Elin Wägner var långt före sin tid och det är först nu som tiden hunnit ifatt henne. Som en av Sveriges viktigaste författare under 1900-talet är hon framförallt ihågkommen för klassiska romaner som Norrtullsligan och Pennskaftet. Men inte minst var hon civilisationskritiker.
Wägner utmanade sin samtid, och ansågs besvärlig. Hon var en hård moralist som krävde det omöjliga av sin omgivning kampen för rösträtten, freden, kärleken och miljön skulle gå före allt annat.
Journalisten och författaren Ulrika Knutson har skrivit en engagerad och skarpsinnig bok om Elin Wägner, som tar fasta på hennes mer okända sidor. Det är ett modernt porträtt som berör högaktuella ämnen, som sexuella trakasserier och miljöförstöring. Man kan inte låta bli att undra vad Elin Wägner hade tyckt om me too-uppropet och Greta Thunbergs miljöaktivism?
Ulrika Knutson är en välkänd radioröst och journalist som tidigare har skrivit boken Kvinnor på gränsen till genombrott. Biografin om Elin Wägner är hennes efterlängtade litterära comeback.
Hade troligtvis fått högre betyg om jag tagit mig tid att läsa lugnt. Jag förstår valet att skriva i block efter tema, istället för en tidslinje. Wägner gjorde mycket, så det var klokt att fokusera på en sak, person, relation o.s.v i taget. Men det gjorde det också rörigt stundtals, när ett namn dök upp och det först hundra sidor senare förklarades vem denna var. Men varje block var i sig intressant, både om Elin Wägner och tiden och samhället hon levde i.
Mest läste jag den tryckta boken, men stundtals lyssnade jag när den fysiska inte fanns till hands. Författarinnan läste själv, och jag hittade konstiga fel när jag bläddrade i boken samtidigt som jag lyssnade för att hitta rätt stycke att börja läsa från. Hon sa annat än hon hade skrivit. Var det tio (text) eller tjugo (ljud) år mellan händelserna, och var det ingenjör eller forskare Vanni ville bli efter studenten?
Intressant människoöde. Vet väldigt mycket mer om Elin Wägner nu. Ibland lite konstigt upplagt kronologiskt, ibland lite mycket olika namn hit och dit. Roligt när den här biografi har vissa saker med som man känner igen från Palms Selma Lagerlöf-biografi.
En mycket omfattande och välarbetad biografi om Elin Wägner. Intressant att få insikt i en människas liv och även samhället i stort under första hälften av 1900-talet.
Intressant och mastig bok om Wägner. Håller med om kritiken som gäller att boken är uppdelad i teman, och det blir därför hoppigt och ibland svårt att hänga med på vem som är vem (ibland kommer en förklaring om personen i ett kapitel långt senare än när personen först nämnts).
Den här biografin hade all potential, med tanke på ämnet. Ändå tyckte jag boken var obegriplig. Indelningen av ämnen var mycket förvirrande och gjorde så att jag aldrig fick något fäste om vem Elin Wägner faktiskt var.
En mycket intressant bok om en fängslande och betydelsefull kvinna! Jag har bara läst Norrtullsligan och Pennskaftet, men vill nu läsa mer av Elin Wägner.
Det här är en biografi, inte bara över Elin Wägner, utan tiden hon levde i, och så snart hon börjar umgås med någon person, fördjupar sig Ulrika Knutson genast i den personen också, så pass att man nästan förvirrar sig bort från Elin Wägner. Men det är en mycket bra bok, som levandegör tiden och miljön Elin levde i.
Det här är - inte - en litteraturanalytisk bok. Allt det hittar man i Ulla Isakssons & Erik Hjalmar Linders mastodont-biografi i två delar om Elin Wägner.
Jag har tidigare läst Knutsons bok om Fogelstadgruppen, "Kvinnor på gränsen till genombrott - grupporträtt av Tidevarvets kvinnor" (2004). Också det en intressant bok, men jag var lite besviken på att Elin Wägner kändes lite styvmoderligt behandlad. Knutson var inte nöjd med henne. Wägner skavde. Därför är jag glad att Knutson återkommit med denna fördjupning, för det är hon värd, och även om Wägner fortfarande kan skava, så är Knutson denna gång betydligt djupare inkännande i Elin Wägners liv och verk - vilket rör betydligt mer än bara romanerna.
Även om jag själv alltid uppskattat allt jag läst av Elin Wägner, och tycker att det är synd när romanerna kommer i skymundan. Elin Wägner blandar realism, egna livsupplevelser, och mytologi på ett för mig mycket intressant vis.
Jag har tidigare läst Knutson bok om "Fogelstadgruppen", vilken jag uppskattade. Vissa stycken var lite upprepning därifrån men fortfarande intressanta. I vissa delar av boken var det lite svårt att hänga med pga alla personer runtomkring Elin Wägner men i det stora hela en intressant och välarbetad bok om Wägners liv, relationer och vänskaper.
Några tankar kring boken:
- Att moderskap och kvinnlighet måste stå i förhållande till rösträtt var något Elin Wägner var en av dem som var först med i Sverige att sätta sig emot.
- När hon blev ett allmängiltigt namn ville alla att hon skulle skriva och arbeta för dem. Alla ville ha ngt av henne vilket ju visar på ett behov av kvinnor som kan skriva och arbeta. I förhållande till vad många tyckte.
- Jag visste inte så mycket om hennes fred- och välgörenhetsarbete vilket var intressant att läsa om.
- Förutom att berätta om Wägner och hennes liv och bekantskaper lyckas boken måla upp bilden av tidsandan och samhällsklimatet i första halvan av 1900-talet.
En väldokumenterad biografi om en otroligt intressant kvinna, men upplägget med teman istället för att berätta kronologiskt gjorde det svårt att inte tappa tråden. Andra personer i Elin Wägners närhet blev liksom fragmenterade på det sättet. Och så har jag lite svårt för att inte uppfatta det som floskler när kvinnor - i synnerhet starka och driftiga kvinnor - beskrivs som "skarpsinniga". Aldrig "intelligenta" eller "snabbtänkta".
En fyra för att det beskriver en person som gett ett stort avtryck i vårt samhälle. Det var bra rakt över, men jag var inte lika intresserad av allt. Tycker att alla med intresse för feminism borde läsa.
Perfekt som ljudbok. Med författarens radioröst känns det som att jag går och lyssnar på en dokumentär. En dokumentär som trollbinder mig och ger mig styrka och massor av tankar och uppslag på ny läsning!
Efter att nästan inte veta vem Elin Wägner var innan jag började lyssna på författarens inläsning av ljudboken vet jag nu desto mer om den fantastiska, komplicerade kvinna Wägner var. Knutsons radioröst lämpade sig bra och jag fick känslan av att lyssna på en radiodokumentär snarare än en ljudbok. Vissa delar av boken var långdragna och kändes onödiga, men boken som helhet gav en inblick i livet i 1900-talets början och slaget för kvinnors lika värde och rösträttskampen.
Jag läste den direkt efter Ett jävla solsken och det var måhända en elak jämförelse eftersom jag inte gillar biografier. En 3:a får den för det gedigna arbetet att kartlägga ett helt liv. Annars hade den fått en 2:a. Det var riktigt sega sista 40%. Som någon annan skrev: oerhört många namn presenteras utan ansikten. Jag är osäker på om jag fått bättre förståelse för vem Elin Wägner var.
Det bästa med den här välskrivna och mycket spännande biografin är att det inte på något sätt kan sägas vara en skönmålning. Det är ingen dålig bedrift när det handlar om en av de personer som var ledande när det gällde att baxa Sverige ur den gamla tiden in i demokratin och jämställdhetskampens tidevarv. Med hjälp av efterlämnade brevväxlingar, litterära alster och den omfattande mediebevakning som följde Elin Wägner under hela hennes vuxna liv har Ulrika Knutson har lyckats frammana ett så närgånget, komplext och trovärdigt kvinnoporträtt att man stänger boken med en känsla av att verkligen ha förstått vem Elin Wägner var och varför. Delen där hennes person och tidiga historia beskrivs sugs jag bara igenom, när den aktivismen och politiken kommer in, där Elin måste sättas i ett större sammanhang för att kunna förstås, blir det lite trögare, med en stor mängd namn, datum och platser som gör läsningen lite trögare. Det mest tänkvärda med den här berättelsen om Elin Wägner är beskrivningen av hur brokigt, djupt och intellektuellt det politiska samtalet var i början av det tidiga 1900-talet jämfört med i dag. Elin och hennes aktivistvänner, som med rätta nu får cred för sina feministiska pionjärinsatser, skulle sannolikt alla bli utmobbade i dagens politiska åsiktskorridorer. Men på den tiden lyckades de exempelvis gå tillsammans genom det hårda 1930-talet trots att vissa av dem var tysklandsvänliga, andra sovjetvänliga, några djupt religiösa och de flesta tyckte att tvångssteriliseringar av den svenska folkstammens avskräde var av nöden. När det gällde de kvinnliga rättvisefrågorna lyckades de på något vis hålla riktningen trots att de ständigt (dvs sett över sina livstider) bytte politiska åsikter och bråkade – inte sällan om män, ironiskt nog. Den brokigheten, som Ulrika Knutson så förtjänstfullt beskriver, målar upp djupt mänskliga hjältar som – sina driv och gärningar till trots – förblir människor. Det är inspirerande. För det ger en insikten om att man varken behöver vara livslångt konsekvent, ha ett fläckfritt förflutet eller ha förmågan att finjustera alla sina åsikter till den grupp man vill tillhöra, för att kunna göra skillnad här i världen.
Jag älskar att läsa om starka kvinnor som levde i mitten på 1800-1900-talet, och denna gång blev det boken Den besvärliga Elin Wägner. Innan den läste jag om Ellen Key av Louise Lindblom, efter att läst den ville jag veta mer om de kvinnor hon umgicks med under sin levnad och kvinnor som fortsatte i hennes fotspår, genom att driva kvinnofrågor som har lett till många positiva saker i dagens samhället, exempelvis rösträtt, barnbidrag, grundskolan uppkomst med mera.
Elin Wägner (1882-1949) var den anda kvinnan som kom in i Svenska Akademin efter Selma Lagerlöf, 1944 fick hon stol 15. Hon var en intressant kvinna som började sin karriär som journalist för att sedan skriva skönlitteratur. Hon var med i många debatter och var inte rädd att säga vad hon tyckte och tänkte. Hon brevväxlade med bland annat Ellen Key som var en av hennes stora förebilder. Elin Wägner var även med och lanserade den kvinnliga tidskriften Tidevarvet.
Om en deckare har pusselbitar som läggs samman till ett helt pussel i slutet av boken, innehåller böckerna om kvinnohistoria bara fler och fler pusselbitar, för att bilda ett pussel som i princip aldrig tar slut.
Nu ska jag fortsätta läsa Ulrika Knutsons Kvinnor på gränsen till genombrott, där läsaren får veta mer om dessa underbara kvinnor, och hur tidskriften Tidevarvet uppkom.
Ulrika Knutson skriver på ett lättsamt sätt, beskriver karaktärer väldigt bra, och har med en hel del roliga inslag. Jag kan rekommendera boken till alla som precis som jag tycker om att läsa om starka svenska kvinnor som gjort mycket positivt för vårt samhälle.
Detta blev en långkörare men det har varit intressant att följa med i Elin Vägners liv, framförallt har det varit intressant att följa hennes yrkeskarriär. Jag har sedan några år tillbaka fastnat i historien, runt starten av 1900-talet fram till 1960-talet. Jag är framförallt nyfiken på att lära mig om kvinnornas historia och hur deras roller i samhället förändrades under denna era.
Elin Vägner var före sin tid när det gäller kvinnornas kamp för lika rättigheter som männen, hon var tidigt en förespråkare för miljön. Jag har grubblat både kring etik och moral utifrån hennes ställningstagande under kriget, hennes ståndpunkt var att vi alla skulle våga vägra att kriga, att ställa upp till mönstring. Vi skulle vara pacifister.
Den mest omfattande boken om Elin Wägner! Jag rekommenderar att inte läsa den som ljudbok, vilket jag gjorde. Anledningen att den gör sig dåligt i det formatet är att bokens kapitel inte utgör en kronologisk följd - det blir mycket svårt att hålla reda på vad som händer när. Jag hade ärligt talat också föredragit en kronologisk skildring, det blir för mycket att sortera med namn och delar på detta vis... Min personliga åsikt är att boken ägnar personer som förekom i Elins liv för många rader, jag tror boken kunde ha varit kortare och lite mer kompakt. Men ett måste såklart om man vill ha koll på Tidevarvskvinnorna.
Jag håller inte med de som kritiserar det temaorienterade upplägget istället för ett kronologiskt, för mig tillförde det tvärtom något. Här blev Elin Wägner en tredimensionell människa, påklädd lager på lager av både positiva och negativa drag. Kanske inte en sympatisk person, men jävlar, vilken pionjär inom svensk kvinnohistoria!
Inte heller tyckte jag att det var rörigt med alla personer som figurerade - de flesta kände man väl till tidigare? En bonus att få en hel tidsepok serverad till sig. Men visst, lite kämpig att lyssna sig igenom, det tog mig lång tid.
Förutom att boken är lite speciellt kronologiskt uppbyggd så är den helt otrolig. Helt otrolig. Jag lärde mig så mycket om Elin och alla hennes vänner. Hon var en fantastisk kvinna. Jag grät och skrattade om vart annat och läste så mycket Wikipediasidor längs med för att lära mig ännu mer om människorna runt henne. Har nu ett hål i bröstet efter att boken är klar. Tacksam att jag har mycket kvar att läsa om och av henne.
Knutsons biografi väver på ett intressant in Wägners eget skrivande i biografin och sätter hennes verk i relation till de omvärldshändelser som formade henne. Den är väl genomarbetad och fångar tänkandet hos den första generationen feminister på ett bra sätt. Själv kände jag ibland att de delar som fokuserade mer på Wägners samlade verk kunde bli lite långrandiga, men det är väl snarare än fråga om personlig smak och intresse än något annat.
Som biografi är Den besvärliga Elin Wägner alldeles fantastisk. Jag fängslas dock inte av berättelsen om Elin Wägner. Jag är inte där och bevittnar. Jag sitter stilla kvar i min bil och lyssnar på en faktabok.
Mycket intressant! Bra inläst av Ulrika Knutson själv. Tycker det blev lite hoppigt i kronologin i och med att den är ordnad efter tema, men förstår valet och tycker det funkar ändå. Förstår nu mycket mer om Sverige under 1900-talet och om kvinnosaksrörelsen, Elin Wägner är en väldigt intressant person. Rekommenderas!
En trevlig och heltäckande biografi som vrider och vänder på Elin Wägner och hennes gärning. Lättsamt skriven, där du blir vägledd genom Wägners liv, möten och otaliga vänner, ovänner och bekanta. Bra läsning!
Vilken otrolig person hon var, Elin. Mycket intressant och skrämmande aktuell! I vissa avseenden har inget hänt på 100 år... Tidvis lite rörig o svårt att hänga med i vilken tid det rör sig om men annars jättebra. Boken hade gärna fått vara mycket mycket längre!
Djuplodande porträtt och inte minst intressant i förhållande till alla stora händelser under Elin Wägners livstid (två världskrig, införandet av kvinnlig rösträtt osv) men andra halvan av boken känns väldigt långrandig.
Styv 3,5. Intressant levnadsbeskrivning av en person jag ofta hört om utan egentligen veta så mycket om. Men jag hade lite svårt för disposition och och att det var så enorm många andra människor som skulle beskrivas.