What do you think?
Rate this book
Vi, skuggorna
Aura kom i tron att det här landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Hon visade sig ha fel. Wilder bodde i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år. "Jag var inte ens en hund i chefens ögon. Jag var skräp."
Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.
Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på sätt och vis de värsta bovarna.
Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.
Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på sätt och vis de värsta bovarna.
- GenresNonfiction
264 pages, Hardcover
Published October 15, 2019
About the author
Elinor Torp
7 books4 followersElinor Torp är författare och journalist. Hon jobbar enligt sin egen metod “follow the people” och har tilldelats och nominerats till ett flertal priser för sitt arbete, bland annat Guldspaden och Stora Journalistpriset. År 2024 tilldelades hon också Wendelapriset och Stig Dagermanpriset.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 14 of 14 reviews
January 18, 2020
Höga förväntningar efter att ha läst Jag orkar inte mer: När jobbet skadar själen. Infriades delvis. Känns osammanhängande och upprepningarna stör. Mycket viktigt tema, läsvärd av den anledningen.
October 28, 2020
Ett Sverige vi anar finns, men som vi ändå blundar för. Varför kan en fråga sig. Det blir lättare så. Men när en läst boken blir det svårare. Det går inte att inte se de politiska beslut som möjliggjort detta. Det gör en illamående och trött på egoism.
September 21, 2020
Intressant och bra ämne, arbetslivskriminalitet.
July 7, 2020
Viktig bok! Om en skrämmande, växande verklighet under nyliberalismens och konsumismens allt ruttnare välde.
February 28, 2020
Nä, en till bok jag lägger ned efter några kapitel. Skriven alltför vinklat och ”upp till kamp”-aktigt för min smak.
April 11, 2022
Så viktigt!! Ser framemot att få hjälpa med att göra en kortare version av boken på praktiken
November 1, 2022
Vi, skuggorna är en reportagebok om dagens samhälle. Den handlar om svart arbetskraft och beskriver en verklighet jag ärligt talat inte trodde existerade i det här landet. Med utgångspunkt i terrordådet på Drottninggatan beskriver Elinor Torp hur en rad olika politiska beslut och regler gjort att kriminalitet och slaveri (jag kan inte riktigt kalla det något annat) frodas mitt under näsan på oss.
Rakhmat Akilov kom från Uzbekistan till Sverige för att jobba som asbestsanerare, ingenting han egentligen "var" men något han jobbade som. När han satte sig i i en bil och körde ner för Drottninggatan, och dödade fem människor i IS namn, började journalister undersöka vem han var och hur han egentligen hade hamnat i Sverige. Elinor Torp fortsatte och hittade skuggsidan av samhället.
Vi, skuggorna är enkelt berättad. Torp beskriver hur lagar och regler kan sättas ur spel, hur man illegalt kan ta sig in i landet och att det oftast är kommuner och landsting (som genom upphandling) finns i toppen av den näringskedja som slutar i en utdömd källare med fyrtio personer boende bland mögel och råttspillning. Torp har intervjuat personer som lever "i skuggorna", en arbetsmiljöinspektör, sådana som försöker göra allt enligt reglerna och många fler för att försöka belysa fenomenet från alla håll.
Den här boken var upprörande läsning! Vi, skuggorna har underrubriken "Ett Sverige du inte känner till" och jag känner gång på gång genom läsningen att jag knappt kan acceptera att det ÄR Sverige den här boken handlar om! Det är så eländigt och cyniskt och motbjudande sätt att behandla människor. Och så är det dessutom arbetsplatser som min egen som sitter där i toppen och fjorton led senare inte har koll på villkoren människor jobbar under. Alla regler och lager på lager av företag gör det dessutom snudd på omöjligt att hitta en ansvarig. Och gör man det är det ändå hyfsat vitt och okej där högt upp i kedjan.
Vi, skuggorna var en mycket deprimerande läsning och varenda människa som anlitat hantverkare, låter någon annan byta däck på bilen, äter på restaurang borde läsa den och sedan röra upp himmel och helvete för det är fan UPPRÖRANDE att det är så här i Sverige!
Elinor Torp fick guldspaden för sin grävande journalistik 2010 och om man kan får den fler gånger tycker jag det kan vara dags igen!
Rakhmat Akilov kom från Uzbekistan till Sverige för att jobba som asbestsanerare, ingenting han egentligen "var" men något han jobbade som. När han satte sig i i en bil och körde ner för Drottninggatan, och dödade fem människor i IS namn, började journalister undersöka vem han var och hur han egentligen hade hamnat i Sverige. Elinor Torp fortsatte och hittade skuggsidan av samhället.
Vi, skuggorna är enkelt berättad. Torp beskriver hur lagar och regler kan sättas ur spel, hur man illegalt kan ta sig in i landet och att det oftast är kommuner och landsting (som genom upphandling) finns i toppen av den näringskedja som slutar i en utdömd källare med fyrtio personer boende bland mögel och råttspillning. Torp har intervjuat personer som lever "i skuggorna", en arbetsmiljöinspektör, sådana som försöker göra allt enligt reglerna och många fler för att försöka belysa fenomenet från alla håll.
Den här boken var upprörande läsning! Vi, skuggorna har underrubriken "Ett Sverige du inte känner till" och jag känner gång på gång genom läsningen att jag knappt kan acceptera att det ÄR Sverige den här boken handlar om! Det är så eländigt och cyniskt och motbjudande sätt att behandla människor. Och så är det dessutom arbetsplatser som min egen som sitter där i toppen och fjorton led senare inte har koll på villkoren människor jobbar under. Alla regler och lager på lager av företag gör det dessutom snudd på omöjligt att hitta en ansvarig. Och gör man det är det ändå hyfsat vitt och okej där högt upp i kedjan.
Vi, skuggorna var en mycket deprimerande läsning och varenda människa som anlitat hantverkare, låter någon annan byta däck på bilen, äter på restaurang borde läsa den och sedan röra upp himmel och helvete för det är fan UPPRÖRANDE att det är så här i Sverige!
Elinor Torp fick guldspaden för sin grävande journalistik 2010 och om man kan får den fler gånger tycker jag det kan vara dags igen!
July 24, 2020
Måsteläsning
May 27, 2026
Vi ser dem ju. Vi ser människorna som byter däck för några hundralappar, människorna som cyklar i snöglopp och minusgrader för att leverera pizzor för 129 kronor, människorna som levererar böcker och tröjor gratis till porten. Få av dem pratar svenska, ingen är blond, ingen heter Hampus eller Malte eller Alva. Tänker man bara efter det minsta så inser man att något inte stämmer här. Regler om arbetstid, semestertillägg och arbetsmiljö gäller inte längre. Sund konkurrens gäller inte längre.
Ytterligare en tankeställare fick jag när vi lade om taket. Firman är svensk och välrenommerad. Offerten var den prydligaste jag någonsin sett. Priset rimligt (tyckte vi, men vad vet vi egentligen om rimliga takpriser?). Vi frågade om arbetskraften var svensk. Svaret var nej, all personal är inte svensk, men alla har genomgått företagets utbildningar om svensk standard och svenska regler. Arbetsledaren på plats är dessutom svensk. Allt kändes bra.
Efteråt har det smugit sig in oroande gnag. Arbetsledaren var på plats max en timme per dag. Flera av dem som utförde arbetet var letter som inte ens pratade engelska. De ringde inte på för att gå på toaletten under en hel tio timmars arbetsdag, bara för att försiktigt fråga om att fylla på sina vattenflaskor. Vid några tillfällen bröt de uppenbart mot arbetsmiljöregler, som när de var uppe på förrådstaket utan några lampor, sen eftermiddag i november. Olyckan, som enligt uppgift skedde under godkända arbetsförhållanden, blev anmäld till Arbetsmiljöverket (jag har kollat), så företaget ser ut att ha tagit sitt ansvar.
Men nog får jag en tankeställare. Även en seriös firma (hoppas!) använder sig av underleverantörer från Baltikum, och om det skulle ske något skumrask där, så är det hart när omöjligt för mig att göra något åt det.
Och skumrask sker, i en omfattning som är helt förfärande. Elinor skriver om det i Vi, skuggorna. Om ett papperslöst proletariat där människovärde inte existerar, en växande fullt synlig kriminell sektor som äter på både människor och på samhällets ordning. T ex Aura och Jorge från Nicaragua som utnyttjas och hotas till livet på en restaurang i Arjeplog. Arbetsgivare utan samveten låter dem bo i kyffen, betalar dem en spottstyver, eller ingenting, om det skulle inträffa något. Alla misstag dras av på den redan minimala lönen. Några rättigheter finns inte att tala om. Ingen ledighet, inga försäkringar, inga skyddskläder, ingenting. Man arbetar från morgon till kväll, och man håller käften. Restaurangen hamnar så småningom i Luleå tingsrätt efter en utredning om ocker, men alla de åtalade frikänns. Det antyds att åklagaren slarvat, men det går heller inte att befria sig från tanken att domstolen helt enkelt inte trott på målsägande. “Nej, det där ni berättar är så otroligt att det inte kan vara sant. Sånt händer inte i Sverige.”
Men det gör det. Elinor räknar upp exempel på exempel, det ena mer hårresande än det andra. Rahmat Akilov är ett av dem. Innan han blev terrorist på Drottninggatan tillhörde han det papperslösa skuggsamhället och sanerade asbest utan utbildning och utan adekvat skyddsutrustning. Många är de, i hela landet, som lever och arbetar i livsfara, och som vistas här olagligt. Samhället har tappat kontrollen. Till och med vår statsminister har städhjälp som visar sig arbeta olagligt. Se där en bild av problemets omfattning.
Elinor beskriver också hur myndigheter tillhör de beställare som göder problemen. Lagen om offentlig upphandling föreskriver att lågt pris ska vara en viktig faktor i upphandlingsbesluten. De förslagna firmorna vet exakt hur de ska göra. De har alla papper i ordning, alla skattedokument påskrivna och priserna låga. När de väl får kontrakten anlitas underleverantörers underleverantörer i en lång kedja som slutar med den utnyttjade arbetskraften på samhällets skuggsida. På vägen konkurreras de seriösa firmorna ut.
Samhället är också skyldigt till att reagera saktfärdigt på alltsammans. Våra grannländer har för länge sedan upprättat särskilda utredningsgrupper och riktade arbeten för att komma tillrätta med just den här problematiken, men Sverige står fortfarande knappt i startgroparna. Jag vet inte om den nya regeringen har beskrivit någon ambition att attackera problemen, men gudarna ska veta att det är hög tid. Kanske är det här någonstans det finns en strimma hopp i en i övrigt nattsvart redogörelse. Norge och Danmark har gjort framsteg, och det kan vi också göra.
Annars är det som sagt nattsvart, och mättat med mörka känslor. Det knyter sig i magen under läsningen. Naturligtvis blir jag arg och bedrövad, och jag får också en stark och obehaglig känsla av att utvecklingen är irreversibel. Den har gått så långt, och skuggsamhället har blivit en stor del av samhällsekonomin som inte låter sig skäras bort hur som helst. Under tiden växer de sociala problemen och den mänskliga kostnaden. Snart kommer även medelklassen att behöva betala priset. Kanske är det först då det kommer att hända något på riktigt.
Ytterligare en tankeställare fick jag när vi lade om taket. Firman är svensk och välrenommerad. Offerten var den prydligaste jag någonsin sett. Priset rimligt (tyckte vi, men vad vet vi egentligen om rimliga takpriser?). Vi frågade om arbetskraften var svensk. Svaret var nej, all personal är inte svensk, men alla har genomgått företagets utbildningar om svensk standard och svenska regler. Arbetsledaren på plats är dessutom svensk. Allt kändes bra.
Efteråt har det smugit sig in oroande gnag. Arbetsledaren var på plats max en timme per dag. Flera av dem som utförde arbetet var letter som inte ens pratade engelska. De ringde inte på för att gå på toaletten under en hel tio timmars arbetsdag, bara för att försiktigt fråga om att fylla på sina vattenflaskor. Vid några tillfällen bröt de uppenbart mot arbetsmiljöregler, som när de var uppe på förrådstaket utan några lampor, sen eftermiddag i november. Olyckan, som enligt uppgift skedde under godkända arbetsförhållanden, blev anmäld till Arbetsmiljöverket (jag har kollat), så företaget ser ut att ha tagit sitt ansvar.
Men nog får jag en tankeställare. Även en seriös firma (hoppas!) använder sig av underleverantörer från Baltikum, och om det skulle ske något skumrask där, så är det hart när omöjligt för mig att göra något åt det.
Och skumrask sker, i en omfattning som är helt förfärande. Elinor skriver om det i Vi, skuggorna. Om ett papperslöst proletariat där människovärde inte existerar, en växande fullt synlig kriminell sektor som äter på både människor och på samhällets ordning. T ex Aura och Jorge från Nicaragua som utnyttjas och hotas till livet på en restaurang i Arjeplog. Arbetsgivare utan samveten låter dem bo i kyffen, betalar dem en spottstyver, eller ingenting, om det skulle inträffa något. Alla misstag dras av på den redan minimala lönen. Några rättigheter finns inte att tala om. Ingen ledighet, inga försäkringar, inga skyddskläder, ingenting. Man arbetar från morgon till kväll, och man håller käften. Restaurangen hamnar så småningom i Luleå tingsrätt efter en utredning om ocker, men alla de åtalade frikänns. Det antyds att åklagaren slarvat, men det går heller inte att befria sig från tanken att domstolen helt enkelt inte trott på målsägande. “Nej, det där ni berättar är så otroligt att det inte kan vara sant. Sånt händer inte i Sverige.”
Men det gör det. Elinor räknar upp exempel på exempel, det ena mer hårresande än det andra. Rahmat Akilov är ett av dem. Innan han blev terrorist på Drottninggatan tillhörde han det papperslösa skuggsamhället och sanerade asbest utan utbildning och utan adekvat skyddsutrustning. Många är de, i hela landet, som lever och arbetar i livsfara, och som vistas här olagligt. Samhället har tappat kontrollen. Till och med vår statsminister har städhjälp som visar sig arbeta olagligt. Se där en bild av problemets omfattning.
Elinor beskriver också hur myndigheter tillhör de beställare som göder problemen. Lagen om offentlig upphandling föreskriver att lågt pris ska vara en viktig faktor i upphandlingsbesluten. De förslagna firmorna vet exakt hur de ska göra. De har alla papper i ordning, alla skattedokument påskrivna och priserna låga. När de väl får kontrakten anlitas underleverantörers underleverantörer i en lång kedja som slutar med den utnyttjade arbetskraften på samhällets skuggsida. På vägen konkurreras de seriösa firmorna ut.
Samhället är också skyldigt till att reagera saktfärdigt på alltsammans. Våra grannländer har för länge sedan upprättat särskilda utredningsgrupper och riktade arbeten för att komma tillrätta med just den här problematiken, men Sverige står fortfarande knappt i startgroparna. Jag vet inte om den nya regeringen har beskrivit någon ambition att attackera problemen, men gudarna ska veta att det är hög tid. Kanske är det här någonstans det finns en strimma hopp i en i övrigt nattsvart redogörelse. Norge och Danmark har gjort framsteg, och det kan vi också göra.
Annars är det som sagt nattsvart, och mättat med mörka känslor. Det knyter sig i magen under läsningen. Naturligtvis blir jag arg och bedrövad, och jag får också en stark och obehaglig känsla av att utvecklingen är irreversibel. Den har gått så långt, och skuggsamhället har blivit en stor del av samhällsekonomin som inte låter sig skäras bort hur som helst. Under tiden växer de sociala problemen och den mänskliga kostnaden. Snart kommer även medelklassen att behöva betala priset. Kanske är det först då det kommer att hända något på riktigt.
June 18, 2023
”Hjälp dem i hemlandet i stället”, invänder fler och fler i det rådande samhällsklimatet. Precis som med Fackligt center för papperslösa invänder kritikerna att den här typen av hjälpverksamhet sänder ut fel signaler. Men skuggsamhället finns. Här. I Sverige. Och bara för att man saknar svenskt medborgarskap så förlorar man inte sina mänskliga rättigheter.”
Ett flertal av de källor och personer som fanns med i föregående bok återfinns här. Vilket gör att historien överlappar och belyser till viss del samma problematik. Författaren har ett återkommande problem med att historierna är osammanhängande vilket drar ner läsupplevelsen. Men ämnet är viktigt och gör den trots allt väldigt läsvärd.
Förstår verkligen inte varför vi inte kan ta inspiration från våra nordiska grannar, när det bevisligen har fungerat för dom. Mycket märkligt också att vi inte kan få till stånd ett mer myndighetsöverskridande arbete för att täcka luckorna som de utnyttjade människorna faller in i. Likaså chockas jag av domslutet och domaren Christian Stamblewski. Hade det inte funnits i text hade det varit svårt att tro att någon med så lång utbildning i en sådan maktposition i rätten skulle uttala sig på ett så oprofessionellt sätt om målsäganden. Hans svar? Han minns inte varför han sagt så. Det var alltså enklare för en domare i Sverige att tro på de åtalades linje om att huset som var fyllt med svart arbetskraft var som ett ”Big brother-hus” där det var en familjär stämning än de målsägandes som arbetat 17-18 timmar om dagen. Deras ekonomiska incitament var alldeles för stort för att domaren tillsammans med rätten skulle kunna lita på deras historia.
Det är lätt att slå ner på den lilla människan, svårare tycks det vara att ställa krav på arbetsgivarna som sällan ställs tills svars och i svensk historia i princip aldrig döms. Någonsin.
Ett flertal av de källor och personer som fanns med i föregående bok återfinns här. Vilket gör att historien överlappar och belyser till viss del samma problematik. Författaren har ett återkommande problem med att historierna är osammanhängande vilket drar ner läsupplevelsen. Men ämnet är viktigt och gör den trots allt väldigt läsvärd.
Förstår verkligen inte varför vi inte kan ta inspiration från våra nordiska grannar, när det bevisligen har fungerat för dom. Mycket märkligt också att vi inte kan få till stånd ett mer myndighetsöverskridande arbete för att täcka luckorna som de utnyttjade människorna faller in i. Likaså chockas jag av domslutet och domaren Christian Stamblewski. Hade det inte funnits i text hade det varit svårt att tro att någon med så lång utbildning i en sådan maktposition i rätten skulle uttala sig på ett så oprofessionellt sätt om målsäganden. Hans svar? Han minns inte varför han sagt så. Det var alltså enklare för en domare i Sverige att tro på de åtalades linje om att huset som var fyllt med svart arbetskraft var som ett ”Big brother-hus” där det var en familjär stämning än de målsägandes som arbetat 17-18 timmar om dagen. Deras ekonomiska incitament var alldeles för stort för att domaren tillsammans med rätten skulle kunna lita på deras historia.
Det är lätt att slå ner på den lilla människan, svårare tycks det vara att ställa krav på arbetsgivarna som sällan ställs tills svars och i svensk historia i princip aldrig döms. Någonsin.
March 9, 2020
Ett viktigt ämne, och jag är glad att jag har läst boken. Tyvärr tappar författaren skärpa ju längre fram i boken jag kommer. Det är alltför korta meningar, ett kvällstidningsspråk som gör det svårt att behålla flytet i läsningen.
October 12, 2023
En mörk, grym och naiv bild av arbetsmarknaden i Sverige. Hur utstuderat systemet möjliggjort arbetslivskriminalitet.
May 4, 2021
Sverige: ett land där politiker aldrig erkänner att kriminaliteten och dåliga aktörer kan finnas i ett så välbyggt samhälle och därför vägrar göra någonting åt det. AhhhHHHH
(Jag är alltså utlandsfödd och sådana skräckhistorier med myndigheterna som inte längre är fit for purpose känner jag verkligen till. Fan.)
(Jag är alltså utlandsfödd och sådana skräckhistorier med myndigheterna som inte längre är fit for purpose känner jag verkligen till. Fan.)
Displaying 1 - 14 of 14 reviews