Tycker om det sätt hon skriver på och hur hon liksom leker sig fram med orden. Stör mig dock ibland på de ofta avslutande rimmen som jag inte riktigt vet vad jag känner inför. Ibland tycker jag de förstör och känns forcerade, medan jag samtidigt kan se att det hänger ihop. Hänger ihop med leken, hennes sätt att skriva, barnsligheten, det charmiga och direkta.
Hon lyfter stora och viktiga frågor på ett otvunget och vardagsnära sätt. Speciellt hennes senare diktsamlingar tilltalar mig och Landet utan lov som även är Bodils kortaste håller jag som min absoluta favorit med dess inledande Det är en vanlig dag. Den rymmer den vanliga ovanliga dagen som pågår hela tiden. Konsumtionssamhället, skygglapparna, parrelationer, badning och rakning av undulater, samt frågan, vem fan ska man egentligen straffa?
”Att ta livet av sig är att straffa fel person
Vem ska man straffa?
Vem.”