Vilhelm Moberg was a Swedish journalist, author, playwright, historian, and debater best known for his Emigrant series of novels about Swedish emigrants to America. He also wrote other novels and plays and also participated in public debates about the Swedish monarchy, bureaucracy, and corruption. Among other works are Raskens (1927) and Ride This Night (1941), a historical novel of a 17th-century rebellion in Småland acknowledged for its subliminal but widely recognised criticism against the Hitler regime.
A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.
the Swedish title of this series, Min Svenska Historia (“My Swedish History”), is much more accurate imo; it's like 3/4 history and 1/4 memoir/editorial. this is a very passionate novelist’s attempt at a narrative history of Sweden, focusing on the common people & challenging the propaganda he learned growing up.
it's very personal: we hear about his relationship with the forests of his home province, Småland, his visits to various historical sites and the connections that local people have with them, how he feels watching his centuries-old rural way of life vanish, etc. we also get a bunch of fantastic digressions on the evils of war and nationalism, women’s contributions to history, and some really lovely passages imagining what it must have been like to be a peasant at various points in history.
i knew little about Swedish history going in so i had to Google a lot, but i enjoyed reading it nonetheless. Vilhelm Moberg has this very empathetic, humanist approach to the past that i admire. it's apparent that he genuinely cares for his subject matter; this book succeeded in making me emotional about even the most minor historical events.
also i can't not love an author who interjects descriptions of war with quotes like
"When I try to conceive of all the pain which men have suffered in their wars down the millennia, then the sunlight grows dark for me, the grass is no longer green, the flowers lose their scent and birdsong becomes the whimpering of men in agony."
this guy gets it. i want to get coffee with him and talk about peasant uprisings (because good lord medieval Sweden had a zillion of those)
Min svenska historia är två böcker om svensk historia skrivna av Vilhelm Moberg (1898–1973). Den första delen, Från Oden till Engelbrekt, gavs ut 1970, och den andra, Från Engelbrekt till och med Dacke, 1971.
Med avstamp vid tiden för första skandinaviska befolkningen för omkring 15 000 år sedan, täcker de två volymerna perioden precis fram till Gustav Vasas grundande av den svenska nationalstaten under första hälften av 1500–talet. Mest täcks medeltiden, framför allt från unionsdrottning Margareta i slutet av 1300–talet, fram till Dackes småländska uppror kring 1540.
Moberg skriver i det inledande kapitlet att han vill berätta allmogens — hela folkets — historia. Då omkring 95 % av befolkningen var lantbrukare innebär det till stor del bondens historia. Kapitel som berör detta handlar om trälar, digerdöden, nödår och barkbröd, byalagets funktion, och om skogen som tillflyktsort.
Det är också de delar jag tycker är mest intressanta. Det inleds med de bortglömda trälarna, de rättslösa slavar som fram till kristendomens intåg efter 1000–talet utgjorde uppskattningsvis en femtedel av vår befolkning. Sedan om digerdöden, som kring år 1350 kom in på ett skepp till Bergen, snabbt spred sig och skoningslöst utplånade c:a en tredjedel av landets befolkning. Främst då bönderna, som saknade möjlighet att fly undan smittan. Därpå om hur man när skörden slog fel tvingades baka barkbröd (som visar sig vara förvånansvärt näringsrika!). Också om hur byalagen skapade gemenskap och stabilitet. Och om hur man ibland flydde för att leva i skogen, undan rättvisan men även undan krigets härjningar.
Det är väl berättat och lätt att läsa. Men Mobergs ambition till trots, handlar det ändå mest om kungar och andra kända personer i maktens sfär. I förordet till den andra delen försvarar Moberg detta med att han ju ämnar att skriva om hela befolkningen, men att de lägre klasserna ”självklart [kommer att] dominera berättelsen”. Men likväl handlar det ändå mest om de makthavande. Det är synd. Jag hade gärna läst mindre om detta, och mer om folket.
Andra delen inleds med Engelbrektsfejden under 1400-talet och avslutas med Dackefejden drygt 100 år senare. Först och främst förvånar det mig hur många bondeuppror vi haft, en företeelse vars omfattning jag grovt underskattat. Det är påtagligt vilken frihetstörst våra förfäder hade. Till skillnad från dagens svenskar krävde de ingenting från överheten annat än att lämnas ifred. När någon behövde hjälp ordnades det av civilsamhället efter bästa förmåga, ingen vände sig till staten. Och när de inte lämnades ifred; när kungen genom fogdarna bestal egendom, förbjöd handel över gränsen och påtvingade allmogen protestantismen gick de man ur huse för att slåss för sin självständighet. Och herregud vilken ondska regimen var kapabel till för att bibehålla sin makt! Den var förljugen och dess behandlingen av bönderna var brutalare än vad man i sin vildaste fantasi kan föreställa sig. Den som är skeptisk mot staten som institution lär knappast bli mindre skeptisk efter att ha läst denna bok.
Jag har inte så stor referensram för historieböcker, men jag tycker denna är serie av Moberg är fantastisk. Hela tiden med ett fokus på folket, deras levnadsvillkor och vad makten utsatt dom för. Det är mycket sorgligt att Moberg inte kunde skriva klart den planerade tredje delen. Jag vet inte hur långt den skulle sträcka sig i tiden, men det hade varit intressant att se vad han hade att säga om den mer nutida historien.
“Lengthy quotations from historical documents are likely only to bring a yawn to my reader and cause him to skip my pages; so I refrain from them.”
Very entertaining. If you are expecting a classic history of Sweden go elsewhere. This more aligns to essays on historical topics rather than a chronological history.
This is an attempt at a history from the bottom up comparable to Zinn's Peoples' History, but not so scholarly. The first volume is a bit sketchy, but the second makes up for it with anecdotes and historical detail. For someone rather ignorant of Swedish history like me, this is a readable introduction.
I read this in Springfield, Vermont while visiting Walter Wallace and Karen Engdahl. Karen, as the surname suggests, is Swedish and it was she who recommended I read her copy.
This book gives the history of Sweden with heavy emphasis on the common people. Moberg writes beautifully and I couldn't put this book down. It really helped me get back into reading BOOKS.