What do you think?
Rate this book
Kring denna kropp
Med skarp och personlig röst berättar Stina Wollter om människor, möten och händelser som påverkar och påverkat henne. Hon söker sig fram, slår sig ner på olika platser som berör henne och tittar på normer, mod, kroppsideal, konst och kultur. Det handlar om Ylva och hennes ö, om vägen fram till försoning, frihetskänslor, förändring och motstånd. Om den mördade journalisten Anna Politkovskaja, om systerns sista dag i livet, om en navelpiercing och om sökandet efter trygga rum i en värld som ständigt invaderar.
Stina visar på ett prestigelöst sätt att det inte finns något annat val än att vara sig själv, att det går att finna styrka i sårbarheten och avkläddheten. Genom att ta tillbaka bilderna av oss själva kan vi bestämma villkoren och skapa nya, mänskligare, normer. För att de gamla är livsfarliga.
Stina visar på ett prestigelöst sätt att det inte finns något annat val än att vara sig själv, att det går att finna styrka i sårbarheten och avkläddheten. Genom att ta tillbaka bilderna av oss själva kan vi bestämma villkoren och skapa nya, mänskligare, normer. För att de gamla är livsfarliga.
268 pages, Mass Market Paperback
Published January 1, 2019
50 people are currently reading
744 people want to read
About the author
Stina Wollter
6 books30 followersStina Margareta Ulrika Wollter, under en tid Meiling, är en svensk målare, tecknare, radioprogramledare, sångerska och textförfattare. Hon arbetar främst som konstnär men även som illustratör och föredragshållare. Stina Wollter är dotter till skådespelaren Sven Wollter (1934–2020) och teaterkritikern Annie Jenhoff (1929–2018).
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 180 reviews
December 23, 2018
3,5 🌟 Ljuvlig att lyssna på som ljudbok då Stina läser in den själv. Det är som att hon sitter och berättar det bara för mig.
September 28, 2018
Jag lyssnade på Stinas egen uppläsning. Det känns som att hon berättar bara för mig, nära och personligt. Språket är fantastiskt, flyter på lätt och vackert. Jag tycker, om möjligt, ännu bättre om Stina efter denna läsning än jag gjorde tidigare. Hon verkar vara en helt vidunderlig människa, det är så mycket som lever och virvlar i henne. Viktiga teman vävs fint in i det personliga, som en blandning av biografi, poesi, dagbok, feministiskt manifest och nån slags fakta/självhjälp fast på ett helt organiskt sätt utan att vara det minsta pretentiöst. En av mina finaste läsupplevelser, många tårar sipprade ner längs kinderna.
Dessutom ett fantastiskt omslag som jag var säker på var en målning tills det i bokens början berättas att det är ett foto.
Dessutom ett fantastiskt omslag som jag var säker på var en målning tills det i bokens början berättas att det är ett foto.
January 13, 2019
Lyssnade på Stina Wollters fina egna inläsning*. En bok att styrkas av och att beröras av. På många sätt en slags självbiografi, med kroppen som sammanhängande tema. Om att utnyttjas, om att vara förälder, om att bära sitt inre barn inom sig, om att försonas, om att ta farväl och om att ta plats. Bland mycket annat. Hade det här varit en pappersbok i min egen ägo hade jag vikt många hundöron i den.
* Har haft en sådan välsignad tur med ljudböckerna hittills i år: Först Jag är, jag är, jag är : Ett hjärtslag från döden och sedan den här!
* Har haft en sådan välsignad tur med ljudböckerna hittills i år: Först Jag är, jag är, jag är : Ett hjärtslag från döden och sedan den här!
January 27, 2020
Alldeles fantastisk bok om att älska sin egen kropp som kryper under mitt skinn och stannar kvar. Orden hon skriver är äkta, sårbara, hjärtskärande, tänkvärda och så otrolig, otroligt sanna. Hon skriver om feminism, näthat, sorg, svek och andra situationer som hennes kropp varit med om. Många av berättelserna är en aning röriga och det finns inte egentligen någon klar kronologi, men trots det grät jag, fascinerades jag och blev arg (på ett bra sätt). Jag hoppas jag en dag blir åtminstone lite av det Stina Wollter är!
LÄS DEN!
LÄS DEN!
November 15, 2018
Det här var inte vad jag hade förväntat mig. Det var annorlunda och mer emotionellt än vad jag trodde. Början av boken skavde för mig, men sen hittade jag rätt. Jag satt och grät mig igenom kapitlet om Stinas mamma.
July 28, 2021
2021: Förra gången lyssnade jag men den här gången läste jag den fysiska boken. Fortfarande lika bra, om än inte ännu bättre när jag får se orden dansa på sidorna!
Med ett språk som jag gärna beskriver som färggrannt och målande berättar Stina Wollter om personliga upplevelser av kroppslighet. Samtidigt för hon en oerhört viktig diskussion om kroppen och samtiden, samhällsstrukturer och trångsynthet. Varmt och sårbart med mycket välriktad kritik.
Med ett språk som jag gärna beskriver som färggrannt och målande berättar Stina Wollter om personliga upplevelser av kroppslighet. Samtidigt för hon en oerhört viktig diskussion om kroppen och samtiden, samhällsstrukturer och trångsynthet. Varmt och sårbart med mycket välriktad kritik.
September 23, 2018
Tack för boken, Stina! Jag behövde den. Nu springer jag iväg och köper den till alla mina kvinnor som också behöver den. ❤️
April 2, 2019
Åh, denna borde ALLA läsa.
July 4, 2021
I can't express how much I loved this book. I read it as an ebook but because of all the splendid and raving reviews about the audiobook which Stina Wollter narrates it's her self I hope I will listen to it in the future. Its very body positive in the best way possible. It talks all about how its okay to love yourself and all the crap we can get. It's calm yet powerful text and I can't recommend it highly enough.
January 25, 2020
Jag har vänt mig till Stina med förtroende till henne. Jag säger att jag är osäker på mig själv, ibland är jag rädd. Sen börjar Stina sin bok. Hon lär mig stora läxor om livet, delar med sig av sina djupaste hemligheter och sorger. Det är intimt, fast hon vet inte vem jag är. Hon är min tröst, men väljer också att lätta på sitt hjärta. Jag lyssnar.
July 26, 2019
Jag blev helt golvad av Stina Wollters inläsning av sin bok Kring denna kropp. https://www.enligto.se/2019/07/26/als...
November 23, 2019
Närmar mig årsdagen av min mammas död, ett kapitel går rakt in i hjärtat och jag fulgråter. Min mammas kärlek innehöll mycket taggtråd och jag fick förlåta henne många gånger för att kunna ha en relation till henne. Jag känner igen mig i Stinas texter i mångt och mycket...dubbelheten i att se ut på ett sätt på utsidan, längta till att vara spröd och skir och vara nåt helt annat egentligen. Jag ville alltid vara Rowena i Ivanhoe men utanpå är jag mer som Wamba the Witless...oh well!
Read
March 18, 2019”Det finns inget annat sätt att avsluta den här berättelsen om kroppen min, en berättelse som måste sluta - eftersom en bok inte är ett liv utan snarare en pepparkaksform som trycks ner över ett liv och fångar ett stycke helhet som likafullt fortsätter utanför den.”
Kapitlet med mamman, åh!
Kapitlet med mamman, åh!
March 20, 2020
En bok med kroppen i centrum, som bakgrund och sedd ur olika perspektiv. En bok att bli ledsen av och arg över. Jag fastnar mest för stycket som beskrivs på baksidan - tänk att en kropp är så mycket liv som en karta över livet. Varför då straffa den på så många olika sätt?
August 12, 2023
Återigen en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla (särskilt för dem som inte vill läsa den). Så mycket klokskap i en och samma människa, och i en och samma bok. Om alla vore lite mer som Stina Wollter skulle världen vara en bättre plats.
September 29, 2018
Bra ämne, bra person.
January 17, 2019
Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2019/01/1...
October 17, 2020
Men guuud!! Så enormt viktig bok!! Och Stina läste in den så himla bra! Så naken och sorglig och fin❤️ tack för att du skrev den!
April 29, 2020
Fin. Känslosam. Större förståelse. Vacker. Stark.
Många ord kan beskriva denna bok av Stina Wollter, samtidigt som hon använder många ord för att få fram det hon vill säga. Det tog mig ett tag att ta mig igenom alla 268 sidorna. Den var komplicerad i vissa stunder, lätt i andra.
Stina skriver om många olika saker, hon skriver om sin syster och hur ätstörningen till slut tog hennes liv 3 dagar innan hennes 30-årsdag. Hon skriver om sorgen av att förlora sin syster, om att leva med en mamma och en syster som är besatta av sina kroppskomplex och var andra tycker. Att leva med dem som en större kvinna. Ständigt bli jämförd.
Sen skriver hon om sin skolgång, om de olika konstskolorna hon gått på, om förhållanden som kom och gick, både kärlek och vänskap. Om oväntade vänskaper och fantastiska sådana.
Hon skriver om sin konst. Om övergrepp och om Metoo. Om att vara mamma och att lära sig älska sin kropp. Att se på sin kropp som former och inte bara mata ord som vacker, söt, muskulös och snygg. Utan som ett bulligt moln, eller en blank aubergine. Fantastiskt.
Sida 102: "Tidningen som den mördade ryska journalisten Anna Politkovskaja arbetade på publicerar ett minnesord över henne: 'Hon var vacker. Och med även åren blev hon allt vackrare. Vet ni varför? Helt enkelt därför att vi från början får vårt ansikte av Gud som ett arbetsstycke, och sedan formar vi det själva. Genom det sätt vi lever. Man kan också säga: Med ansiktets mognande tränger själen fram. Hennes själ var vacker'"
Älskade kapitlet: Nike och hatet
Det slutar såhär, sida 124:"Vi väntar på dig(hataren alltså), bara ett enda steg bort. Men det steget måste du ta själv. Kom när du är redo. Du kan vänta här och lyssna vidare. Rösterna tystnar aldrig. Rösterna manar dig att sätta dig i rörelse, utan hat.
Vet du inte riktigt hur du ska hitta fram? Här kommer färdbeskrivningen: Gå mot värmen, skratten, trösten, färgerna, kreativiteten, leken, toleransen, mångfalden, sammanhangen, inkluderingen och gemenskapen. Eller leta efter skylten som det står 'framtiden' på.
Jag kommer vara där. I någon form. Vi kan dansa. Om du vill."
Kapitel Doften, sida 159: "Min son. Mitt barn. Du är stor nu. Men jag minns ännu doften av ditt hår där på BB, innan var det tvättat för första gången. Det var doften från rummet som du bebott och som slöt sig efter dig. Livmoderrummet. Det var doften från en värld som var vi. Livets kemi. Min kropp, ditt hem. Doften var en intimt kvitto på att vi varit närmare varandra än det på något annat sätt går."
Sida 173: "Britta(var konstelev hos Stina) var 74 och hade längtat ett helt liv, som hon själv beskrev det. Hon är en av de djärvaste målare jag mött. De unga eftergymnasiala eleverna stod mest och gapade inför hennes swoschande pensel. Ja, hon skapade en fantastisk energi i ateljén bara genom att stå vid sitt staffli och intensivjobba med en glupande närvaro och kunskapstörst. Hon sög i sig allt jag sa, med sedan kom allt ut på papper och dukar på hennes alldeles egna sätt. Perspektiv och proportioner sket hon fullkomligt i, hon var ute efter något annat!"
Om att tiden är knapp, skit i regler och mallar att följa.
Sida 177 om att se sig som former: "Du kan börja teckna av dig själv som om du vore en palsternacka och ta selfies och låtsas att du är en klippa som formats under miljoner år.
Har du någonsin sett en människa fara ut i hat mot ett bulligt moln, en spännviolett, blank aubergine, en vällustig vältrande klippa? Nä, just det. Mångfalden av former finns redan i naturen och vi har inga problem med att finnas i den och vara nära den."
Sida 195, fkn power: "Kom inte och säg 'inte alla män' när min verklighet som kvinna är att jag visst behöver vara i beredskap inför.. just det: alla män.
Men det är ju så synd om alla snälla och oskyldigt misstänkliggjorda män som blir ihopklumpade med de dåliga? Då säger jag: Kom och byt med mig då, vilken dag som helst! Kom och känn på hur det är att ofrivilligt bli ihopklumpad med den globala kvinnorädslan. Kom bara! Kom och byt."
Sista kapitlet, sida 265 om att vara mamma som jag tyckte var vacker även om jag inte vill bli mamma: "Hon älskar mig. Hon mäter sina smala barnhöfter och håller upp måttet med sina små tasshänder mot mitt bäckenparti där jag står naken och borstar håret. Hon går in på sitt rum och gråter i förtvivlan över hur omöjligt det verkar att hon någonsin ska bli så stor som jag.
Jag tröstar. Hon ska ju bli som hon. Och hon är alldeles precis som hon ska vara.
Vi leker båt, jag är båten, jag är hästen, jag är mamman."
Fantastisk biografi, fantastisk bok!
Många ord kan beskriva denna bok av Stina Wollter, samtidigt som hon använder många ord för att få fram det hon vill säga. Det tog mig ett tag att ta mig igenom alla 268 sidorna. Den var komplicerad i vissa stunder, lätt i andra.
Stina skriver om många olika saker, hon skriver om sin syster och hur ätstörningen till slut tog hennes liv 3 dagar innan hennes 30-årsdag. Hon skriver om sorgen av att förlora sin syster, om att leva med en mamma och en syster som är besatta av sina kroppskomplex och var andra tycker. Att leva med dem som en större kvinna. Ständigt bli jämförd.
Sen skriver hon om sin skolgång, om de olika konstskolorna hon gått på, om förhållanden som kom och gick, både kärlek och vänskap. Om oväntade vänskaper och fantastiska sådana.
Hon skriver om sin konst. Om övergrepp och om Metoo. Om att vara mamma och att lära sig älska sin kropp. Att se på sin kropp som former och inte bara mata ord som vacker, söt, muskulös och snygg. Utan som ett bulligt moln, eller en blank aubergine. Fantastiskt.
Sida 102: "Tidningen som den mördade ryska journalisten Anna Politkovskaja arbetade på publicerar ett minnesord över henne: 'Hon var vacker. Och med även åren blev hon allt vackrare. Vet ni varför? Helt enkelt därför att vi från början får vårt ansikte av Gud som ett arbetsstycke, och sedan formar vi det själva. Genom det sätt vi lever. Man kan också säga: Med ansiktets mognande tränger själen fram. Hennes själ var vacker'"
Älskade kapitlet: Nike och hatet
Det slutar såhär, sida 124:"Vi väntar på dig(hataren alltså), bara ett enda steg bort. Men det steget måste du ta själv. Kom när du är redo. Du kan vänta här och lyssna vidare. Rösterna tystnar aldrig. Rösterna manar dig att sätta dig i rörelse, utan hat.
Vet du inte riktigt hur du ska hitta fram? Här kommer färdbeskrivningen: Gå mot värmen, skratten, trösten, färgerna, kreativiteten, leken, toleransen, mångfalden, sammanhangen, inkluderingen och gemenskapen. Eller leta efter skylten som det står 'framtiden' på.
Jag kommer vara där. I någon form. Vi kan dansa. Om du vill."
Kapitel Doften, sida 159: "Min son. Mitt barn. Du är stor nu. Men jag minns ännu doften av ditt hår där på BB, innan var det tvättat för första gången. Det var doften från rummet som du bebott och som slöt sig efter dig. Livmoderrummet. Det var doften från en värld som var vi. Livets kemi. Min kropp, ditt hem. Doften var en intimt kvitto på att vi varit närmare varandra än det på något annat sätt går."
Sida 173: "Britta(var konstelev hos Stina) var 74 och hade längtat ett helt liv, som hon själv beskrev det. Hon är en av de djärvaste målare jag mött. De unga eftergymnasiala eleverna stod mest och gapade inför hennes swoschande pensel. Ja, hon skapade en fantastisk energi i ateljén bara genom att stå vid sitt staffli och intensivjobba med en glupande närvaro och kunskapstörst. Hon sög i sig allt jag sa, med sedan kom allt ut på papper och dukar på hennes alldeles egna sätt. Perspektiv och proportioner sket hon fullkomligt i, hon var ute efter något annat!"
Om att tiden är knapp, skit i regler och mallar att följa.
Sida 177 om att se sig som former: "Du kan börja teckna av dig själv som om du vore en palsternacka och ta selfies och låtsas att du är en klippa som formats under miljoner år.
Har du någonsin sett en människa fara ut i hat mot ett bulligt moln, en spännviolett, blank aubergine, en vällustig vältrande klippa? Nä, just det. Mångfalden av former finns redan i naturen och vi har inga problem med att finnas i den och vara nära den."
Sida 195, fkn power: "Kom inte och säg 'inte alla män' när min verklighet som kvinna är att jag visst behöver vara i beredskap inför.. just det: alla män.
Men det är ju så synd om alla snälla och oskyldigt misstänkliggjorda män som blir ihopklumpade med de dåliga? Då säger jag: Kom och byt med mig då, vilken dag som helst! Kom och känn på hur det är att ofrivilligt bli ihopklumpad med den globala kvinnorädslan. Kom bara! Kom och byt."
Sista kapitlet, sida 265 om att vara mamma som jag tyckte var vacker även om jag inte vill bli mamma: "Hon älskar mig. Hon mäter sina smala barnhöfter och håller upp måttet med sina små tasshänder mot mitt bäckenparti där jag står naken och borstar håret. Hon går in på sitt rum och gråter i förtvivlan över hur omöjligt det verkar att hon någonsin ska bli så stor som jag.
Jag tröstar. Hon ska ju bli som hon. Och hon är alldeles precis som hon ska vara.
Vi leker båt, jag är båten, jag är hästen, jag är mamman."
Fantastisk biografi, fantastisk bok!
August 16, 2025
4 för att ämnet är läsvärt, sen var alla kapitel inte på det men summa summarum fin.
October 21, 2023
Slutet var så fint. Tack Stina för att du skrev den här boken.
March 1, 2020
Samtidigt som vi får nöjet att följa Stina genom sitt liv så ber hon oss att tänka efter och utvärdera hur vi ser och uttrycker oss om kroppar; våra egna och andras. Vad är en kropp? Mer än bara det fysiska, vad innebär kroppen för dig psykiskt? Socialt? Vilka rent skadliga normer har du internaliserat under din uppväxt och spytt ur dig per automatik när tillfälle getts? Vilka normer och känslor sprider du vidare ut i världen?
Jag fullkomligen slukade den här boken över bara några dagar och den omedelbara känslan när jag slog igen boken var att jag behöver höra det Stina säger. Varje dag helst. Hennes ord rör runt i huvudet och ställer till oreda i hur jag redan har sorterat mina tankar om hur jag får lov att existera i min kropp. Det gör mig glad, frustrerad och ledsen - allt på en och samma gång, för det visar mig att det finns så mycket som fortfarande begränsar mig. Hur kan ett helt vanligt köttfodral göra främlingar så upprörda? Så hatiska? Hur kan vi hjälpas åt att luckra upp hatet? Så att vi kan släppa taget och dansa, sluta gömma oss och våga njuta, vara lyckliga och gränslösa i våra fodral? Kan inte en kropp bara få vara en kropp? Med hull och hår och allt.
Jag fullkomligen slukade den här boken över bara några dagar och den omedelbara känslan när jag slog igen boken var att jag behöver höra det Stina säger. Varje dag helst. Hennes ord rör runt i huvudet och ställer till oreda i hur jag redan har sorterat mina tankar om hur jag får lov att existera i min kropp. Det gör mig glad, frustrerad och ledsen - allt på en och samma gång, för det visar mig att det finns så mycket som fortfarande begränsar mig. Hur kan ett helt vanligt köttfodral göra främlingar så upprörda? Så hatiska? Hur kan vi hjälpas åt att luckra upp hatet? Så att vi kan släppa taget och dansa, sluta gömma oss och våga njuta, vara lyckliga och gränslösa i våra fodral? Kan inte en kropp bara få vara en kropp? Med hull och hår och allt.
January 3, 2019
Hur kan jag ge annat än 5 stjärnor till detta innerliga, personliga, kampiga mästerverk? Stina Wolter är en av mina allra största förebilder och har med hjälp av sitt instagramkonto och den enda gången jag sett henne live gjort så mycket gott inom mig. Hon är en starkt lysande stjärna och en röst som verkligen behövs!
Hennes bok är inget undantag. Full av betraktelser om livet som kvinna lyckas hon spränga in insikt efter insikt och just för att språket och berättelserna är så personliga och handlar om henne kryper de in under skinnet på mig och påverkar mig under lång tid. För att "bara" vara runt 200 sidor tog den ganska lång tid att läsa ut, men varje kapitel var som en liten bok i sig och behövde sin egen tid att landa i mig.
I slutet gråter jag och hoppas att den här boken, och Stina Wolter som person, får fortsätta att påverka mig under lång tid. Rekommenderar den varmt vidare till hela min vänskapkrets, det är en viktig, skuldfri, feministisk pärla i en annars ganska mörk värld!
Hennes bok är inget undantag. Full av betraktelser om livet som kvinna lyckas hon spränga in insikt efter insikt och just för att språket och berättelserna är så personliga och handlar om henne kryper de in under skinnet på mig och påverkar mig under lång tid. För att "bara" vara runt 200 sidor tog den ganska lång tid att läsa ut, men varje kapitel var som en liten bok i sig och behövde sin egen tid att landa i mig.
I slutet gråter jag och hoppas att den här boken, och Stina Wolter som person, får fortsätta att påverka mig under lång tid. Rekommenderar den varmt vidare till hela min vänskapkrets, det är en viktig, skuldfri, feministisk pärla i en annars ganska mörk värld!
May 25, 2020
Boken tar sig sakta men säkert. Stinas berättarförmåga är fantastisk men tycker boken dras ner av allt talspråk. Tror dock att det var just den känslan som hon ville förmedla, att hon pratar direkt med läsaren men för mig så funkade inte det riktigt.
Mitt favoritkapitel i boken var "Mamma, jag faller". Tycker det var en fin och viktig aspekt att ta med hur en sjukdom kan förändra en person. Både på ett positivt och negativt sätt.
Tror denna boken är jättebra för dem som behöver på något sätt bearbeta alla de ämnena som Stina tar upp. Jag tror även att boken gör sig bäst som ljudbok eftersom att det är Stina själv som läst in. Tror det kan ge en annan dimension.
Mitt favoritkapitel i boken var "Mamma, jag faller". Tycker det var en fin och viktig aspekt att ta med hur en sjukdom kan förändra en person. Både på ett positivt och negativt sätt.
Tror denna boken är jättebra för dem som behöver på något sätt bearbeta alla de ämnena som Stina tar upp. Jag tror även att boken gör sig bäst som ljudbok eftersom att det är Stina själv som läst in. Tror det kan ge en annan dimension.
February 5, 2019
Stina i all ära - innehållet var jättefint och budskapen jättebra etc etc MEN måste ändå va lika kritisk som jag är till andra böcker - den är väldigt talspråklig o kommer undan med struktur och skriv-grejer som en författare till yrket aldrig fått låta va. MEN med de sagt - läsvärd för sitt innehåll.
March 10, 2019
Har bara kärlek för Stina Wollter! Känner mej så djupt berörd av hennes bok. Har fulgråtigt, skrattat och måste lägga undan den ibland för att djupt begrunda det hon säger. Den här kommer att stanna hos mig länge!
June 26, 2019
En bok där Stina blottar det där mänskliga som vi ibland döljer för oss själva. Som läsare får vi följa med på olika resor gällande kroppen, livet och döden. När sista sidan var läst kände jag mig lite rikare.
October 4, 2018
Ljudbok.
Personlig och utelämnande utan att bli jobbigt närgånget. Kroppen som tema i ett bra sammanhang utifrån många vinklar.
Viktig läsning.
Personlig och utelämnande utan att bli jobbigt närgånget. Kroppen som tema i ett bra sammanhang utifrån många vinklar.
Viktig läsning.
February 2, 2019
En fantastiskt fin inläsning av Stina själv. Läs min recension här: https://litteraturkvalster.wordpress....
March 4, 2019
Andra boken sedan tidens begynnelse som jag gråter till.
Displaying 1 - 30 of 180 reviews