Jag ser hur Amira skriver något. Sen slutar hon. Hon skriver igen. Och tar bort. Men sen kommer det. Det susar i mina öron. Mina ögon svider. Varför skrev hon så? VARFÖR SKREV HON SÅ? Mitt hjärta är på väg att banka sig ur bröstet och handflatorna är iskalla. Jag loggar ut. Bara sådär.
Rakels kompisar är bäst på att bevara hemligheter. Ändå kan hon inte berätta exakt allt för dem. En del saker är nämligen privata, som mamma Tove säger. Fast hon verkar tycka att mycket är privat. Nour bor i Västervik med sin nya familj och Rakel och Tove är kvar på Söder. Där finns alla bra platser kyrko och gitarrskolan, till exempel. Hemma är också bra, förutom att där inte bor en endaste liten hamster. Bara trötta fiskar i ett akvarium, som alltid har för mycket alger på glaset. Och en hemlighet som väger flera ton.
Lisa Brobergs barnboksdebut är en modig och varm berättelse om ett ämne fyllt av fördomar. En tänkvärd bok att känna igen sig i, eller fundera och samtala kring.
En bok som skulle vara bra att högläsa i alla mellanstadieklasser.
Boken handlar om Rakel som har en hemlighet, hennes mamma dricker för mycket alkohol. Vi får följa Rakel i hennes liv, både genom det som är bra och det som är riktigt jobbigt. Jag tycker Lisa Broberg har fångat ett barns perspektiv och det poängteras att det aldrig är barnets fel och att det är okej att berätta. Det är vuxna som ska ta ansvar och inte barnet.
Jag gillar att Rakels mamma har både bra och dåliga sidor, att det inte är svartvitt. I slutet anar man att det kommer lösa sig för Rakel men det förenklar inte problematiken kring beroende.
En bok som skulle vara bra att högläsa i alla mellanstadieklasser.
Boken handlar om Rakel som har en hemlighet, hennes mamma dricker för mycket alkohol. Vi får följa Rakel i hennes liv, både genom det som är bra och det som är riktigt jobbigt. Jag tycker Lisa Broberg har fångat ett barns perspektiv och det poängteras att det aldrig är barnets fel och att det är okej att berätta. Det är vuxna som ska ta ansvar och inte barnet.
Jag gillar att Rakels mamma har både bra och dåliga sidor, att det inte är svartvitt. I slutet anar man att det kommer lösa sig för Rakel men det förenklar inte problematiken kring beroende.