En svensk konvertit som ansluter sig till IS. En kvinnlig konstnär i akut livskris. Deras vägar möts på våldsamma och oväntade sätt. Henrik Bromanders Shahid/Skärvor är ett mäktigt epos om utanförskap, gränslöshet och radikala livsval. Den har två omslag och två livsöden, men bara ett slut.
Håkan växer upp i Göteborgsförorten Tynnered, en tillvaro präglad av självmord och GHB-överdoser, av tjack och huliganslagsmål. I fängelset finner Håkan den stabilitet han så desperat behöver i Koranens budskap. Han konverterar till Islam, men hur djupt han än ber försvinner inte tomheten inom honom och längtan efter något annat, något större än han själv. Resan går till Syrien, till IS nyupprättade kalifat.
Lovisa växer upp i Hässleholm. Hennes konstnärliga talang förblir osynlig i en strävsam arbetarfamilj där det viktigaste är att göra rätt för sig. Lovisa längtar bort, till skogen eller storstaden, allt är bättre än hålan där hon är fast. Så kommer hon in på en konstskola i Stockholm och slår sig fri. Det går bra, mer än så. Allt rullar på, karriären pekar uppåt men inom Lovisa är det något som långsamt håller på att gå sönder.
Shahid/Skärvor är två berättelser i en bok, historierna möts i mitten. Det är en skildring av de små detaljerna och de avgörande stegen i två människors tillvaro i den sena stund vi befinner oss på Jorden några andetag innan slutet.
Lättläst bok i form av tecknade serier. Detta var tyvärr inte en bok som föll mig i smaken. Hela boken består av två långa tecknade serier, en om Lovisa och en om Håkan. Jag tror att det var just det formatet som inte tilltalade mig, men för någon som tycker det är "tungt" med en vanlig bok kan denna absolut fungera.
Almost perfect. Loaded with the modern day angst and fears from the times we live in. All characters are incredibly recognizable from everyday Swedish life and Bromander pinpoints so well what makes living today so demanding and distressing.
Bland det mest känslomässigt drabbande och (i brist på bättre ord) deprimerande jag har läst sedan... ja sist jag läste Henrik Bromander antar jag. Fick många gånger lov att lägga boken ifrån mig bara för att hämta andan. Extremt stark och mäktig serieroman!
Första gången jag läste ngt av Henrik Bromander, var lite skeptisk pga teckningarna var inte riktigt i min stil men jag blev positivt överraskad! Särskilt Skärvor tyckte jag mycket om, den kändes nästan självbiografisk. Vill läsa mer av Bromander nu!