En mysig feelgood-bok som gör att man riktigt känner dofterna av jul, och som dessutom påminner om hoppet i julens budskap.
Maria flyttar till Västerö med stora drömmar om en sagolik jul på landet. Det hon inte tänkt på är att vägen dit går via november och att vänja sig vid livet i glesbygden är helt enkelt inte lika kul i ett evigt mörker.
Det känns som att livets små motgångar hopar sig, speciellt när Marias nyfunna vän tvingas lämna ön och när Maria inser att grannen Jona inte alls förstår sig på henne. Alla gamla vänner har fullt upp med sina egna julförberedelser och ingen har tid att hälsa på.
Men det finns ljusglimtar i tillvaron. Katten Hagrid är alltid där och hoppar gärna upp i knät när hon sätter sig till rätta i gungstolen med en varm kopp te. Visst kan man väl stå ut några veckor i mörkret, när det som väntar är en mysig familjejul i Lillebo?
Stina Jonsson är författare till en rad böcker och bor med sin familj på Kållandsö i Vänern. Med sina böcker vill hon sprida hopp och leenden.
Lättsam och mysig bok där julstämning finns sår den en fin underhållning med relationer, ensamhet och nyfunnen vänskap. Upplevelsen jag fick var att man ska vara mer bekväm och finna sitt rätta jag. Inte vara rädd att utmana sig själv och våga ta steget att erbjuda och ta emot den öppna famn som erbjuds. Givetvis så ingår det lite kärlek.
Bra skriven och intressant att läsa något annorlunda, men ingenstans nämns det att det är en extremt religiös och kristen julbok där gud nämns var och varannan minut, det är en del böner och besök i kyrkan. Inget för en ateist eller agnostiker kanske, så det kanske borde stått något om temat (julen är inte per automatik kristen). Katten tyckte jag dock om och kakor är aldrig fel förstås.