Det är försommar 1921 när Alice måste kliva in som direktör i sin makes ställe. Efter hans slaganfall upptäcker hon att allt är ett luftslott. Ingen går att lita på - allra minst hon själv. Rollen hon fostrats till spricker sönder och lusten till Halvard, den man hon gav upp, vill bara inte dö. Så kommer Thomasine, som efter ett möte med mästermålaren Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär. Kan hennes tvivelaktiga förflutna vara Alice till hjälp? Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till tidningsmannen Gustaf. Deras relation påverkar till slut riksdagsvalet. Det är året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Herravälde handlar om tre kvinnors kamp för frihet.
Herravälde är författaren Elin Olofssons femte roman. Jag har inte läst något av henne tidigare, utan den här boken är det första som jag läser av henne.
Men jag ska definitivt kolla upp författarens fyra tidigare böcker, eftersom jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken.
Boken är mycket välskriven, och har ett skönt läsflyt. Det är väldigt bra och starka kvinnoporträtt i den, och jag tyckte mycket om karaktärerna. Väldigt fina miljöbeskrivningar är det, mest från den svenska landsbygden. Och trots att den utspelar sig för nästan hundra år sedan, så känns den ändå modern och aktuell. En riktigt bladvändare var den, jag hade mycket svårt att lägga den ifrån mig, för jag ville veta hur det skulle gå för Alice, Brita, och Thomasine.
”Herravälde handlar om tre kvinnors kamp för frihet”. – Så står det på förlagets hemsida om boken, och det tycker jag är en mycket bra beskrivning.
En välskriven modern roman med mångfacetterade personer. Olofsson lyckats att i en spännande historia få in nästan allt som intresserad mig; klass, rasism, sexualitet, kön, historia, syster/bror-relation. Det bästa jag läst av henne hittills. ⭐️⭐️⭐️⭐️+
För två år sedan läste jag Elin Olofssons roman Krokas, och blev förtrollad av den vackra prosan och författarens förmåga att på ett återhållet sätt skildra stora och omvälvande känslor och händelser. Hennes nya roman uppfyller alla mina högt ställda förväntningar och mer därtill.
Herravälde utspelar sig under början av 1900-talet, en tid som präglades av ekonomisk, social, konstnärlig och kulturell kraft och fart. I centrum står tre kvinnor från tre olika samhällsklasser. Herrgårdsdottern Alice, som tvingats ta över driften av gården och färdigställandet av möbelfabriken när hennes föräldrar gått bort och maken drabbats av en stroke, pigan Brita som under hela sitt liv levt under torftiga och kränkande förhållanden och så konstnärsdottern Thomasine med större ambitioner än att måla porträtt i sin fars namn. Året då kvinnor för första gången får rösta i Sverige, 1921, korsas de tre kvinnornas vägar och ingenting kommer att bli sig likt igen.
Man brukar påstå att den första meningen i en bok är viktig för att sätta tonen för vad som komma skall. Jag brukar inte tycka att de där förstameningarna är så viktiga egentligen, för hur ofta rymmer de bokens stämningsläge, det man känner först när man läst några kapitel. Men här är en bok som naglar fast stämningen direkt i sina två första meningar: ”En gång gick en älgtjur genom isen i Anviken. Det var i slutet av mars, bara någon månad efter att Alices lillebror begravts borta vid sockenkyrkan”. Under bokens första sidor berättas hur en älg går genom isen och inte kan ta sig upp. Vad som händer sedan fick mig att glömma att andas. Jag skall inte förstöra det för er genom att berätta exakt vad som händer, men de känslor som väller upp inombords återkommer hela tiden genom berättelsen om de tre unga kvinnornas levnadsöden. När allt tycks som mörkast, och det äntligen strömmar in en smula hopp och framtidstro, då vrids kniven om ett varv till och gör allt ännu värre än det redan var.
Som jag skrev inledningsvis rymmer Herravälde många stora och omvälvande händelser och känslor; stark vänskap, kärlek och mod, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt hakar samman med varandra. Alice, Brita och Thomasine kommer från helt olika sociala och ekonomiska förhållanden, men har det gemensamt att de alla tre har försökt att leva så som det förväntas av dem, att finna sig i sin lott. ”Så det var det här. Äktenskaplig lycka. Tillåten lycka. Bara det här.” Utåt sett har det fungerat ganska bra, men inuti finns en glöd och en uppdämd frustration över sakernas tillstånd.
Trots motgångar och hopplöshet har människor ofta en nästan osannolik förmåga att behålla sin tro, sitt hopp och förmågan att älska. Det gäller också de flesta i Elin Olofssons roman Herravälde.
Snacka om en positiv överraskning! Jag har varit sugen på att testa Herravälde sen den kom ut men av slumpen så läste jag Olofssons bok Krokas före jag började med Herravälde. Jag var inte så värst imponerad av Krokas och jag var i valet och kvalet om jag skulle ge upp på Olofsson författarskap eller inte.
MEN tack och lov så tänkte jag att jag i alla fall borde ge hennes författarskap ett till försök. Och den här gången blev det mer lyckat.
I Herravälde finner du det mesta. Historisk skildring av Sverige under 1920-talet (för både herrefolk och vanligt folk), ämnen som klass, sexism, kärlek, destruktiva hemförhållanden, syskonrelationer och en dos girlpower.
Vi följer tre olika kvinnor som lever väldigt olika liv, men trots det har trådar som binder dem samman.
Jag tror att läsare av Lars Myttings Systerklockorna skulle älska Herravälde. Det känns som att böckerna är rätt så lika i känsla.
Konceptet och handlingen var bra, om än lite tråkig. Det hände inte mycket förrän halvvägs in, och under större delen av boken kändes det bara som att man läste om ett deppigt vardagsliv i en svensk by tidigt 1900-tal. Karaktärerna Alice och Brita var dessutom svåra att tycka om. Alla karaktärer kändes för övrigt ganska platta trots vissa intressanta bakgrundshistorier.
Jag uppskattar vanligtvis böcker som är progressiva, boken nämner exempelvis abort, homosexualitet och andra ämnen som var tabu under tiden den utspelar sig. Det är dock inte lika kul att alltid läsa om dessa ämnen på samma sätt: den enda bisexuella personen är promiskuös, den person som blev sexuellt utnyttjad som barn (SPOILER) tar livet av sig, och så vidare. Det är jättebra med representation, men utförandet kunde varit bättre.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En riktigt bra bok om Alice, den unga frun på Silvernäs herrgård, tvingas ta större ansvar när hennes man Fredric drabbas av ett slaganfall. Läs mer här: https://www.enligto.se/2019/08/10/her...
"Han ritade kartor över hur världen skulle se ut framöver. Ritade först, fyllde på med värld efteråt. Alltid rita först. Inom de streck som de här männen drog skulle allting ordnas och rymmas och det som föll utanför existerade inte"
"Herravälde" har vissa likheter med de historiska delarna i "Stormsystern" som jag nyss läste (uppläsarna låter till och med likadant!), så jag blandar ihop dem ibland. Det är också frustrerande att se hur kvinnor behandlades och åsidosattes för hundra år sedan. Visserligen har vi fortfarande en bit kvar, men allt var INTE bättre förr!
Karaktärerna är bra beskrivna och lätt att lära känna. Ibland störs jag av hur de tänker och handlar (både männen och kvinnorna), men jag har ju inte gått i deras skor... Jag har lite svårt att läsa om kvinnor som befinner sig i underläge bara på grund av sitt kön, så därför blir det här ingen favorit för mig, men jag ÄLSKAR slutet!
En trevlig bok om tre kvinnors kamp för deras egen frihet (även om deras individuella historier inte var så trevliga i sig) på 1920-talet. Välskriven och framförallt trevligt språk som anammade så som man pratade back in the days och det kändes som att man läste såsom kvinnorna tänkte. Betyget avrundas uppåt från 3,7 till 4/5 stjärnor.
Det är onekligen en välbearbetad bok, men ack så långsam! Det är inget som helst driv i handlingen och ingen av karaktärerna blir särskilt intressant förrän precis i slutet och då är det ju alldeles för sent...
Snabbläst och engagerande om tre kvinnor 1921. Men mina invändningar infinner sig. Jag tror inte riktigt på det här, varken senare händelser eller personporträtten. Läsvärd.
Välgjord och fin. Öm på något sätt, historien om tre väldigt olika kvinnors verklighet; arvtagerskan, konstnären, pigan. Jag tkr om hur det vackra, hoppet, glimtar till fastän tillvaron ofta är mkt ful för kvinnorna i tidigt 1920-tal.
Herravälde är en välskriven roman med kvinnor och den svenska landsbygden i fokus. Elin Olofssons språk är rent, finstämt och går rätt in i hjärtat. Det finns inga onödiga utsvävningar, ofta är det kortfattat men mitt i prick. Rätt in i handlingen, rätt in i känslorna. Elin Olofsson har en alldeles speciell förmåga att ge röst åt kvinnor av alla de slag. Verkliga kvinnor som står mitt i vardagen. Kvinnoperspektivet, karaktärerna och språket i Herravälde är det som bygger boken.
Jag är ju generellt inte den som alltid gillar en historisk roman. Att Herravälde ändå tilltalar mig beror på att även om förutsättningarna, miljöerna och situationerna är specifika för tidsepoken, så är kvinnorna i boken tidlösa. De är formade av sin omgivning och sina förutsättningar men det finns en kärna som jag kan känna igen mig i. Elin Olofsson är bra på att sätta saker i ett sammanhang, att länka ihop världshändelser och samhällsfenomen med vardagssituationer. Karaktärsteckningarna är bra och levande rätt igenom. Men jag är något kluven till hur berättelsen utvecklar sig och slutet på boken.
Trots att det finns mycket som gör att jag tycker om Herravälde är det också något som gör att jag inte fastnar till 100% i berättelsen. Så fort jag plockar upp boken så tycker jag om det jag läser och njuter inte minst av språket, men läsandet blir ändå hackigt och inte fullt absorberande. Jag har funderat på varför det blev så, och tror att det mest berodde på perioden jag läste boken. Livet runt omkring var besvärligt och Herravälde förmådde inte nå in i bruset. Att jag drar den slutsatsen beror på att jag läste de sista 100 sidorna i lugn och ro runt omkring mig (både mentalt och fysiskt), och då blev det sträckläsning. Jag hade velat tycka ännu mer om Herravälde.
Jag lyssnade på Elin när hon besökte Höstbokfestivalen här i stan och då avslöjade hon att hon håller på med en sjätte bok. Tyvärr så dröjer det mer än ett år innan den kommer. Så jag muttrar mitt mantra ”Den som väntar på något gott…”. Det som gläder mig extra är att Herravälde tagits väl emot av läsarna. Förhoppningsvis gör detta att fler får upptäcka en av de bästa svenska författarna vi har just nu.
Omdöme: Finstämt och välskrivet om kvinnor mitt i livet i en omvälvande tidsepok. Betyg: 4+
Trevligt. Historisk roman, 1920-tal, tre kvinnor. Thomasine som är konstnär och vars far Mäster tvingat henne förfalska Vermeer; Alice som bor på herrgården och är kär i Halvard men gift med Fredric som får slaganfall och blir förlamad; Brita som är Halvards syster och fattig och har ihop det med elake Gussa som skriver elakt i tidningen och försöker ta över herrgården. Britas och Halvards mor är alkis och tvingas sälja sex av sin elake karl. Halvard har övertalat Brita och sin bästa vän Torkel, som är kär i H, att gifta sig men T tar livet av sig på bröllopsnatten. Alice visar sig vara ruinerad när Fredric får sitt slaganfall, han har lånat en massa pengar till att bygga fabrik och nu är de utblottade. Thomasine har kommit till herrgården för att måla porträtt men föreslår istället att de ska förfalska en Zorn för att få pengar, hon vill nämligen till Amsterdam där hon är född + där Lizzy som hon är kär i bor.
This entire review has been hidden because of spoilers.
If im going to be honest... feministic books and books that takes place during the 1800-hundreds are not my type of books and i tend to be bored during reading them. Thats why i was so suprised after giving this one a chance. And im happy i did! Because this was enchanting. It was not boring to read at al. It evolves around three young females during the the era when woman first got to vote in Sweden. They come from different finincial classes and they lives and struggels are not the other ones alike. However their fates meets and even tho the voting means a new beginning a lot of endings are happening in this book. It is worth reading even if you normally disslike kind if genre like me.
I Herravälde finner du det mesta. Historisk skildring av Sverige under 1920-talet (för både herrefolk och vanligt folk), ämnen som klass, sexism, kärlek, destruktiva hemförhållanden, syskonrelationer och en dos girlpower.
Vi följer tre olika kvinnor som lever väldigt olika liv, men trots det har trådar som binder dem samman.
Jag tror att läsare av Lars Myttings Systerklockorna skulle älska Herravälde. Det känns som att böckerna är rätt så lika i känsla. //Izabelle
Om tre kvinnor vars öde till stor del påverkas av och kontrolleras av män, vilket inte är till kvinnornas fördel. Året är 1921 och även om kvinnor får rösta har de långt till makten, både i privatlivet och samhällslivet. En roman av klassiskt snitt, med ett tilltalande språk och intressanta kvinnoporträtt, men som ändå inte får mig att falla för den riktigt så mycket som jag trodde/hoppades.
1921 måste Alice kliva in som direktör i sin makes ställe som drabbats av ett slaganfall. Hur svårt det var för kvinnorna att göra sin röst hörd trots att de skulle få rösträtt. Pigan Brita som blir änka dagen efter sitt bröllop, den nyblivne maken tar sitt liv. Thomasine, dotter till Mäster, målar bättre än sin far.
Sån fin berättelse om såväl klass- som könskamp. Året är 1921, och Alice, Thomasine och Brita är alla fast i kvinnofällor Som direktörsfru, dotter och piga. Livet ställs på ända för dem alla och deras öden tvinnas ihop. Mycket bra bok som mitt i allt är fylld av hopp och kärlek.
Den här var riktigt, riktigt bra! Inte alls vad jag förväntade mig, en blandning av feelgood och spänning. Härligt språk, härligt persongalleri och oväntade vändningar. Blir till att läsa av mer av denna författare.
Tre kvinnors sammanflätade berättelse om hur deras liv helt styrs av konventioner och männens villkor. Kvinnor som önskar och vill annat... I en tid där kanske förändring kan komma.