Sex veckor efter deras storslagna bröllop gör Emma Svenssons man slut. De går till en parterapeut och Emma försöker göra sig så lätt att älska som möjligt men förstår snart att det inte finns någon chans. Det är över, och hon vet inte hur hon ens ska existera utan allt det där som skulle vara livet ut.
Men snart bestämmer hon sig för att den här händelsen inte ska få definiera henne. "Jag tänkte inte vara hjärtekrossad resten av livet. Jag skulle göra allt jag drömt om, men av olika orsaker inte kunnat göra under vår tid tillsammans, saker jag inte ens visste att jag längtade efter. Jag skulle börja leva i stället för att bara existera. Med lite distans skulle skilsmässan bli det bästa som hänt mig."
Den här boken handlar om alpin klättring, men också om livets andra toppar och dalar. Om överlevnad på in- och utsidan och naturens läkande kraft. Om att pressa sig till sitt yttersta och se vad som verkligen spelar roll. Om att söka kärlek och klätterpartners på rockstjärnedejtingappar. Men det är också en bok om att välja bort, om att oroa sig för att kunna betala räkningarna, om att ha en van i Alperna som enda fasta punkt, om att vara 35 år och kanske missa barntåget.
Men framför är det en svindlande knuff i ryggen på alla som någonsin tvivlat på en dröm.
För att vara en bok om svindlande bergsbestigning gav den här boken väldigt lite äventyrs- och livsinspo. Men var lättslukad och passade bra för att komma ur en liten lässvacka.
Det var Sveriges Nationaldag och jag sträckte mig efter något svenskt i Londonhyllan. Boken påminde mig om livet före lockdown och den där eran när man gick på casual boksläpp mitt i veckan. Avstår från betyg eftersom jag har en viss koppling till medförfattaren. Det som kan sägas är att det här är inte bara en historia om ett Äventyrligt Projekt utan även om revansch, dålig självkänsla och maniskt beteende. Detaljerna om dejtandet hade inte behövt vara med, men det hör väl ihop med det föregående nämnda.
Blev överraskad av den här boken. Så mycket att det nästan blev en fyra. Det är ingen stor litteratur språkligt, men boken sög in mig. Jag har absolut noll procent längtan efter att bestiga berg och är därtill höjdrädd, men det sög till i magen av att läsa Emmas beskrivningar av att klättra över tandpetsbreda bergskammar. Hon beskriver något som jag aldrig kommer utforska och det var väldigt intressant att få ta del av en helt annan värld. Det är också något provocerande att läsa om någon som frivilligt utsätter sig för livsfara, framför allt i bokens första del när hon uppenbarligen är i en akut kris och kanske inte fattar de bästa besluten efter förutsättningarna. Det är också sjukt vilka pengar hon lägger på det och passagen där hon har svårt att komma tillbaka in i EU samtidigt som flyktingkrisen rasar blir lite magstark för mig - kontrasten blir så stor mellan privilegie (och att bränna en halv miljon på ett intresse under mindre än ett år) och att självmant utsätta sig för livsfara å ena sidan och nöden som tvingar människor att lämna allt och fly för sitt liv å andra sidan. Men det är också befriande, som hon skriver, att läsa om en kvinna som har gått från noll till hundra - som bara gör sin grej och kör.
Tyvärr kände jag inte att boken var upplyftande till det att gå sin egen väg efter en kris... Både dejtandet och bergsbestigandet som beskrivs i boken känns så hysteriskt och något meningslöst. Men kan säkert tänka mig att den inspirerar andra, men var bara inte rätt för mig.
För att handla om berg faller den här boken ironiskt nog platt. Jakten på bergstopparna genomförs på ett sätt som ofta är dumdristigt och ibland respektlöst. Istället för att bli inspirerad eller fascinerad av livsresan tycker jag istället synd om författaren. Trist!
”jag vill berätta en annan historia från bergen. böckerna, filmerna och föreläsningarna där ute handlar om män. perspektivet tjej och nybörjare har inte samma spridning. [...] bergstopparna gjorde att jag kände mig stark. de gav mig trygghet på något sätt.” (s.213)
om man sammanfattar Honeymoon, hejdå & bergen som väntar väldigt kort handlar den om emma som blir lämnad av sin man sex veckor efter drömbröllopet och bestämmer sig för att börja klättra i berg. hon ska klara av ”49 peak”, dvs vandra till den högsta punkten i europas alla länder.
jag läste boken under gårdagskvällen/natten, tills himlen började ljusna och fåglarna sjunga. pausade bara ibland för att googla berg eller kolla emmas instagram. sögs in, glömde stundtals att det jag läste om hänt på riktigt, med en verklig människa. trots att jag följde emmas blogg under massor av år och till och med sökte jobb som hennes fotoassistent (hehe).
det är fängslande och tankeväckande att vara med emma i bergen, följa hennes såväl invändiga som utvändiga utveckling under resorna genom lera, snö, kris och hjärtekross. även de svåra stunderna romantiseras stundtals (på gott och ont kanske), och det finns ett tydligt hopp igenom hela boken. bergsbestigningen blir en besatthet hos emma, och jag älskar att läsa om besatthet i alla dess former. språket är enkelt, trevligt och lätt rosaskimrande.
berättelsen känns filmisk, vilket nog delvis beror på att emmas värld ofta känns onåbar och exklusiv - hon är en framgångsrik fotograf som har råd med ett magnifikt bröllop, får specialuppsydda designplagg och går på spontana dejter i olika länder med vackra, coola och ibland kända personer. ibland blir jag provocerad av detta, (avundsjuk?) men oftare blir jag inspirerad.
sammanfattningsvis: en re-invent yourself-med-stort-hjärta-bok. med en grym titel. och jag som aldrig i mitt liv skulle vilja vandra i berg får plötsligt en glimt av lust att göra just det..?
Ibland är det bra att läsa nåt helt annat än vad man brukar. Hörde Emma Svensson prata på ett av Bokmässans seminarier och kände att det kunde vara intressant att läsa hennes bok om hur hon som är en helt vanlig tjej (ja, det där skulle jag säga är en definitionsfråga), börjar bestiga berg. Jag känner ingen som helst samhörighet med någon del av Svenssons liv men tyckte ändå att det var kul att ta del av hennes berättelse och hänga med på lite äventyr.
Jag älskar att läsa om äventyr och speciellt om klättring och expeditioner. Och trots att denna bok innehöll allt det var det något med språket som gjorde att berättelsen inte kändes helt autentisk. Det var otroligt mycket hopp från ena delen av resan till den andra, och språket var otroligt stapligt att det störde läsningen.
Bokens upplägg gjorde mig nyfiken och ganska förväntansfull, men tyvärr föll den ganska platt. Det intressanta kommer när hon närmar sig sina spöken, men når inte riktigt fram. Boken hade flera möjligheter att riktigt gräva på djupet, men skrapar tyvärr bara på ytan. Kanske inspirerande läsning för vissa, men inte för mig.
Jag läser den här boken för att få läsa om hennes erövring av bergstopparna. De andra erövringarna hade jag kunnat klara mig utan. De känns mer som hennes sätt att få ge en känga åt sin ex-man som lämnade henne sex veckor efter deras bröllop.