Med en längtan i hjärtat och Interrailkort i handen flyr en ung man från Stockholm ut i Europa. Han är bränd av misslyckanden i gemenskap och kärlek, slits mellan känslan av förlamande ensamhet och tryggheten som ett smygande hot. På en kaotisk resa till Grekland och Paris söker han återerövra sitt liv för att börja om på nytt.
Hans färd mot självinsikt speglas i två öden ur det förflutna: en bonde som i 1600-talets Sverige står ensam i sin kamp mot makten, och målaren Soutine som i 1900-talets Paris sugs in i ensamheten för att kunna rannsaka sig själv i sin konst.
Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.
Underlig bok, i princip tre separata, inte parallella historier. Han skriver om antagligen sig själv som efter studenten har ihop det med en förlovad kvinna ett tag, men blir obekväm av tryggheten och söker sig ut för att resa runt i Europa. Då lägger han in en typ 50 sidor lång historia om en familj i Väsby på 1400-talet och hur dessa åldras och hanterar regenternas hårda tag med taxering av gårdar. Sen fortsätter det lite och därefter skrivs en berättelse om en aspiring konstnär som hänger i Frankrike under världskrigen och ser sig utvecklas i sitt artisteri och utforska sin barndom, varpå han sen dör. Och sista sidorna kommer han till att livet är väntan på NÅGOT, och sen slutar den. Han skriver väldigt charmigt, inspirerande men det är en dålig handling. Svårt
Med den här boken börjar och slutar min förtjusning för Klas Östergren. Den är oerhört överlastad, svulstig och odisciplinerad- och däri ligger dess charm. När Östergren lärde sig att skriva, tappade han sin charm i mitt tycke.