På dansgolvet på studentnationen Västra Nylands Nation i Helsingfors trängs Astrid, Saga och Mikael.
Astrid bor praktiskt taget här, för henne betyder nationen allt och hon är redo att torka upp gulisarnas spyor för att en dag bli ordförande. Saga är egentligen alldeles för gammal, en dinosaurie som vuxit fast i den ölluktande inredningen. Hon är lite för tjock, fattig och full medan hennes vänner pysslar blöjtårtor inför ännu en babyshower utanför stan. Mikael hör egentligen hemma på handbollsplanen men om man studerar måste man festa, eller? När hans dröm om Bundesligan går i kras tappar han greppet och hans beteende får oanade konsekvenser.
Nationen är en grundkurs i studieliv för den som ännu har alla fester framför sig, eller en nostalgitripp för den som inte längre är tvungen att panta flaskor för att ha råd med cigg.
Michaela von Kügelgen beskriver de galna festerna, vänskapsbanden och hjärtesorgerna med värme, humor och kärlek i denna underhållande feelgoodroman om studielivet.
Jag gillade denna! En riktig studielivsskildring. Formen påminner om Heidi Hakalas ”Bara lite till”, men en lite trevligare läsupplevelse. Roligt att få gå in i något man känner igen och kan leva sig in i.
Lyssnade på den här och det var för en gångs skull lätt för mig att hänga med. Hög igennkänningsfaktor med klockrena skildringar av studieliv, åldersnoja och prestationsångest. Onödigt klichéartat mellan varven men det är väl också det som gör den mysig.
Bokklubbsbok. Det är sällan jag läser romaner med hög igenkänningsfaktor. Det är i och för sig inget självändamål och aldrig det primära i min läsning, men VISST är det härligt att den här romanen utspelas i en kontext som jag kan omfatta. Den är lättsmält med förvånansvärt mycket djup. Språket är kanske lite haltande på sina ställen och dialogen lite film-klyschig ibland, men det var härligt att läsa om det studieliv jag aldrig haft! H. Introvert bokmal since 1994
En underhållningsroman passar perfekt i titeln, det var jag. Lätt att läsa, skön längd på kapitlen. Jag fann mig bry om karaktärerna. Lite "cheesig" mellan varven, men det störde inte mig den här gången.
Fint och realistiskt om studentlivet, om att må sitt bästa samtidigt som man mår sitt sämsta och om har sitt roligaste samtidigt som man kämpar sitt yttersta.
Feel-good roman perfekt att läsa om man i dessa coronatider saknar studielivet. Karaktärerna känns trovärdiga, tempot är högt och bidrog till att boken är sträckläsningsmaterial. En mysig bok helt enkelt!
Nationen är definitivt en bra feelgood-bok! Lättläst, underhållande och med bra tempo. Jag var inte själv någon aktiv festare under studietiden och undrade i början i fall det skulle påverka min läsupplevelse - boken innehåller ju så många fester och sitsar - men som tur störde det inte! För mig var karaktärerna lite för platta och saknade djup men utöver det njöt jag av boken. Det som jag personligen uppskattade mest med boken var hur bra den porträtterar Svenskfinland och den finlandssvenska kulturen!
"De Tinderdejter som hon har varit på har varit som arbetsintervjuer för jobb hon inte velat ha. Oftast har det varit korta träffar som främst påmint henne om hennes urusla finska och hur mycket hon ogillar att umgås med folk hon inte känner. Hon umgås ju knappt med folk hon känner."
Helt klart behöver jag mer finlandssvensk underhållningslitteratur i mitt liv.
Som att kastas direkt tillbaka till trånga sitsar och klibbiga dansgolv.
En underhållande, lättläst bok med hög igenkänninngsfaktor, även om man inte studerat i Helsingfors. Karaktärernas känslor om otillräcklighet, identitetskris och graduångest kändes verkligen påtagliga och välskrivna.
Även om jag tyckte det blev lite rörigt att man fick följa tre olika karaktärer och att det av den anledningen inte blev särskilt djupgående, så tänker jag att boken kanske inte behövde vara särskilt djupgående heller. Den var lättsam, ibland rolig, gick snabbt att läsa och kändes mysig och ångestig om vartannat. Gillade den!
Även om studielivet i Nationen skiljer sig en hel del från det studieliv jag hade. Så känner jag igen mig. Mest i huvudpersonernas liv och tankar. Det är inte lätt att vara människa..
En perfekt feelgood som landade helt rätt i tiden för mig. Har verkligen gillat att hänga med Astrid, Saga och Mikael i deras studentliv de senaste dagarna.
Ännu bättre än debutromanen Vad heter ångest på spanska! Älskar att man känner igen sig i finlandssvenskt studieliv och hittar karaktärer och händelser att identifiera sig med, trots att man inte var så aktiv i sin nation eller ens i det traditionella studielivet när man studerade. När kommer nästa bok av Michaela von Kügelgen? Hur ska jag ens kunna ge mig till tåls till det?
Underhållande. Gillade det där med kapitlen Saga/Astrid/Mikael - man får en ny synpunkt nästan var femte sida. Lättläst feelgoodroman som tog mig tillbaks till studieliv, långa fest på nationen, halaren med 500+ märken, och allt som hände emellan (lektioner, tentamen etc). Boken avslutar med positive vibes och det känns som att de tre har tjänat det.
En riktig feelgood-roman att sluka. Upplägget med att kapitlen är skrivna ur olika personers synvinkel är ett grepp som ger romanen liv. För mig var det hög igenkänning i både nations- och studielivet, men jag tror att alla kan hitta igenkänning och identifikation. Det handlar också om att finna sig själv, att strunta i vad andra tycker och om att våga lita på kärleken och släppa en annan människa nära. Väldigt visuellt beskrivet vad gäller personer och miljöer. Jag kan se TV-serien framför mig.
Jag lyssnade på boken som ljudbok, vilket jag tycker att funkade bra. Märkte ändå brister i språket, t.ex. att formuleringar ibland kändes klyschiga eller framkrystade. Karaktärerna känns trovärdiga men har inget djup. Igenkänningsfaktorn är så hög att det blir "cringe". Eftersom jag även har läst "Vad heter ångest på spanska" vet jag att författaren kan skriva bättre än så här.
Igenkänningsfaktorn var inte så hög som förväntat trots jag själv har varit kår-och föreningsaktiv och allmänt varit väldigt aktiv i studielivet (dock inte i Helsingfors). Däremot var skildringen av det akademiska igenkännbart. Gillade det hoppfulla slutet trots det var ganska cheesy.
Det är ju i sig ganska imponerande att författaren konstant hittar nya sätt att beskriva fläsk som väller och dallrande magkorvar. I längden blir det lite tröttsamt.