave for writing this book, it couldn't have been an easy job. It's written well, I think it has a good structure. There's a bit of repetition and a sense of hurry, but I can't blame them for wanting to get this over with.
It pains me to know the horrors Kim went through in her last moments. And it makes me furious, that Kim was murdered while doing her job. Her death is a reminder, that women aren't safe anywhere: we can go to a place where we think we're safe and still end up raped, or worse. Kim as a feminist would have been outraged by a crime like this. I guess in the end what terrifies me most about her death, is the fact that it could happen to any woman. She was smart, she was aware, she was careful, she didn't take unnecessary risks, and yet: she died at the hands of a man, who felt that his sexual satisfaction was more important than her life. I'm so sorry Kim. And I'm so sorry for Ingrid and Joachim.
But there's more light than darkness in this world, there has to be. And this book is a testament to that.
It pains me to know the horrors Kim went through in her last moments. And it makes me furious, that Kim was murdered while doing her job. Her death is a reminder, that women aren't safe anywhere: we can go to a place where we think we're safe and still end up raped, or worse. Kim as a feminist would have been outraged by a crime like this. I guess in the end what terrifies me most about her death, is the fact that it could happen to any woman. She was smart, she was aware, she was careful, she didn't take unnecessary risks, and yet: she died at the hands of a man, who felt that his sexual satisfaction was more important than her life. I'm so sorry Kim. And I'm so sorry for Ingrid and Joachim.
But there's more light than darkness in this world, there has to be. And this book is a testament to that.
January 30, 2021
Detta är inte bara en bok skriven av en sörjande mor, utan verkligen en sista kärleksförklarning av en förälder till sitt mördade barn. Ett av mina största intressen är true crime, och något som är viktigt för mig är att sätta offren och deras liv i fokus då jag läser och lyssnar på/om olika fall. I denna bok sätts verkligen förövaren åt sidan. Och istället får man läsa om Kims barndom, familj, resor, vänner, åsikter, karriär och ta del av hennes journalistik. Att även få en inblick i hur Kims närstående klarade sig genom allt, att få ta del av utredningen dag för dag, höra vad utredarna berättade för dem, och att få se allt från deras synvinkel istället för medias, är ett privilegium som inte ska tas för givet av oss som läser. Och vi får aldrig glömma bort att alla kvinnor som blir offer för det otroliga kvinnohat som präglar vårt samhälle, var kvinnor som hade drömmar, mål, vänner, familj, partners och förtjänar att bli ihågkomna som mer än bara mordoffer.
March 31, 2021
Vilken kvinna! Så ambitiös och fantastisk på alla sätt och vis. Jag får massa inspiration samtidigt som jag blir både arg och ledsen på nytt att läsa om Kim Walls öde. Däremot har jag mer att önska av språket i boken. Mycket är upprepning och efter en tredjedel av boken känns det redan som att superlativen är för många.
August 14, 2020
Jag läste nyligen en vädjan på Twitter, jag antar att den var skriven med glimten i ögat men den speglade ändå vår samtid. Minns den inte ordagrant, men andemeningen var att ”om jag dör i en terrorattack, snälla vänner, hylla mig inte till skyarna. Ibland var jag en dålig människa.”
Det är svårt att recensera en bok som denna. Det som hände Kim Wall är fruktansvärt och det hennes föräldrar fick gå igenom borde ingen behöva uppleva. Med det sagt, så vill jag poängtera att jag recenserar boken, och inte Kim Walls liv, död eller gärning.
Boken är skriven av Kim Walls föräldrar; Ingrid och Joakim. De ville dela sin bild av Kim och inte bara låta henne gå till historien som ett mordoffer, detta eftersom hon arbetade mycket utanför Sverige och var inte känd här innan den ödesdigra dagen i augusti 2017. Boken är skriven inte långt efter och sannerligen en viktig del i sorgeprocessen för föräldrarna. Men att som utomstående läsa en redogörelse för Kim Walls CV, med en hel del upprepningar, är inte intressant. Dessutom var ett stort fokus på hennes många utbildningar. För mig hade det varit mer intressant att läsa om de reportage hon gjorde, inte bara resorna dit, utan även innehållet och vad de ledde till, mer än lovord från berörda. Arbetet med fonden som ska verka i hennes anda lyftes från hennes journalistiska gärning, vilket hade knutits ihop bättre om Kims journalistiska gärning hade fått större utrymme.
Det är svårt att recensera en bok som denna. Det som hände Kim Wall är fruktansvärt och det hennes föräldrar fick gå igenom borde ingen behöva uppleva. Med det sagt, så vill jag poängtera att jag recenserar boken, och inte Kim Walls liv, död eller gärning.
Boken är skriven av Kim Walls föräldrar; Ingrid och Joakim. De ville dela sin bild av Kim och inte bara låta henne gå till historien som ett mordoffer, detta eftersom hon arbetade mycket utanför Sverige och var inte känd här innan den ödesdigra dagen i augusti 2017. Boken är skriven inte långt efter och sannerligen en viktig del i sorgeprocessen för föräldrarna. Men att som utomstående läsa en redogörelse för Kim Walls CV, med en hel del upprepningar, är inte intressant. Dessutom var ett stort fokus på hennes många utbildningar. För mig hade det varit mer intressant att läsa om de reportage hon gjorde, inte bara resorna dit, utan även innehållet och vad de ledde till, mer än lovord från berörda. Arbetet med fonden som ska verka i hennes anda lyftes från hennes journalistiska gärning, vilket hade knutits ihop bättre om Kims journalistiska gärning hade fått större utrymme.
May 21, 2020
En berörande bok om såväl Kim Walls liv samt tiden efter hennes död. En mamman bearbetning av det skedda och en hyllning till hennes dotter.
January 31, 2019
Det var med viss tvekan jag plockade upp denna bok, men jag sprang på den på biblioteket och tänkte att den kanske kunde ha några intressanta delar, även om jag nog inte skulle ha köpt den. Egentligen är jag inte så intresserad av att läsa mer om det förfärliga dåd som ändade Kim Walls liv, men enligt förhandsinformationen skulle boken heller inte behandla det, utan mer Walls liv.
Det är också med viss tvekan jag skriver denna förhållandevis negativa recension. Det är väl osannolikt att familjen läser den, men om någon som kände henne skulle ta illa upp beklagar jag det. Men litteratur är litteratur. Jag känner djupt med familj och anhöriga och minns väl de förfärliga dagarna när hon försvann och (delvis) hittades, men denna recension har jag skrivit på litterära grunder.
Problemet är att Walls liv inte är särskilt intressant för gemene man. Hon var en högt älskad familjemedlem, som verkar ha påbörjat en journalistisk bana varifrån hon hade några intressanta erfarenheter, men så mycket mer är det inte. Det blir efter ett tag tjatigt att läsa om hur unik Wall var på än det ena, än det andra sättet. Det blir en alltför endimensionell bild av en person för att vara en gott exempel på en ”vanlig människas liv” – nog hade väl även Wall sina svårigheter och problem? Fanns det ingenting hon var mindre än ”bäst” på? Det känns inte som en realistisk bild av henne och hennes liv helt enkelt, utan mer som en berättelse skriven av djupt sörjande föräldrar som bara vill och/eller kan minnas allt som var fantastiskt med deras dotter och hur älskad och omtyckt hon var av alla hon någonsin hade träffat.
De intressanta passagerna handlar om journalisters villkor i världen och hur journalistförbund och liknande arbetar för att skydda sig när de är på oroliga områden i världen. Det är dock en mycket liten del av innehållet.
Jag tycker att en god redaktör borde ha hjälpt dem att stuva om bland minnena så att berättelsen fick en något mindre enkelspårig framtoning. Som det är nu känns det som en fruktansvärt tragisk berättelse vars efterverkningar för familjen liknar de många andra berättelser om människor som har förlorat en nära anhörig som har skrivits. Det finns också en hel del upprepningar som hade kunnat slipas bort.
Det är en mycket snabb- och lättläst bok.
Ett kuriosom som förvånar mig handlar om Walls resa till Nordkorea:
"Med sig hem i bagaget hade Kim och Oddur också ett antal propagandaaffischer av klassisk modell. Affischerna ramades in och hamnade på väggarna i Williamsburg där Kim gärna skröt med hur de hade den största samlingen av nordkoreansk proletärkonst utanför det stängda landet. De köpte också var sin uniform i Nordkorea."
Det framgår inte hur Wall fick tag på affischer och uniformer, men det förefaller konstigt om regimen skulle tillåta försäljning av liknande saker där det kan antas att de kommer användas i förlöjligande syfte. (Eller gör de det ändå, för att få in mer pengar?) Jag tänker omedelbart på Otto Warmbier, som stal en propagandaaffisch från en hotellkorridor, blev gripen och (sannolikt) torterad på alla möjliga sätt innan han skickades till USA som en "grönsak" där han snabbt avled. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ot...
Det är också med viss tvekan jag skriver denna förhållandevis negativa recension. Det är väl osannolikt att familjen läser den, men om någon som kände henne skulle ta illa upp beklagar jag det. Men litteratur är litteratur. Jag känner djupt med familj och anhöriga och minns väl de förfärliga dagarna när hon försvann och (delvis) hittades, men denna recension har jag skrivit på litterära grunder.
Problemet är att Walls liv inte är särskilt intressant för gemene man. Hon var en högt älskad familjemedlem, som verkar ha påbörjat en journalistisk bana varifrån hon hade några intressanta erfarenheter, men så mycket mer är det inte. Det blir efter ett tag tjatigt att läsa om hur unik Wall var på än det ena, än det andra sättet. Det blir en alltför endimensionell bild av en person för att vara en gott exempel på en ”vanlig människas liv” – nog hade väl även Wall sina svårigheter och problem? Fanns det ingenting hon var mindre än ”bäst” på? Det känns inte som en realistisk bild av henne och hennes liv helt enkelt, utan mer som en berättelse skriven av djupt sörjande föräldrar som bara vill och/eller kan minnas allt som var fantastiskt med deras dotter och hur älskad och omtyckt hon var av alla hon någonsin hade träffat.
De intressanta passagerna handlar om journalisters villkor i världen och hur journalistförbund och liknande arbetar för att skydda sig när de är på oroliga områden i världen. Det är dock en mycket liten del av innehållet.
Jag tycker att en god redaktör borde ha hjälpt dem att stuva om bland minnena så att berättelsen fick en något mindre enkelspårig framtoning. Som det är nu känns det som en fruktansvärt tragisk berättelse vars efterverkningar för familjen liknar de många andra berättelser om människor som har förlorat en nära anhörig som har skrivits. Det finns också en hel del upprepningar som hade kunnat slipas bort.
Det är en mycket snabb- och lättläst bok.
Ett kuriosom som förvånar mig handlar om Walls resa till Nordkorea:
"Med sig hem i bagaget hade Kim och Oddur också ett antal propagandaaffischer av klassisk modell. Affischerna ramades in och hamnade på väggarna i Williamsburg där Kim gärna skröt med hur de hade den största samlingen av nordkoreansk proletärkonst utanför det stängda landet. De köpte också var sin uniform i Nordkorea."
Det framgår inte hur Wall fick tag på affischer och uniformer, men det förefaller konstigt om regimen skulle tillåta försäljning av liknande saker där det kan antas att de kommer användas i förlöjligande syfte. (Eller gör de det ändå, för att få in mer pengar?) Jag tänker omedelbart på Otto Warmbier, som stal en propagandaaffisch från en hotellkorridor, blev gripen och (sannolikt) torterad på alla möjliga sätt innan han skickades till USA som en "grönsak" där han snabbt avled. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ot...
June 2, 2019
Täytyy myöntää, että tunsin häpeää lukiessani kirjaa. Häpeää siksi, että tartuin kirjaan, koska halusin tietää mitä hullun keksijän päässä on täytynyt liikkua, kun hän on surmannut nuoren naisen.
Siihen tämä kirja ei anna vastausta. Tämä kirja keskittyy Kimiin: hänen elämäänsä, hänen persoonaansa ja hänen työhönsä. Hänen vanhempansa eivät halua, että Kim muistetaan vain henkirikoksen uhrina. He haluavat kertoa maailmalle millainen ihminen Kim oikeasti oli ja millaista työtä hän teki. Tämä kirja kertoo Kimistä. Tämä kirja on myös kertoo myös Kimin vanhempien ensimmäisestä vuodesta Kimin kuoleman jälkeen: "murhattujen lasten vanhemmille ei ole olemassa käsikirjaa."
Kirja oli todella koskettava ja Kim vaikutti todella lahjakkaalta nuorelta naiselta, joka ehti nuoresta iästään huolimatta paljon: hän matkusti ympäri maailmaa, asui monessa eri paikassa ja suoritti useamman tutkinnon. Kimin elämä oli kuin kuin jostain elokuvasta. Kuinka paljon hän ehtikään kokea! Pidin paljon myös siitä, kun Kimin vanhemmat tekivät joka aamu Iso-koiran kanssa lenkin kivisydämelle, joka oli rakennettu rantaan Kimin muistolle.
Kirja oli hienosti kirjoitettu, mutta toistoa oli melko paljon. Kimin säätiöstä kirjoitettiin myös liikaa. Mieluummin olisin lukenut Kimistä. Mutta tämä kirja kannattaa lukea. Jokaisen vanhemman pahin painajainen on joutua hautaamaan oma lapsensa ja on uskomatonta, että Kimin vanhemmat ovat pystyneet antamaan murhaajalle anteeksi ja jatkamaan eteenpäin. Itse en siihen pystyisi.
Siihen tämä kirja ei anna vastausta. Tämä kirja keskittyy Kimiin: hänen elämäänsä, hänen persoonaansa ja hänen työhönsä. Hänen vanhempansa eivät halua, että Kim muistetaan vain henkirikoksen uhrina. He haluavat kertoa maailmalle millainen ihminen Kim oikeasti oli ja millaista työtä hän teki. Tämä kirja kertoo Kimistä. Tämä kirja on myös kertoo myös Kimin vanhempien ensimmäisestä vuodesta Kimin kuoleman jälkeen: "murhattujen lasten vanhemmille ei ole olemassa käsikirjaa."
Kirja oli todella koskettava ja Kim vaikutti todella lahjakkaalta nuorelta naiselta, joka ehti nuoresta iästään huolimatta paljon: hän matkusti ympäri maailmaa, asui monessa eri paikassa ja suoritti useamman tutkinnon. Kimin elämä oli kuin kuin jostain elokuvasta. Kuinka paljon hän ehtikään kokea! Pidin paljon myös siitä, kun Kimin vanhemmat tekivät joka aamu Iso-koiran kanssa lenkin kivisydämelle, joka oli rakennettu rantaan Kimin muistolle.
Kirja oli hienosti kirjoitettu, mutta toistoa oli melko paljon. Kimin säätiöstä kirjoitettiin myös liikaa. Mieluummin olisin lukenut Kimistä. Mutta tämä kirja kannattaa lukea. Jokaisen vanhemman pahin painajainen on joutua hautaamaan oma lapsensa ja on uskomatonta, että Kimin vanhemmat ovat pystyneet antamaan murhaajalle anteeksi ja jatkamaan eteenpäin. Itse en siihen pystyisi.
February 18, 2019
En rigtig fin fortælling fra forældrenes synsvinkel fra Kim Wall forsvinder, til retssagen er ovre. Parallelt fortælles om Kim Walls barndom, ungdom og især hendes virke som nysgerrig og ambitiøs shoe-leather-journalist.
December 7, 2018
Bogen om Kim Wall er spændende, medrivende og rørende. Jeg læste den kun, fordi den var skrevet af Kims forældre, deres ønske om at sandhenden om deres datter skulle læses, ville jeg gerne støtte.
July 8, 2021
This was a sad but also lovely book by Kim's parents......I knew of the story of her sad and needless death as it's been featured on a couple of true-crime podcasts I listen to but Ingrid and Joachim have told us of Kim the daughter, sister, loved one and journalist as opposed to Kim the murder victim, who I'd only encountered till now.
I must say her parents are both more charitable than I am regarding the murderer. I'd have plenty in me to be able to hate him. They obviously waste little time telling us much about him but he was a nasty piece of work and clearly not all there long before Kim sadly entered into his nasty little orbit. Liberals among us believe that care-in-the-community is a good thing but when someone is dangerously mental, as he was, and continues to be, it just isn't working and isn't acceptable practice as far as I'm concerned. If you're not fit to live among normal people you need to be kept apart from them-it's as black and white as that for me. It's too late when he's hurt someone else because he was afforded his liberty to do just as he pleased. It bothered me a lot that he managed to get the better of her in the first place since she was such a street-wise girl.
Horrendous too, in these days of instant news is that her parents learned he'd been arrested for her killing when they still weren't even aware she had died !! The fact she worked in so many places where she could easily have encountered the worst of humankind, yet died only 45 minutes from the family home is just horribly tragic. I have to say that the police and volunteers all went above and beyond in trying to locate Kim. They never gave up and that truly mattered, I'm sure. That's an odd thing they do there where they put August 00 on her death certificate. I hadn't heard of this practice before. I was surprised too that it wasn't established whether she died in Sweden or Denmark, which I thought they'd need to record.
Kim had friends from all over the world and she made sure to cultivate these relationships which is a huge testament to her loyalties. One passage a friend wrote they included here made me sob, "Now your toothbrush has helped to identify your torso".....just devastating words. It was so kind of her family to share so many lovely memories (and photos) of her as well. The first photo I think Ingrid said Tom took was breath-taking. I was upset too reading of her chestnut tree....
I think it is a lovely idea to have created her memorial fund and her parents have to be so proud of all the awards she has in her name, too.
Kathy Saranpa has done a sterling job with the translation as well. I spotted just a couple of things I'd have changed-'worked half-time' to 'worked part-time' and I'd put a hyphen between breaking news at one point where it was used.
I'm pleased I read this and learned the other side of a criminal offence for a change.
I must say her parents are both more charitable than I am regarding the murderer. I'd have plenty in me to be able to hate him. They obviously waste little time telling us much about him but he was a nasty piece of work and clearly not all there long before Kim sadly entered into his nasty little orbit. Liberals among us believe that care-in-the-community is a good thing but when someone is dangerously mental, as he was, and continues to be, it just isn't working and isn't acceptable practice as far as I'm concerned. If you're not fit to live among normal people you need to be kept apart from them-it's as black and white as that for me. It's too late when he's hurt someone else because he was afforded his liberty to do just as he pleased. It bothered me a lot that he managed to get the better of her in the first place since she was such a street-wise girl.
Horrendous too, in these days of instant news is that her parents learned he'd been arrested for her killing when they still weren't even aware she had died !! The fact she worked in so many places where she could easily have encountered the worst of humankind, yet died only 45 minutes from the family home is just horribly tragic. I have to say that the police and volunteers all went above and beyond in trying to locate Kim. They never gave up and that truly mattered, I'm sure. That's an odd thing they do there where they put August 00 on her death certificate. I hadn't heard of this practice before. I was surprised too that it wasn't established whether she died in Sweden or Denmark, which I thought they'd need to record.
Kim had friends from all over the world and she made sure to cultivate these relationships which is a huge testament to her loyalties. One passage a friend wrote they included here made me sob, "Now your toothbrush has helped to identify your torso".....just devastating words. It was so kind of her family to share so many lovely memories (and photos) of her as well. The first photo I think Ingrid said Tom took was breath-taking. I was upset too reading of her chestnut tree....
I think it is a lovely idea to have created her memorial fund and her parents have to be so proud of all the awards she has in her name, too.
Kathy Saranpa has done a sterling job with the translation as well. I spotted just a couple of things I'd have changed-'worked half-time' to 'worked part-time' and I'd put a hyphen between breaking news at one point where it was used.
I'm pleased I read this and learned the other side of a criminal offence for a change.
July 30, 2024
Desværre en nødvendig bog om den prisvindende journalist med hele verden som sin arbejdsplads. Kim Walls liv ender alt for tidligt og meningsløst under en freelanceopgave. Nødvendig, fordi den står i stedet for de reportager, som hun ville have kunnet skrive i mange årtier frem.
En stort set nøgtern beretning skrevet af forældrene, moren, der er journalist og faren, der er pressefotograf. Med vægt på Kim Walls eftermæle: At hun huskes som den dygtige journalist, hun var. Hende, der sled sine skosåler for at finde gode historier og møde sine kilder i øjenhøjde. Hende, der havde venner og et stort netværk i hele verden efter uddannelser i bl.a. Chigago (tror jeg, det var, nu har jeg afleveret bogen igen).
Nu mindes hun med et hjerte af sten på stranden i det sydlige Sverige, hvor forældrene bor, og med et legat, som hvert år gives til journalister, der går i Kim Walls fodspor.
Bogen er god som et vidnesbyrd om god journalistik - bl.a. med passager fra Walls tekster - og som et forældrepars reaktioner og styrke i den svære tid efter datterens forsvinden. Jeg er fuld af beundring over deres evne til at handle, at oprette en fond, et løb i Kims navn osv.
Den viser, hvordan verden geografisk har åbnet sig for skandinaver de seneste årtier - forældrene rejser med Kim og hendes bror fra de er helt små og viser dem verden - og hvordan den digitaliserede verden gør det muligt at opnå og opretholde kontakt til Kims venner verden over og dermed også at rekonstruere oplevelser og møde mennesker, som forældrene kun kendte af omtale.
Jeg vil stærkt anbefale bogen. Den er fra 2018 og jeg har i mange år vendt øjnene bort, når jeg så Kim Walls portræt på forsiden, fordi hendes forfærdelige død spærrede for min lyst til at læse om hende som menneske. Men det viser mere om min tilbøjelighed til at huske det grumme fremfor det værdifulde menneske, udåden gik ud over.
En stort set nøgtern beretning skrevet af forældrene, moren, der er journalist og faren, der er pressefotograf. Med vægt på Kim Walls eftermæle: At hun huskes som den dygtige journalist, hun var. Hende, der sled sine skosåler for at finde gode historier og møde sine kilder i øjenhøjde. Hende, der havde venner og et stort netværk i hele verden efter uddannelser i bl.a. Chigago (tror jeg, det var, nu har jeg afleveret bogen igen).
Nu mindes hun med et hjerte af sten på stranden i det sydlige Sverige, hvor forældrene bor, og med et legat, som hvert år gives til journalister, der går i Kim Walls fodspor.
Bogen er god som et vidnesbyrd om god journalistik - bl.a. med passager fra Walls tekster - og som et forældrepars reaktioner og styrke i den svære tid efter datterens forsvinden. Jeg er fuld af beundring over deres evne til at handle, at oprette en fond, et løb i Kims navn osv.
Den viser, hvordan verden geografisk har åbnet sig for skandinaver de seneste årtier - forældrene rejser med Kim og hendes bror fra de er helt små og viser dem verden - og hvordan den digitaliserede verden gør det muligt at opnå og opretholde kontakt til Kims venner verden over og dermed også at rekonstruere oplevelser og møde mennesker, som forældrene kun kendte af omtale.
Jeg vil stærkt anbefale bogen. Den er fra 2018 og jeg har i mange år vendt øjnene bort, når jeg så Kim Walls portræt på forsiden, fordi hendes forfærdelige død spærrede for min lyst til at læse om hende som menneske. Men det viser mere om min tilbøjelighed til at huske det grumme fremfor det værdifulde menneske, udåden gik ud over.
July 13, 2020
Important, heartbreaking topic; difficult to read
I’m a retired newspaper editor and was roughly familiar with Kim Wall’s murder.
But for her parents, also journalists, this was not a headline. This was heart-wrenching anguish. And for Kim Wall’s mother, the primary author, this clearly was a form of cathartic personal therapy. As a writer myself, I get that. And I fully agree that Kim’s life and work deserves to be celebrated ... and not forgotten.
I’m not sure if it was the translation from Swedish, or just catharsis but there is a lot of repetition of phrases as if the author simply had to say things again and again as a form of release.
But let’s not allow form to overcome substance.
Kim Wall’s life was substantive, her work important and her needless death tragic. She worked on many stories more important and dangerous all over the globe, then died at the hands of a sick man on what amounted to a potentially light-weight human interest story just a few miles from her childhood home.
Though ponderous at times, her mother tells us why Kim was making the world a better place. It deserves to be read so Kim will be remembered.
I’m a retired newspaper editor and was roughly familiar with Kim Wall’s murder.
But for her parents, also journalists, this was not a headline. This was heart-wrenching anguish. And for Kim Wall’s mother, the primary author, this clearly was a form of cathartic personal therapy. As a writer myself, I get that. And I fully agree that Kim’s life and work deserves to be celebrated ... and not forgotten.
I’m not sure if it was the translation from Swedish, or just catharsis but there is a lot of repetition of phrases as if the author simply had to say things again and again as a form of release.
But let’s not allow form to overcome substance.
Kim Wall’s life was substantive, her work important and her needless death tragic. She worked on many stories more important and dangerous all over the globe, then died at the hands of a sick man on what amounted to a potentially light-weight human interest story just a few miles from her childhood home.
Though ponderous at times, her mother tells us why Kim was making the world a better place. It deserves to be read so Kim will be remembered.
June 8, 2019
Kim Wall dog 30 år gammal och det är föräldrarna som skrivit boken. Och ja, visst märks det att det är just föräldrarna som skrivit den. Men det är inte en lång text av sorg man får snyfta sig igenom utan snarare en hyllning till personen, Kim, eller mumlan som var hennes smeknamn. Även ett bra sätt att berätta om den fond de har startat i sin dotters namn.
Det är alltså inte mycket skrivet om mordfallet som sådant, eller dess utredning. Är ni ute efter att läsa sådana detaljer är detta inte en bok för er. Föräldrarna vill visa vem dottern var och vad hon kämpade för att bli, en duktig journalist. Troligtvis en ung kvinna som skulle ha kommit långt om hon fått leva - något vi aldrig får veta.
Den är bra och känslosamt skriven, men ibland skiner föräldrarnas egna journalistbakgrund igenom vilket stundtals kan göra boken lite saklig. Är det enda som drog ner betyget för min del. Annars en riktigt bra bok som berörde mig djupt. Hur någon människa kan göra detta mot någon annan kommer jag aldrig att förstå.
Det är alltså inte mycket skrivet om mordfallet som sådant, eller dess utredning. Är ni ute efter att läsa sådana detaljer är detta inte en bok för er. Föräldrarna vill visa vem dottern var och vad hon kämpade för att bli, en duktig journalist. Troligtvis en ung kvinna som skulle ha kommit långt om hon fått leva - något vi aldrig får veta.
Den är bra och känslosamt skriven, men ibland skiner föräldrarnas egna journalistbakgrund igenom vilket stundtals kan göra boken lite saklig. Är det enda som drog ner betyget för min del. Annars en riktigt bra bok som berörde mig djupt. Hur någon människa kan göra detta mot någon annan kommer jag aldrig att förstå.
Displaying 1 - 30 of 73 reviews