Skred

by Marit Sahlström

Hon har allt. En partner och två friska barn, ett meningsfullt jobb. Ändå den där oron i bröstet. Hon springer mellan förskolan och kontoret. Aldrig tillräckligt bra mamma, aldrig tillräckligt bra på jobbet, aldrig tillräckligt glad och lyckad. Hon vandrar sömnlös runt i lägenheten på nätterna, känner inte längre igen sig själv. Ensamheten växer, verkligheten förskjuts och till slut ser hon bara en utväg.

Genres: Fiction

Hardcover

First published January 1, 2019

Reviews

[Mina Widding]

En berättelse om utbrändhet. Ganska jobbigt att läsa, jag menar ämnet är ju förfärligt, gestaltning av allt det trista i livet. Vardagsslitet, jobbet som stressar, alla tankar om otillräcklighet. Men hon gör det bra, hög igenkänning på det mesta.
Det är ju ett skred, men jag kan också känna att det går lite för fort i slutet. Lite för långsamt i början och sen hänger jag inte riktigt med på hur hon verkligen känner.
Plus för välbalanserat språk.

[Fiktiviteter]

Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2019/12/0...

[Maria (boksuddis)]

En bok som lämnade mig med ett hål i bröstet. 💔

[Josefine]

Slutet förstörde. Va jättejobbig mentalt att läsa

[Jennie]

Lysande, skakande & skickligt skriven!

[Hanna Rosell]

Herregud herregud herregud vad starkt!!!! Alla måste läsa! Bästa jag läst i år.

[Boktanten]

Om att inte räcka till, att inte orka.
Vi pratar alla om det berömda vardagspusslet. Är det något som någonsin blir färdigt? Är det någon som har hittat alla bitarna och fått ihop det till en hel bild? Jag tror att alla människor ibland känner känslan av att inte duga, att inte vara bra nog, att inte räcka till. Man undrar vad man gör för fel, alla andra fixar ju det. Är det bara jag som är värdelös?

Marit Sahlström sätter ord på det många känner. Hon skriver rakt och enkelt men samtidigt lite poetiskt och målande. Hon har verkligen lyckats fånga hopplösheten och uppgivenheten hos huvudkaraktären. En annorlunda och nästan lite sorgsen bok som manar till eftertanke.

[Bokbabbel]

”Då var inte tiden ransonerad och knivskarp utan flytande. Det känns så avlägset nu, nästan som om det är något hon har hittat på, en hallucination hon enivsas med att hålla kvar vid. Nu är allt uppdelat i funktionella enheter med tydligt syfte, lägga barn, laga mat, planera och sova. Det gäller att ständigt hålla igång så hon inte halkar efter. Följa planeringe, kolla klockan på telefonen. Inte tänka. Om hon slirar på en sak börjar allt falla, rasa sönder. Ett skred som inte kan stoppas.”


Den här boken gjorde ont att läsa.

[Lilian Samuelsson]

Mycket drabbande och känslosamt om utbrändhet, otillräcklighet och moderskap.

[Lisa Bray]

Som en blöt filt av ångest

[Kristina Sweden]

Vacker, ömtålig, nattsvart. Läs den.

[Irina Johansson]

Sahlström är otrolig på att sätta ord på hur huvudpersonen sakta men säkert bryts ner. Vackert, rörande och ja, fasansfullt samtidigt.

[Tina Vincent]

Mörk blir mörkare för varje sida. Skavig, hudlös smärta. En verklighet för vissa.