Stinas värld rämnar när hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla runt henne säger att hon ska vara glad att det hände nu när hon är vuxen. Men hur ska hon kunna vara glad när föräldrarna inte går att känna igen? Hur ska hon kunna vara glad när hon tvingas flytta från barndomshemmet och ingenting är som förut? Kompisarna planerar för jobb och barn och Stina förväntas göra samma sak. Men istället lämnar hon allt.
Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?
Bor i Luleå, Norrbotten och debuterade hösten 2019 med boken "Bete sig" som gavs ut av Vox by Opal. Älskar skog, älv, fjäll och det mesta som har med Norrbotten att göra.
Bete Sig handlar om Stina. Hon bor i en liten stad i Norrbotten och har mycket krav på vad hon ska göra och vem hon ska vara. När hennes föräldrar berättar att det ska skiljas rasar hela hennes värld, och det enda hon vill är att komma bort. Och vad är då inte bättre än att bo i en stuga mitt i inlandets norrbottniska skogarna?
Denna bok tyckte jag var fantastisk. Jag tycker att Linda Jones har en förmåga att skriva verkliga karaktärer; det är osäkerhet, tapperhet och viljestyrka som genomsyrar alla hennes karaktärer. När Stinas värld faller samman, faller den för mig också. Jag, som också är "vuxen", skulle också bli så förskräckligt ledsen över ifall mina föräldrar skulle skilja sig. Det är lätt att sätta sig in i Stinas känslor och känna med henne, och förstå varför hon behöver komma bort. Det jag saknar är mer tid med vännerna för att förstå varför dem som 19-åringar har de mål som de har. Och kanske lite mer om vad som egentligen hände mellan föräldrarna för att det skulle gå så långt så att det skiljde sig.
Vad gäller själva handlingen så tyckte jag det var en bra idé att dela upp boken i två olika tidslinjer. En linje som följer nutiden där Stina bor i stugan och försöker få ordning på allt där och den andra där man får följa tiden fram till hon väljer att åka till stugan. Det gav en så bra helhet till historien och gav mer känsla för varför hon egentligen ville till stugan från första början.
De naturskildringar som görs i denna bok är fantastisk. Och jag som själv är uppvuxen och vill bo kvar i Luleå, får denna bok mig att bli ännu mer kär i staden. Även fast det bara finns två sportbarer, lite pubbar och inte så mycket annat för uteliv - så är naturen så himla fin. Och det tycker jag verkligen att Jones lyckas förmedla. Denna bok fick mig i alla fall att vilja hyra en stuga på någon ö i Luleå skärgård till sommaren och bara vara.
Rekommenderar varmt till alla som har en gnutta intresse för naturen, men som också vill läsa om en stark karaktär som följer sitt eget hjärta och som vägrar leva någon annans liv.
En trevlig ungdomsbok/ung vuxen-bok. Huvudpersonen, vars namn jag glömt och inte orkar googla, ser sin familj förfalla när mamman berättar att hon träffat en annan och vill skiljas. Pappan blir deprimerad och kompisarna har mest fokus på att bli vuxna och skaffa barn. Den namnlösa huvudkaraktären säger fuck it och hyr en timmerstuga ute i skogen. Utan el, mat och värme sitter hon där. Ingen får besöka henne, hon ska klara sig själv. Och gå sin egen väg. Inte dagdrömma om att bli gravid som kompisarna. Tillvaron i stugan är tuff, riktigt otrevlig, och som läsare förstår man inte riktigt hur hon hamnade där hon är, varken fysiskt eller mentalt. Men saker och ting klarnar mot slutet. Fin berättelse om att vara en ung vuxen i dagens samhälle och att gå sin egen väg. Jättefint omslag också.
Älskar naturbeskrivningarna! Och blir sugen på att flytta ut till en stuga mitt ute i ingenstans. Linda Jones har verkligen blivit en av mina favoritförfattare.
Jag vill också hyra en stuga i skogen i all ensamhet och bara vara. Åh vad den känslan är stark! Den kommer framemot slutet av boken, för i början är det uppbyggande av både detta ATT (var det innebär) ha åkt till en stuga mitt i obygden, och varför hon är där, de händelser som ledde upp till att Stina känner att hon behöver en paus från omvärlden, kraven, "livet" såsom andra planerat det. På det planet är det en viktig bok för unga vuxna. Det är ärligt talat inte så jävla bråttom som det påstås. Varken med barn och familj eller med utbildning och "framtiden". Framtiden är jävligt lång, kan jag intyga som börjar närma mig fyrtio nu. Jag trodde kanske det var hetsigt och viktigt att "göra rätt" då jag var ung, men hade turligt nog en mor som börjat om en gång, och visste att loppet inte var kört om man inte kom in på rätt spår direkt. Jag skulle önska att hetsen lades ifrån ungdomarna. Att de fattar vikten av att LEVA, att det är viktigare än utbildning och jobb, karriär, familjebildande. Det där kommer att ske ändå, oavsett, och alla erfarenheter kommer att visa sig vara nyttiga, de är det som formar dig som person och hjälper dig förstå vad som är viktigt för dig i livet. Så. Nu har jag rantat lite om det. Och den här boken kan ge ett litet andrum, tänker jag, för de livsstressande unga vuxna som läser den. Men även för mig, som väl då ska anses vara vuxen, är det inte bara en bok som ger mig möjligheten att minnas tillbaka och jämföra mig själv i den åldern. Det handlar om en ung person, ja, och om händelser som påverkar i den åldern, men livsvisdomen är smartare än så, och talar även till en äldre läsare. Om att hitta sin egen väg att gå, tänker jag, framförallt. Om att få tid och utrymme att faktiskt vara ledsen fastän man "är vuxen nu" och inte förväntas ska ta saker så hårt. Att stå på sig, ta och skapa egen plats. Tyckte om varvandet av kapitel, dåtid innan stugan och nutid från att hon kom till stugan. Pö om pö växer berättelsen fram.
Jag gillade den här väldigt mycket! Det tog en stund att komma in i berättelsen, men till slut kunde jag knappt lägga boken ifrån mig. Jag gillar det lågmälda och allt det som inte blir sagt. Fin debut!
Det var ingen dålig bok, men utan problem och utan drivningskraft är det ändå inte mycket att hänga i granen. Det va kul att få en bit av Norrbotten, det tackar jag aldrig nej till. Det är ingen extraordinär bok. Det är helt enkelt en vanlig, medioker bok.