I Jens Lapidus nya roman återknyter vi kontakten med huvudpersonerna i de tidigare delarna av Stockholm Noir. Uppkomlingen och dealaren JW har snart suttit av sitt straff, men polisen misstänker att han varit sysselsatt med annat än att ångra sina synder. Pengatvätt är en rimlig gissning, men hur har det gått till? Kriminalinspektör Martin Hägerström får i uppdrag att ta anställning på anstalten som plit, jobba undercover och komma JW in på skinnet.
orge har försökt. Han har verkligen försökt att gilla sitt nya vita liv – att förse svennebananerna med kaffe latte, mackor och muffins. Men det går bara inte – han är inte gjord för nio-till-fem-stilen. En comeback som gangster kan ge snabba cash och göra verklighet av drömmar om livet deluxe. Ett jobb. Bara ett enda jobb, och sen kan han vara klar för resten av livet. Han måste tänka stort: ett VTR, ett värdetransportrån. Problemet är bara att det gör man inte själv. Jorge börjar söka partners, compadres, vänner och kontakter. Men risken att fucka upp skrämmer.
Natalie har levt ett skyddat liv som juggemafioson Radovan Kranjics dotter, med utlandsresor, trestjärnskrogar och till och med juridikstudier. Men hoten mot faderns liv har blivit alltmer påtagliga och snart kommer alla i Radovans närhet att behöva ställa sig frågan: hur ser livet ut e.R.? Vem tar över som Stockholms kung? Eller drottning? Vem försöker utmana makthavarna? Och Natalies själv ställs inför den ultimata frågan: vem är hon, och vem vill hon vara?
Trådarna tvinnas tätt och hårt mellan dramats olika huvudpersoner. Det är en ny tid nu. En ny era. Kartan som vi följt sedan Snabba cash ritas om. Samtidigt är det mesta sig likt. Stockholms undersida är densamma. Aktörerna är nya, men allt går i arv.
Jens Lapidus is a Swedish criminal defense lawyer and author, who made his writing debut in August 2006 with Snabba Cash. It is an account of the Stockholm underworld and the first of a planned trilogy called The Stockholm Noir Trilogy. Two years later the second installment, Aldrig Fucka Upp was published by Wahlström & Widstrand. A graphic novel with illustrator Peter Bergting (The Portent) entitled Gängkrig 145 was published May 2009. While this project does tie into his previous novels, it is not the third part of The Stockholm Noir Trilogy as some Swedish media has claimed. Lapidus' writing has been compared to James Ellroy and Dennis Lehane.
The end is unbelievable! It's an incredible book! This Trilogy is completely amazing, I recommend it to everybody, because it's easy to read Jens Lapidus has a very modern way of writing that makes you turn the pages without even noticing. 5 stars, definitely. I had so much fun reading these books.
Termino la trilogía de Lapidus y mi valoración para este libro sería mas para el conjunto de los tres libros. Me ha gustado mucho como el autor ha retratado de una forma bestial el conjunto de los negocios ilegales en Suecia que el conoce por su experiencia como abogado penalista y como quedan retratados todas sus clases que van desde los ricos y famosos hasta los suburbios de la capital sueca en la que los emigrantes intentan sobrevivir con el trapicheo de la droga y como todos están relacionados como si se tratara de la famosa teoria de los seis grados. En esta ultima entrega se recuperan los personajes y clanes con los que comenzaba la trilogía y descubrimos que ha sido de ellos en los años que pasan desde el primer libro hasta este colofón final. De momento no hay mas libros de este autor disponibles pero espero que en el futuro siga publicando mas novelas porque me ha gustado su estilo.
Lapidus borde hålla sig till juridiken; han är ingen bra författare, och hör till kategorin kända personer som vill utnyttja sin kändisskap för att skriva böcker även om dem saknar litterära kvaliteter. Men det finns folk som uppskattar dessa böcker, för mig blir det lite tröttsamt med noggrann beskrivning av alla lyxiga varumärken...
We can follow the fate of the characters in the Stockholm underworld, just like in the previous books of the trilogy. The lives of an ambitious criminal, an undercover cop and the heir of a big criminal empire i fatally interwoven until the end. Like previously there are some recurring characters from the previous books but it’s a standalone story and can be enjoyed without knowing those.
Ενδιαφέρουσα τοιχογραφία χαρακτήρων σε συνάφεια με οικονομικά και πολιτικά παιχνίδια. Αρκετά πολύπλοκο στη σύνθεση του, δεν έχει να κάνει με αστυνομική πλοκή ούτε με φόνους και κυνηγητά.
Διάνοιες οικονομικών τερτιπιών συμπορεύονται με τον υπόκοσμο, οι υψηλά ιστάμενοι της αστυνομικής διεύθυνσης ψάχνουν εξιλαστήρια θύματα προς διευκόλυνση της ανόδου τους, η σουηδική κοινωνία στο έλεος της διαφθοράς και της διαπλοκής και καμία ελπίδα στον ορίζοντα.
Ήρωας πρωταγωνιστής δεν υπάρχει, με την έννοια που έχουμε συνηθίσει στα βιβλία του είδους. Υπάρχουν διάφοροι και ετερόκλητοι ... Το άκρως ενοχλητικό για μένα ήταν η διαρκής αναφορά σε μάρκες ρούχων, ακριβά ρεστοράν και θέρετρα, πανάκριβα κρασιά, ρολόγια κλπ. Κουραστικό και χμ ... ύποπτο : μια ατέλειωτη διαφήμιση;; Κάποιες σεναριακές ακρότητες με ξενέρωσαν επίσης : πεθαίνει ο πάπας της σέρβικης μαφίας και αφήνει στο πόδι του να διοικήσει την αυτοκρατορία, την κόρη του, 20 κάτι χρονών. Μέχρι πρότινος αυτή κοίταζε να συνδυάσει το βρακί της με το ρολόι της και ξαφνικά βρίσκεται να καταστρώνει επιτελικά σχέδια διαχείρισης του υποκόσμου ...
Ο πιο ενδιαφέρων χαρακτήρας, ο οποίος και διέσωσε το βιβλίο από τα 2 αστέρια, ήταν αυτός του πρώην πεζοναύτη, επιθεωρητή της αστυνομίας, under cover πράκτορα - δεσμοφύλακα. Παρατηρούμε την ολισθηρή πορεία του στον κατήφορο. Παραμένει ανεξήγητο, πώς ένας γόνος αριστοκρατικής και πλούσιας σουηδικής οικογένειας, δεν ακολουθεί τον στρωμένο με ροδοπέταλα δρόμο της σικ επαγγελματικής αποκατάστασης αλλά επιλέγει να γίνει πεζοναύτης και στη συνέχεια αστυνομικός.
Η απορία του αναγνώστη λύνεται αργότερα, παρατηρώντας τον να ασφυκτιά στη διπλή του ζωή. Όταν ερωτεύεται τον έναν από τους ληστές μιας χρηματαποστολής, χάνει εντελώς τον έλεγχο του εαυτού του, οραματιζόμενος ειδυλλιακό σπιτάκι κάπου μακριά όπου θα ζει ευτυχισμένος με τον έρωτα του ... Η παραδοχή της ομοφυλοφιλίας του κατά την επίσκεψη της μαμάς του στη φυλακή, σηκώνει ένα τεράστιο βάρος από τους ώμους του μεν αλλά αποδεικνύεται ότι οι μαμάδες τα ψυχανεμίζονται όλα από χρόνια, οπότε τζάμπα όλο το άγχος και οι ενοχές ... Ενδιαφέρον στήσιμο της ιστορίας αλλά κουραστικές όλες αυτές οι φίρμες που παρεμβάλλονται για να μας θυμίσουν ότι εμείς ενδιαφερόμαστε για το ότι τα κολοκύθια στη λαϊκή είχαν 2.5 ευρώ το κιλό ... Και ο διαρκής βομβαρδισμός δεν είχε να κάνει με τον τίτλο "Μεγάλη Ζωή". Δε συμβαδίζει η "μεγάλη ζωή" με το ρολόι Q&Q ή το ρούχο της προσφοράς στα C&A. Θυμάμαι ότι οι ίδιες αναφορές με είχαν ενοχλήσει και σε προηγούμενο βιβλίο του ίδιου ... σκεφτόμουν τον συγγραφέα ως ένα είδος fashion victim ...
Val dood, het laatste deel van de Stockholm-trilogie, heeft dezelfde opzet als de twee voorgaande delen: drie hoofdpersonages, drie verhalen. Twee van deze personages, Jorge Salinas en Martin Hägerström, kennen we uit een van de voorgaande delen. Het derde is in feite nieuw: Radovan Kranjic' dochter Natalie. Daarnaast komen ook de andere personages uit de eerste delen aan bod.
Het verhaal speelt zich vijf jaar later af dan het eerste deel van de trilogie. Jorge heeft een koffieshop, maar heeft eigenlijk genoeg van dat eentonige bestaan. Hij krijgt een aanbod om een grote slag te slaan en gaat daar op in. Hägerström krijgt het verzoek om als undercoveragent Johan 'JW' Westlund in de gaten te houden. Want JW wordt er nog steeds van verdacht op grote schaal geld wit te wassen. Natalie is getuige van een aanslag op haar vader, die ze adoreert. Ze zweert wraak op de dader van deze aanslag. Maar kan ze de gevolgen wel overzien?
Door het concept dat Jens Lapidus in de trilogie hanteert valt er over dit boek niet zo heel erg veel nieuws te zeggen. Het is geschreven in de inmiddels bekende Lapidus-schrijfstijl: korte krachtige zinnen en goede dialogen. De al bekende karakters worden weer iets verder en diepgaander beschreven, maar ook de nieuwe personages worden prima uitgewerkt.
Het verhaal in Val dood gaat in feite verder waar Snel geld en Bloedlink zijn geëindigd. Daarom wordt ook in dit boek regelmatig verdergegaan op gebeurtenissen die in de twee eerdere delen voorkwamen. Hoewel het boek goed afzonderlijk van de eerste twee gelezen worden, is het, alleen al vanwege die verwijzingen, wel beter om de boeken in volgorde te lezen. Dan valt alles beter te plaatsen.
In het boek komen spannende momenten voor, maar niet zo veel dat je op het puntje van de stoel en met ingehouden adem zit te lezen. Dat geeft ook nu weer niet. Want het verhaal blijft de aandacht van de lezer vasthouden. Dat is een prima kwaliteit van Lapidus.
Met het schrijven van deze trilogie heeft Lapidus de lezer een kijkje gegeven in de onderwereld van Stockholm. Een onderwereld die gevoelige maar vooral zijn harde kanten heeft. En na het lezen van deze drie boeken denk je wel dat Lapidus nog veel meer over die duistere kant van Stockholm kan schrijven. Maar misschien is wel het goed dat Val dood, om kwaliteitsverlies te voorkomen, het laatste deel uit die trilogie is.
Jens Lapiduksen Stockholm Noir -sarja päättyy tähän tekeleeseen, joka oli kahteen muuhun verrattuna surkea. Tarina oli väkinäinen ja ennalta-arvattavaa kökköviihdettä. Lisäksi kirja oli huolimattomasti tehty, eikä käännöksessäkään ollut hurraamista. Mafiapomot juovat oikein Ballantinesia, mutta ne labelit olivat varmaan yhdentekeviä. Luksusmerkeillä jaksetaan lukijaa väsyttää edelleen kalvosinnappeja myöden, joskin Stureplanilla miesten hiusmallit ovat muuttuneet ensimmäiseen kirjaan verrattuna.
Tarinan juoni on lyhykäisyydessään seuraava. Huumediileri Jorge patsastelee tässäkin ja pomppii lopulta pitkin Stokiksen kattoja kuin Oliwer Twistissä muuan pahamaineinen ryökäle siellä Lontoossa. Kaikkien aikojen raharyöstökeikka menee päin mäntyä. JW on lusimassa, ja pääsee taas keinottelun makuun, kun vankilan portit avataan. Radovan-jugomafiapomo räjäytetään taivaan tuuliin, ja tahtipuikkoa alkaa heilutella hänen parikymppinen opiskelijatyttärensä. Pian hakataankin golfmailalla jossain varaston perukoilla pää irti viholliselta ja napsitaan leikkureilla sormia poikki.
Keskushenkilönä häärää muuan Hägerström, joka on poliisi ja joka kuuluu yläluokkaan. Siten saadaan tarinaan ympätty hahmo, joka soluttautuu JW:n bisneksiin. Jo siinä vaiheessa, kun erikoisyksikön komisario pestaa hemmon, juttu alkaa mennä epäaidoksi. Hänelle sanotaan, ettei hän ole enää poliisi, vaikka toinen luulee muuta. Sitten tekaistaan irtisanominen ja pestataan vanginvartijaksi. Siitä seikkailu alkaakin ja jatkuu aina hirvimetsälle saakka. Kuuluuhan pollari yläluokkaiseen sisäpiiriin, eikä siihen vaikuta sen paremmin poliisin ammatti tai joutuminen rikollisten pariin?!
Soluttautujan homoseksuaalisuutta paisutellaan ihan liiankin kanssa, ja hänen koodinimensäkin on suklaapoika. Poliisikoulussa ollessaan hän bongailee busseissa yhden yön petiseuraa, ja hässimiseksi se menee Jorgen gansterikaverinkin kanssa. Lopulta ”pariskunta” saa toisensa, joskin muutoin jeppe saa ansionsa mukaan, kun tyhmyydestä sakotetaan. Siin�� välissä pyssyt paukkuvat ja lennellään Thaimaan ja Ruotsin välissä, ja Venäjänkin mafia sekaantuu sopankeittoon.
This is not really a detective novel, but it is more like “The Godfather On Ice.” The story is a bit unbelievable but how many fiction books are believable? Natalie Kranjic is the heir-apparent to a crime syndicate when her father is wiped out after being shot, then blown up in his car. She knows nothing about his business but soon learns that Stepanovic is trying to muscle her out of the way to take over the top crime syndicate in Stockholm and Europe. It is a miracle that Natalie survives at all. In the meantime, a haphazard gang of mostly Hispanic small-timers gets together under their leader, Jorge, and plan a major heist of a CIT (Cash In Transit) warehouse. And also, at the same time, a cop named Hagerström makes a deal with a superior to infiltrate a gang that is in prison. Hagerström is to pose as a prison guard with his history being a fired cop. (How many gang members would even consider getting close to a former cop??) The gang leader turns out to be a young guy named JW, also the same age as Natalie and killer handsome. All of this comes together, as it must, and we watch as the gang tensions start to snap into violence and treachery. For 491 pages we follow the inside and outside of gang operations, including endless pages on the financial skullduggery that accompanies the gangs. (This, by the way, was a paperback that may be the heaviest book for its size I have ever read!) By the time Natalie has bedded several of her associates (only one Hispanic) we get to the showdown with Stepanovic and the end of the saga. Lapidus, the author, is reputedly the attorney for many crooks and thieves in Sweden, so his authenticity can hardly be challenged. His editor may thus be blamed for the excessive length and often boring nature of the plotting.
The best of the three books, and I sometimes wondered if someone else helped him writing this one, but...like others say - the ending is not satisfying, seems like Lapidus suddenly got bored, ran out of time or something... Or maybe he realised that he already had written 200-300 pages too much! And, the overly detailed and descriptive sex scenes came out of the blue, felt totally out of place, and did not work at all, just as bad cliches...
Terminé la trilogía. Repito que pienso que describe muy bien los barrios bajos de Estocolmo. En este interviene además el mundo judicial, que pienso que tiene los mismos defectos que oros países que no gozan de la buena fama que goza Suecia. Pienso que el autor está bien informado de ese mundo de su país
Lapidus levererar igen! Liksom i de tidigare böckerna så känns inte alla de tre personernas historier lika intressanta, i det här fallet är det Jorge som inte riktigt fångar mig. Men tillslut engagerar till och med dem. Spännande och bra skrivet.
Frenético final, las últimas 200 páginas pasan volando, luego de un comienzo algo enredado y, a veces, soso. Entretenido, pero hay que aguantarlo al comienzo. Vale la pena.
Livet deluxe (2011) är Jens Lapidus (1974–) tredje och avslutande del i trilogin om Stockholms undre värld som påbörjades i Snabba cash (2006) och fortsatte i Aldrig fucka upp (2008).
JW har snart avtjänat sitt straff. Han misstänks driva en avancerad tvättoperation inifrån anstalten. Hägerström går med på att anta en undercover-roll som korrupt fängelsevakt för att närma sig JW. Jorge har gått över till lagliga affärer, men han är rastlös och drömmer fortfarande om den stora stöten. Hos juggarna är läget spänt, efter efter ett mordförsök på Radovan.
Det är kort sagt mer av detsamma. Och det är ungefär lika bra som tidigare. Lapidus skildrar ett Stockholm och Sverige som många kanske inte vill se. Det handlar om en samhällsapparat som inte klarar av den nya verkligheten, om människor som utnyttjar situationen, om de som faller mellan stolarna, och hur den skenbara gränsen mellan gott och ont suddas ut när man tittar närmare. Åtminstone är det så jag läser det. Det bjuds väl inte direkt på något större psykologiskt djup eller fantastiskt språk, men det känns realistiskt och det är spännande. Tummen upp från mig.
It took me forever to finish this because I just coudn't get into it like I enjoyed the first two ones in the trilogy. First at around 300 pages the story started to unfold. I guess too many characters and going on and on about the same crimes got me bored already. Now I need a longer break from Lapidus.
The last in a trilogy of thrillers that examines the class system in Sweden. This time the three viewpoint characters are:
Jorge -- a blatte, a Chilean immigrant who grew up in Sweden's Million Programme ghetto. A returning character from Easy Money where he executed a well-planned escaped from jail. Jorge is now co-owner of a trendy but financially troubled cafe. So he gets some friends together and organizes a cash-in-transit heist. It goes reasonably well (they block police stations with burning cars and cars looking like they contain bombs, and sabotage Stockholm's two ghetto birds) but the payout is too small for nine guys and the police are closing in. Jorge's is the most exciting storyline, with him being almost constantly on the run.
Martin Hägerström -- A cop from a wealthy background (a Svenn? I'm still not sure if the term refers to stylish Swedes or their bro imitators) who's convinced to go deep undercover in order to infiltrate JW's organization. JW -- returning from Easy Money -- is a social climber who was convicted for selling cocaine in order to finance his Stureplan lifestyle. JW is the most interesting character in the book, especially when we see his well-planned money laundering organization. But Hägerström's story is too predictable: he goes so deep undercover that he has no one to vouch for him on the police force when all is said and done. It also serves as a metaphor for his closeted sexuality, and he ends up falling for Jorge's gangster buddy, Javier. It's interesting that he meets J.W. halfway: one's trying to move up in society, while the other is on his way down.
Natalie Kranjic -- daughter of Stockholm's Serbian kingpin, Radovan. When her father is assassinated, she steps up to take his place. To do this, she has to form an alliance with JW and fight off Stefanovic, her rival for the crown. Easily the least believable of the story lines, but also the most compelling. Watching her change from an entitled brat to a ruthless criminal is engaging, and she also unknowingly stumbles upon the answers to several of the mysteries that have run throughout the series.
The novel ends with a moral about how stepping outside the bounds of the law to fight crime is the surest way to let it thrive, which seems fitting given that the author is a noted defence attorney.
Jens Lapidus’ final installment in his noir trilogy is bound to leave readers on the edge of their seats. The Swedish crime lingo in “Life Deluxe” may present a challenge to new readers, but crime novel–lovers will enjoy it all the same.
Jorge is a drug dealer fresh out of prison. Unsatisfied with his new life as the owner of a Stockholm café, he begins to plot a bold new heist to bring in the big bucks. Meanwhile, Stockholm police plan to dismantle the city’s underground crime ring.
That’s when Martin Häggström enters with an axe to grind. He has given up his life as a police detective and wants to put an end to this criminal underworld without regard for his own fate.
But Haggstrom and others will come up against the king of Stockholm’s crime ring, Radovan Kranjic, and he feels his crown is threatened. Will Radovan still reign at the end of this so-called “perfect heist”?
Lives will be endangered. Relationships will be tested. Credibility will be shaken. Trust will be broken. And, most importantly, the lives of all involved will never be the same.
Reviewer: Anita Dixon is working toward her English degree with a concentration on creative writing at a major Tennessee university. She loves to write and hopes to put her writing skills to good use.
This is volume 3 of Lapidus's Stockholm Noir trilogy. As in the preceding volumes, the narrative rotates around the perspective of 3 main characters and gradually winds tighter as their stories collide. On the cop side, Thomas Andren is no longer the primary focus. Instead, Martin Hagerstrom carries the load. Divorced from his wife and desperate to spend time with his son, he goes undercover as a disgraced cop turned prison guard to keep tabs on person if interest. On the blatte side, the principal character is now Jorge and not Mahmud (although they are partners in a coffee shop) as they plan the hit of all hits on a cash distribution service. On the Serbian side, Radovan Kranjic finds himself the subject of assassination attempts and decides to groom his daughter Natalie to take over, just in case. I was completely blown away by the ending! It was amazing. I really enjoyed reading this book. I won this through Goodreads,thank you!
Efter att ha avslutat trilogin är jag inte helt säkert på om böckerna faller mig i smaken. Det finns mycket potential, men också läsning som kräver en stor koncentration av reflektion. Jag känner inte att författaren har varit konsekvent i sitt skrivande.
Som i den förra boken, vävs nya karaktärer in i berättelsen och gamla bekantskaper får ett nytt liv. Tidsperspektivet i karaktärernas liv mellan den första och sista boken är lång, och det märks hur personerna har förändrats i tid. Deras sätt att agera och tänka. Kanske lite klumpigt skrivet hur det plötsligt hade gått en viss tid mellan händelser, medan andra karaktärer eller händelser inte omfattats av detta.
Boken är mer lugnare än Aldrig fucka upp och är mer koncentrerad av konsekvenser av de handlingar man gör.