Lydia träffar Johannes genom en kompis. Han är arkitekt och en medveten man med tydliga idéer om hur han vill ha en relation. Lydia är en ung, självständig kvinna som är hungrig på upplevelser, sex och frihet. Samtidigt drömmer hon om att fullständigt absorberas i ett kärleksförhållande.
De båda är två dejtingkompetenta personer som har lärt sig spelets regler. De vet hur de ska sälja sig själva, tolka varandras sms och vad de kan kräva av en relation. Ändå misslyckas de med sitt förhållande eftersom de är oförmögna att sänka garden, vara sårbara och mötas på riktigt.
En modern, intensiv och rå relationsroman om hur svårt det är att veta när kärleken är på riktigt och när man bara har lite roligt.
2.5 stjärnor. det var längesedan jag fullkomligt avskydde en karaktär som jag avskydde johannes, från första gången han nämns. vill slänga honom utför ett stup tillsammans med en-kronors-äpplen och själviska idéer. så vidrig och snål person?!?! och jag känner bara "LYDIA DU ÄR VÄRD BÄTTRE". boken är välskriven, men kände mig tbh mest arg när jag läste den. kunde heller inte relatera till huvudkaraktären särskilt mycket, kanske hade den fått ett högre betyg om jag hade gjort det.
Jag förstår inte grejen. Så trött på drygäckel-Johannes redan från första början. Som en studie i att inte kunna tolka signaler. Och om hur tvåsamhet ibland bara verkar hända helt utan logisk grund, varför är de ens med varandra? Jag fattar verkligen inte en enda anledning för Lydia att vara med Johannes. Det är inte så här det ska vara! Så frustrerande och ganska tråkig, men om man ska se det som kritik mot tvåsamhetsnormen så funkar det nog ganska bra i avskräckande syfte.
Absolut inte dåligt skriven på något sätt. Problemet för mig är att jag inte gillar nått i den.
Dessa tjugonånting-tvåsamhetsdrömmar som inte blir som man tänkt sig. Sympatiserar med det, även om det inte finns en enda karaktär i den här romanen jag skulle vilja umgås med - t.ex. personerna som sitter på fester och säger med liggblick att de håller på att utforska de Sade och Varats olidliga lätthet. Fast av just det skälet är boken läsvärd. Andras leverne och perspektiv.
Stannar upp och skrattar åt meningar som "Jag går hem, irriterad över lösgodistillståndet i det här landet.". Vad jag verkligen inte står ut med i litteratur däremot är transkriberade sms-konversationer.
Nord & Francke har ett bra poddavsnitt om den här debuten. De kan ju bidra med lokal Kuken-flair. Till vårt sommarbokbingo passar den här med en rejäl gindrink i handen.
Fyfaaaaaan! Johannes är vidrig(: hatar denna bok av samma anledning som jag hatar Egenmäktigt förfarande men denna har mer osexigt jävla sex med livets douche
Om att som ung kvinna anpassa sig efter en egoistisk man, för att uppnå målet: tvåsamhet. Gillar att karaktärerna håller sig inom realistiska ramar. Bra språk.
Ärligt talat avskyr jag Johannes lite för mycket för att kunna ta in historien helt. Jag gillar när huvudkaraktärer inte är helt lätta att tycka om, men detta var ju plågsamt på riktigt.
Dock känner en ju igen sig i Lydia och hennes sätt att anpassa sig efter Johannes och göra avkall på sig själv för att förtjäna hans kärlek. Kanske också därför jag upplever den som så jobbig att läsa. Det är en väldigt bra och tydlig skildring av hur en som kvinna ofta tenderar att bete sig i (heterosexuella och tvåsamma) förhållanden.
Kontentan är en bok som definitivt inte lämnar mig opåverkad, men däremot rätt arg och frustrerad. Sällan jag blivit så påverkad av en bok!
Ogillade exakt alla karaktärer i boken. Till och med huvudkaraktären, även om jag kan känna igen, vilket gjorde att den ändå förtjänade två stjärnor. En rå och ärlig skildring av hur en relation kan bli och inte bli. Motsatsen till en romantiserad kärlekssaga och feelgood-känsla, men beskrivningar mitt i prick när det gäller känslor, tankar och förväntningar på en nystartad relation.
SPOILER!!!
Den mest förekommande känslan när jag läser boken är ilska. Vill bara skrika DUMPA HONOM. En så vidrig karaktär den där Johannes, men också faktiskt, tyvärr helt från verkligheten.
fann karaktärerna otroligt irriterande och ville bara skrika DUMPA HONOM från första sekund. citatet “vi hörs om vilken väg vi tänkt ta för att mötas. han kommer utmed friisgatan säger han. det är åt helt fel håll för mig, men jag går åt hans håll för att vara romantisk” sammanfattar hela boken bra
En roman om det svåra och hopplösa i att upprätthålla en relation när de inblandade har olika erfarenheter i bagaget och olika syn på relationen.
Maunsbach bygger upp karaktärer som berör; från första stund ogillar jag både Lydia och Johannes. Lydia som velar fram och tillbaka och inte kan säga nej, Johannes som uppriktigt sagt är en skitstövel och egotrippad barnunge.
Jag gillade att läsa om Malmö, en stad jag har noll anknytning till men lärde mig uppskatta under bokens gång. Ett annat plus var språket, som med sin humoristiska och vältaliga stil bidrog till den stela och skavande känslan mellan Lydia och Johannes.
Blir så fruktansvärt irriterad på Johannes! Så dryg, egoistisk, äcklig och elak boken igenom! Blir också irriterad på Lydia som inte bara säger "tack å hej"! Varför vill man fortsätta att dejta denna man och försöka få fram känslor som egentligen inte finns där?? Gud så irriterande! Tyckte dock mycket om språket i boken och ser fram emot att läsa nästa bok av Maria!
Bitterrolig, plågsamt trovärdig (igenkänning) och tragisk om bekräftelsebehov, längtan efter en parrelation som får en att gå med på saker och godta saker man egentligen inte tycker känns okej. Jag tycker intensivt illa om Johannes, men blir också väldigt trött på Lydia. Jaja, tänker jag, du växer upp du med snart. Men jag kan knappast själv ståta med något bättre exempel på en bra relation... Usch, vill skaka av mig hela dejtingångesten bara. Lite raljant, stannar mycket på ytan av livet, kan känna mig lite mätt på den sortens roman. Men rolig, lättläst, bra inkänning på hur det är att dejta osv.
Lite kuriosa: var nyss i Malmö, bodde hos vän på Grangatan, vars Johannes i boken bor, och träffade författaren på en bekants bröllop - mycket sympatisk och glädjestrålande person och färgklicken i sammanhanget. Bruden hade bott på Grangatan tidigare så jag undrar om inte författaren helt enkelt snott adressen därifrån... men nu ska jag sluta spekulera i biografiska kopplingar. I alla fall kul att känna igen miljön i Malmö, har nog inte läst så många böcker som utspelar sig där.
Jösses vad svårt. 3,5 tror jag. Jag gillade den verkligen, men oj vad jag blev provocerad av Johannes.
Lydia letar och drömmer efter kärleken, efter någon som vill vara med henne. Hon träffar Johannes som verkar vara på samma plan som hon själv i livet och inleder en relation med honom. Johannes är besatt av sin privatekonomi, gillar inte att bli emotsagd, tjatar och gnäller likt ett barn och när det bjuds på middag slår han till med isterband eller lever. Minst av allt lyssnar han på vad Lydia vill. Lydia kämpar för att få förhållandet att funka. Hon gillar ju verkligen Johannes.
Hjälp! Johanneskaraktären höll på att ta kål på boken. Den är verkligen fint skrivet med ett språk jag känner igen mig i direkt, det känns nästan som jag skrivit den själv. Men jag kan inte hantera Johannes. Hade svårt att läsa den på kvällen för jag ryste när han gjorde jobbiga/vidriga/äckliga saker. Tråkigt nog är han verklig som karaktär och absolut rimligt beskriven. Vill läsa mer av författaren men gärna utan Johannes!!
???????????????????? men alltså hallå??????????????? jag har aldrig varit så frustrerad på två karaktärer i hela mitt liv tack gode gu d att relationen tog slut för annars hade jag nog fått en psykos
This entire review has been hidden because of spoilers.
Gud vad jag hatar Johannes! Var länge sen jag ogillade en karaktär såhär starkt. Jag kan ömma för Lydia samtidigt som jag irriterar mig på henne för att jag tycker att hon inte står på sig.
Tycker denna bok är värd att läsa! Tycker att hela ens förvirring kring relationer typ förklaras på ett likt sätt så man inte känner sig ensam 3 Sjukt wierd slut dock
Det är svårt att läsa den här boken utan att bli frustrerad, ändå tyckte jag att boken var upplyftande. Jag tror inte någon kan läsa den här boken och gilla Johannes, och man vill bara att Lydia ska ge upp honom och försöka hitta någon annan. Men samtidigt har hon letat länge efter en riktig relation så hon vill verkligen inte ge upp. Detta är inte en romantisk bok, ingen feelgood, utan det är en bok om en relation som är dålig från början med två personer som verkligen vill att det ska fungera i slutändan. Det blir intressant att följa Lydias kamp, även om det är frustrerande att hon kämpar för något som läsaren vet från början är lönlöst. Men det gör att det känns äkta. Det finns gott om personer som inte vill vara ensamma, som gör allt för att inte vara det. Här får vi en del av den verkligheten, utan filter.
Habilt skriven, känslorna känns både igen och är närvarande. Kanske är det att jag tröttnat på den här typen av romaner, men jag blir lite uttråkad och känner "jaha".
Jag tycker den var ju helt fantastiskt! Många skriver här att de tyckte inte om karaktärerna och det gjorde jag inte heller, MEN det måste man ju inte. Är det inte mer interessant och äkta såhar? Det var det som jag tyckte mest om, att Maria Maunsbach beskriver deras relation på ett sådant ärligt sätt. Både Lydia och Johannes längtar så väldigt mycket efter kärlek, men varenda hanteras situationen på ett annat sätt. Den ena kompromissar om allt, den andra gjör det inte alls. Och man vet att det ska inte fungera såhar, men man orkar inte ändra nånting ändå.
3,5 stjärnor. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag gillar boken eller ej, men visst gillar jag den ändå. Däremot kan jag inte tåla Johannes eller Lydias tvång att anpassa sig till honom – samtidigt som jag känner igen mig själv väldigt mycket. När jag läst klart har jag en lite fadd smak i munnen och hoppas att vi människor skulle vara mindre cyniska och jobbiga i våra förhållanden. Men boken är välskriven och snabbläst, med vissa riktigt träffsäkra formuleringar. Läs den!
Var tvungen att ta en paus mitt i läsningen av denna. Eller snarare: läste 3/4 i ett svep och behövde sen lägga bort romanen. Inte för att den var dålig utan pga den horribla snubben som var så realistisk att jag satt och kokade sönder av ilska. Romanen i sig är underbar, språket är väl anpassat för handlingen och Lydia vill jag träffa.. men snubben?! Han gjorde mig så arg och känner jag så mycket för karaktärer då är det en riktigt bra läsupplevelse, herregnu.
Jag kommer härmed räkna upp vad jag inte gillar med den här boken: samtliga karaktärer, handlingen, hur den är skriven, hur den börjar, att alla säger huvudpersonens namn hela tiden på ett irriterande och tjatigt sätt, allting med hela boken. Vad är det meningen att jag ens ska känna när jag läser den förutom oändlig irritation?
Bare endnu en skøn, svensk, kvindelig forfatter. Kunne godt lide 1. Persons fortælleren, fordi det gav meget mere indblik og indlevelse i angsten, kærligheden, alt det svære, alle følelser. Jeg blev irriteret over, at hun aldrig sagde rigtig fra, men det er jo også bare den rigtige verden. Nogle gange er det godt, at det bare er det bogen portrætter. Afmagten i at være kvinde og i at være forelsket. Jeg havde lyst til at give den 4 stjerner pga. irritationen, men indså, at det måske var en af de ting hun ville me bogen. Sige, at det ikke altid er så let, når man er uerfaren. Det var et godt billede på den priviligerede mand, der ikke kan se ud over sin egen næsetip. Beskylder andre for at gøre præcis det de selv gør. Det tror de har ret til alt, og ikke kan sætte sig ind i, at det kan være svært at være på modtagerenden. Så virkelighedstro. Jeg kunne godt lide, at der aldrig rigtig skete noget vildt. Det var en klassisk kærlighedsrelation, som man fik lov til at følge fra enden til anden, fordi de mødte hinanden så tidligt, hvilket jeg først havde tænkt, var mærkeligt. Jeg har næsten lyst til en 2’er, for at se hende være vokset, men den står bedre for sig selv.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Tyckte om! En djupdykning i en relation, länge sen jag läste en sådan bok. Årlig och rak och blottande och tycker den förtjänar minst lika mycket praise som ”Halva Malmö…” boken. Borde vara Obligatorisk läsning för vissa.
Gillar att en stör sig på karaktärerna, blir mer på riktigt så. Tro är en hade stört sig på många karaktärer om de var skrivit mer sanna.
Stark 4a!
ANTECKNINGAR JAG SKREV INNAN OCH MEDAN JAG LÄSTE BOKEN (OBS SPOILERS):
Boktips av moa
Wäääää hatar Johannes
Tycker boken ger bra insyn i bekräftelse behov och att vilja vara till lags, att normalisera för sig själv sin egen förminskning
Gillar verkligen hur den visar hur motstridigt det kan bli om ens vilja att bli förstådd. Killars stereotypiska ”ja men vaddådå?”.
JA SNÄLLA LYDIA GÖR SLUT NU!!
Ahhh snälla Johannes hon försöker bara få lite medlidande, ”va jobbigt att du kände så” inte du är fel som kände så ahhhhh. En måste ju kunna klaga på situationer, även om ens partner är med och skapar situationen.
Fruktansvärt bra om relationer, bekräftelse, ensamhet, sex och makt. Under större delen av läsningen ingav berättelsen ett enormt obehag i mig, som en följd av träffsäkerheten i gestaltningen av karaktärerna, relationen och utvecklingen. Mina olustkänslor inför karaktärerna och situationerna bidrog till en stark upplevelse, och den irritation som ofta uppkom var för mig en stor kvalitet med boken. "Bara ha roligt" är en rak, humoristisk och tidvis nervmässigt jobbig reflektion över heteronormativitetens uttryck i mikroskala.