Det bärande elementet i Anna Hallbergs nya dikter är band, band som i pärlband, radband, blandband, sträcka, livslinje, minne, tid osv. Formen påminner också om band, horisontellt utlagda ord i långa stycken och rader:
"det är det sista bandet. beth gibbons sjunger. gräset är apotweksgrönt och den grillade kycklingen"
Spänner mellan ytterst personligt och jag-perspektiv på samtiden mellan 94 och mitten på 00-talet. En späckad dikt som pulserar i en dramaturgi med fragment från intensiva händelser och en vacker estetik. Jag läste den i ett och förstod inte allt men kände och tänkte mycket.
Honestly, I didn't understand this. There's so much going on. There's history, a barbecue, an airplane... I would love to sit down with the author listening to her explain it. And because Im bias towards the author (I like her so very much as a person) I can't give it less than 2 stars. Maybe I'll read it again in the future, hopefully I'll understand it better then.