Du springer

by Karl Modig, Ruhani Islam, Klara Krantz

Vi springer genom livet, ibland fort, ibland långsamt, och ibland förbi händelser som får oss att stanna upp. Kanske får händelserna oss att förändras, att bli nya former av oss själva, kanske händer ingenting och vi springer bara vidare, kanske hamnar vi någonstans mitt emellan och springer vidare som en blandning av de olika versionerna av oss själva.

Vi bad elva personer ge sin version av de här händelserna som antingen definierar oss eller bara rinner förbi utan att lämna några spår. Resultatet blev en samling med noveller, serier och dikter som berättar om att bli vuxen, eller om att inte bli det.

Genres: Short Stories, Young Adult

205 pages, Paperback

First published April 1, 2019

Reviews

[Johanna Hammarström · Rating 4 out of 5]

En antologi om hur livet springer iväg, från ungdom till vuxen.
Om trötta fester, vänner som sviker och kärlek som brister. Om de som finns där, de vi hittar, om allt som kan bli och allt som inte längre är.
Centralt tema tycks vara hur allting roterar i en rasande fart och att inte längre känna en tillhörighet.
Många fina texter och en hel del igenkänning.

[Elvira · Rating 3 out of 5]

Som helhet tycker jag Du springer är rätt bra. Inte superbra, och novellerna/serierna/dikterna håller varierande kvalitet - jag älskar inte en enda berättelse ohämmat, här finns ingenting jag tycker är HELT OTROLIGT. Men mycket som är bra! Vissa noveller har delar som glimrar till, andra är intressanta pga själva konceptet, vissa lyckas fånga ungdomen alldeles precis. Andra är rätt tråkiga. Tycker noveller som koncept överlag är SKITsvårt. Så svårt att skapa något najs på så få tecken, liksom. Tänker också att det måste vara rätt svårt att redigera? Hur ska man liksom ändra på något som från början är så lite? Man kan liksom inte addera saker hur som helst. Eller ta bort, för då ändras så mycket. Säkert är det lätt att överredigera också. Kanske är det därför jag inte har läst särskilt många noveller som känns ... fulländade. Eller så är det bara det att jag inte hinner fastna.

Skriver lite kort om alla här:
Visklekar: så spännande twist! Även om det kändes lite ... jaha, efteråt. Älskar språket, älskar det fula, älskar ärligheten. 4 av 5!

Du springer: Tycker verkligen om hur Elin Bengtsson skriver, men den här berättelsen kändes bara väldigt ... typisk. Tycker ändå om hur den är uppbyggd, att den har en tydlig början och ett slut osv. Sen är jag inte ett superfan av att Bengtssons karaktärer ALLTID ska vara så himla _speciella_. Men ähh. 3 av 5 ändå, fin berättelse med fin tematik osv, men ingenting överfantastiskt.

A-brunn: Kan ändå förstå att någon recensent skrev att novellerna känns väldigt skoliga, eller var antagligen inte det ordet hen använde, men de flesta har alltså ett tydligt budskap - var dig själv, lev livet, strunta i andra osv. Denna aswell. Men det är också en supersöt kärlekshistoria, så det gör inte supermycket. och Yrsa Walldén skriver väldigt snyggt och passande för den här typen av historia - lite Lisa Bjärboiskt, liksom. 3.5 av 5.

Krulla systemet: Den här är en av mina favoriter! Blev positivt överraskad för gillar egentligen inte teckningsstilen överdrivet mycket, men gillar verkligen allt bilderna uttrycker, och allt som händer. Tycker Bim Eriksson fångar tonårslivet MITT I PRICK. Känns som en liten film. 4.5 av 5 faktiskt!

Man pratar ändå aldrig om något som känns: Tycker denna var lite intetsägande, några formuleringar och tankar är snygga och exakta (såndärna JA SÅ ÄR DET ni vet) men det händer liksom för litet. Det som händer händer liksom utanför det vi får läsa, det känns bara som en introduktion eller mittendel. Men ofta är väl noveller sådana. Tycker heller inte supermycket om personerna det handlar om, meneh. 2.5 av 5, alltså it was ok/I liked it enligt Goodreadsrating.

Sorgens fem faser: Den här rörde mig inte så mycket någonstans och kändes inte särskilt intressant eller nytänkande alls, faktiskt. Och tyckte inte supermycket om tecknarstilen heller :/. 2 av 5 för den var ju inte dålig heller. Bara typ ... inte så mycket?

En fucking fot: Ugh, språket är lite för grabbigt i den här enligt mina preferenser. Tycker om sensmoralen, men tycker inte vi får tillräckligt med bakgrund för att händelseförloppet ska kännas motiverat. 2.5 av 5

Städa: Är antagligen för dum för denna, bara. Men fattar noll och orkar verkligen inte försöka analysera. Tror kanske andra kan fatta? Eller såklart. Men för mig var det bara ord, typ. Äh. Eller jag fattar ju vad det står men inte egentligen? Vad händer? Varför? Vad då dagis?? Hänger ej med. Känns inte som att jag kan rate:a den ens? För då blir det liksom 1 av 5. För att jag är dum i huvudet. (HATAR att läsa sånt som får mig att känna så)

Jag vet inte vad jag är utan dig: Det finns liksom inget jag kan peka på i den här som är dåligt, den är liksom inte det. Den är snyggt skriven och storyn håller - MEN den känns inte särskilt ny. Det finns liksom en massa storys om barn som tar hand om sina föräldrar som mår skit redan, och okej att den sista berättelsen aldrig kommer skrivas, det GÅR att göra samma sak om och om igen. Men det kändes inte som om den här novellen tillförde särskilt mycket? Säkert kan unga som känner igen sig få ut någonting av den, och visst finns det delar som gör den intressant, men mig berörde den helt enkelt inte alls, typ. 2 av 5. (har antagligen ett hjärta av sten)

Agnes?: Tycker så mycket om denna! Tillhör definitivt toppen av berättelserna. Älskar att det ser ut som en dikt men egentligen är prosa och att radbytena bara påverkar läsrytmen. Blir så behagligt att läsa. Tycker också själva berättelsen är geni och så fin men rätt sorglig samtidigt. 5 av 5 faktiskt (trots att jag har svårt att ÄLSKA en novell, men den här förtjänar det.)

När jag räknar somrar: Så hjärtskärande handling! Men tycker inte helt 100% om hur den är skriven, som ett långt brev, typ. Det är liksom bara jaget som berättar det är inte yttre dialog alls bara inre. Eller okej, lite yttre dialog men den är utan citationstecken/franska streck (kommer ej på vad fan det heter påriktigt nu?). Annars är det här en väldigt snygg novell, som trycker på precis rätt knappar och har ett otroligt starkt avslut. 3 av 5 för berördes av någon anledning inte supermycket, fattade nog inte relationen mellan jaget och duet tillräckligt bra.

Så då landar det genomsnittliga betyget på: en trea! Exakt.

[Linnea · Rating 4 out of 5]

En bra samling noveller om att röra sig i nästan-vuxen landet. Jag hade nog önskat en lite annan ordning på dem men överlag en bra balans mellan det tunga och det mindre tunga. Men alltså shit. Vad glad jag är att jag är förbi 25.

[Maja · Rating 2 out of 5]

Gillade starkt konceptet, mixen av noveller och poesi och serier. Men tyckte själva berättelserna var lite för klyschiga, lite för pedagogiska hela tiden, budskapet inpräntat på varje sida nästan var: var dig själv, gör det du vill, bry dig inte om vad andra tycker. Vilket självklart är ett bra budskap men gjorde nästan boken lite förmanande. Vidare var jag inte helt såld på språket ofta heller, kändes ibland för krystat och som att de försökte lite för mycket. Men får ändå två stjärnor, mycket enbart på grund av själva konceptet men också för att jag reserverar en stjärna för riktigt riktigt dåliga verk som jag knappt klarar av att avsluta.

[Noe]

Tyckte vissa noveller höll högre kvalité än andra, en av de noveller som berörde mig mest var ”när jag räknar somrar” av Klara Krantz. En djup novell som behandlar något av det svåraste en människa kan vara med om, att missta en vän i självmord. Även ”A-brunn” av Yrsa walldén gillade jag mycket men det var ingen förvåning då jag totalt avgudar hennes bok ”Allt jag inte sa” Jag tycker att det är en bok som är svår att sätta ett betyg på men tror alla kan hitta någon novell i samlingen som sätter spår.

[Lexie · Rating 4 out of 5]

Spännande samling med texter som berör, skapar igenkänning och är realistiska. Jag älskar blandningen mellan noveller, poesi och texter med bild, för det gör att hela samlingen känns unik och aldrig blir tråkig att läsa. Mina favoriter är Karl Modigs och Klara Krantz texter.

[Lina · Rating 3 out of 5]

short stories, tema tonårstidens tokigheter. en påminnelse om att man är inte ensam om att vara mänsklig.

[Shawn · Rating 4 out of 5]

Korta artiklar för ungdomar eller nybörjarna i svenska. Varit kul att läsa iaf

[Felicia Bergström · Rating 3 out of 5]

mina stulna meningar:

"är det möjligt att vara ärliga, att berätta hur man känner, utan att ha ihjäl allt?"

"jag plockar droppar från gatorna.
himlen är liten och trasig
sprucken på mitten."

"det finns liv som kan räknas i somrar."

[Fanny ✨ · Rating 3 out of 5]

jättefin och berörande novellsamling om att vara ung. den känns mycket att läsa, även om novellerna har lite varierande kvalitet. jag fastnade särskilt för "a-brunn" av ylva walldén, "man pratar ändå aldrig om något som känns" av amanda jonsson och "visklekar" av flora wiström. hörde häromdagen att den ska ges till alla blivande studenter i år och om det är så är det en så bra grej! tycker att den passar alla att läsa eftersom alla varit sexton-sjutton-arton-nitton år, men om man faktiskt är sexton-sjutton-arton-nitton så passar den extra bra förstås.