Den svenska moderna skönlitteraturen har haft sina mästare i att sammanfatta stora skeenden i romansvitens form och genom den vanliga människans livsöde: Vilhelm Mobergs utvandrarromaner, Sara Lidmans jernbaneepos och Kerstin Ekmans Katrineholmssvit. Med Susanna Alakoskis kommande fyra romaner kan vi lägga till ytterligare en svit med samma ambition och förmåga att sammanfoga yttre och inre världar. Den börjar i det tidiga nittonhundratalets Finland, för att sluta i Sverige i våra dagar. Landet är nytt, tiden är ny. Men det är samma hårda arbete, samma fabriker.
Första delen, Bomullsängeln, berättar historien om Hilda, som kastas ut från en trygg tillvaro som bonddotter i Österbotten efter att ha blivit gravid utom äktenskapet. Hilda får slita ont som piga på en gård inte långt hemifrån. Bomullen blir vägen ut, på en och samma gång en välsignelse och en ny boja.
Bomullsängeln är en mäktig roman om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap och bildningstörst, en berättelse om hur tiden vi lever i kan avgöra våra liv i högre grad än de val vi har möjlighet att göra.
Susanna Alakoski is a Swedish-Finnish author and lecturer. She won the August Prize in 2006 for the novel Svinalängorna. She researches gender issues and works as a social worker.
Lovande första del i den utlovade serien. Susanna Alakoskis språk i den här romanen är speciellt – prologen för tankarna till Väinö Linnas torpartrilogi Här under Polstjärnan medan resten av romanen är berättad på ett språk som känns snudd på mässande. Genom Bomullsängeln lär jag mig mycket om min hemstad och häpnar över hur lite jag känt till om arbetarhistorien i Vasa och om bomullsfabriken. Det märks att Alakoski har gjort grundlig research och till och med namnen på personerna känns rätt (däremot är jag förbryllad över hennes val att förvanska namnen på kommuner och byar i närheten av Vasa). Även om Hilda är den person som bär berättelsen från början till slut är det här inte en berättelse man läser vare sig för de psykologiska djupen eller personskildringarna – allt i den kategorin är snarast rekvisita i en berättelse som koncentrerar sig på att skildra historien, och då framför allt arbetarnas historia.
Helt ok! Spännande med det historiska perspektivet. Många intressanta fakta men jag saknar driv och känsla när det gäller karaktärerna. Det lyfter inte riktigt.
Pieteetillä taustoitettu teos työläisten arjesta Vaasan puuvillatehtaassa. Kustannustoimittaja olisi hiukan voinut napsia rönsyjä ja henkilökohtaisesti olisin mahdollisesti voinut elää ilman lukuisia, lukuisia kuvauksia rintojen välistä valuvista hikinoroista. Henkilöhahmojen tarinoihin jää niin paljon ilmaa, että sitä on lukijan paikoitellen hankala omassa päässään täyttää. Historiakuvauksena kuitenkin erittäin ansiokas. Luen varmasti myös seuraavat osat.
Jag skulle ge denna bok en sjua på en skala från 1 till 10, men det får bli fyra stjärnor. Ibland hade svårt att ta upp den och fortsätta läsa - andra gånger ville jag inte sluta. Att den utspelade sig i Vasa gjorde att jag fastnade för den, annars kanske jag inte hade läst den. Det var intressant att få en inblick i hur livet kan ha varit förut, på samma plats där vi idag bor.
Paljon historiaa sisältävä sukupolvisarjan ensimmäinen osa. Alakoski on kirjoittanut romaanin paljon ja yksityiskohtaisesti työläisten elämästä, puuvillatehtaan toiminnasta sekä historiallisista tapahtumista. Itse päätarina tuntui jäävän kaiken historiallisen nippelitiedon ja aikalaiskuvauksen jalkoihin. Hildan tarina kiinnosti ja aikalaiskuvauskin tiettyyn pisteeseen asti, mutta näin runsaana se alkoi puuduttavaa. Omaan makuuni tämä kirja olisi toiminut paljon paremmin, jos siitä oltaisiin typistetty pois ainakin puolet. Kirjan aikaikkunan sisään ehti tapahtua maailmassa kaikenlaista, joten kaikkea ei olisi tarvinnut kuvata niin turhan tarkasti. Mutta jos kiinnostaa millaista on työläisen elämä ollut 1900-luvun alun Suomessa sekä miten tehtaat toimivat ja pitivät tuotantoa yllä, niin sitten tämä on juuri oikea kirja tai ainakin alkusysäys aiheeseen.
Susanna Alakosken Pumpulienkeli on loistava. Se on melkein 500-sivuinen tiiliskivi, joka ei ole lainkaan raskasta luettavaa. Niin, kenties liikoja rönsyjä olisi voinut karsia, mutta en silti voi sanoa kirjan käyneen minulle pitkäveteiseksi. Olin aikaisemmin (oikeastaan ennen bookstagramiin tutustumista) historiallisten romaanien suurkuluttaja, ja Pumpulienkelistä nautiskellessani muistin taas, miksi.
Pumpulienkelin Hildan tarina on Alakosken isoäidin tarina - tai ainakin sen innoittama. Alakoski avaa naisten arkista historiaa ja Vaasan tehdastyöläisten arkea 1900-luvun alussa elävästi ja hartaudella. Se on koskettava ja jotenkin jopa hellyttävä, mutta samalla kuitenkin erittäin kovaa kamaa. Onneksi tätä on tulossa lisää, sillä sarjan toinen osa ilmestyy suomeksi tänä vuonna!
Oli mielenkiintoista seurata kirjan henkilöiden arkipäiväistä elämää, mutta jotenkin kirjoitustyyli sai kirjan välillä vaikuttamaan enemmän historiakirjalta kuin fiktiiviselta tarinalta ja se hankaloitti henkilöihin samaistumista.
Kirja oli melko masentava ilmapiiriltään, mutta se tuskin oli vältettävissä sillä tapahtumat sijoittuivat eri sotien jylistessä taustalla.
Kirja oli mielenkiintoinen, mutta välillä tuntui siltä kuin pääosassa olisi ennemmin esitellä erilaisia historiallisia faktoja kuin tarjota sydänjuuria myöden riipaiseva kertomus.
"Nä, jag orkar inte läsa ännu en skildring av arbetarklass, fattigdom och landsbygd långt norrut" kanske du tänker. Jag gjorde det, de första femtio sidorna. Men jag fortsatte läsa tills boken tog slut och du borde börja läsa den.
I tio, femton år arbetade Alakoski med berättelsen som vagt handlar om hennes mormor. En ung kvinna tvingas bort från sin djupt kristna hemgård när hon blir gravid innan äktenskapet. Aldrig ska hon få återvända. Hon springer genom skogen med barnet i famnen och får jobb som piga på en gård. Där träffar hon Helli. Helli drömmer om klasskamp, socialism och bättre villkor för arbetarna. Hon bryr sig inte om religion men tror på socialdemokratin. Tillsammans åker de till Vasa och börjar jobba på bomullsfabriken.
Bomullsängeln är en bok om stridigheterna mellan de röda och de vita i Finland, om andra världskriget, om facklig kamp och om kvinnokamp. Men historien berättas genom den vanliga människans ögon och händer. Hur hon sliter och kämpar för att få ett bättre, ett värdigare liv.
Varje gång jag läser den här typen av böcker blir jag oerhört tacksam över att litteratur är en existerande konstform. Jag är tacksam över att jag får en inblick i en historia som också är min men som ingen har bemödat sig att berätta för mig. Och jag är tacksam för att det kommer tre böcker till i samma serie.
Det här är inte bara arbetarkvinnornas historia utan även Finlands historia och sverigefinländarnas historia. På samma sätt som Moberg fyllde igen hålet efter migranternas erfarenheter fyller Alakoski igen den vita fläck som är vad majoritetssvensken vet om den finska erfarenheten.
Jag gillar berättarstilen med antydningar och hur saker vävs ihop. Jag väntar redan på filmatiseringen.
En mäktig roman, men inte alltid så lättläst. Vi möter Hilda, född 1905 i Österbotten. Vasa bomullsfabrik har också en huvudroll, liksom Finlands utveckling och historia. Många svenskar är nog helt okunniga om Finlands öde efter 1809. För oss som är intresserade av historia är den här mästerliga romanen ett måste. Vi följer utvecklingen fram till 1949. Läs, läs och få svindel av tidens gång.
Det är en annorlunda och givande berättelse om Hilda från att hon föds till att hon fyller 50 år och livet kanske ska ta en ny vändning. Men det får man nog veta mer om i nästa del i sviten.
Jag gillar att man får lära sig en del om Finlands historia. Jag hade inte koll på allt.
Jag trodde dock att det skulle vara mer utanför Finland än vad det var i berättelsen. Jag kommer absolut att läsa vidare i sviten. Det finns mycket kvar att utforska.
Detta är en bok jag rekommenderar. Men man måste vara medveten om att man ibland kanske känner att man missat lite tid. Det har man inte. Språket är dessutom lite utmanande. Det är lite annorlunda och kräver lite av läsaren.
Det har skrivits åtskilliga romaner om krigsåren i Finland. Det tar tid för ett land att läka efter krig. Att berätta om dem, igen och igen, hjälper. Att läsa om dem också. Men berättelserna sedda med kvinnornas ögon har varit tysta, som om de inte var en del av kriget. Vilket de förstås var.
Nu vet jag lite mer om HUR det också var, med deras ögon. Susanna Alakoski har gett den finska och finlandssvenska arbetarkvinnan både ögon och röst - och vilken röst!
Sällan har en roman gått så rakt in i själen, så rakt in i rötterna. Att språket inte är lika klockrent som det brukar vara i hennes böcker gör inte ens något - det darrar ofta på tonen när en ny röst ska försöka göra sig hörd, hitta sitt språk, sin melodi. Det här är ändå en fantastisk början på en gissningsvis makalös romansvit.
Alakoski skriver i efterordet att hennes "finlandsbok" tagit tid att skriva eftersom hon inte kunde hitta rätt form. Till slut blev en planerad bok fyra och detta är den första. Tyvärr tycker jag trots det inte att Bomullsängeln har hittat sin form. Det finns så otroligt mycket intressant att utforska under det finska halvsekel som boken täcker: livet på landsbygden, arbetarklassens villkor på fabrikerna, klass- och kvinnokamp,modernisering, inbördeskrig, vinterkrig och fortsättningskrig. Bomullsängeln försöker omfatta allt det, men går aldrig riktigt på djupet och karaktärerna får liksom aldrig riktigt ta plats. Man förstår att researchen varit imponerande, men känslan blir ändå lite att man läst bakgrunden till den riktiga historien som kanske kommer i de följande böckerna.
Jag vill älska den här boken, men jag kan inte. Har följt Alakoskis författarskap genom året och Svinalängorna är en av mina absoluta favoriter. Så mycket talar för att också denna roman ska vara helt rätt för mig; arbetarhistoria, kvinnoliv, Österbotten där släkten kommer ifrån mm. Men det vill sig inte riktigt. Det är ordval som känns fel och karaktärer som känns platta. Och jag tröttnar så snabbt på att läsa om dessa stora bröst! Även om jag känner mig missnöjd just nu (jag hade så stora förväntningar så jag är kanske orättvis) kommer jag absolut att läsa uppföljarna. För allt det där som talade för boken fanns också där. Trots allt.
Lyssnade på denna och har svårt att ge ett rättvist betyg p.g.a. att jag har så svårt att koncentrera mig på ljudböcker. Kände igen miljön och fick en lektion i historia. Den här kunde med fördel läsas in av en finlandssvensk. Jag borde nog läsa ett fysiskt exemplar för att få en bättre läsupplevelse.
Fungerade bra som ljudbok, intressant och allmänbildande historia! Tror tyvärr att jag skulle ha gett upp i början om jag läst boken istället för att ha lyssnat.
Jag är ju rätt svag för den här typen av arbetarlitteratur och inledningsvis tycker jag att boken levererar. Men, när vi kommer fram till delarna som utspelar sig under andra världskriget och tiden strax efter tycker jag boken tappar. Den blir mer fragmentarisk, jag får inte riktigt fatt i huvudkaraktären Hilda längre. Hon glider på något sätt undan och det blir mer som att andra händelser och skeenden tar plats. Karaktärerna för stå tillbaka och då minskar också mitt intresse för dem. Så, lite blandat intryck av boken och jag slänger mig väl inte direkt över andra delen i serien, även om det säkert blir intressant att följa dottern Gretas liv genom 50-talet. En paus med lite annat emellan får det bli.
Väldigt bra och lång bok om Hilda och Österbotten och Finland och andra världskriget och om de bomullsänglar som boktiteln refererar till. Algots i Borås nämns. Lång tid har Susanna Alakoski ägnat boken. Jag vet inget om Finland och jag har fått en större bild av det land som tillhörde Sverige i mer än sjuhundra år. Boken kan varmt rekommenderas.
Pfieuw, eindelijk uit, precies moeten strugglen om hier door te geraken.
Eerste deel vond ik bijzonder chaotisch en te onduidelijk wie/wat/waar. Tweede deel was iets begrijpelijker, maar de personages konden me uiteindelijk toch te weinig boeien.
Jammer, nochtans een thema en periode waar ik graag over lees.
Det går lite för långsamt för min del även om det är en oerhört bra skildring av Finland under nittonhundratalets första hälft. Otroligt hur hårt liv de levt under de olika krigen. Jag tycker hon fångar en tidsanda bra men det går trögt för mig att läsa den.
Tämän lukeminen sujui hitaasti, kirja tuntui paikoin historian kirjalta enemmän kuin romaanilta. Historian kannalta olikin paljon mielenkiintoista, tuli Vaasan historia tutummaksi, lisää tietoa tekstiiliteollisuudesta ja Vaasan ja Ruotsin läheisyydestä. Ihmisten tarina taas ei jotenkin tuntunut imaisevan mukaansa. Piti nukkua yön yli ja vieläkään en oikein osaa sanoa, mitä tykkäsin. Puuttuuko huumori, vai enkö vain tajunnut sen olemassaoloa, yleensä kurjimmissakin tarinoissa on jotain iloa ja hauskuutta, tästä sitä ei jäänyt ainakaan heti mielen päälle. Tottakai luen jatkonkin, haluan tietää, miten sitten käy.
Ei oikein toiminut mulle. Inspiraationa kirjalle on toiminut Alakosken isoäiti, ja tällaisissa lähisukulaisiin perustuvissa kirjoissa hahmot tuppaavat jäämään mun makuuni liian yksiulotteisiksi. Päähenkilö Hilda on niin nöyrä ja niin ahkera ja niin kiltti työläinen, ettei hänestä saa oikein mitään irti, eikä työväen aatetta pauhaavassa Hellissä ole oikein tarttumapintaa. Ei oikein mitään fiiliksiä herättänyt tämä. Voi olla, että odotukset olivat liian korkealla - olen tykännyt tosi paljon Alakosken aikaisemmista kirjoista ja varsinkin Sikalat oli tosi vaikuttava.
Alakoski on vaihtanut tyyliä. Tämä kirja on ensimmäinen osa neljästä ja kertoo hänen isoäidistään ja sitä seuraavat kolme osaa naisten elämästä Suomessa ja Ruotsissa. Kirja sisältää kiinnostavaa historiatietoa puuvillatehtaasta ja elämästä Vaasassa ja Pohjanmaalla. Välillä tuntuu, ettei käsissä ole romaani vaan koulukirja, jossa kuvataan pikkupiikojen askareita maalaistalossa ja kuvaillaan puuvillatehtaan toimintoja. Kirja ei ehkä oikein keskity olennaiseen vaan kaikki mahdollinen on otettu mukaan, mikä vähän uuvuttaa välillä, mutta saatan lukea nuo tulevatkin osat.
Historiallinen, tosiseikkoihin perustuva romaani sotaa edeltävästä, sen aikaisesta ja sen jälkeisestä todellisuudesta Pohjanmaalla. Naisen asema mikrohistorian kautta; miten talon tytärkin vielä alle sata vuotta sitten joutui häpeään kun sai aviottoman lapsen. Tehdastyön toistuvuus, kurjuus, mutta jatkuva leipä. Ystävyyssuhteiden merkitys. Erittäin vähäsiirappinen Alakosken nerokkaaseen tapaan. Odotan innolla jatko-osia!
En viktig skildring av Finlands historia under första halvan av 1900-talet. Inget man blir glad av direkt men en fantastisk berättelse. Välskrivet och man blir ett med de människor som bidrog till den tidiga textilindustrins framväxt i Finland. Imponerande berättat.
Intressant att läsa om finlands historia, o kvinnohistoria förr i tin, o resan från självhushållet till fabriken. Tråkigt när det handlade om fabrikörernas tankar..?? Stryk det. Är lite nyfiken på nästa men tyvärr inte betagen.
Roligt att Alakoski stoppar in finlandssvenska ord som tuppen och hoppeligen, samma ord som finlandssvenska författare undviker så "svenskarna ska förstå oss".