Mamma är bara lite trött

by Sara Beischer

Exakt vad det är som skaver vet Minna inte. Bara att det känns som att hon inte gör rätt, eller tillräckligt. Det är så mycket att hålla koll på - leva upp till - vad man får äta nuförtiden, hur barnen ska uppfostras, och sexlivet som ska vara på topp.
Minna fyller snart fyrtio. Runtomkring henne gör folk karriär. Själv jobbar hon som lärare. Den knappa fritid Minna har är schemalagd: träning, skjutsningar av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar.
En dag faller Minna ihop. Hon får diagnosen utmattningssyndrom och blir sjukskriven en längre tid. När Minna påbörjar sin arbetsträning möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär. Iris har varken haft en fast anställning eller lyckats med sina konstnärliga projekt. Ändå finner hon livet både meningsfullt och njutbart. Till en början ser Minna på Iris med avsmak, men utan att hon själv vet hur det går till blir Iris hennes vän - kanske den första riktiga vän Minna någonsin har haft.

Genres: Swedish Literature, Audiobook, Scandinavian Literature

260 pages, Paperback

First published September 1, 2016

About the author

Sara Besicher is a Swedish teacher turned author, born in 1983. She had her book debut in 2012 with Jag ska egentligen inte jobba här. Her second book, Det finns råttor överallt utom på Antarktis, came out in 2013.
When not busy writing books, Beischer still teaches Swedish and religion in the city of Halmstad. She is also a columnist, lecturer and ambassador for Ung Berättare.

Awards
(2012)
• Hallands författarsällskaps stipendium
• Årets äldreomsorgspris
• Stipendium från Stina och Erik
Lundbergs stiftelse, Svenska Akademien
(2013)
• Halmstads kulturstipendium
(2015)
• Robespierrepriset

Reviews

[Yuliya Yurchuk · Rating 3 out of 5]

Весну я почала закінченням супер депресивної книжки про жінку, яка дуже втомилася. Книжка так і називається «Мама просто трошки втомилася». У Мінни двоє дітей, вона учителька в школі, чоловік їй зраджує з її найкращою подругою. У Мінни вигорання, вона потрапляє з цим на лікарняний, в процесі реабілітації знайомиться з жінкою Інґрід, якій 63 і яка живе за принципом «не напрягайся і жди до пенсії, а там буде тобі щастя». Зрозуміло, Мінна трохи переймає цю філософію, кидає роботу, переходить на щось невибагливе і мало оплачуване, зате починає займатися більше дітьми. І що? Далі живе з тим самим чоловіком, який їй зраджував і навіть жодним словом не обмовиться, що вона ж була про все в курсі і це він в багато чому її довів до цього стану! Я була ошелешена таким поворотом подій, це типу такий хеппі енд по-шведськи «давайте зробимо вигляд, що нічого не було!» Я обурена кінцівкою, а так нічого книжка, показує правдиве життя багатьох людей, у яких малі діти і які просто фізично не встигають «усе». Головне не читати, коли у вас ще нема дітей або коли ви самі в такому ж стані, бо може стати гірше.

[Maria · Rating 4 out of 5]

Oj vad jag gillade denna bok. Hög igenkänning hur livet som familjens mamma/projektledare kan vara tills det står en upp i halsen. Men inte dyster läsning, utan roligt och ett språk som jag älskade. Kommer läsa mer av Sara Beischer!

[Jenny (knasentjej) · Rating 3 out of 5]

I början blev till och med jag stressad bara av att höra hur Minnas dagar såg ut. Men jag visste ju vad boken skulle handla om så jag var förberedd och letade efter alla klassiska tecken.

Det är en viktig bok med tanke på att den tar upp utmattningssyndrom som tyvärr har blivit alltför vanligt nuförtiden.

Det är en bra bok, men jag tror ändå inte att den kommer att stanna hos mig så länge, tyvärr.

[Mikaela · Rating 5 out of 5]

Det här borde vara obligatorisk läsning för alla som funderat på att arbeta som lärare eller skaffa barn. Läskigt verklighetstroget och riktigt obehaglig läsning.

[Fanderay · Rating 1 out of 5]

Reading about Minna’s life makes me never want children or even a partner, but most of all it makes me glad I’m not Minna. She doesn’t say no to any of the tasks foisted on her by her surroundings, shaves her pubes just because she noticed everyone else does, stresses about everyone and everything, follows every diet fad and Facebook recommendation she comes across, and just reading about it makes me tired. She notices how everyone smells and how their fat moves and every other unflattering detail about their (and her own) appearance except when she compares herself unfavorably to her friends and I thought maybe these descriptions would change later on, as she changes. But then after a near-hundred page slog of mostly self-afflicted misery and woe the inevitable breakdown comes and I think I will get to read about Minna learning to say no or otherwise change her life, she doesn’t. In the end everything is rather sameish except Minna has, without me noticing how or why, learned to appreciate the life she has. Or something? It is all very unsatisfying.

[Henrik Johansson]

I Sara Beischer tredje bok är mamma inte så lite trött, faktum är att hon är på god väg att bli utbränd redan i inledningen. Minna är den Duktiga flickan men två små barn, ”meningsfull” fritid, föreningsliv, samliv och framförallt lärarjobbet tar knäcken på henne. Med ett rappt och eget språk, där Minna doppar blicken i diskhon och tystnaden ligger som en fetthinna över vintertrötta frisyrer, och en känsla för detaljer skriver Beischer, kanske för grundligt, fram ett medelklassens Marimekko-helvete som inte slutar med mindre än en total kollaps. Samtidens krav är också Minnas egna krav och för att klara sig behöver hon både göra upp med sin perfekta omgivning och till slut ställa sig frågan om hon verkligen vill ha ett ”yrkesliv”. Vill hon tillbaka till lärarjobbet? Vägen till den arbetskritiska inställningen går över rehabilitering i en plantträdgård där hon träffar den lika levnadsglada som arbetsskygga konstnären Iris. Den obehagliga frågan som dröjer sig kvar i slutet är vad den ska göra som inte kan välja bort sitt jobb och bli försörjd av sin partner.

[Carolina Edvinsson · Rating 3 out of 5]

My review in swedish ---> Romeoandjuliet

[Nora.022 · Rating 4 out of 5]

Jag gillade den här boken! Inte superspännande story, men trovärdiga karaktärer, snabba repliker & klockrena tankegångar från huvudpersonen :)

[Antonia Holmberg · Rating 1 out of 5]

Boken var så tråkig. Saknade typ helt en handling??? Absolut ingenting hände och slutet gav inte heller någonting.

[Annette Hjelm · Rating 3 out of 5]

Jag är övertygad om att den här boken kan vara en tröst för många som har drabbats av utmattningssyndrom precis som Minna. Och ännu mer värt vore det om den gav en tankeställare till andra som är på väg mot samma sak, innan det går för långt. Boken ger inga svar på hur man bör agera och den ger inga råd, mer än det man kan läsa mellan raderna, att man bör fundera över vad som är värdefullt och ger mening till sitt eget liv, istället för att oreflekterat följa strömmen för vad andra tycker är meningsfullt. Vi har mer fritid än någonsin i Sverige, ändå är så många sönderstressade, olyckliga och vilsna. Kanske för att många lever som Minna, utan att reflektera över vad det är som verkligen är meningsfullt i just deras liv.

Recensionen finns här: https://justnujusthar.com/2016/09/13/...

[Maria Strale · Rating 2 out of 5]

Fungerar inte riktigt.
Första delen om utmattningssymptom är mkt bra. Det är lätt att identifiera sig och den delen är nästan klaustrofobisk. Sedan känns det som att författaren inte riktigt vet hur hon ska ordna upp fortsättningen och det blir lite för många variabler som gör att det känns ganska ytligt.

[Annie · Rating 1 out of 5]

Jag blev så besviken! Ämnet är så otroligt viktigt, psykisk ohälsa och att få ihop livspusslet, men för mig bli det aldrig ens någon historia av boken. Sättet boken är skriven på passar mig inte alls, kort och avhugget - inga följsamma meningar. Jag känner aldrig att det kommer någon handling och slutet är kasst enligt mig, man får inte veta nånting. Nej tyvärr en rejäl besvikelse!

[Ashley · Rating 4 out of 5]

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är skrämmande hur mycket jag kände igen mig i Minnas situationer. Jag älskade tempot på boken, språket var verkligen flytande. Ironin var topp samtidigt som boken belyser ett växande problem för allt för många i ens omgivning!

[meandermind · Rating 3 out of 5]

Heartbreakingly familiar, life with children and work and sick days and kindergarten and... Phew! Luckily the second half, after Minnas breakdown, is much more uplifting.

[Marcus Regnander · Rating 4 out of 5]

torsdag 20 december 2018

"Mamma är bara lite trött" av Sara Beischer (2016)



En bra grej med att gå på Angereds författarskola är boktipsen jag får av mina klasskompisar. Denna gång var det Kajsa som bjöd på "Mamma är bara lite trött", vilken snabbt letade sig rakt in i mitt hjärta.

  Jag har en flytande bild av en perfekt pappa i mitt huvud. Det finns ingen verklig förebild, det skulle inte funka för själva grejen med den är att den förändras. Vad jag än gör så byts bilden i skallen till det jag inte är. Jag skäller för mycket, eller för lite. Jag tar för mycket plats. Jag tar för lite plats. Jag är för tråkig, jag är opedagogisk, jag är för sur, jag är för trött. Och så vidare.  
  Egentligen vet jag att min kompass är trasig.
  Att ingen kan vara perfekt. 
  Ändå bubblar det här irrationella självhatet i mig. 
  Jag känner aldrig att jag är en bra förälder. 

  Men "Mamma är bara lite trött" är en riktig empowerment-roman och tvättar min deprimerade hjärna från såna där svarta tankar. Beischer låter mig skratta förlösande åt hela skiten.
  Detta är en roman om stress, depression och utmattning. Om en kämpande mamma, med haltande lärarkarriär, som jonglerar VAB-dagar, förskolelämningar och omärkta kläder tills hon går sönder. Hon blir sjukskriven och satt i rehabiliteringsprogram. Där träffar hon den storrökande danskan Iris, en karaktär som växer både i huvudpersonens ögon och i mina, i takt med att sidorna passeras. Iris gestaltar hur viktigt det är att bara få dricka kaffe med någon ibland, utan att exakt veta vad som ska hända, eller vad man ska prata om. 

  "Vi är hemskt dåliga på sorg i det här landet ... och på glädje." 

  Slutet på Beischers roman blir lite onödigt, jag fick samma "ta-inte-i-så-du-spricker-känsla" som mot slutet av annars fantastiska "Jag kallade honom Slipsen". Men romanen som helhet blir ändå en vacker påminnelse om att viktig litteratur inte behöver vara krånglig eller svåråtkomlig. Ibland blir det storslaget att bara få känna igen sig. Att få gråta och skratta åt sig själv. För den här romanen är både rolig och sorglig. Ett brinnande vittnesmål om att hur vi än jagar bilden av det perfekta som kommer vi aldrig nå dit. Det perfekta är ett omöjligt hittepå som har sönder oss.  

  Sara Beischer skrev debuterade med "Jag ska egentligen inte jobba här" (hon är verkligen queen of boktitlar!) för kanske tio år sedan, om att arbeta som vårdbiträde i äldrevården. När jag läste den stärkte hon min vilja att arbeta med människor, hon fick mig att känna igen mig där, och nu gör hon samma grej fast i mitt föräldraskap. Beischer stärker och ger sammanhang.
  Det är värdefullt.
  "Mamma är bara lite trött" blir en slags mild omkoppling av min hjärna. En varm påminnelse om vad som är viktigt i livet. Igenkänningen får mig i slutänden att skratta betydligt mer än gråta. För perfekt är obehagligt och inte önskvärt. Tillvaron är full av skav och sprickor, känslor ska inte kvävas utan visas, och vågar en visa så kommer folk krama bort det. Det är det magiska med att vara människa, att ha vänner och partners.

  Och, som en annan klasskompis sa, tragedin är faktiskt bara ett perspektivskifte från komiken.

[Cornelia Karlsson · Rating 4 out of 5]

Första halvan av boken var jobbig att ta sig igenom, inte för att den var dålig utan för att man kände Minnas stress genom sidorna. Mycket god skildring av hur vardagsstressen som verkar oskyldig, leder till utmattningssyndrom. Uppskattad läsning från en framtida lärare som är livrädd för att gå in i väggen

[Izabelle · Rating 4 out of 5]

Även om jag och Minna lever väldigt olika liv så känner jag igen mig. Slutet var kanske lite snabbt på men annars en väldigt bra bok, precis som den första boken av henne jag läste, Jag ska egentligen inte jobba här. Den kände jag också igen mig sjukt mycket i när jag läste under gymnasiet.

[Lindzi · Rating 4 out of 5]

Jag gillar det enkla men träffsäkra språket. Det får mig att tänka ”jag kan också”. Blir inspirerad att skriva en egen berättelse. Minnas historia är tyvärr nog allt för vanlig. Vi måste hitta tid för oss själva mitt i alla måsten.

[Margareta Wedmark · Rating 3 out of 5]

Igenkänning men så blir jag lite arg på mamma/fröken Minna som säger ja till allt trots att hon inte orkar. Varför gör vi så? Och inte är ärlig mot varken sig själv eller andra. Andra halvan är både intressant, lite konstig och härlig samtidigt.

[Karin Lingärde · Rating 3 out of 5]

Trovärdigt om stressad småbarnsmamma som till slut totalt går in i väggen. Första delen av boken som en lång stressresa. Sedan mer om eftertanke och reflektion, vart tar man vägen när livet gör en oväntad vändning.

[Märtha W · Rating 3 out of 5]

Bra att någon sätter ord på hur mamma/projektledaren håller på och vänder ut och in på sig själv… Jag blev lite arg på huvudpersonen emellanåt, hon kändes lite mesig och barnslig. Även drivna och luttrade kvinnor går ju i samma projektledarfälla, så hon hade gott kunnat fått vara lite tuffare.

[Marie Jarl · Rating 4 out of 5]

Känner verkligen igen mig i denna roman. Det stressiga läraryrket och att man vill vara tillags överallt, samtidigt.

[Isimagen · Rating 5 out of 5]

100% igenkänning, och det lär man ju inte vara ensam om. Läste med klump i magen. Men ändå. Så äkta. Tack, tack, tack.

[Erica Moberg · Rating 2 out of 5]

Jag tyckte verkligen om ”Jag ska egentligen inte jobba här”, så förväntningarna var väl litet uppskruvade. Den här håller inte alls samma klass.

[Marita Söderström · Rating 3 out of 5]

Bra. Fin. Vardag.

[Susanne Ahlstrand · Rating 4 out of 5]

Sorglig och dråpligt svart humor. Igenkänningsfaktorn är hög om man jobbar i skolan!
Bra bok, språket är oväntat rikt och underfundigt.

[Christine · Rating 2 out of 5]

Svag 2:a

[Michaela Antvall · Rating 2 out of 5]

Hög igenkänning som lärare och flerbarnsförälder. Något knepigt slut men helt ok läsning.

[Maria Dorelis · Rating 3 out of 5]

Mycket igenkännande

[Linda Amberntsson · Rating 2 out of 5]

Igenkänningsfaktorn är hög då jag är både mamma och lärare. Tyckte dock att den saknade ett bra slut. Bra början och mitt men sedan..... slut