Oår är en gotiskt klingande skräckberättelse, förlagd till modern tid. En farmor som är på väg till släktens julfirande får på vägen vara med om något som väcker både fasa och lust. Det här är Caroline Grimwalkers version av en gammal, svensk folktroberättelse. Den som sätter sig på Bäckahästen dras ner i djupet, den som stöter på ett skogsrå hittar aldrig ut ur skogen igen. Men vad händer med kvinnan som dansar med Döden?
Det är julafton och en farmor är på väg för att fira jul med sina barnbarn Ebba och Elsa. När hon nästan är framme står plötsligt någon på vägen. Eller är det något?
Caroline Grimwalker har skrivit sin egen version av en gammal, svensk folktroberättelse. Det är en helt okej novell, men jag blir inte skrämd och förmodligen har jag glömt den ganska snart. Jag förutser också vad som ska hända, men trots detta var den "mysig" att lyssna på i Halloween-tider!
Oår är baserad på en gammal myt. Farmor är på väg till julfirande men möter precis innan hon kommer fram en odör av någon form, till hälften levande, till hälften död. Det är ett skräckfyllt men samtidigt ett erotiskt laddat möte. Men efter mötet är det något som hänt, och det här skräcken blir på riktigt... Helt ok novell, men den kom inte riktigt nära, jag betraktar den som på film. Gillar dock upplösningen.
Det kändes som en klassisk spökhistoria/saga skriven i en modern tappning. Den där typen som är perfekt för lilla familjen att lyssna på i tältet/båten/husvagnen. Jag tyckte att slutet saknade lite av den där klimaxen jag förväntade mig. På tal om klimax så känns det bara onödigt att prata om orgasmer osv i en barnsaga. Är det inte en barnsaga kunde den varit lite tyngre.
Jag tycker att uppläsaren var lite för teatralisk, främst i början, men det kanske passar bra i ett tält en blåsigt kväll?