Dorés bibel

Triptyk #3

by Torgny Lindgren

"Här börjar jag säga min berättelse om Gustave Dorés Bibel. Jag säger den i en inspelningsapparat av märket SONY MZN sjuhundratio. När den blir bok ska den prydas med de vackraste kartuscher och illuminationer."

Så börjar Torgny Lindgrens nya roman som utgör den sista i den triptyk som inleddes med Hummelhonung (1995) och fick sin fortsättning med Pölsan (2002). Gestalter ur dessa båda finns med i den berättelse om ett liv som fångas upp av den lilla inspelningsapparaten. Varför skriver han inte ner sin berättelse? Han kan inte. Huvudpersonen känner litteraturen men han kan inte tyda bokstäverna. De bara flyger runt framför hans ögon. Därför hamnar han som pojke på ett hem för obildbara. Hans far säger att det är för hans eget bästa.

Sin kärlek till berättelserna har han från den bibel som illustrerades av den franske konstnären Gustave Doré och som fanns i hans barndomshem. När den förkom i en olycka inleddes en livslång kamp för att återfinna den eller möjligen återskapa den.

Gustave Doré (1833-83) är en av världens mest kända illustratörer och hans återberättande av Bibeln i bilder från 1865 är en av illustrationskonstens stora klassiker.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Religion, Contemporary, Novels, Sweden, Scandinavian Literature

227 pages, Paperback

First published April 6, 2005

About the author

Gustav Torgny Lindgren was a Swedish writer.
Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.

Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.

Reviews

[Tove Selenius · Rating 4 out of 5]

Innan vi binge-tittade på serier på Netflix så fanns det ett annat ord för ungefär samma sak. Att sträckläsa. Det kräver sin bok. Det är svårt att sträckläsa Proust, förmodligen inte ens tillrådligt. Young Adult-genren är lättare, där är det tvångsmässiga bladvändandet så att säga invävt i berättarstilen.

Just nu är jag för trött för Proust, jag är dessvärre för trött för Elena Ferrante, mer än en och annan sida då och då, och jag har inte energi till annat än den rena bingeningen - ivräkandet, skulle man kanske kunna översätta det med. Men det kräver som sagt sina böcker. Det gäller att satsa på säkra kort. Man blir illamående om man vräker i sig för mycket av fel sort. Litterärt godis är nog tröstande och bra, till att börja med, men efter ett tag börjar man längta efter den där rejäla, vällagade litteraturen, som ändå tål att slukas.

Det är då Torgny Lindgren kommer väl till pass. Jag har samlingsutgåvan Nåden har ingen lag, i den har jag redan läst Hummelhonung och Pölsan. Kvar har jag nu Norrlands akvavit. Den får vänta ett tag, till nästa gång jag behöver dylik tröst.

Torgny Lindgrens böcker ställer upp sina egna lagar för vad som är rimligt. Det är skönt, man behöver inte förutsätta något. Dorés bibel infogar sig mellan Hummelhonung och Pölsan, samtidigt som den motsäger dem båda. Tiden är ur led. Det är bara vilsamt.
Hela bokens - böckernas - västerbottniska värld bygger på ett sorts alfa och omega som liknar paradoxer utan att egentligen vara det. Att vara litterär utan att kunna skriva. Att se kärleken i avskyn, skapandet ur förbrännandet. Konsten i det banala.

[Peter · Rating 3 out of 5]

Alltid underbart med Torgny Lindgren. Med Dorés Bibel knyter han ihop triologin Hummelhonung och Pölsan med denna sista del. Serien om tre böcker har verkligen varit en stor läsupplevelse. Eller snarare lyssningsupplevelse ska nog sägas eftersom jag har lyssnat mig igenom dom tre romanerna upplästa av författaren själv. Lindgren är, som många vet, en gudabenådad uppläsare och det är ett unikt sätt att bindas till hans verk att lyssna till hans högläsning. Även om sista delen även den var fantastiskt bra tyckte jag inte den nådde hela höjden i Pölsan som jag gillade bäst av dom tre böckerna. Men ett praktverk! Vila i frid Torgny Lindgren!

[Jens · Rating 4 out of 5]

Vart går gränsen för hur många val vår stackars överstimulerade hjärna bör står inför innan den börjar skrumpna i form av depressioner och ångest? Huvudpersonen i Dorés bibel är analfabet och därmed kraftigt skadeskjuten inför livets möjligheter och val vilket resulterar i en bluepillad livssituation där han verkar vara den enda som inte besväras av livets sura äpplen.

Kanske vill Torgny Lindgren säga något om både skrivande läsande och det kontrakt vi sluter med ansvarets ok i sambanden med att förmågorna utvecklas i klassrum tyngda av ångest.

Likt det föreslås i boken brukar dummare människor även i verkligheten målas upp som lyckligare vilket återigen kräver att vi frågar oss: Vart drar man gränsen? Kunskap är ett dilemma och inte det evigt goda det målas upp att vara. Det finns mer i livet.

Inser nu att det låter som om jag tycker att ”the F students are the inventors” men kanske, bara kanske, finns det mer sanning i det än vad som avslöjas vid första anblick.

[Jolanta (knygupė) · Rating 3 out of 5]

"nera jokio esminio skirtumo, ar tave kas supranta, ar nesupranta" - zodis "esminis" cia turbut esminis ...:}

[Alfred Ingmår · Rating 5 out of 5]

Denna har jag nu läst för andra gången och den får nu en femma.

[Bert · Rating 3 out of 5]

"Er hebben nooit letters tussen mij en de wereld in gestaan." (p.11)

Wat gebeurt er als de waarheid niet opgeschreven kan worden? Noch gelezen? Het wordt verteld. Gezegd. Dat is wat de hoofdpersoon in dit boek doet. Hij zegt zijn verhaal. In een recordertje. Wie het verhaal gaat uitschrijven mag gerust delen weglaten of veranderen. Zijn verhaal is gezegd. Zijn waarheid verteld. En wat letters er mee doen, laat hem koud. Zoals de figuren van Doré. Zonder gelaatsuitdrukking trotseren zij hun verhaal. Want de bijbel van Doré kent geen letters. Geen woorden. Geen tekst. De lezer maakt zijn eigen verhaal. Met letters blaast hij het gelaat van de figuren tot leven. Met letters schrijft men het verhaal tot waarheid. Maar welke waarheid? Wiens waarheid?

[Anu · Rating 5 out of 5]

A disturbingly thoughtful novel on a neurologically atypical, intelligent man, who can not read or write (he has got cognitive disorders, perhaps pure dyslexia and agraphia) and who recalls everything (he has got hyperthymesia or something like that). His life story brings up questions on text, letters, writing, truth, signature, intelligence, memory, care, art, imitation and interpretation. The name of this protagonist was a picture, I think.

[Joseph Sverker]

I really love everything that Torgny Lindgren writes and this is no exception. Lindgren has a wonderful slow pace, yet it is so capturing. One cannot but love his characters and you get a new perspective on life through this book.

[Ulla Dagert Muther · Rating 1 out of 5]

Quick read, but a bit pretentious and obviously written by a male. I disliked the portrayal of a person with learning disabilities. Not very realistic.

[doina · Rating 4 out of 5]

La suggestione straordinaria dell'inconsistenza

[Kaj Roihio]

En tahdo olla pelkuri. En tahdo kehua kirjaa, josta en lainkaan pitänyt, vaikka monet minua paremmin kirjallisuutta ymmärtävät ovat ylistäneet sitä kerronnaltaan elegantiksi ja pienimuotoiseksi suureksi kirjallisuudeksi. Tämä on kolmas osa triptyykkiä (että pitää vielä kuvata sitä juuri tuolla sanalla) enkä ole lukenut aiempia osia. Siitä huolimatta, että kyseessä on itsenäinen teos, ehkä aikaisempien teosten kautta Dorén raamattu olisi voinut avautua paremmin. Se oli kahdesta virheestäni toinen. Toinen oli, että ylipäätään aloin lukemaan tätä. Ah kas niin avanseeratusti tiputellaan korkeakulttuurin suurnimiä kuin he olisivat naapureita, piehtaroidaan menneen maailman muistoissa ja välillä juodaan kotoisasti hieman puolukkamehua, Ruotsissa kun kerran ollaan. Vanhojen kirjailijoiden lapsuuden- ja nuoruudenmuisteloita on jo niin paljon, että ne ovat kokeneet vakavan inflaation. Kaikkien elämässä ovat ne surulliset tapahtumat, kipeät hetket ja haikeudet eikä niistä tule sen parempia vaikka kuinka rinnalla kuljettaisi maailmankuulua Raamatun kuvitusta. Vaikka kuinka tuntuisi mielenkiintoisalta, että kirjailija ei osaa lukea. Vaikka kuinka kylväisi mietelauseita oikealle ja vasemmalle ja toivoisi, että edes yksi jäisi jonnekin versomaan. Tunnen itseni rohkeaksi, kun haukun Torgny Lindgreniä, joka sentään oli Ruotsin akatemian jäsen.

[David Karlsson]

För ett par veckor sedan var jag på konferens i Åmliden, ett stenkast från Torgny Lindgrens födelseort Raggsjö. Grämde mig då att jag inte tagit med mig en Lindgren-bok som kvällslektyr och känslan kommer tillbaka nu under läsningen när konferenshotellet nämns i förbifarten. Får nöja mig med att Thomas Bernhard-referensen hade gått mig över huvudet om jag hade läst den där och då...

Boken då? Fjärde Lindgren jag läser i år och stilen och fabulerandet är omisskännligt. En sån bok det nästan är omöjligt att inte sträckläsa. Den hänger tematiskt och innehållsmässigt ihop med "Hummelhonung" och "Pölsan" vilket är roligt och att försöka förstå kopplingarna och vad som är "sant" påminner ibland om att kliva in i en borgeiansk labyrint fast med mer humor. Trots att den nog i mitt tycke är det den svagaste av de tre är den väldigt bra.

Har ytterligare ett gäng Lindgren i hyllan som jag ser fram emot att läsa så småningom, även om det nog inte blir några fler just i år.

(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)

[Jörgen Krüsell · Rating 3 out of 5]

Smålustig historia med många gamla kända namn och platser från tidigare böcker. Som Avabäck, Manfred Marklund med flera. Inte Torgny Lindgrens bästa, men absolut inte sämsta heller.
Dorés bibel har för mig en speciell anknytning då en av Dorés bilder används till skivomslaget av Candlemass platta "Tales of creation".
Så förr eller senare hade jag tagit mig an boken hursomhelst.

[Jeremiah Karlsson · Rating 5 out of 5]

Den här romanen kan man läsa/lyssna på igen och igen.

[Sigitas Rušinskas · Rating 5 out of 5]

Puikus egzistencialistinis romanas. Pažvelgta į gyvenimą, meną, psichinę negalią įdomiu ir netikėtu kampu. Torgnis Lindgrenas man turbūt geriausias švedų rašytojas (po Selmos Lagerlöf).

[Arturas · Rating 5 out of 5]

Tiesiog puiki knyga. Draugo dėka “radau” labai idomiai rašantį autorių. Norėsiu dar jo knygų skaityti.

[Lianne · Rating 5 out of 5]

Ik heb genoten van dit boek. Mooi en speels taalgebruik, mooie beelden en toch ook wel een intrigerend verhaal. Aan het eind blijf je toch zitten met de vraag hoe onnozel de hoofdpersoon nou echt is.

[Aina Hard · Rating 5 out of 5]

Flippad, eller rätt urflippad, bitvis genial.. bitvis var jag ofokuserad dock, får läsa om nästa år

[Elín Vigdís · Rating 4 out of 5]

Underbar !

[Edgar Nygren · Rating 3 out of 5]

Rolig! Inte världens bästa roman/story men mysig sommar lite mindfuck ibland men rolig

[Peter Alzén · Rating 4 out of 5]

det är alltid en annorlunda upplevelse att läs Torgny Lindgren men det är alltid värt den mödan