What do you think?
Rate this book
Serahema Saporium #2
Vingar av rök
Du är en mördare nu Elderim. Inget kan ändra på det.
Mörkrets grepp om Serahema hårdnar och vem som helst kan vara en fiende. Elderim och hans vänner är på flykt, rättmätigt efterlysta för mord och i deras spår följer den fruktade maghran, en varelse som avskyr magi.
I den kareshiska öknen väntar deras största prövning någonsin när Cal tvingas göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan. Trots viktiga ledtrådar verkar de ständigt lika långt från att finna svärdet Åskvigg och Elderim måste bestämma sig – är han beredd att förråda sina vänner för att ha en chans mot den onde guden Naemin?
Mörkrets grepp om Serahema hårdnar och vem som helst kan vara en fiende. Elderim och hans vänner är på flykt, rättmätigt efterlysta för mord och i deras spår följer den fruktade maghran, en varelse som avskyr magi.
I den kareshiska öknen väntar deras största prövning någonsin när Cal tvingas göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan. Trots viktiga ledtrådar verkar de ständigt lika långt från att finna svärdet Åskvigg och Elderim måste bestämma sig – är han beredd att förråda sina vänner för att ha en chans mot den onde guden Naemin?
- GenresFantasy
639 pages, Hardcover
Published September 27, 2019
3 people are currently reading
35 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 11 of 11 reviews
September 5, 2020
Jag älskar den här serien. Bland det bästa jag har läst i år om inte någonsin (efter Harry Potter förstås). Dock så läste jag den här boken vid fel tillfälle, därav "bara" fyra stjärnor. Det här är en bok man ska läsa när man har tid. Inte en bok som man bara kan läsa när man har tid några få minuter lite då och då. För då hinner, i alla fall inte jag, komma in i historien eller komma ihåg vad som har hänt. Jag började den här boken första veckan när jag började universitet. Min hjärna var redan huller och buller från all information så jag kunde inte riktigt slappna av när jag läste denna bok (men det är ENBART mitt eget fel).
Marcus Olausson är en av Sveriges bästa författare som kan skriva en böcker som du alltid kommer att minnas. Du minns karaktärerna, du minns den unika världen, du minns känslorna som denna bok ger dig - de stunder du skrattar med och åt karaktärerna i denna mörka värld, de stunder du gråter, de stunder som krossar ditt hjärta.
Du kan inte lista ut vad som kommer att hända härnäst. Du tror något har hänt och då sitter Marcus Olausson där och skrattar ”HAHA, du kan inte ha mer fel” och allt ändras. Det är flera gånger jag blir så förvånad över vad som har hänt att jag måste stanna till och ibland gå tillbaka för att titta om jag verkligen har läst rätt. Det låter kanske jobbigt men jag älskar det. Jag älskar att bli förvånad även fast jag vill strypa författaren för en del saker som hände (speciellt i slutet, jag kommer aldrig förlåta dig för en del saker).
Vad som förvånade mig mest är att det är lite (eller för att vara ärlig mycket) mer sex i den här boken. Inte för att det beskrivs i detaljer utan att det är så många som ligger med alla. Det gjorde att den här boken kändes mer vuxen än förra boken. Jag klagar absolut inte, lite sex dör man inte av, jag blev bara förvånad.
Jag väntar nu spänt på sista delen i serien. Jag är beredd att få mitt hjärta krossad för jag är nästan 100 procent säker på att mitt hjärta kommer bli krossad. Olausson tillsammans med Fredrik Backman är de ända män som jag tillåter att krossa mitt hjärta med glädje.
Marcus Olausson är en av Sveriges bästa författare som kan skriva en böcker som du alltid kommer att minnas. Du minns karaktärerna, du minns den unika världen, du minns känslorna som denna bok ger dig - de stunder du skrattar med och åt karaktärerna i denna mörka värld, de stunder du gråter, de stunder som krossar ditt hjärta.
Du kan inte lista ut vad som kommer att hända härnäst. Du tror något har hänt och då sitter Marcus Olausson där och skrattar ”HAHA, du kan inte ha mer fel” och allt ändras. Det är flera gånger jag blir så förvånad över vad som har hänt att jag måste stanna till och ibland gå tillbaka för att titta om jag verkligen har läst rätt. Det låter kanske jobbigt men jag älskar det. Jag älskar att bli förvånad även fast jag vill strypa författaren för en del saker som hände (speciellt i slutet, jag kommer aldrig förlåta dig för en del saker).
Vad som förvånade mig mest är att det är lite (eller för att vara ärlig mycket) mer sex i den här boken. Inte för att det beskrivs i detaljer utan att det är så många som ligger med alla. Det gjorde att den här boken kändes mer vuxen än förra boken. Jag klagar absolut inte, lite sex dör man inte av, jag blev bara förvånad.
Jag väntar nu spänt på sista delen i serien. Jag är beredd att få mitt hjärta krossad för jag är nästan 100 procent säker på att mitt hjärta kommer bli krossad. Olausson tillsammans med Fredrik Backman är de ända män som jag tillåter att krossa mitt hjärta med glädje.
March 7, 2020
Tack Marcus Olausson för recex!
Vingar av Rök fortsätter direkt efter där När Gudar Dör avslutades. Vingar av Rök bjuder på mer action, karaktärsutveckling och en mer överblick över den stora värld som Olausson skapat. Vi får följa de olika perspektiven igen och allt vad dessa karaktärer är med om och hittar på. Och du kommer avsluta denna bok med en enda känsla; att du behöver nästa del.
Jag har nu läst den här boken till och från under nästan två månaders tid. Det är inte för att den är dålig - snarare helt tvärtom. Jag har försökt spara den så länge jag har kunnat för att inte behöva vänta på sista delen som kommer ut först i september. Men när det var ungefär 200 sidor kvar kunde jag inte lägga ifrån mig boken, eftersom så mycket hände på så få sidor. Det är ett rafflande världsbygge, fantastiskt byggda karaktärer som du vill att det ska sluta väl för och det är en story som är svår att slita sig ifrån. Jag älskar även hur Olausson har byggt upp så fantastisk starka kvinnor i den här världen, men även att han byggt upp män som visar känslor. Det är så kul att läsa en fantasy som bryter normer och är i den här delen av fantasyträsket - där de oftast domineras av starka män och kvinnor som vill vara sina män till lags.
Det enda nackdelen jag kan se med den här boken är att, precis som många andra epic fantasys, så är kapitlen otroligt långa. Ett kapitel kan vara upp mot trettio sidor och för mig, som är en person som måste avsluta då jag når ett kapitel, blev inte den här boken den jag tog upp då jag vill läsa något under en kortare period. Jag hade även önskat ett passande register längst bak i boken som förklarar vilka alla karaktärer är, nu när det börjar bli så otroligt många.
Jag håller fast vid att jämföra den här serien med Game of Thrones. Jag tycker att Olaussons språk i boken och hans sätt att agera objektivt är så otroligt bra, även fast jag hoppas att han hejar på de goda. Rekommenderar till den vana fantasyläsaren som vill ha ett actionfyllt äventyr med starka kvinnliga karaktärer och ett fantastiskt världsbygge med ett bra magisystem!
Jag kan knappt bärga mig att läsa tredje delen och som jag längtar till Bokmässan i september då den kommer ut och jag äntligen kan se hur den här historien slutar.
Vingar av Rök fortsätter direkt efter där När Gudar Dör avslutades. Vingar av Rök bjuder på mer action, karaktärsutveckling och en mer överblick över den stora värld som Olausson skapat. Vi får följa de olika perspektiven igen och allt vad dessa karaktärer är med om och hittar på. Och du kommer avsluta denna bok med en enda känsla; att du behöver nästa del.
Jag har nu läst den här boken till och från under nästan två månaders tid. Det är inte för att den är dålig - snarare helt tvärtom. Jag har försökt spara den så länge jag har kunnat för att inte behöva vänta på sista delen som kommer ut först i september. Men när det var ungefär 200 sidor kvar kunde jag inte lägga ifrån mig boken, eftersom så mycket hände på så få sidor. Det är ett rafflande världsbygge, fantastiskt byggda karaktärer som du vill att det ska sluta väl för och det är en story som är svår att slita sig ifrån. Jag älskar även hur Olausson har byggt upp så fantastisk starka kvinnor i den här världen, men även att han byggt upp män som visar känslor. Det är så kul att läsa en fantasy som bryter normer och är i den här delen av fantasyträsket - där de oftast domineras av starka män och kvinnor som vill vara sina män till lags.
Det enda nackdelen jag kan se med den här boken är att, precis som många andra epic fantasys, så är kapitlen otroligt långa. Ett kapitel kan vara upp mot trettio sidor och för mig, som är en person som måste avsluta då jag når ett kapitel, blev inte den här boken den jag tog upp då jag vill läsa något under en kortare period. Jag hade även önskat ett passande register längst bak i boken som förklarar vilka alla karaktärer är, nu när det börjar bli så otroligt många.
Jag håller fast vid att jämföra den här serien med Game of Thrones. Jag tycker att Olaussons språk i boken och hans sätt att agera objektivt är så otroligt bra, även fast jag hoppas att han hejar på de goda. Rekommenderar till den vana fantasyläsaren som vill ha ett actionfyllt äventyr med starka kvinnliga karaktärer och ett fantastiskt världsbygge med ett bra magisystem!
Jag kan knappt bärga mig att läsa tredje delen och som jag längtar till Bokmässan i september då den kommer ut och jag äntligen kan se hur den här historien slutar.
February 15, 2021
Detta är författaren Marcus Olaussons andra bok, men också den femte på ett sätt. Det är fantasy av den episka sorten och den riktar sig till en äldre publik.
Att det både är hans andra och femte bok har med att göra att till första början så skulle hans fantasyserie, Serahema Saporium, ges ut som en trilogi. Men det första förlaget, Mörkersdottirs förlag, som började ge ut serien valde att dela upp böckerna så att det skulle bli totalt sex böcker istället. Den första delen, De Rotlösa, såg ljuset först 2014 tillsammans med andra delen, Bäraren. Tredje delen, Nattlöpare, kom 2016.
Efter tredje delen tog det stopp, saker hände som gjorde att utgivningen inte fortsatte. Men så kom den glädjande nyheten att ett nytt förlag tog upp denna serie, Catoblepas förlag var det som fick fart på serien igen. Nu valde man att ge ut den som det var tänk till första början, som tre böcker och inte sex. I och med nyutgivningen så passade Marcus på att putsa till språk och handling på det som tidigare hade utgivits.
Så 2018, kom serien ut igen i en ny skepnad. När Gudar Dör heter första delen, den består av de två första böckerna, De Rotlösa och Bäraren. I den så mötte vi en finslipad version av dessa böcker och jag hyllade den delen till skyarna. 2019 kom Vingar Av Rök, som består av den tidigare utgivna boken Nattlöpare men även av den, tills nu, outgivna fortsättningen. Det är dock först nu som jag har läst denna bok, lagom tills att den sista delen i serien snart skall komma ut. Om ni har hängt med i svängarna så är detta varför denna bok är både Marcus andra och femte bok, helt beroende på hur man väljer att räkna.
Jag börjar som vanligt med att säga att man skall ha läst den första delen först innan man läser denna. Denna är en direkt fortsättning så man kommer inte att hänga med i svängarna om man försöker läsa denna utan att ha läst den första. Om det är ett tag sedan man läste den första så finns det en liten sammanfattning i början av boken som friskar upp ens minne.
Jag hyllade som sagt första delen i serien, samt även de tidigare versionerna. Frågan är om denna lever upp till alla förväntningar. Då jag på ett sätt redan läst första halvan av boken så var det den andra halvan av boken som jag verkligen var nyfiken på.
Under resan gång så märkte jag att även fast jag hade upplevt den första biten av boken så var det riktigt spännande att få ta del av dessa karaktärer igen. Jag visste vad som skulle hända men ändå så kände jag för de olika karaktärerna.
Det är som sagt fantasy av det episka slaget, och om någon undrar över vad just episk fantasy är så tolkar jag det så att det är när det rör sig som händelser som kan komma att spela stor roll för en hel världs framtid. Det finns ofta någon stor ondska som vill härska över världen eller kanske till och med förstöra den.
I en episk fantasy så finns det ofta ett brett register när det kommer till karaktärer och det finns det verkligen i denna också. Ibland kan det bli så att det blir för många karaktärer och att man får svårt att få en bild över dem, samt att de kan lätt smälta ihop så att man inte kan komma ihåg vem som är vem. Men i denna bok så blir det inte alls det problemet.
Marcus lyckas med att både göra det storlaget och episkt men ändå hålla det nära och personligt för karaktärerna. Han låter varje karaktär utvecklas och får sin tid i rampljuset för läsaren så att ett band knyts mellan en så att man verkligen lär känna de olika personer som man möter i boken.
Och när vi ändå är inne på karaktärerna så är det här jag känner att Marcus vinner mycket. Han har verkligen klarat av att göra dem mångbottnade och levande. Just i denna bok så är det många av de centrala karaktärerna som genomgår en resa både inom sig som yttre som kommer att ändra dem för alltid. De går igenom en tuff förvandling både mentalt och fysiskt som kommer att sätta sina spår, inte bara för de själva utan även hur de ser på varandra. Här kan man verkligen prata om karaktärsutveckling.
I en trilogi så brukar man säga att den andra boken är ett slags mellanspel, en passage som bygger upp till den sista delen då allt skall knytas ihop och förhoppningsvis vara så storslaget att man tappar andan. En del menar att den andra boken kanske bara är en utfyllnad. Men här är verkligen inte saken så. Det som Marcus började bygga upp i första boken på ett helt exemplariskt sätt fortsätter han med i denna. Han lugnar inte ned sig, eller sparar på krutet till sista delen, han vrider upp det några steg och handlingen griper verkligen tag i dig för att inte släppa taget. Det är till och med så att den inte släpper taget i dig när sista sidan är utläst, du kommer att skrika efter nästa del.
Språket sitter precis där det skall. Det är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, det har även en tyngd som gör det fylligt men aldrig svårt eller trögt att läsa.
När det kommer till handlingen och världsbygge så är det en riktig spännande handling som man möter, det är episkt och det är även mörkt, ibland gör det ont i magen när man upplever det som författaren utsätter de olika karaktärerna för. Valen som de olika karaktärerna gör är kanske inte alltid så goda, vilket än en gång är underbart när det kommer till karaktärsuppbyggnad, de har alla en gråzon om vad som är gott och ont, ibland kan en med goda avsikter göra onda handlingar.
Och världsbygget, det blir en stor stjärna på detta. I denna bok så får vi uppleva mycket nytt som vi inte visste i första boken. Vi får se en större bit av världen då vi beger oss till nya länder, där upplever vi varelser som är okända även för karaktärerna som vi följer.
Jag har sagt det förut och jag kommer nog alltid att envist fortsätta med det. Marcus Olausson är en av de svenska fantasyförfattare som visar att det går att skriva fantasy av högsta kvalité på svenska, vi behöver inte längre leta utanför Sveriges gränser för att hitta det gröna gräset. Vi har internationella författare mitt ibland oss och vi läsare som hittar dessa guldkorn måste verkligen ta vara på dem och visa upp dem för andra så att allas ögon öppnas och ge det erkännande som dessa författare förtjänar.
Vet inte om jag behöver säga det rent ut, men gör det ändå, jag älskar denna bok. Den grep verkligen tag om mig och den lever kvar inom mig. Jag är glad att jag väntade ett tag med att läsa denna del, för nu är det inte långt kvar tills den sista delen kommer och jag vet verkligen inte hur jag skulle ha kunnat väntat så länge om jag hade läst boken precis när den kom ut. Tycker det kommer bli en lång väntan med endast någon/några månader till upplösningen kommer.
http://hakanshylla.blogspot.com
Att det både är hans andra och femte bok har med att göra att till första början så skulle hans fantasyserie, Serahema Saporium, ges ut som en trilogi. Men det första förlaget, Mörkersdottirs förlag, som började ge ut serien valde att dela upp böckerna så att det skulle bli totalt sex böcker istället. Den första delen, De Rotlösa, såg ljuset först 2014 tillsammans med andra delen, Bäraren. Tredje delen, Nattlöpare, kom 2016.
Efter tredje delen tog det stopp, saker hände som gjorde att utgivningen inte fortsatte. Men så kom den glädjande nyheten att ett nytt förlag tog upp denna serie, Catoblepas förlag var det som fick fart på serien igen. Nu valde man att ge ut den som det var tänk till första början, som tre böcker och inte sex. I och med nyutgivningen så passade Marcus på att putsa till språk och handling på det som tidigare hade utgivits.
Så 2018, kom serien ut igen i en ny skepnad. När Gudar Dör heter första delen, den består av de två första böckerna, De Rotlösa och Bäraren. I den så mötte vi en finslipad version av dessa böcker och jag hyllade den delen till skyarna. 2019 kom Vingar Av Rök, som består av den tidigare utgivna boken Nattlöpare men även av den, tills nu, outgivna fortsättningen. Det är dock först nu som jag har läst denna bok, lagom tills att den sista delen i serien snart skall komma ut. Om ni har hängt med i svängarna så är detta varför denna bok är både Marcus andra och femte bok, helt beroende på hur man väljer att räkna.
Jag börjar som vanligt med att säga att man skall ha läst den första delen först innan man läser denna. Denna är en direkt fortsättning så man kommer inte att hänga med i svängarna om man försöker läsa denna utan att ha läst den första. Om det är ett tag sedan man läste den första så finns det en liten sammanfattning i början av boken som friskar upp ens minne.
Jag hyllade som sagt första delen i serien, samt även de tidigare versionerna. Frågan är om denna lever upp till alla förväntningar. Då jag på ett sätt redan läst första halvan av boken så var det den andra halvan av boken som jag verkligen var nyfiken på.
Under resan gång så märkte jag att även fast jag hade upplevt den första biten av boken så var det riktigt spännande att få ta del av dessa karaktärer igen. Jag visste vad som skulle hända men ändå så kände jag för de olika karaktärerna.
Det är som sagt fantasy av det episka slaget, och om någon undrar över vad just episk fantasy är så tolkar jag det så att det är när det rör sig som händelser som kan komma att spela stor roll för en hel världs framtid. Det finns ofta någon stor ondska som vill härska över världen eller kanske till och med förstöra den.
I en episk fantasy så finns det ofta ett brett register när det kommer till karaktärer och det finns det verkligen i denna också. Ibland kan det bli så att det blir för många karaktärer och att man får svårt att få en bild över dem, samt att de kan lätt smälta ihop så att man inte kan komma ihåg vem som är vem. Men i denna bok så blir det inte alls det problemet.
Marcus lyckas med att både göra det storlaget och episkt men ändå hålla det nära och personligt för karaktärerna. Han låter varje karaktär utvecklas och får sin tid i rampljuset för läsaren så att ett band knyts mellan en så att man verkligen lär känna de olika personer som man möter i boken.
Och när vi ändå är inne på karaktärerna så är det här jag känner att Marcus vinner mycket. Han har verkligen klarat av att göra dem mångbottnade och levande. Just i denna bok så är det många av de centrala karaktärerna som genomgår en resa både inom sig som yttre som kommer att ändra dem för alltid. De går igenom en tuff förvandling både mentalt och fysiskt som kommer att sätta sina spår, inte bara för de själva utan även hur de ser på varandra. Här kan man verkligen prata om karaktärsutveckling.
I en trilogi så brukar man säga att den andra boken är ett slags mellanspel, en passage som bygger upp till den sista delen då allt skall knytas ihop och förhoppningsvis vara så storslaget att man tappar andan. En del menar att den andra boken kanske bara är en utfyllnad. Men här är verkligen inte saken så. Det som Marcus började bygga upp i första boken på ett helt exemplariskt sätt fortsätter han med i denna. Han lugnar inte ned sig, eller sparar på krutet till sista delen, han vrider upp det några steg och handlingen griper verkligen tag i dig för att inte släppa taget. Det är till och med så att den inte släpper taget i dig när sista sidan är utläst, du kommer att skrika efter nästa del.
Språket sitter precis där det skall. Det är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, det har även en tyngd som gör det fylligt men aldrig svårt eller trögt att läsa.
När det kommer till handlingen och världsbygge så är det en riktig spännande handling som man möter, det är episkt och det är även mörkt, ibland gör det ont i magen när man upplever det som författaren utsätter de olika karaktärerna för. Valen som de olika karaktärerna gör är kanske inte alltid så goda, vilket än en gång är underbart när det kommer till karaktärsuppbyggnad, de har alla en gråzon om vad som är gott och ont, ibland kan en med goda avsikter göra onda handlingar.
Och världsbygget, det blir en stor stjärna på detta. I denna bok så får vi uppleva mycket nytt som vi inte visste i första boken. Vi får se en större bit av världen då vi beger oss till nya länder, där upplever vi varelser som är okända även för karaktärerna som vi följer.
Jag har sagt det förut och jag kommer nog alltid att envist fortsätta med det. Marcus Olausson är en av de svenska fantasyförfattare som visar att det går att skriva fantasy av högsta kvalité på svenska, vi behöver inte längre leta utanför Sveriges gränser för att hitta det gröna gräset. Vi har internationella författare mitt ibland oss och vi läsare som hittar dessa guldkorn måste verkligen ta vara på dem och visa upp dem för andra så att allas ögon öppnas och ge det erkännande som dessa författare förtjänar.
Vet inte om jag behöver säga det rent ut, men gör det ändå, jag älskar denna bok. Den grep verkligen tag om mig och den lever kvar inom mig. Jag är glad att jag väntade ett tag med att läsa denna del, för nu är det inte långt kvar tills den sista delen kommer och jag vet verkligen inte hur jag skulle ha kunnat väntat så länge om jag hade läst boken precis när den kom ut. Tycker det kommer bli en lång väntan med endast någon/några månader till upplösningen kommer.
http://hakanshylla.blogspot.com
May 20, 2023
4+
Jag har läst Vingar av rök, del två i Serahema Saporium av @marcusolaussonauthor . Den här tegelstenen har bjudit på många spännande timmars läsning. Det är våldsamt och mörkt många gånger, men inte utan hoppfulla ljusglimtar och fin vänskap. Ett fantasyäventyr man inte får missa! Sista delen står högt på inköpslistan ⚔️🛡️
Rekommenderas varmt!
Jag har läst Vingar av rök, del två i Serahema Saporium av @marcusolaussonauthor . Den här tegelstenen har bjudit på många spännande timmars läsning. Det är våldsamt och mörkt många gånger, men inte utan hoppfulla ljusglimtar och fin vänskap. Ett fantasyäventyr man inte får missa! Sista delen står högt på inköpslistan ⚔️🛡️
Rekommenderas varmt!
December 17, 2021
Detta är episk, storslagen fantasy på det bästa sättet. Att börja läsa andra boken i serien och återuppleva Serahemastämningen var som att gosa ner sig i en mysig, hemtrevlig soffa. Det var en härlig känsla att återvända till den här världen och alla karaktärer.
Sedan var det bara att dra åt säkerhetsbältet, hålla i sig och hänga med.
Vingar av rök har ett högre tempo än När gudar dör, och det är bra för en rastlös person som jag. Eftersom boken är väldigt tjock behöver jag att det aldrig riktigt blir långsamt att läsa och i denna boken hålls intresset vid liv hela tiden. Varje avsnitt tillför något, det är toppar och dalar i tempot hela tiden samtidigt som spänningen byggs på mer och mer mot slutet.
Saker som planteras in återkommer på smarta sätt senare i historien, allt hänger ihop, blir logiskt och fungerar. Till och med alla sidor som ägnas åt magi läser jag med välbehag och upptäcker att jag faktiskt intresserar mig för Elderims utveckling och inlärning ang magi. (Normalt sett blir jag fruktansvärt lätt uttråkad av för mycket skolgång och utbildning av karaktärer i fantasyböcker)
Språket är, enligt mitt tycke, aningen högtidligt, men det passar historien väldigt bra. Likaså är mycket av dialogen också högtidlig, eller så är det bara stämningen i historien som lyser genom även i dialogen? Skit samma, jag hade inget problem med det i alla fall även om jag ibland reagerade. Speciellt Elderim uttrycker sig lite lillgammalt ibland, men så är han ju uppfostrad av en gud och då blir man kanske lillgammal?
Och angående Elderim. Han är en kille jag verkligen bryr mig om. Jag gillar att han är lite lynnig, men även ger ett väldigt snällt intryck. Han är definitivt vuxnare i denna boken och mycket mörkare och vemodigare i tankarna. Jag gillar det! Däremot fattar jag inte alls varför han inte är tydligare med att han verkligen måste läsa i Belmonnes bok efter att ha blivit biten av en nattlöpare. Hela den episoden störde mig en del.
Av de andra karaktärerna är Cal min absoluta favorit. Han tog den platsen snabbt i När gudar dör och höll ett järngrepp om förstaplatsen genom hela denna boken också. Visst, han är överdramatisk ibland, ibland vill jag ruska om honom och be honom skärpa sig, men han har ju väldigt mycket att bära inom sig. Men han är bra! Jag kan inte annat än älska en ruffig krigare med ett mörker inom sig och som samtidigt är så mysig som Cal. Fast jag läste inte hans sånger. Sen å andra sidan hoppar jag alltid över allt som är skrivet på någon sorts vers.
Vilket i denna boken blev ett litet problem eftersom jag till en början inte läste profetian, sedan fick jag gå tillbaka och leta reda på den för att förstå vad alla pratade om då profetian diskuterades. Så hoppa inte över profetian!
Skämskudden åkte fram å Elderons vägnar då han skulle bekänna sin kärlek till Eleanor. Jag förstår att Eleanor sprang åt andra hållet. Detta är ingen kritik mot själva sättet det är skrivet utan tvärtom, Elderon är så vansinnigt tafatt och pinsam att det blir jobbigt att läsa. På ett bra sätt. Jag är ändå tveksam till deras romans i och med att det var allt annat än ömma känslor i förra boken. Den där grejen, kärlek börjar med bråk, har jag svårt för.
Slutet då?
Det lovar en hejdundrande avslutande bok. Mycket frågor från första boken börjar få svar, nya funderingar har väckts här i denna och jag är väldigt nyfiken på hur allt ska knytas ihop.
Rendon har varit en karaktär som för mig mest funnits där. Ingen jag har varit engagerad i varken på ett bra eller dåligt sätt. När jag läste striden och hans död var det inget jag reagerade nämnvärt på. Väldigt episkt och storslaget såklart, men lite: jaha, det var det med honom. Men! Dagen därpå satt jag i bilen och började plötsligt fundera på Rendons död och blev jätteupprörd! Det var, men vad fan! Dog han! Helvete! Och så började jag fundera på den där karaktären som jag trodde bara var en i gänget för mig och insåg att han var ju jätteviktig och jag kommer att sakna honom väldigt mycket. Då har författaren verkligen lyckats med att få historien innanför skinnet på läsaren. Bra gjort!
I övrigt så kommer jag att kasta mig över sista delen så fort den släpps.
Och ett andra i övrigt: Marcus hästhantering förtjänar en hel hög stora pluspoäng. Kan inte minnas att jag någonsin läst i en fantasybok att karaktärerna faktiskt ser till att hästarna får nya skor eller att hästar inte är något sorts fordon man bara hoppar upp på och rider hur länge som helst för att sedan glömma bort till nästa gång det är dags att rida. Jag som hästgalen fantasyläsare uppskattar detta något enormt! Och är sådana detaljer korrekta och bra litar jag på att detaljer inom områden jag inte kan något om också är korrekta.
Sedan var det bara att dra åt säkerhetsbältet, hålla i sig och hänga med.
Vingar av rök har ett högre tempo än När gudar dör, och det är bra för en rastlös person som jag. Eftersom boken är väldigt tjock behöver jag att det aldrig riktigt blir långsamt att läsa och i denna boken hålls intresset vid liv hela tiden. Varje avsnitt tillför något, det är toppar och dalar i tempot hela tiden samtidigt som spänningen byggs på mer och mer mot slutet.
Saker som planteras in återkommer på smarta sätt senare i historien, allt hänger ihop, blir logiskt och fungerar. Till och med alla sidor som ägnas åt magi läser jag med välbehag och upptäcker att jag faktiskt intresserar mig för Elderims utveckling och inlärning ang magi. (Normalt sett blir jag fruktansvärt lätt uttråkad av för mycket skolgång och utbildning av karaktärer i fantasyböcker)
Språket är, enligt mitt tycke, aningen högtidligt, men det passar historien väldigt bra. Likaså är mycket av dialogen också högtidlig, eller så är det bara stämningen i historien som lyser genom även i dialogen? Skit samma, jag hade inget problem med det i alla fall även om jag ibland reagerade. Speciellt Elderim uttrycker sig lite lillgammalt ibland, men så är han ju uppfostrad av en gud och då blir man kanske lillgammal?
Och angående Elderim. Han är en kille jag verkligen bryr mig om. Jag gillar att han är lite lynnig, men även ger ett väldigt snällt intryck. Han är definitivt vuxnare i denna boken och mycket mörkare och vemodigare i tankarna. Jag gillar det! Däremot fattar jag inte alls varför han inte är tydligare med att han verkligen måste läsa i Belmonnes bok efter att ha blivit biten av en nattlöpare. Hela den episoden störde mig en del.
Av de andra karaktärerna är Cal min absoluta favorit. Han tog den platsen snabbt i När gudar dör och höll ett järngrepp om förstaplatsen genom hela denna boken också. Visst, han är överdramatisk ibland, ibland vill jag ruska om honom och be honom skärpa sig, men han har ju väldigt mycket att bära inom sig. Men han är bra! Jag kan inte annat än älska en ruffig krigare med ett mörker inom sig och som samtidigt är så mysig som Cal. Fast jag läste inte hans sånger. Sen å andra sidan hoppar jag alltid över allt som är skrivet på någon sorts vers.
Vilket i denna boken blev ett litet problem eftersom jag till en början inte läste profetian, sedan fick jag gå tillbaka och leta reda på den för att förstå vad alla pratade om då profetian diskuterades. Så hoppa inte över profetian!
Skämskudden åkte fram å Elderons vägnar då han skulle bekänna sin kärlek till Eleanor. Jag förstår att Eleanor sprang åt andra hållet. Detta är ingen kritik mot själva sättet det är skrivet utan tvärtom, Elderon är så vansinnigt tafatt och pinsam att det blir jobbigt att läsa. På ett bra sätt. Jag är ändå tveksam till deras romans i och med att det var allt annat än ömma känslor i förra boken. Den där grejen, kärlek börjar med bråk, har jag svårt för.
Slutet då?
Det lovar en hejdundrande avslutande bok. Mycket frågor från första boken börjar få svar, nya funderingar har väckts här i denna och jag är väldigt nyfiken på hur allt ska knytas ihop.
Rendon har varit en karaktär som för mig mest funnits där. Ingen jag har varit engagerad i varken på ett bra eller dåligt sätt. När jag läste striden och hans död var det inget jag reagerade nämnvärt på. Väldigt episkt och storslaget såklart, men lite: jaha, det var det med honom. Men! Dagen därpå satt jag i bilen och började plötsligt fundera på Rendons död och blev jätteupprörd! Det var, men vad fan! Dog han! Helvete! Och så började jag fundera på den där karaktären som jag trodde bara var en i gänget för mig och insåg att han var ju jätteviktig och jag kommer att sakna honom väldigt mycket. Då har författaren verkligen lyckats med att få historien innanför skinnet på läsaren. Bra gjort!
I övrigt så kommer jag att kasta mig över sista delen så fort den släpps.
Och ett andra i övrigt: Marcus hästhantering förtjänar en hel hög stora pluspoäng. Kan inte minnas att jag någonsin läst i en fantasybok att karaktärerna faktiskt ser till att hästarna får nya skor eller att hästar inte är något sorts fordon man bara hoppar upp på och rider hur länge som helst för att sedan glömma bort till nästa gång det är dags att rida. Jag som hästgalen fantasyläsare uppskattar detta något enormt! Och är sådana detaljer korrekta och bra litar jag på att detaljer inom områden jag inte kan något om också är korrekta.
This entire review has been hidden because of spoilers.
July 19, 2020
Vingar av rök, en bok som får mig att söka upp författaren på sociala medier för att kräva svar på två frågor: "How dare you?!" och "Trean kommer snart, va? Va?!"
"Vingar av rök" tar vid där "När gudar dör slutar". Det är en mörk värld läsaren återvänder till. Kriget hänger i luften och det drabbar alla. Människor, varelser och gudar, vid frontlinjen liksom i världens mest avlägsna hörn. Mörkret blir allt tätare, motgångarna är större, blodet forsar, huvuden rullar. Det smäller till ordentligt några gånger, inte bara på slagfältet och med svärd och yxa, utan även inuti människor och varelser, i deras hjärtan och själar och i det som finns kvar av deras själar. Jag har bitit naglarna, rynkat näsan och till och med svalt en stor klump av gråt.
Det här är ingen bokserie som man slöläser. Det krävs uppmärksamhet då det finns många karaktärer att hålla reda på. Olausson flätar ihop deras berättelser och öden på ett ytterst skickligt sätt och även om det verkligen är mycket att hålla reda på, så kände jag aldrig att jag tappade tråden helt.
Karaktärerna är spännande varenda en och hur jag ens försöker att tycka illa om vissa (no names mentioned) så lyckas jag inte. Det finns inget svart och vitt, alla karaktärer har sina drivkrafter och även "de onda" har sina mål och agerar därefter.
Nu ska jag tålmodigt(?) vänta på del tre ...
"Vingar av rök" tar vid där "När gudar dör slutar". Det är en mörk värld läsaren återvänder till. Kriget hänger i luften och det drabbar alla. Människor, varelser och gudar, vid frontlinjen liksom i världens mest avlägsna hörn. Mörkret blir allt tätare, motgångarna är större, blodet forsar, huvuden rullar. Det smäller till ordentligt några gånger, inte bara på slagfältet och med svärd och yxa, utan även inuti människor och varelser, i deras hjärtan och själar och i det som finns kvar av deras själar. Jag har bitit naglarna, rynkat näsan och till och med svalt en stor klump av gråt.
Det här är ingen bokserie som man slöläser. Det krävs uppmärksamhet då det finns många karaktärer att hålla reda på. Olausson flätar ihop deras berättelser och öden på ett ytterst skickligt sätt och även om det verkligen är mycket att hålla reda på, så kände jag aldrig att jag tappade tråden helt.
Karaktärerna är spännande varenda en och hur jag ens försöker att tycka illa om vissa (no names mentioned) så lyckas jag inte. Det finns inget svart och vitt, alla karaktärer har sina drivkrafter och även "de onda" har sina mål och agerar därefter.
Nu ska jag tålmodigt(?) vänta på del tre ...
November 15, 2021
Spänningen fortsätter i denna uppföljare. Måste läsas av alla som älskar fantasy.
August 8, 2020
Fantastisk bok. Vilken fantasi. När man tror sig veta vad som ska hända, då förändras allt. De goda har mörka sidor och de onda har goda sidor. Ibland förvånas man av att fiender är på samma sida, om än bara för tillfället. Längtar efter nästa bok...
January 6, 2026
Välskrivet, episkt och otroligt spännande.
Full fart mot bok 3! ⚔️🗡️
Full fart mot bok 3! ⚔️🗡️
January 2, 2021
Jag gillar Marcus sätt att skriva, han hanterar språket bra och ger karaktärerna medvetande och personlighet. Många delar i boken är överraskande medan vissa är löjligt förutsägbara (Elderim dog och är borta för alltid? Jag hade uppskattat om man var hängandes lite mer än 20 sidor innan han kom tillbaka till exempel...), alltså som de flesta historier. Jag hoppas att Marcus går in mer på gränsen mellan vad som är gott och vad som är ont i historien med Disa. Detta är ett populärt ämne nu för tiden men är samtidigt viktig i en skildring av mörker mot ljuset. Historien är som sagt var våldsam och är definitivt inget jag skulle rekommendera för barn.
Som fantasivärld är Sarahema mycket välbyggd och jag är spänd på att läsa om de delar som ej skildrats än. Jag är definitivt spänd på nästa del i historien som kommer om ynka två månader!
Som fantasivärld är Sarahema mycket välbyggd och jag är spänd på att läsa om de delar som ej skildrats än. Jag är definitivt spänd på nästa del i historien som kommer om ynka två månader!
This entire review has been hidden because of spoilers.
August 9, 2025
Tjock som em tegelsten. Men med en så sjuk bra story och karaktärer och värld. Älskar den här trilogin 🥰🥰🥰🥰🥰
Displaying 1 - 11 of 11 reviews