Första delen av boken är mystisk och spännande, därefter tar en mordutredning vid och det blir lite mer konventionellt deckararbete. Det är en bra och underhållande deckare med fina miljöskildringar och intressanta personporträtt. Suneson skriver bra men har vissa jobbiga upprepningar med beskrivningar av O.P. Nilssons utseende, som "de gula ögonen blixtrade", "de gula tänderna blänkte", "han petade sig över den spetsiga näsan".