What do you think?
Rate this book
Partners In Crime – Vår livslånga jakt på sanningen
I mer än 45 år har Kiss fascinerat, kittlat och fängslat miljoner av människor. Två av dem är vapendragarna Alex Bergdahl och Carl Linnaeus, som vigt sina liv åt att metodiskt granska ett band som ofta friserar verkligheten. Tillsammans bjuder de på en roande tillbakablick över hur det var att växa upp som Kiss-fan i Sverige under 80-talet. Nostalgiskt skimrande anekdoter blandas med detaljerade avslöjanden om revolutionerande händelser i gruppens historia. Ta del av hemliga dokument och få reda på vad som driver författarna att våldgästa ett New York-kontor där Kiss hade sin första replokal. Eller vad som får dem att ställa sig på en tom asfaltsplätt där det en gång låg en pub som bjöd på gruppens tidigaste spelningar. Eller vad som piskar dem att söka upp marginella personer i bandets karriär och pumpa dem på information som om det gällde liv eller död.
Partners In Crime är berättelsen om två vänners vilda jakt på sanningen. Om att drabbas av ett sjukligt specialintresse. Om att leva med Kiss. Det är även en bok som ger svaret på hur gruppen lyckades snärja generationer av nyfikna hårdrockare. Författarna, båda födda 1977, har varit vänner sedan 1989. Med åren har de blivit två av Sveriges ledande Kiss-experter.
Alex Bergdahl är SVT:s Kiss-orakel som sedan våren 2015 ligger bakom den hyllade podden Alex Room Service.
Carl Linnaeus har sedan 2009 intervjuat medlemmarna upp emot trettio gånger och skrivit flera böcker om bandet.
”De här killarna har typ en universitetsexamen i Kiss!” – Bruce Kulick, gitarrist i Kiss 1984-1996.
Partners In Crime är berättelsen om två vänners vilda jakt på sanningen. Om att drabbas av ett sjukligt specialintresse. Om att leva med Kiss. Det är även en bok som ger svaret på hur gruppen lyckades snärja generationer av nyfikna hårdrockare. Författarna, båda födda 1977, har varit vänner sedan 1989. Med åren har de blivit två av Sveriges ledande Kiss-experter.
Alex Bergdahl är SVT:s Kiss-orakel som sedan våren 2015 ligger bakom den hyllade podden Alex Room Service.
Carl Linnaeus har sedan 2009 intervjuat medlemmarna upp emot trettio gånger och skrivit flera böcker om bandet.
”De här killarna har typ en universitetsexamen i Kiss!” – Bruce Kulick, gitarrist i Kiss 1984-1996.
- GenresMusic
323 pages, Hardcover
Published May 31, 2019
1 person is currently reading
7 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
December 17, 2023
Alex Bergdahl och Carl Linnaeus är fem år yngre än jag, trots det verkar vi ha upptäckt Kiss ungefär samtidigt. Jag var elva-tolv år gammal när jag först mötte Kiss.
Jag är idag osäker på om det var via "All Hell's Breaking Loose" på en av de där MTV VHS:erna man fick låna med gratis när man hyrde en annan film på UNO-X eller om det var via "Heaven's On Fire" på TV. Troligast är att det var den senare. Det var hur som helst min allra första singel med Kiss, så den är uppenbart viktigast. Jag lyssnade till exempel aldrig på hela albumet "Lick It Up" där och då under 80-talet när jag la grunden för min fandom.
Men nu skulle inte det här handla om mig och min relation till Kiss. Det skulle handla om boken.
Det som gör Partners in Crime – om inte unik, så åtminstone speciell – är att den handlar lika mycket om att vara fan som om Kiss. Fandelen går lite i samma anda som Anthony X bok "Kiss My Black Ass". Kapitlen om Kiss och deras medlemmar fokuserar ofta på de bitar av historien som inte berättats så ofta eller så detaljerat. Hur mycket visste du till exempel om Peter Criss 80-tal Gene Simmons skådespelarkarriär förut? (Om du som jag slaviskt läste OKEJ under 80-talet visste du förmodligen mer om Genes skådespeleri än som är nödvändigt, men det här blir ändå en varm nostalgisk resa tillbaka till då. Följer du Bergdahls podd Alex Room Service visste du en hel del om Criss 80-tal.)
Bergdahls och Linnaeus relation till det aktiva Kiss falnar betänkligt någon gång strax efter reunion-turnén och därmed slutar historieskrivningen i boken ungefär där. Samtidigt har de ägnat de senaste dryga 20 åren åt att gräva i det förflutna och det är de fynden vi fått samlade här. Jag blir genuint glad av att läsa om allt de hittat och presenterar. Att de lägger en tredjedel av fokuset på perioden 1978-1982, som är den period jag själv bryr mig minst om, gör mig med andra ord ingenting.
Att de har olika inställningar till stora delar av den bit av Kiss historia de presenterar här ger extra krydda åt berättelserna. Det påminner om hur olika vi lyssnar på musik. Jag tycker ofta inte som någon av dem, men vår kärlek till det här märkliga bandet är ändå lika stark.
Jag är idag osäker på om det var via "All Hell's Breaking Loose" på en av de där MTV VHS:erna man fick låna med gratis när man hyrde en annan film på UNO-X eller om det var via "Heaven's On Fire" på TV. Troligast är att det var den senare. Det var hur som helst min allra första singel med Kiss, så den är uppenbart viktigast. Jag lyssnade till exempel aldrig på hela albumet "Lick It Up" där och då under 80-talet när jag la grunden för min fandom.
Men nu skulle inte det här handla om mig och min relation till Kiss. Det skulle handla om boken.
Det som gör Partners in Crime – om inte unik, så åtminstone speciell – är att den handlar lika mycket om att vara fan som om Kiss. Fandelen går lite i samma anda som Anthony X bok "Kiss My Black Ass". Kapitlen om Kiss och deras medlemmar fokuserar ofta på de bitar av historien som inte berättats så ofta eller så detaljerat. Hur mycket visste du till exempel om Peter Criss 80-tal Gene Simmons skådespelarkarriär förut? (Om du som jag slaviskt läste OKEJ under 80-talet visste du förmodligen mer om Genes skådespeleri än som är nödvändigt, men det här blir ändå en varm nostalgisk resa tillbaka till då. Följer du Bergdahls podd Alex Room Service visste du en hel del om Criss 80-tal.)
Bergdahls och Linnaeus relation till det aktiva Kiss falnar betänkligt någon gång strax efter reunion-turnén och därmed slutar historieskrivningen i boken ungefär där. Samtidigt har de ägnat de senaste dryga 20 åren åt att gräva i det förflutna och det är de fynden vi fått samlade här. Jag blir genuint glad av att läsa om allt de hittat och presenterar. Att de lägger en tredjedel av fokuset på perioden 1978-1982, som är den period jag själv bryr mig minst om, gör mig med andra ord ingenting.
Att de har olika inställningar till stora delar av den bit av Kiss historia de presenterar här ger extra krydda åt berättelserna. Det påminner om hur olika vi lyssnar på musik. Jag tycker ofta inte som någon av dem, men vår kärlek till det här märkliga bandet är ändå lika stark.
October 31, 2019
Ännu en bok om Kiss... kan det vara något? Beror väl på hur mycket fan man är, och jag är ett fan. Dock är min besatthet ganska mild i jämförelse med författarnas...
Vad som skiljer den här boken från mängden är att den är så personligt hållen. För att gå iland med detta krävs dock att man har koll på historien samt att berättandet är bra. Och dessa krav uppfylls rejält. Inget snack om att Alex och Carl kan Kiss historia bättre än de flesta andra (även medlemmarna själva) och vänder på varje sten. Detaljer som kunde varit ganska ointressanta blir i författarnas händer till guld - entusiasmen hos dem förmedlas på mest underhållande tänkbara sätt.
Finns mycket att säga, men bara en sådan sak som att de sätter ord på det antiklimax som jag kände när den hemliga prisutdelaren i Kvitt eller Dubbelt var Nils Erik Baerendtz...
Den här kommer jag att läsa om!
Vad som skiljer den här boken från mängden är att den är så personligt hållen. För att gå iland med detta krävs dock att man har koll på historien samt att berättandet är bra. Och dessa krav uppfylls rejält. Inget snack om att Alex och Carl kan Kiss historia bättre än de flesta andra (även medlemmarna själva) och vänder på varje sten. Detaljer som kunde varit ganska ointressanta blir i författarnas händer till guld - entusiasmen hos dem förmedlas på mest underhållande tänkbara sätt.
Finns mycket att säga, men bara en sådan sak som att de sätter ord på det antiklimax som jag kände när den hemliga prisutdelaren i Kvitt eller Dubbelt var Nils Erik Baerendtz...
Den här kommer jag att läsa om!
October 17, 2023
Inte något större fan av bandet, även om jag förstår deras unikum (än mer av boken). Maskineriet KISS och hur de medvetet gjorde sig till en produkt är intressant. Jag har mina egna hobbys jag snöat in på så där totalt, så att höra entusiasmen författarna haft kring inte bara musiken utan t ex jaga bootlegs eller hitta ”easter eggs” (påminner om ”Swifties” i modern tid) var underhållande. Del två, här kommer jag.🤘🏼
November 9, 2020
Många svenska 4o-åriga Kiss fans kan identifiera sig med denna bok då den egentligen är allas vår gemensamma historia. Okej, Kvitt eller dubbelt, Barnjournalen och senare den märkliga intervjun på Z-TV 1994. Känslan av att se videon till Unholy 1992 och återigen kunna vara stolt Kiss-fan. På festligheter där man spelar upp musik för andra så är detta fortfarande alltid mitt förstaval.
Alla dessa små anekdoter var grymt viktiga för oss då tillgången på Kiss var synnerligen begränsad under 80-tal och tidigt 90-tal. Det var så få gånger man kunde se Kiss att alla vi som var stora fans har vuxit upp med exakt samma intervjuer, videoklipp och musiksnuttar. Således känner man en samhörighet med författarna och det som berättas i boken. Jag minns själv hur jag under stor andakt klippte ut en mininotis i Expressen om att Kiss skulle ha Frihetsgudinnan på scen på USA-turnén 1992. Minsta lilla notis sparades och sattes in bland andra gamla utklipp för att man skulle kunna gå tillbaka och läsa dem gång på gång.
När man läser om författarnas eskapader i Kiss-världen så är det ofrånkomligt att man förr eller senare korsar deras väg. Jag var också där på stadion 1997 och kände mig lite besviken. Jag var också upprörd över att "nu duger det minsann att vara Kiss-fan". Jag träffade Carl Linnaeus på Gröna Lund efter han intervjuat Gene, och bredvid Carl stod Martin Carlsson som hade mage att bara ge Revenge tre getingar i betyg 1992! Det var det första jag tänkte på när jag såg karln, men i efterhand så hade han nog rätt.
Vi svenska Kiss-fans i 40-års åldern har mycket gemensamt och det är roligt att läsa om dessa två herrars irrfärder i Kiss underbara, konstiga värld. Kanske ses vi alla en sista gång till sommaren då Kiss gör sina sista besök i Sverige.
Alla dessa små anekdoter var grymt viktiga för oss då tillgången på Kiss var synnerligen begränsad under 80-tal och tidigt 90-tal. Det var så få gånger man kunde se Kiss att alla vi som var stora fans har vuxit upp med exakt samma intervjuer, videoklipp och musiksnuttar. Således känner man en samhörighet med författarna och det som berättas i boken. Jag minns själv hur jag under stor andakt klippte ut en mininotis i Expressen om att Kiss skulle ha Frihetsgudinnan på scen på USA-turnén 1992. Minsta lilla notis sparades och sattes in bland andra gamla utklipp för att man skulle kunna gå tillbaka och läsa dem gång på gång.
När man läser om författarnas eskapader i Kiss-världen så är det ofrånkomligt att man förr eller senare korsar deras väg. Jag var också där på stadion 1997 och kände mig lite besviken. Jag var också upprörd över att "nu duger det minsann att vara Kiss-fan". Jag träffade Carl Linnaeus på Gröna Lund efter han intervjuat Gene, och bredvid Carl stod Martin Carlsson som hade mage att bara ge Revenge tre getingar i betyg 1992! Det var det första jag tänkte på när jag såg karln, men i efterhand så hade han nog rätt.
Vi svenska Kiss-fans i 40-års åldern har mycket gemensamt och det är roligt att läsa om dessa två herrars irrfärder i Kiss underbara, konstiga värld. Kanske ses vi alla en sista gång till sommaren då Kiss gör sina sista besök i Sverige.
Displaying 1 - 4 of 4 reviews