”Trotsboken” kom 2001. Då var idén om trots som en naturlig reaktion på stundande utveckling relativt ny för många, och trotsbeteenden sågs snarare som ett slags urskillningslöst, negativt laddat gränstestande.
Det har gått över tjugo år sedan den här föräldraskapsklassikern gavs ut för första gången. Håller den fortfarande? På det stora hela är svaret ja. ”Trotsboken” är en lättläst faktabok med avslappnad och icke-dömande ton. Kapitlen är indelade efter ålder och varvade med autentiska föräldra- och barnintervjuer som väcker såväl skratt och sympati som medlidande.
En del av innehållet andas normer som inte längre är lika starkt rådande. Andra delar påminner om att det finns starkare krav på kontroll i dag, vilket till exempel blir tydligt i beskrivningen om att de allra flesta ”inte tar reda på vilket kön barnet har, utan föredrar att bli överraskade”.
Men huvudbudskapen om att barn är olika, att föräldrar bör välja bort strider och att återhämtning är minst lika viktig som stimulans, tåls att upprepas även i dag – och säkert om tjugo år igen.