”Vem vågar skilja på dikt och verklighet i ett universum så stort och mystiskt som vårt?”
Så inleds antologin, och så fortsätter den, med femton stycken fantasieggande och säregna noveller om Malmös framtid. Här blandas debutanter med etablerade författare. Malmö ska brinna, sprängas, dränkas, men gång på gång återuppstå i nya skepnader. Läsaren kommer få ta del av svek och försoning, kärlek och hat. Stifta bekantskap med besatta forskare, frivilliga och ofrivilliga tidsresenärer, klimatflyktingar och kentaurer. Knarkare och trygghetsministrar. Levande döda. Förövare och offer. Alla ska de berätta sina historier om sina liv i Malmö 2048.
En tankeväckande antologi, som inte bara djupdyker i det fantastiska, utan även ger oss en inblick i hur vi just nu ser på vår framtid, på Malmös framtid.
Deltagande författare är; Emanuel Blume, Elise Elley, Hanna Axelsson, Roger von Bonsdorff, Teodor Werelius, Ina Rosvall, Dan T. Sehlberg, Sofia Albertsson, Carl Aberatio, Pontus Joakim Olofsson, Jenny Green, Björn Ahlström, Christian Gripenvik, KG Johansson och Camilla Olsson. Antologin är illustrerad av Lisette Knutsen och John Nietzsche.
Upplevde antologin vara i toppklass på många sätt, och den hör definitivt till en av de bästa böcker jag läst detta år. Boken innehåller inte bara klassisk science fiction utan även annan typ av spekulativ fiktion eller vad man nu väljer att kalla det, på det viset kan den nog också passa dig som inte brukar läsa genren i vanliga fall. Fullständig recension bokblogg: https://ibokhyllan.blogspot.com/2019/...
A great collection of short stories. Normally I would say, every collection has a few good ones and a few disappointing ones, but this was good from start to finish. Some of the stories were quite thought-provoking, some were dark and disturbing, some were exciting and thrilling. I wonder if they will ever plan an English translation, the world deserves to read these stories.
Som med de flesta antologier är det stor spridning i kvalité mellan de olika novellerna, men temat som sådant är roligt och får en att vilja fortsätta läsa. Mina personliga favoriter var inslagen från Dan T. Sehlberg, Ina Rosvall och Camilla Olsson.
Är som antologier ofta är: ojämn. En del är riktigt bra, annat känns bara klyschigt. Hade kanske hjälpts om det varit hälften så många bidrag, fast längre. Poängerna som kan göras i så korta texter blir lite begränsade.