QUEL BORDEL EN BIOGRAFI OM CHRISTIAN FALK 2014 gick Christian bort. Strax innan sin död berättade han om delar av sitt liv i Sommar i P1. Hans sista önskan var att den bok vi tillsammans påbörjat skulle färdigställas. Inga dörrar var stängda, nu skulle allt upp i ljuset, en gång för alla. Han sa gång på gång att jag fick prata med vem jag ville. Det här är därför inte min berättelse om Christian Falk. Det är hans egen, tätt sammanflätad med 50 andra röster om honom.
Christian Falks liv är en resa genom modern svensk musikhistoria. Han spelade rock i Imperiet på 80-talet, gick på 90-talet över till modern dansmusik och hip hop och samarbetade med bland andra Robyn, Timbuktu och Petter. 1999 gav han ut det trefaldigt Grammisbelönade albumet Quel Bordel. Denna biografi är rikligt illustrerad med både privata fotografier som aldrig tidigare publicerats och de mest ikoniska bilderna från Christian Falks karriär.
»Quel Bordel kan vara den bästa svenska musikerbiografi som skrivits.« Jan Gradvall i Di Weekend
Jag vill varmt rekommendera denna fina bok om ett trasigt, konstnärligt, stinkande, rörigt, fruktansvärt och alldeles fantastiskt levnadsöde.
Den berörde i all sin enkelhet - att låta röster i hans närhet, intimt ge uttryck för deras kärlek till Christian, men även deras frustration och försök att förstå "le bordel" som han skapade för sina nära och kära och närmaste omgivning. Som det svängde, och gungade!
Jag har fortfarande starka minnen från den första gången jag själv fick tillfället att uppleva en spelning, och fullkomligt knockas av basgångarna Christian skapade. Den 1/12 -1983, Club Dolores i Eskilstuna, en liten lokal med scenen en tvärhand hög. Nedanför en skara förväntansfulla ungdomar.
Jag var beredd på Thåström, jag visste att det inte längre var Ebba som gällde. Jag var förberedd på det nya soundet eftersom Rymdimperiets första singel "Vad pojkar vill ha" låg på skivtallriken på brorsans skivspelare från det att den gavs ut 1981 (och spelades flitigt på 33 varv, då det lät som en Springsteen-låt...), och skivorna som därefter följde, inklusive det senaste släppet Rasera (september 1983).
Jag gladdes enormt av Per H's ylande i luren under konsertens inledning, men det var Christians basspel, hans karismatiska utstrålning och coola framtoning som fullständigt golva' mig!
Läs boken. Minns svunna tider. Minns musikens hjältar och låt gunget leva vidare. Tack Christian!
Spoiler alert: Det handlar om Christian Falk, och innan boken är färdigskriven så är han död. Christian Falk kan vara en av de svenska musiker som jag gillat som jag samtidigt haft minst koll på egentligen, och haft svårast att fatta delar av musiken han gjort, samtidigt som jag fullständigt älskat annat.
Den här boken fick mig att förstå mycket mer av vad han sysslade med, varför och fick mig även att ge en del av hans musikprojekt som jag tidigare ratat en ny chans. Det är en väldigt personlig bok, det är mycket känslor, kärlek och uppror, ilska och glädje hopp och hopplöshet, kanske speglar den hans liv, kanske speglar den mest hans kamp mot cancern som slutligen dödar honom. Den beskriver ett Sverige och en värld som ligger utanför det normala men som samtidigt till stor del inte är den "riktiga" rockstjärnevärlden, utan någon sorts limbo mitt emellan, det är en värld jag rört mig i själv, till viss del under samma perioder som Christian, och det är fantastiskt att få den beskriven på det sätt som görs här.
Det är en fantastisk bok, det är en fantastisk inblick i en annan värld, ett annat liv, och det berättas på ett sätt som gör det svårt att lägga ifrån sig boken, och det är mycket som är vackert och hoppfullt. Det är även en väldigt sorglig och svart bok om en trasig människa i en trasig värld.