En spännande roman om ensamhet, religion, längtan efter kärlek och bekräftelse. Det är 70-tal när Anja kliver in i klassrummet för första gången. Karin tycker att hon är självlysande. Hemma hos Anja är det strängt religiöst, hemma hos Karin är det föräldrafritt. Karins kedjerökande mamma är journalist och har fullt upp med att rädda världen. Karin ritar träd överallt, på armarna, på väggarna. Hon känner en märklig samhörighet med träden. De lockar henne, suger henne till sig. Kanske är det därför hon dras till Anja, Anja vars ärrade hud på underarmarna känns som bark under fingertopparna.
De planerar att tågluffa till sommaren, fly ifrån Anjas föräldrars ständiga kontroll och prat om djävulens frestelser. Men dagen efter skolavslutningen är Anja försvunnen.
Jag tycker att den här boken var helt OKEJ. Tjej 1 blir kär i tjej 2, men tjej 2 kommer från en strikt religiös familj. När det blir sommarlov försvinner tjej 2 hux flux och det enda tjej 1 får är ett brev på posten som förklarar att föräldrarna tycker att staden och folket däri leder dottern i fel riktning. Tjej 1 åker iväg på "Jesus-läger" för att få träffa tjej 2 igen. Väl där händer mystiska saker, både i form av mystiska människor och inslag av övernaturliga fenomen. Dessutom lite så "vad är egentligen sant"-stämning. Samtidigt hoppar historien fem år fram i tiden ibland, och då förstår man som läsare att något har hänt tjej 2. Så egentligen ganska spännande nu när jag tänker efter. Träd, skog och natur utgör en stor del av berättelsen och är också en del av mystiken och det ibland övernaturliga.
Hela datasystemet lade av idag, så då ägnade jag några timmar åt läsning istället. Tog bara en av de nya böckerna och det blev Trädhjärta.
Tiden i boken varvas mellan 1975 och 1981 och det är Karin vi följer. Karin som bor med sin kedjerökande, svärande, feministmamma och som känner att livet egentligen inte startade förrän hon för första gången lade blicken på Anja. Anja med det vita håret och de blå ögonen som lever i ett frireligiöst hem med många regler och hårda straff. Trots att de är så olika blir Karin och Anja bästa vänner även om Karin hela tiden vill något mer. Men så kommer sommaren och den sommaren händer någonting. Anja försvinner och sex år senare undrar Karin fortfarande vad som hände.
Jag är SÅ kluven till denna bok. Vissa delar är så så bra! Vackert språk, Karins längtan, behovet av att passa in... jättebra! Tycker också det är väldigt intressant att läsa om frikyrkan. Läger och tältmöten och annat som är väldigt bekant från mig egen bakgrund. Ovanligt att hitta det i ungdomsböcker. MEN sen är det något som skaver. Trådarna knyts inte ihop. Slutet känns... för snabbt/för konstigt/för va? Det som hela tiden varit i Karins huvud finns plötsligt i verkligheten, och den övergången var inte snygg eller smidig utan bara weird. Passade inte in i resten av historien.
Så; Jag tycket bitar av Trädhjärta var väldigt bra, inkännande och på pricken. Men sen blev det ofärdigt och ologiskt och väldigt otillfredsställande. Synd, men värd att läsa ändå. Tror jag.