What do you think?
Rate this book
Veronica Harrington #1
Universums mörka hemlighet
Året är 2179. Människan har erövrat månen och jordens förenade regering har bevisat att något utomjordiskt liv inte existerar. I denna inbillade sanning har jag vuxit upp.
Mitt namn är Veronica Harrington. Jag är arton år gammal och överintelligent. Om det är roligt att vara ett underbarn? Oh nej, kära läsare. Det är faktiskt ganska ensamt. I hela mitt liv har jag känt mig udda. För smart för min ålder och för ung för mitt intellekt. Jag har aldrig tillåtits vara barn på riktigt.
Nu ska du få höra hur mitt liv tog en dramatisk vändning. Det är historien om hur jag förberedde mig på att dö långt ute i rymden, efter att mitt skepp förlist i en tragisk olycka. Det är historien om den mest osannolika vänskap. Det är också historien om en naturkraft så brutal att den inte bara skulle hota jorden, utan allt liv i hela universum.
Mitt namn är Veronica Harrington – välkommen till min värld.
Universums mörka hemlighet är ett framtidsdrama som med glimten i ögat skildrar en kärlek så stark att den trotsar alla gränser, den jobbiga känslan av att inte duga som man är och människans förmåga att tro på det omöjliga.
Mitt namn är Veronica Harrington. Jag är arton år gammal och överintelligent. Om det är roligt att vara ett underbarn? Oh nej, kära läsare. Det är faktiskt ganska ensamt. I hela mitt liv har jag känt mig udda. För smart för min ålder och för ung för mitt intellekt. Jag har aldrig tillåtits vara barn på riktigt.
Nu ska du få höra hur mitt liv tog en dramatisk vändning. Det är historien om hur jag förberedde mig på att dö långt ute i rymden, efter att mitt skepp förlist i en tragisk olycka. Det är historien om den mest osannolika vänskap. Det är också historien om en naturkraft så brutal att den inte bara skulle hota jorden, utan allt liv i hela universum.
Mitt namn är Veronica Harrington – välkommen till min värld.
Universums mörka hemlighet är ett framtidsdrama som med glimten i ögat skildrar en kärlek så stark att den trotsar alla gränser, den jobbiga känslan av att inte duga som man är och människans förmåga att tro på det omöjliga.
382 pages, Danskt band
Published May 2, 2019
1 person is currently reading
46 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 38 reviews
June 26, 2020
Jag har sagt det förut och säger det igen, Sciene Fiction är inte min grej. Har det ändrats efter den här boken? SOM BARA DEN! Det här var riktigt bra grejer och jag är villig att läsa mer Sci-Fi nu tack vare Malin V. Olsson.
Tycker om att meningar började med "Kära läsare" eller att hur det refererar till 2000-talets "uråldriga" uppfinningar och liknande. Älskar när författare bryter den tredje väggen (third wall break). Spot on!
Boken var så proffsigt skrivit och man sugs in i historien och världen ute i rymden. Karaktärerna är välskrivna och man faller för dom pladask. Veronica tycker jag om från första början men ju längre in i boken man kommer så blir jag dock irriterad på henne för ibland så tycker jag hennes beteende kan vara barnslig, men det är på grund av att jag alltid glömmer bort hur ung hon är, hon är ju ändå bara 18 år. Jag har inget problem med Veronicas kärleks intresse men hallå, Aaron är ju där och helt klart super duper förälskad. När ska hon inse det?!
Slutar med en cliffhanger och ärlig talat blev jag inte sur över det. Så glad över att jag redan har bok två hemma för jag vill inte skiljas från karaktärerna ännu.
Tycker om att meningar började med "Kära läsare" eller att hur det refererar till 2000-talets "uråldriga" uppfinningar och liknande. Älskar när författare bryter den tredje väggen (third wall break). Spot on!
Boken var så proffsigt skrivit och man sugs in i historien och världen ute i rymden. Karaktärerna är välskrivna och man faller för dom pladask. Veronica tycker jag om från första början men ju längre in i boken man kommer så blir jag dock irriterad på henne för ibland så tycker jag hennes beteende kan vara barnslig, men det är på grund av att jag alltid glömmer bort hur ung hon är, hon är ju ändå bara 18 år. Jag har inget problem med Veronicas kärleks intresse men hallå, Aaron är ju där och helt klart super duper förälskad. När ska hon inse det?!
Slutar med en cliffhanger och ärlig talat blev jag inte sur över det. Så glad över att jag redan har bok två hemma för jag vill inte skiljas från karaktärerna ännu.
July 13, 2019
Att läsa ”Universums mörka hemlighet var som att kliva in i framtiden och andas in en frisk fläkt av en kommande värld. En storslagen genomtänkt berättelse med så mycket charm. Spänning från sidan ett. Ett härligt drivande berättande där författaren stannar upp precis i lagom portioner för att låta oss ta del Veronicas känslor i olika situationer. Veronika är 18 år, redan utbildad läkare, överintelligent och får vara med om helt otroliga äventyr. Rymdtemat är tydligt men tar inte över, tvärtom så fascineras jag av kunskaperna som portioneras ut precis i lagom takt så att jag förstår. Här finns fortfarande massor med relationer, stor portion drama och en stämning som gör att jag måste läsa vidare. Cliffhangers är Malin superb på! Jag försökte stjäla så mycket tid jag kunde för att få läsa och komma vidare i berättelsen. En ungdomsroman som fängslar även en 60 åring. 😉 Jag slås med häpnad över hur skickligt Malin har flätat ihop händelserna. Miljöbeskrivningar som målar tydliga bilder så att jag ser dem framför mig. Här märks även hennes gedigna kunskaper inom sjukvården från sjuksköterskeyrket men också massor av kunskap om universum och teknik. Jag fängslades otroligt och nu väntar jag på uppföljaren!!! Hoppas på att få läsa fler böcker av Malin, rymdtema eller ej. Språket är enkelt och berättelsen fängslande! Ett exempel på en vacker mening. ” Varmvattnet smattrade hemtrevligt mot golvets klinkerplattor, ett rytmiskt småplaskande som genom magi tycktes driva bort orosmolnen som hopat sig dagen innan.”
Full pott!
Full pott!
August 18, 2020
Så härligt att läsa en bok som utspelar sig i rymden! Jag gillar att det handlar om ett team som olovligt ska ge sig ut längre bort än man får, men att de stöter på problem med skeppet och glider in i ett maskhål. Det bästa med den här boken är helt klart alla rymdtermer, samt världsbygget kring att det finns utomjordingar från planeterna i vårt eget solsystem. På ett sätt känns det väldigt unlikely att det skulle finnas det, men samtidigt förklaras det på ett smart sätt. Dessutom bygger mycket på att de gamla forskarna (våra nutida) haft fel om det mesta.
Annars är jag helt klart Team Aaron, men tycker nog allra bäst om relationen mellan Veronica och hennes dator Alice.
Boken är skriven på ett lättsamt och humoristiskt sätt och jag kände ibland att den riktade sig till yngre läsare än mig, att jag var för gammal för att fullt ut kunna njuta av dialogerna mellan tonåringarna (och eftersom det faktiskt ÄR en ungdomsbok har jag nog helt rätt i det, så boken är säkert skriven på ett sätt som passar den egentliga målgruppen).
Rekommenderas till dig som vill ha ett lättsamt äventyr i rymden med lite Miss Peregrines hem för besynnerliga barn-känsla.
Annars är jag helt klart Team Aaron, men tycker nog allra bäst om relationen mellan Veronica och hennes dator Alice.
Boken är skriven på ett lättsamt och humoristiskt sätt och jag kände ibland att den riktade sig till yngre läsare än mig, att jag var för gammal för att fullt ut kunna njuta av dialogerna mellan tonåringarna (och eftersom det faktiskt ÄR en ungdomsbok har jag nog helt rätt i det, så boken är säkert skriven på ett sätt som passar den egentliga målgruppen).
Rekommenderas till dig som vill ha ett lättsamt äventyr i rymden med lite Miss Peregrines hem för besynnerliga barn-känsla.
June 21, 2020
Du vet när man påbörjar en bok, sugs in och sedan plötsligt har läst ut den? Precis detta hände mig när jag öppnade Universums mörka hemlighet.
Redan otroligt tidigt i boken hittade jag en favoritkaraktär, som trots många underbara figurer höll sig kvar på plats 1 hos mig.
....
En spännande och fartfylld resa ut i rymden, fylld med äventyr, känslor, vänskap och tillfredsställande mängd vetenskap bakom händelserna.
För vad finns egentligen ute i universum? Och vad kan gå fel när man beger sig ut dit?
....
Har du inte redan läst om Veronica Harrington så rekommenderar jag sig verkligen att göra det!
Redan otroligt tidigt i boken hittade jag en favoritkaraktär, som trots många underbara figurer höll sig kvar på plats 1 hos mig.
....
En spännande och fartfylld resa ut i rymden, fylld med äventyr, känslor, vänskap och tillfredsställande mängd vetenskap bakom händelserna.
För vad finns egentligen ute i universum? Och vad kan gå fel när man beger sig ut dit?
....
Har du inte redan läst om Veronica Harrington så rekommenderar jag sig verkligen att göra det!
January 28, 2024
“Universums Mörka Hemlighet” handlar om vänskap, kärlek och rymden där läsaren får följa ett gäng färgstarka karaktärer i rymden som kämpar med att hitta tillbaka till sin planet efter att ett uppdrag inte gick som planerat.
Jag älskar rymden och jag har alltid varit fascinerad av hur rymden fungerar, vilket jag tycker Olsson lyckats gestalta bra och hon målar upp en helt ny verklighet där upptäckandet av utomjordingar och där människor lever och jobbar ihop med dem. Olsson målar även upp spännande scenarion och händelser, och storslagna miljöer som jag snabbt fastnade för och levde mig in i.
Boken är uppdelad i två delar. Första delen är lite som en prequel där vi läsare får reda på hur karaktärerna träffas för att sedan ta fart och fortsätta sju månader senare där andra delen utspelar sig. Jag hade gärna läst mer om vad som hände direkt efter att rymdskeppet landade på jorden igen och de följande månaderna efter som tids hoppet hoppade över.
Intrigen är välskriven och fylld med massor av incidenter och händelser som bryter av varandra, plot twist och känslor. Det händer något hela tiden vilket gjorde det svårt för mig att lägga ifrån mig boken. Däremellan byggs det även upp vänskapsrelationer och kärleksrelationer mellan bokens färgstarka karaktärer. Romans i berättelser funkar nästan alltid men romansen i denna berättelse tycker jag i vissa tillfällen kändes lite för framfusig och plötslig, men inget som påverkade min läsning i längden.
Olsson har skapat en helt ny tillvaro och beskriver med detaljer och med olika rymd termer målar hon upp rymden framför mig. Det känns som att jag är där, att jag befinner mig på rymdskeppet med alla i teamet. Teknologin och allt rymdsnack är ett stort plus och Olsson får det att låta trovärdigt.Olsson får det att låta som ett helt annat språk men samtidigt får hon det förståeligt och med lätthet får hon mig att förstå ungefär vad saker betyder.
Dramatiken börjar redan i första kapitlet och fortsätter och blir mer intensivt med bokens gång. Slutet lämnade mig med ett stort sug att få reda på vad som händer i fortsättningen och jag plockade upp nästa bok direkt.
Jag blev verkligen fast i “Universums Mörka Hemlighet” och jag kan starkt rekommendera att läsa denna!
Jag älskar rymden och jag har alltid varit fascinerad av hur rymden fungerar, vilket jag tycker Olsson lyckats gestalta bra och hon målar upp en helt ny verklighet där upptäckandet av utomjordingar och där människor lever och jobbar ihop med dem. Olsson målar även upp spännande scenarion och händelser, och storslagna miljöer som jag snabbt fastnade för och levde mig in i.
Boken är uppdelad i två delar. Första delen är lite som en prequel där vi läsare får reda på hur karaktärerna träffas för att sedan ta fart och fortsätta sju månader senare där andra delen utspelar sig. Jag hade gärna läst mer om vad som hände direkt efter att rymdskeppet landade på jorden igen och de följande månaderna efter som tids hoppet hoppade över.
Intrigen är välskriven och fylld med massor av incidenter och händelser som bryter av varandra, plot twist och känslor. Det händer något hela tiden vilket gjorde det svårt för mig att lägga ifrån mig boken. Däremellan byggs det även upp vänskapsrelationer och kärleksrelationer mellan bokens färgstarka karaktärer. Romans i berättelser funkar nästan alltid men romansen i denna berättelse tycker jag i vissa tillfällen kändes lite för framfusig och plötslig, men inget som påverkade min läsning i längden.
Olsson har skapat en helt ny tillvaro och beskriver med detaljer och med olika rymd termer målar hon upp rymden framför mig. Det känns som att jag är där, att jag befinner mig på rymdskeppet med alla i teamet. Teknologin och allt rymdsnack är ett stort plus och Olsson får det att låta trovärdigt.Olsson får det att låta som ett helt annat språk men samtidigt får hon det förståeligt och med lätthet får hon mig att förstå ungefär vad saker betyder.
Dramatiken börjar redan i första kapitlet och fortsätter och blir mer intensivt med bokens gång. Slutet lämnade mig med ett stort sug att få reda på vad som händer i fortsättningen och jag plockade upp nästa bok direkt.
Jag blev verkligen fast i “Universums Mörka Hemlighet” och jag kan starkt rekommendera att läsa denna!
July 13, 2019
Universums mörka hemlighet har allt en bok ska ha: en riktigt bra och spännande story, kärlek, intriger, intressanta och välbeskrivna karaktärer, samt ett fint språk. En mycket bra bok med andra ord! Och det faktum att det kommer en uppföljare gör mig sådär lycklig som man bara kan bli när man har en riktigt bra bok att se fram emot ...
Sen imponeras jag mycket av författarens kunskaper om universum och teknik. Imponerande!
En bok jag varmt kan rekommendera!
Sen imponeras jag mycket av författarens kunskaper om universum och teknik. Imponerande!
En bok jag varmt kan rekommendera!
February 24, 2021
Vilken härlig bok!
En riktig bladvändare som snabbt fångar upp mitt intresse! Härliga karaktärer som man snabbt fattar tycke för och vilka miljöbeskrivningar! Wow!
Jag blev lite orolig först när det kom till olika tekniska ord, men det var en känsla jag hade helt i onödan!
Jag blir frustrerad på Veronica ibland, sådär att jag vill hoppa in i boken och ruska om henne och säga åt henne att öppna ögonen, få henne att tagga ner lite 😂 Men vad ska man förvänta sig av ett 18 årigt underbarn när det kommer till kärlek och relationer? 🙂
En fantastisk bok och jag fick genast lov att hoppa in i nästa, för jag måste ju få veta hur det går! Vad som ska hända!
En riktig bladvändare som snabbt fångar upp mitt intresse! Härliga karaktärer som man snabbt fattar tycke för och vilka miljöbeskrivningar! Wow!
Jag blev lite orolig först när det kom till olika tekniska ord, men det var en känsla jag hade helt i onödan!
Jag blir frustrerad på Veronica ibland, sådär att jag vill hoppa in i boken och ruska om henne och säga åt henne att öppna ögonen, få henne att tagga ner lite 😂 Men vad ska man förvänta sig av ett 18 årigt underbarn när det kommer till kärlek och relationer? 🙂
En fantastisk bok och jag fick genast lov att hoppa in i nästa, för jag måste ju få veta hur det går! Vad som ska hända!
December 27, 2022
Ett spännande rymdäventyr med härliga karaktärer! Har redan börjat läsa andra boken i serien.
September 23, 2019
När jag först såg Universums mörka hemlighet på en bibliotekslista blev jag genast nyfiken. Som sci-fi-älskare lockades jag av både titeln och bokens vackra och talande omslag. Naturligtvis ville jag resa ut i rymden med Universums mörka hemlighet. Och jag blev inte besviken. Resan jag fick göra tillsammans med Veronica var fantastisk! Jag vill undvika att spoila, men kan säga så mycket som att ett riktigt rymdäventyr väntar läsaren. Malin visar att hon har oerhört goda kunskaper om rymden, teknik och medicin, vilket gör boken till en trovärdig science fictionroman. Den leker också lite med nutida konspirationsteorier som exempelvis Area 51.
Jag tror dock inte att man behöver vara en en sci-fi-nörd för att uppskatta Universums mörka hemlighet. Den är också en roman om vänskap, komplicerade kärleksrelationer och utanförskap. Huvudpersonen Veronica är överintelligent, vilket gör att hon känner sig udda och utanför. Hon har svårt att passa in bland sina kollegor på rymdskeppet. Detta ger boken ytterligare en dimension. Känslan av att vara alltför annorlunda kan nog hemsöka de flesta av oss. De intriger som uppstår på rymdskeppet kan nog egentligen dyka upp på vilken arbetsplats som helst, där olika människor som inte har valt varandras sällskap samlas. Därför tror jag att Universums mörka hemlighet kan passa både ungdomar och vuxna, såväl sci-fi-älskare som andra.
Jag tror dock inte att man behöver vara en en sci-fi-nörd för att uppskatta Universums mörka hemlighet. Den är också en roman om vänskap, komplicerade kärleksrelationer och utanförskap. Huvudpersonen Veronica är överintelligent, vilket gör att hon känner sig udda och utanför. Hon har svårt att passa in bland sina kollegor på rymdskeppet. Detta ger boken ytterligare en dimension. Känslan av att vara alltför annorlunda kan nog hemsöka de flesta av oss. De intriger som uppstår på rymdskeppet kan nog egentligen dyka upp på vilken arbetsplats som helst, där olika människor som inte har valt varandras sällskap samlas. Därför tror jag att Universums mörka hemlighet kan passa både ungdomar och vuxna, såväl sci-fi-älskare som andra.
November 11, 2019
I "Universums mörka hemlighet" av Malin V. Olsson @malin.v.olsson får vi följa med på en spännande resa in i framtiden och möta utmaningarna som människorna ställs inför. Boken är skickligt och detaljrikt skriven och förutom spänning är det en mysig och trevlig bok som jag varmt kan rekommendera. Boken passar både ung som gammal och skulle även passa som film.
Jag började läsa boken i Kalifornien och det var lite kul när jag upptäckte att delar av handlingen just utspelar sig där. Nu väntar jag med spänning på en fortsättning.😊
.
.
#universumsmörkahemlighet #malinvolsson #vistoförlag #Ungdomsbok #Ungdomslitteratur #boktips #bokrecension #novemberläsning #spänning
Jag började läsa boken i Kalifornien och det var lite kul när jag upptäckte att delar av handlingen just utspelar sig där. Nu väntar jag med spänning på en fortsättning.😊
.
.
#universumsmörkahemlighet #malinvolsson #vistoförlag #Ungdomsbok #Ungdomslitteratur #boktips #bokrecension #novemberläsning #spänning
August 8, 2019
Spännande, underhållande & välskriven!
September 5, 2019
Universums mörka hemlighet är en spännande och välskriven science fiction. Den är charmig, fängslande, och har ett bra driv. Jag älskade karaktärerna och miljöbeskrivningarna. Rekommenderas.
March 4, 2020
Detta är Malin V. Olssons debutbok. Det är en sf-roman som riktar sig till ungdommar/unga vuxna och uppåt.
Man dras in i handlingen med det samma och den släpper inte taget på en, det händer saker hela tiden. Detta är ett riktigt härligt rymdäventyr full med spänning som förde mina tankar till bitar av Lost In Space (filmen då jag inte sett tv-serien) och även Star Trek. Det finns en berättarglädje och uppfinnighet som lyser starkt igenom hela berättelsen.
Vi får bitvis reda på mer och mer om denna framtid. Den börjar med tre personer på ett litet rymdskepp som ger sig iväg på en otillåten resa och sedan fortsätter äventyret att växa mer och mer, på vilket sätt skall jag inte avslöja.
Utan att säga för mycket så kan jag säga att fast det är ett helt osannolikt scenario som målas upp i denna bok så köper man det med hull och hår. Det är vetenskapligt förklarat på ett inte allt för osannolikt sätt så därför blir det helt naturligt att köpa de bitar som är otroliga. Det känns att författaren har koll på rymden och även de tekniska bitarna.
Det är ett bra, lättsamt och levande språk. Miljöerna målas upp så man verkligen känner att man är där på plats i rymdskeppet tillsammans med karaktärerna. Likaså med karaktärerna, man får en bra bild hur de ser ut och hur de är som personligheter. Det skapas olika relationer mellan karaktärerna som målas upp på ett bra sätt som gör att det blir en extra krydda i handlingen. Det är en bra balans mellan äventyrets kärna och personernas relationer till varandra.
Jag ser fram emot att läsa nästa bok då detta inte är slutet på handlingen. Det lämnar öppet för stora saker att komma som blir intressant att ta del av. En riktigt bra debut som visar mycket lovande om framtiden.
http://hakanshylla.blogspot.com
Man dras in i handlingen med det samma och den släpper inte taget på en, det händer saker hela tiden. Detta är ett riktigt härligt rymdäventyr full med spänning som förde mina tankar till bitar av Lost In Space (filmen då jag inte sett tv-serien) och även Star Trek. Det finns en berättarglädje och uppfinnighet som lyser starkt igenom hela berättelsen.
Vi får bitvis reda på mer och mer om denna framtid. Den börjar med tre personer på ett litet rymdskepp som ger sig iväg på en otillåten resa och sedan fortsätter äventyret att växa mer och mer, på vilket sätt skall jag inte avslöja.
Utan att säga för mycket så kan jag säga att fast det är ett helt osannolikt scenario som målas upp i denna bok så köper man det med hull och hår. Det är vetenskapligt förklarat på ett inte allt för osannolikt sätt så därför blir det helt naturligt att köpa de bitar som är otroliga. Det känns att författaren har koll på rymden och även de tekniska bitarna.
Det är ett bra, lättsamt och levande språk. Miljöerna målas upp så man verkligen känner att man är där på plats i rymdskeppet tillsammans med karaktärerna. Likaså med karaktärerna, man får en bra bild hur de ser ut och hur de är som personligheter. Det skapas olika relationer mellan karaktärerna som målas upp på ett bra sätt som gör att det blir en extra krydda i handlingen. Det är en bra balans mellan äventyrets kärna och personernas relationer till varandra.
Jag ser fram emot att läsa nästa bok då detta inte är slutet på handlingen. Det lämnar öppet för stora saker att komma som blir intressant att ta del av. En riktigt bra debut som visar mycket lovande om framtiden.
http://hakanshylla.blogspot.com
January 11, 2020
Frågan om det finns liv på andra planeter i universum är kanske lika gammal som mänskligheten själv. I Universums mörka hemlighet av Malin V Olsson får vi veta att det visst finns liv på flertalet andra planeter i vårt solsystem. Men även då, år 2179 är det en väl bevarad hemlighet för mänskligheten. Bara en liten grupp experter där det överintelligenta underbarnet Veronica Harrington ingår känner till detta.
På ett fyndigt och underhållande sätt berättar Malin ett framtidsdrama om hur det rymdskepp Veronica är en del av besättningen på färdas längre än vad som är tillåtet. De dras in i ett maskhål, med en lång rad problem som följd. Som jag dock inte tänker gå in på här, eftersom risken då finns för spoilers. Bättre att så många som möjligt själva får läsa och uppleva detta välberättade spännande rymdäventyr. För mig som egentligen inte är särskilt van vid science fiction, och inte ens sett alla Star Wars-filmerna, är Universums mörka hemlighet en alldeles utsökt berättelse, med lagom mycket ”facktermer” som jag enkelt kan ta till mig och förstå. De olika karaktärerna är väl beskrivna, och jag kan tydligt se dem alla framför mig, även de som inte kommer från vår planet. Gestaltningen i boken är utsökt. Bara ett litet exempel, vid ett tillfälle när huvudpersonen Veronica är på besök hemma i Kalifornien hos kollegan Aaron som bjuder på mat. Normalt i den här avlägsna framtiden får man sin förtäring från ”matåterskapare”. Men Aaron är fascinerad av gamla ting, och Veronica berättar för oss läsare; ”Två stearinljus brann med flämtande låga och i bordets mitt stod en gammal kokmojäng – jag vill minnas att Aaron kallat dem grytor – med det mest väldoftande innehåll jag kunde föreställa mig”!
Med bokens avslutande sidor befästes också tanken att jag bara måste läsa den kommande fortsättningen!
På ett fyndigt och underhållande sätt berättar Malin ett framtidsdrama om hur det rymdskepp Veronica är en del av besättningen på färdas längre än vad som är tillåtet. De dras in i ett maskhål, med en lång rad problem som följd. Som jag dock inte tänker gå in på här, eftersom risken då finns för spoilers. Bättre att så många som möjligt själva får läsa och uppleva detta välberättade spännande rymdäventyr. För mig som egentligen inte är särskilt van vid science fiction, och inte ens sett alla Star Wars-filmerna, är Universums mörka hemlighet en alldeles utsökt berättelse, med lagom mycket ”facktermer” som jag enkelt kan ta till mig och förstå. De olika karaktärerna är väl beskrivna, och jag kan tydligt se dem alla framför mig, även de som inte kommer från vår planet. Gestaltningen i boken är utsökt. Bara ett litet exempel, vid ett tillfälle när huvudpersonen Veronica är på besök hemma i Kalifornien hos kollegan Aaron som bjuder på mat. Normalt i den här avlägsna framtiden får man sin förtäring från ”matåterskapare”. Men Aaron är fascinerad av gamla ting, och Veronica berättar för oss läsare; ”Två stearinljus brann med flämtande låga och i bordets mitt stod en gammal kokmojäng – jag vill minnas att Aaron kallat dem grytor – med det mest väldoftande innehåll jag kunde föreställa mig”!
Med bokens avslutande sidor befästes också tanken att jag bara måste läsa den kommande fortsättningen!
July 25, 2020
Malin vilka böcker du skrivit!!!
Jag sträckläste båda böckerna (uppföljaren "Av stjärnstoft är vi komna" och denna) och fullständigt uppslukades av handlingen. Spännande karaktärer som utvecklas i takt med att historien går framåt. Jag är imponerad av Malins sätt att låta karaktären hitta lösningar på problemen de ställs inför och hur berättelsen utvecklas med stor spänning.
Kan bara säga - Läs dem!
Jag sträckläste båda böckerna (uppföljaren "Av stjärnstoft är vi komna" och denna) och fullständigt uppslukades av handlingen. Spännande karaktärer som utvecklas i takt med att historien går framåt. Jag är imponerad av Malins sätt att låta karaktären hitta lösningar på problemen de ställs inför och hur berättelsen utvecklas med stor spänning.
Kan bara säga - Läs dem!
May 23, 2020
Oj, oj oj! Jag fastnade redan på första sidan av Universums mörka hemlighet. Inte bara för att handlingen är spännande och händelserik, utan för att beskrivningarna är helt fantastiska. Malin V. Olsson har skapat ett spännande äventyr, med karaktärer som både är unika och roliga att följa.
Jag blev positivt överraskad av bokens handling, den innehåller många oväntade vändningar och andra händelser som verkligen förde handlingen framåt och skapade ett intresse hos mig. Relationerna är underbara, men kanske att det gick lite snabbt fram ibland. Trots detta kunde jag inte sluta läsa, och det är tecken på en riktigt spännande bok. Dessutom tycker jag att boken hade fungerat fint som en film, eller kanske en kortare serie.
Universums mörka hemlighet bjöd på en fängslande läsning, med välutvecklade karaktärer och intressanta miljöer. Jag kan inte skriva en bättre recension än att den verkligen är värd att läsa. Stort tips!
Jag blev positivt överraskad av bokens handling, den innehåller många oväntade vändningar och andra händelser som verkligen förde handlingen framåt och skapade ett intresse hos mig. Relationerna är underbara, men kanske att det gick lite snabbt fram ibland. Trots detta kunde jag inte sluta läsa, och det är tecken på en riktigt spännande bok. Dessutom tycker jag att boken hade fungerat fint som en film, eller kanske en kortare serie.
Universums mörka hemlighet bjöd på en fängslande läsning, med välutvecklade karaktärer och intressanta miljöer. Jag kan inte skriva en bättre recension än att den verkligen är värd att läsa. Stort tips!
March 1, 2021
Veronica Harrington och resten av besättningen på Millenium är på ett hemligt uppdrag för att undersöka Jupiters största måne, men innan de kommer fram sugs de in i ett maskhål som nästan förstör skeppet. I sista sekund får de mycket oväntad hjälp och upptäcker att påståendet om att människor är ensamma i universum inte alls stämmer…
Universums mörka hemlighet är vad jag skulle vilja kalla en rymdfantasy. Boken tar stora friheter gällande vetenskaplig fakta (det står till och med på omslaget), men oj vad den har fantasi! :D
Boken är full av äventyr och spänning, med fara på liv och död och mörka mysterium som karaktärerna måste reda ut. Självklart fullpackat med rymdresor, andra planeter och utomjordingar.
Karaktärerna och deras relation till varandra är en stor del av boken. Karaktärerna i boken känns väldigt mänskliga och grundade i verkligheten (även de som varken är mänskliga eller grundade i verkligheten). De gör att alla farorna de stöter på känns ännu mer hotfulla, för vi kan se hur karaktärerna påverkas på olika sätt, och hur det ändrar deras interaktioner med varandra.
Boken har en underbar balans av spänning och äventyr, och karaktärerna och deras relation till varandra. Jag kommer fortsätta med uppföljaren på en gång!
Universums mörka hemlighet är vad jag skulle vilja kalla en rymdfantasy. Boken tar stora friheter gällande vetenskaplig fakta (det står till och med på omslaget), men oj vad den har fantasi! :D
Boken är full av äventyr och spänning, med fara på liv och död och mörka mysterium som karaktärerna måste reda ut. Självklart fullpackat med rymdresor, andra planeter och utomjordingar.
Karaktärerna och deras relation till varandra är en stor del av boken. Karaktärerna i boken känns väldigt mänskliga och grundade i verkligheten (även de som varken är mänskliga eller grundade i verkligheten). De gör att alla farorna de stöter på känns ännu mer hotfulla, för vi kan se hur karaktärerna påverkas på olika sätt, och hur det ändrar deras interaktioner med varandra.
Boken har en underbar balans av spänning och äventyr, och karaktärerna och deras relation till varandra. Jag kommer fortsätta med uppföljaren på en gång!
July 12, 2021
Jag har lyssnat på Universums mörka hemlighet.
Jag vill börja med att ge en eloge till uppläsaren Margareta Mård, som hade olika röstlägen för de olika karaktärerna. Det gillade jag supermycket och så bra för mig som har svårt att hålla isär karaktärer när det är många olika och om de har ”konstiga” namn som det kan vara i sci-fi/fantasy.
Hade dock ändå lite svårt att hålla isär vissa karaktärer, där skulle jag behövt ha den fysiska boken, så att jag skulle kunna bläddra tillbaka.
Jag gillade grejen med att alla planeterna slutit avtal med varandra om att inte berätta om varandra existens. Känns som en intressant vinkel på frågan om det finns liv på andra planeter.
Emellanåt så zoomade jag ut i lyssnandet och det känns som att jag kan ha missat en del bitar. Sci-fi är inte riktigt min läsgrej, känner ofta att det är lite för tekniskt för mig. Men jag tycker att Malin fått till det bra, så att jag inte känner mig bortkollrad hela tiden. Det var bra driv i berättelsen, enkelt språk och inte för tekniskt. Det känns som en bra bok att börja med om man är ovan sci-fi-läsare som jag. Ser fram emot att läsa fortsättningen 🪐🌏☄️
Jag vill börja med att ge en eloge till uppläsaren Margareta Mård, som hade olika röstlägen för de olika karaktärerna. Det gillade jag supermycket och så bra för mig som har svårt att hålla isär karaktärer när det är många olika och om de har ”konstiga” namn som det kan vara i sci-fi/fantasy.
Hade dock ändå lite svårt att hålla isär vissa karaktärer, där skulle jag behövt ha den fysiska boken, så att jag skulle kunna bläddra tillbaka.
Jag gillade grejen med att alla planeterna slutit avtal med varandra om att inte berätta om varandra existens. Känns som en intressant vinkel på frågan om det finns liv på andra planeter.
Emellanåt så zoomade jag ut i lyssnandet och det känns som att jag kan ha missat en del bitar. Sci-fi är inte riktigt min läsgrej, känner ofta att det är lite för tekniskt för mig. Men jag tycker att Malin fått till det bra, så att jag inte känner mig bortkollrad hela tiden. Det var bra driv i berättelsen, enkelt språk och inte för tekniskt. Det känns som en bra bok att börja med om man är ovan sci-fi-läsare som jag. Ser fram emot att läsa fortsättningen 🪐🌏☄️
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 17, 2022
För det första vill jag säga att jag förstår att den här boken var väldigt mycket ett passionsprojekt för författaren och jag respekterar det. Förstår det även som att Olsson fick väldigt lite hjälp från förlaget vad det gäller saker som redigering, och det syns! Men jag förstår även att det är svårt att redigera sin egen bok. Jag recenserar därför den här boken som om den vore självpublicerad, vilket innebär att jag är mer förlåtande inför vissa saker så som stavfel, att Olsson då och då använder fel ord, alla såna saker har inte dragit ner betyget.
Med det sagt vill jag börja med att skriva om de saker jag gillade med boken. Först och främst är det överlag bra fart i handlingen, vilket är bra med tanke på att målgruppen är tonåringar. Jag tycker även Olsson har lyckats få till ett bra persongalleri där varje karaktär är tydligt definierad och det är inte så pass många karaktärer att det någonsin blir svårt att hålla isär dem. Det är något många som skriver har svårt att reglera då många har med alldeles för många karaktärer. Språket är överlag väldigt bra och själva hantverket är kompetent utfört. Som sagt ett fåtal fel som jag har full förståelse är väldigt svårt att upptäcka själv. Jag tycker även väldigt mycket om biten där Lundegard går bort, hela de passagerna är väldigt fint skrivna, respektfulla och stämningsfulla. Man känner att författaren verkligen har jobbat hårt för att få till de bitarna.
Tyvärr lider boken av en hel del problem som är både typiska för debutanter och även en hel del som kanske är typiska för folk som försöker skriva för en yngre publik över huvud taget. Ett av de första problemen är kontinuitet, ganska ofta motsäger författaren sig själv. Ett exempel är när det på ena sidan står att "det har bevisats att det inte finns liv i universum" och på nästa sida står det att man har hittat en livsform på månen, detta sägs utan att det första påståendet på något sätt ifrågasätts. Det här hade kunnat räddas genom att ändra det första påståendet, till exempel hade det kunnat stå "det finns inget intelligent liv i universum" eller något liknande. Boken har även ett logikproblem, man måste till exempel ställa sig frågor som varför man måste kunna åka med ljusets hastighet inom vårt eget solsystem, det känns lite överdrivet. Det är även rent felaktiga påståenden som att det tar tre timmar till Jupiter från Jorden om man åker med ljusets hastighet, en snabb googling visar att detta inte stämmer, även den absolut längsta vägen tar under en timme. Men frågan är varför man över huvud taget har utvecklat teknik för att åka så snabbt om det längsta man får åka är till månen? Det finns ingen inre logik i det här och det motiveras heller aldrig i texten.
Ett lite värre problem är de onödiga karaktärerna, jag sa tidigare att det var bra att författaren hade hållit sig till relativt få karaktärer, men i sanningens namn hade persongalleriet kunnat minska lite till. Ett exempel är Tiverty, den irriterande roboten som förstörs utan några konsekvenser för vare sig historien eller karaktärerna. Tiverty hade exakt en uppgift att uppfylla som karaktär och när den uppgiften var uppfylld fyllde hon inte längre ett syfte och blev därför förstörd utan att varken läsaren eller de andra karaktärerna bryr sig. Man kan tycka att det är konstigt att först säga att en karaktär är irriterande och sen bli irriterad när den dör, men problemet är det att om en karaktär kan dö utan några egentliga konsekvenser, så borde den inte ha varit med från första början. Vem som helst av de andra hade kunnat utföra hennes enda uppgift och det hade inte gjort någon skillnad. Samma sak med Malek, Malek var inte irriterande, men hans död var lite meningslös och, även om den hade mer påverkan på historien än Tivertys död, var han inte tillräckligt etablerad som karaktär för att ge läsaren någon anledning att sörja. Det kändes lite som att hela hans syfte var att dö för att utveckla de andra karaktärerna, och det är inte tillräckligt bra anledning.
Sen har vi tyvärr en hel del problem som är värre än det här, anledningen till att jag inte kan ge den här boken bättre betyg är delvis på grund av huvudkaraktären. Den här boken är skriven för målgruppen unga tonåringar, framförallt tjejer i åldrarna 12 till 14 skulle jag gissa. I min åsikt har man som författare ett visst ansvar när man skriver för en så ung publik. Och jag känner att den här boken inte riktigt tar det ansvaret.
Veronica är, som det framgår av bokens beskrivning, ett underbarn. Vid arton års ålder är hon redan färdigutbildad läkare och hon är extremt intelligent. Vilket är okej, det gör henne möjligtvis lite svår att relatera till, men det är okej. Men utöver det här är hon också en "inte som andra tjejer"-tjej. Hon håller på att tjata om vikten av att se "naturlig" ut (fastän hon sminkar sig, men hon sminkar sig inte lika mycket som andra tjejer). Hon är också uppenbart jättesnygg, så att ALLA män faller för henne. Och jag menar verkligen ALLA, inklusive hennes 30-årige befälhavare... För en bok som påstår sig handla om "rädslan att inte duga som man är" är den sannerligen duktig på att visa upp en perfekt huvudperson som verkligen skulle kunna ge en ung tjej komplex för att hon inte duger som hon är. Hon är även perfekt feminin, kort, smal och med jättelångt hår.
Och då har vi inte ens gått in på det opassande sättet som de här männens romantiska intresse för Veronica beskrivs på. Aaron, som tydligen ska vara någon slags drömprins, håller fast i henne så hårt att det gör fysiskt ont, två gånger, för att hindra henne från att gå ifrån honom. Han blockerar även en dörröppning så att hon inte kan komma förbi för att utföra sitt jobb. Och boken kommenterar aldrig hur fel det här är.
Och så kommer vi till Harvey... Harvey är en mänsklig kille som är svart. Och det faktum att han är svart är något som författaren aldrig tillåter oss att glömma. Det blir lite olustigt när många av utomjordingarna beskrivs med deras hudfärg och Harveys hudfärg blir omtalad på ungefär samma sätt. Att han är svart blir alltså lika exotiskt som att någon är blå eller lila, och det blir värre för han beskrivs aldrig på något annat sätt än "svart", "mörkhyad" eller "mörk". I kontrast blir de vita mänskliga karaktärerna aldrig omnämnda med deras hudfärg. För att inte tala om att konflikten mellan honom och Raavu är väldigt tråkig och svår för läsaren att bry sig om eftersom vi inte har någon relation till någon av karaktärerna eller deras föräldrar. Hela den konflikten hade nästan kunnat hoppas över.
Slutligen vill jag säga att jag med gott samvete aldrig hade rekommenderat den här boken till någon som är i rätt målgrupp, det vill säga tjejer i yngre tonåren. Inte för att jag tror den skulle göra någon större skada, men för att den är full av inte jättepositiva budskap för unga tjejer. Om du läser den här recensionen och är någon som letar efter en sci-fi-bok till en tjej i den åldern så skulle jag kanske snarare rekommendera något av Ursula K LeGuin, Terry Pratchett eller Neil Gaiman.
Med det sagt vill jag börja med att skriva om de saker jag gillade med boken. Först och främst är det överlag bra fart i handlingen, vilket är bra med tanke på att målgruppen är tonåringar. Jag tycker även Olsson har lyckats få till ett bra persongalleri där varje karaktär är tydligt definierad och det är inte så pass många karaktärer att det någonsin blir svårt att hålla isär dem. Det är något många som skriver har svårt att reglera då många har med alldeles för många karaktärer. Språket är överlag väldigt bra och själva hantverket är kompetent utfört. Som sagt ett fåtal fel som jag har full förståelse är väldigt svårt att upptäcka själv. Jag tycker även väldigt mycket om biten där Lundegard går bort, hela de passagerna är väldigt fint skrivna, respektfulla och stämningsfulla. Man känner att författaren verkligen har jobbat hårt för att få till de bitarna.
Tyvärr lider boken av en hel del problem som är både typiska för debutanter och även en hel del som kanske är typiska för folk som försöker skriva för en yngre publik över huvud taget. Ett av de första problemen är kontinuitet, ganska ofta motsäger författaren sig själv. Ett exempel är när det på ena sidan står att "det har bevisats att det inte finns liv i universum" och på nästa sida står det att man har hittat en livsform på månen, detta sägs utan att det första påståendet på något sätt ifrågasätts. Det här hade kunnat räddas genom att ändra det första påståendet, till exempel hade det kunnat stå "det finns inget intelligent liv i universum" eller något liknande. Boken har även ett logikproblem, man måste till exempel ställa sig frågor som varför man måste kunna åka med ljusets hastighet inom vårt eget solsystem, det känns lite överdrivet. Det är även rent felaktiga påståenden som att det tar tre timmar till Jupiter från Jorden om man åker med ljusets hastighet, en snabb googling visar att detta inte stämmer, även den absolut längsta vägen tar under en timme. Men frågan är varför man över huvud taget har utvecklat teknik för att åka så snabbt om det längsta man får åka är till månen? Det finns ingen inre logik i det här och det motiveras heller aldrig i texten.
Ett lite värre problem är de onödiga karaktärerna, jag sa tidigare att det var bra att författaren hade hållit sig till relativt få karaktärer, men i sanningens namn hade persongalleriet kunnat minska lite till. Ett exempel är Tiverty, den irriterande roboten som förstörs utan några konsekvenser för vare sig historien eller karaktärerna. Tiverty hade exakt en uppgift att uppfylla som karaktär och när den uppgiften var uppfylld fyllde hon inte längre ett syfte och blev därför förstörd utan att varken läsaren eller de andra karaktärerna bryr sig. Man kan tycka att det är konstigt att först säga att en karaktär är irriterande och sen bli irriterad när den dör, men problemet är det att om en karaktär kan dö utan några egentliga konsekvenser, så borde den inte ha varit med från första början. Vem som helst av de andra hade kunnat utföra hennes enda uppgift och det hade inte gjort någon skillnad. Samma sak med Malek, Malek var inte irriterande, men hans död var lite meningslös och, även om den hade mer påverkan på historien än Tivertys död, var han inte tillräckligt etablerad som karaktär för att ge läsaren någon anledning att sörja. Det kändes lite som att hela hans syfte var att dö för att utveckla de andra karaktärerna, och det är inte tillräckligt bra anledning.
Sen har vi tyvärr en hel del problem som är värre än det här, anledningen till att jag inte kan ge den här boken bättre betyg är delvis på grund av huvudkaraktären. Den här boken är skriven för målgruppen unga tonåringar, framförallt tjejer i åldrarna 12 till 14 skulle jag gissa. I min åsikt har man som författare ett visst ansvar när man skriver för en så ung publik. Och jag känner att den här boken inte riktigt tar det ansvaret.
Veronica är, som det framgår av bokens beskrivning, ett underbarn. Vid arton års ålder är hon redan färdigutbildad läkare och hon är extremt intelligent. Vilket är okej, det gör henne möjligtvis lite svår att relatera till, men det är okej. Men utöver det här är hon också en "inte som andra tjejer"-tjej. Hon håller på att tjata om vikten av att se "naturlig" ut (fastän hon sminkar sig, men hon sminkar sig inte lika mycket som andra tjejer). Hon är också uppenbart jättesnygg, så att ALLA män faller för henne. Och jag menar verkligen ALLA, inklusive hennes 30-årige befälhavare... För en bok som påstår sig handla om "rädslan att inte duga som man är" är den sannerligen duktig på att visa upp en perfekt huvudperson som verkligen skulle kunna ge en ung tjej komplex för att hon inte duger som hon är. Hon är även perfekt feminin, kort, smal och med jättelångt hår.
Och då har vi inte ens gått in på det opassande sättet som de här männens romantiska intresse för Veronica beskrivs på. Aaron, som tydligen ska vara någon slags drömprins, håller fast i henne så hårt att det gör fysiskt ont, två gånger, för att hindra henne från att gå ifrån honom. Han blockerar även en dörröppning så att hon inte kan komma förbi för att utföra sitt jobb. Och boken kommenterar aldrig hur fel det här är.
Och så kommer vi till Harvey... Harvey är en mänsklig kille som är svart. Och det faktum att han är svart är något som författaren aldrig tillåter oss att glömma. Det blir lite olustigt när många av utomjordingarna beskrivs med deras hudfärg och Harveys hudfärg blir omtalad på ungefär samma sätt. Att han är svart blir alltså lika exotiskt som att någon är blå eller lila, och det blir värre för han beskrivs aldrig på något annat sätt än "svart", "mörkhyad" eller "mörk". I kontrast blir de vita mänskliga karaktärerna aldrig omnämnda med deras hudfärg. För att inte tala om att konflikten mellan honom och Raavu är väldigt tråkig och svår för läsaren att bry sig om eftersom vi inte har någon relation till någon av karaktärerna eller deras föräldrar. Hela den konflikten hade nästan kunnat hoppas över.
Slutligen vill jag säga att jag med gott samvete aldrig hade rekommenderat den här boken till någon som är i rätt målgrupp, det vill säga tjejer i yngre tonåren. Inte för att jag tror den skulle göra någon större skada, men för att den är full av inte jättepositiva budskap för unga tjejer. Om du läser den här recensionen och är någon som letar efter en sci-fi-bok till en tjej i den åldern så skulle jag kanske snarare rekommendera något av Ursula K LeGuin, Terry Pratchett eller Neil Gaiman.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 9, 2021
Universums mörka hemlighet är ett rymdäventyr uppdelad i två olika delar som ligger sju månader isär och även om boken riktar sig mot unga vuxna, tycker jag att det är en bok som de flesta kan ha behållning av. Och om man är ovan fantastiken som bred genre och vill börja med något, tycker jag att den här kan vara en bra inkörsport. Framförallt till sci-fi. Som genre är det ingen jag brukar läsa ofta eller vara störtförtjust i eftersom det ofta kan vara så mycket nytt att hålla reda på, men det här gillar jag, mycket för att det är mycket bra gestaltat och genomtänkt.
Själva handlingen vill jag inte riktigt skriva om, för det är så stor risk att förstöra hela första delen av boken i så fall, men vi börjar i rymden, när kapten Lundegaard, Veronica och Aaron flyger med rymdskeppet Millennium för att undersöka den stora fläcken på Jupiter, dras in i ett maskhål, räddas av ett annat skepp och plötsligt får lära sig att det finns utomjordingar som tillsammans med jorden har en handelsöverenskommelse och har ett råd sinsemellan för att inte de olika planeterna ska känna till varandra. Tillsammans försöker de komma ut ur maskhålet och hitta hem igen. Andra delen bjuder på fler äventyr men också mycket mer relationsdrama mellan de olika karaktärerna.
Persongalleriet är alldeles lagom stort, och jag tycker om de olika personligheterna av olika anledningar. Till exempel gillar jag Harvey och Raavus relation som är sådär svår av förståeliga men samtidigt helt ovettiga skäl, kapten Lundegaard som verkar så mysig och Aaron som jag tycker har den absolut bästa utvecklingskurvan. Auriga är en av mina favoriter och hennes varma och inbjudande sätt gör att jag vill vara kompis med henne också. Men min absoluta favorit är roboten Tivirty, och hennes stora oförmåga att tala om väsentlig information för att ingen har frågat om den.
Veronica som huvudkaraktär är spännande och svår att nonchalera. I många fall vill jag absolut ta tag i henne och skaka om henne, eftersom hon beter sig väldigt omoget och som ett barn. Och då är det dags att stanna upp lite vid det, för Veronica Harrington är i stort sett ett barn. Ett underbarn, som är otroligt mogen inom det vetenskapliga, inom sitt specialämne, men som inte alls är mogen känslomässigt, för hon har fått lära sig att genier minsann inte ska visa starka känslor. Och som underbarn, som fått skippa flera årskurser och alltid varit yngre än de andra, har hon varit relativt ensam och inte heller fått lära sig det sociala samspelet på riktigt. Det är svårt att komma ihåg, tycker jag, eftersom hon ändå jobbar som läkare i rymden, men ack så viktigt. Malin V. Olsson har skrivit det väldigt snyggt. Inte övertydligt så det hela tiden påpekas, men ändå att det alltid finns med i bilden.
Därför är det inte heller svårt att förstå att Veronica faller hals över huvud för den första som ens visar lite intresse, och älskar honom helhjärtat. Skulle jag bli glad om mina egna barn betedde sig så? Nej. Var jag likadan i hennes ålder? Absolut. Att det också händer på ett rymdskepp där de knappt vet om de kommer att överleva gör saken ännu mer förståelig. Det är inte heller konstigt att hon reagerar impulsivt och ibland verkar lite känslomässigt instabil, hon har helt plötsligt fått relationer att försöka hantera, något hon inte är van vid.
Malin V. Olsson skriver med ett driv och alla miljöer verkar helt trovärdiga. Att det skulle bo utomjordingar på planeterna runt oss är en spännande tanke, och framför allt gillar jag här förklaringarna till varför jordens invånare aldrig har upptäckt dem, trots otaliga försök. Skulle jag hitta något minus i skrivsättet så är det de plötsliga ”kära läsare” som dyker upp emellanåt. Jag hade önskat fler sådana eller inga alls. Antingen allt i mer dagboks-/brevform, eller rakt upp och ner jag-perspektiv.
Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen i Av stjärnstoft är vi komna, speciellt eftersom Universums mörka hemlighet slutar med lite av en cliffhanger.
Själva handlingen vill jag inte riktigt skriva om, för det är så stor risk att förstöra hela första delen av boken i så fall, men vi börjar i rymden, när kapten Lundegaard, Veronica och Aaron flyger med rymdskeppet Millennium för att undersöka den stora fläcken på Jupiter, dras in i ett maskhål, räddas av ett annat skepp och plötsligt får lära sig att det finns utomjordingar som tillsammans med jorden har en handelsöverenskommelse och har ett råd sinsemellan för att inte de olika planeterna ska känna till varandra. Tillsammans försöker de komma ut ur maskhålet och hitta hem igen. Andra delen bjuder på fler äventyr men också mycket mer relationsdrama mellan de olika karaktärerna.
Persongalleriet är alldeles lagom stort, och jag tycker om de olika personligheterna av olika anledningar. Till exempel gillar jag Harvey och Raavus relation som är sådär svår av förståeliga men samtidigt helt ovettiga skäl, kapten Lundegaard som verkar så mysig och Aaron som jag tycker har den absolut bästa utvecklingskurvan. Auriga är en av mina favoriter och hennes varma och inbjudande sätt gör att jag vill vara kompis med henne också. Men min absoluta favorit är roboten Tivirty, och hennes stora oförmåga att tala om väsentlig information för att ingen har frågat om den.
Veronica som huvudkaraktär är spännande och svår att nonchalera. I många fall vill jag absolut ta tag i henne och skaka om henne, eftersom hon beter sig väldigt omoget och som ett barn. Och då är det dags att stanna upp lite vid det, för Veronica Harrington är i stort sett ett barn. Ett underbarn, som är otroligt mogen inom det vetenskapliga, inom sitt specialämne, men som inte alls är mogen känslomässigt, för hon har fått lära sig att genier minsann inte ska visa starka känslor. Och som underbarn, som fått skippa flera årskurser och alltid varit yngre än de andra, har hon varit relativt ensam och inte heller fått lära sig det sociala samspelet på riktigt. Det är svårt att komma ihåg, tycker jag, eftersom hon ändå jobbar som läkare i rymden, men ack så viktigt. Malin V. Olsson har skrivit det väldigt snyggt. Inte övertydligt så det hela tiden påpekas, men ändå att det alltid finns med i bilden.
Därför är det inte heller svårt att förstå att Veronica faller hals över huvud för den första som ens visar lite intresse, och älskar honom helhjärtat. Skulle jag bli glad om mina egna barn betedde sig så? Nej. Var jag likadan i hennes ålder? Absolut. Att det också händer på ett rymdskepp där de knappt vet om de kommer att överleva gör saken ännu mer förståelig. Det är inte heller konstigt att hon reagerar impulsivt och ibland verkar lite känslomässigt instabil, hon har helt plötsligt fått relationer att försöka hantera, något hon inte är van vid.
Malin V. Olsson skriver med ett driv och alla miljöer verkar helt trovärdiga. Att det skulle bo utomjordingar på planeterna runt oss är en spännande tanke, och framför allt gillar jag här förklaringarna till varför jordens invånare aldrig har upptäckt dem, trots otaliga försök. Skulle jag hitta något minus i skrivsättet så är det de plötsliga ”kära läsare” som dyker upp emellanåt. Jag hade önskat fler sådana eller inga alls. Antingen allt i mer dagboks-/brevform, eller rakt upp och ner jag-perspektiv.
Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen i Av stjärnstoft är vi komna, speciellt eftersom Universums mörka hemlighet slutar med lite av en cliffhanger.
March 18, 2020
4/5 till ”Universums Mörka Hemlighet” av Malin V. Olsson, utgiven av Visto Förlag. Jag är så glad att jag äntligen har läst den här futuristiska romanen som utspelar sig 2179. Olsson har en unik storyidé, lite mer sci-fi än fantasy, och jag uppskattade boken mer än vad jag trodde. Mycket fokus är på karaktärernas relationer till varandra. Den har gett mig en god verklighetsflykt i Corona-tider då jag har kommit in i miljön och känt mig som en observatör bland de brokiga karaktärerna.
Jag blir mer nyfiken på vårt solsystem efter läsningen och jag skulle vilja veta vilka detaljer från boken som bottnar sig i research och vad som är fiktion.
I alla fall, jag rekommenderar den här romanen varmt till er som vill drömma er bort till en annan värld. =)
Jag ser definitivt fram emot att läsa uppföljaren ”Av Stjärnstoft är vi Komna” som lanseras redan nu i mars 2020.
Jag blir mer nyfiken på vårt solsystem efter läsningen och jag skulle vilja veta vilka detaljer från boken som bottnar sig i research och vad som är fiktion.
I alla fall, jag rekommenderar den här romanen varmt till er som vill drömma er bort till en annan värld. =)
Jag ser definitivt fram emot att läsa uppföljaren ”Av Stjärnstoft är vi Komna” som lanseras redan nu i mars 2020.
November 27, 2021
Spännande och medryckande om en berättelse i universums stora värld och mörker. Tankarna far till Sylvain Neuvels Sovande Jättar och Star Trek. Space opera i kombination med Sci-fi och fantastik, imponerande kopplingar. Författaren har skapat en riktigt härlig karaktär i Veronica Harrington och det ska bli ett nöje att snart få fortsätta äventyret i oändligheten.
August 16, 2019
Älskar historian, skrivsättet och personerna i den! + hur otroligt fin boken också är 😍
I boken får vi följa underbarnet Veronica, läkare och besättningsmedlem på flygskeppet Millennium. Det är förbjudet att resa längre bort än till jordens måne, vilket Veronicas crew bryter mot för att utforska andra delar av universum.
Äventyr efter äventyr avlöser varandra i denna fängslande bok, som dessutom är humoristiskt och lättsamt skriven. Det blir aldrig tråkigt utan det är ständigt ett nytt äventyr på gång, det är också mycket dialog som driver historian framåt.
Det är en spännande tid historian utspelar sig i. Året är 2179 och människan är fortfarande upptäckare! Allt är dock inte som det verkar vara...
𝗝𝗮𝗴 𝘀å𝗴 𝘂𝘁 𝗴𝗲𝗻𝗼𝗺 𝗳ö𝗻𝘀𝘁𝗿𝗲𝘁 𝗽å 𝗮𝗹𝗹𝗮 𝗴𝗹𝗶𝗺𝗺𝗮𝗻𝗱𝗲 𝘀𝘁𝗷ä𝗿𝗻𝗼𝗿. 𝗥𝘆𝗺𝗱𝗲𝗻 𝗿𝘂𝗻𝘁𝗼𝗺𝗸𝗿𝗶𝗻𝗴 𝘀å𝗴 𝗹𝘂𝗴𝗻 𝗼𝗰𝗵 𝗵𝗮𝗿𝗺𝗼𝗻𝗶𝘀𝗸 𝘂𝘁. 𝗜𝗻𝗴𝗲𝗻𝘁𝗶𝗻𝗴 𝘀𝗸𝘃𝗮𝗹𝗹𝗿𝗮𝗱𝗲 𝗼𝗺 𝗱𝗲𝗻 𝗳ö𝗿ö𝗱𝗮𝗻𝗱𝗲 𝗸𝗮𝘁𝗮𝘀𝘁𝗿𝗼𝗳 𝘀𝗼𝗺 𝗹𝘂𝗿𝗮𝗱𝗲 𝗿𝘂𝗻𝘁 𝗵ö𝗿𝗻𝗲𝘁.
I boken får vi följa underbarnet Veronica, läkare och besättningsmedlem på flygskeppet Millennium. Det är förbjudet att resa längre bort än till jordens måne, vilket Veronicas crew bryter mot för att utforska andra delar av universum.
Äventyr efter äventyr avlöser varandra i denna fängslande bok, som dessutom är humoristiskt och lättsamt skriven. Det blir aldrig tråkigt utan det är ständigt ett nytt äventyr på gång, det är också mycket dialog som driver historian framåt.
Det är en spännande tid historian utspelar sig i. Året är 2179 och människan är fortfarande upptäckare! Allt är dock inte som det verkar vara...
𝗝𝗮𝗴 𝘀å𝗴 𝘂𝘁 𝗴𝗲𝗻𝗼𝗺 𝗳ö𝗻𝘀𝘁𝗿𝗲𝘁 𝗽å 𝗮𝗹𝗹𝗮 𝗴𝗹𝗶𝗺𝗺𝗮𝗻𝗱𝗲 𝘀𝘁𝗷ä𝗿𝗻𝗼𝗿. 𝗥𝘆𝗺𝗱𝗲𝗻 𝗿𝘂𝗻𝘁𝗼𝗺𝗸𝗿𝗶𝗻𝗴 𝘀å𝗴 𝗹𝘂𝗴𝗻 𝗼𝗰𝗵 𝗵𝗮𝗿𝗺𝗼𝗻𝗶𝘀𝗸 𝘂𝘁. 𝗜𝗻𝗴𝗲𝗻𝘁𝗶𝗻𝗴 𝘀𝗸𝘃𝗮𝗹𝗹𝗿𝗮𝗱𝗲 𝗼𝗺 𝗱𝗲𝗻 𝗳ö𝗿ö𝗱𝗮𝗻𝗱𝗲 𝗸𝗮𝘁𝗮𝘀𝘁𝗿𝗼𝗳 𝘀𝗼𝗺 𝗹𝘂𝗿𝗮𝗱𝗲 𝗿𝘂𝗻𝘁 𝗵ö𝗿𝗻𝗲𝘁.
March 19, 2022
Universums mörka hemlighet av Malin Olsson är en science fiction roman som beskriver några rymdexpeditioner av en grupp tonåringar. Boken utspelar sig i framtiden och har premissen att jordens regering har sagt att det inte finns utomjordiskt liv (även om det har motbevisats) och resor längre bort än månen är strikt förbjudna.
Vissa aspekter av boken har Olsson lyckats med. Den är ganska lättläst, hon förlorar sig inte i alldeles för tekniska detaljer och antalet karaktärer är väl begränsad vilket gör det lätt att skilja mellan de olika personerna. Man får inte veta mycket om de flesta karaktärerna, men det är väl okej. Biten där Lundegard går bort är bra skriven och man känner respekt för situationen.
Tyvärr finns det en hel del grejer som Olsson misslyckas med. Främst tycker jag att boken lider av en bristande inre logik. Att åka i ljushastighet inom solsystemet beskrivs som slöseri av karaktärerna, men dessutom passar matematiken inte (det skulle ta tre timmar till Jupiter i boken men den längsta distansen är ungefär 52 ljusminuter). Om Millennium hade åkt långsammare hade Olsson haft mer tid för att utvecklar karaktärerna, vilket inte hade varit en nackdel. Sen, när man på Infinity hittar maskhålet tillbaka, så ligger det ett halvt ljusår bort. Resan dit verkar dock inte ta längre än några minuter, vilket känns väldigt konstigt eftersom att resa dit i ljushastighet skulle ta just ett halvår. Igen, att sätta maskhålet lite närmare, låta Infinity köra lite långsammare och låta karaktärerna umgås lite hade gett en bra chans att utveckla karaktärerna och deras relationer mer. Senare, att en supernova skulle märkas mellan Jorden och Mars men inte på själva planeterna är minst sagt osannolikt.
När det gäller huvudkaraktären Veronica, så finns det stora skillnader mellan hur hon beskriver sig själv (t.ex. "jag är safety-first") och hur hon agerar (t.ex. "jag ska spränga skeppet och alla ombord eftersom jag kanske inte får vara med min nya pojkvän som jag träffade för några dagar sen"). Sen är hon ganska osympatisk (t.ex. "jag är arg på min sambo eftersom han pratar med en kollega som han jobbar med") och barnslig (t.ex. när hon skriver arga lappar).
Den sista saken som jag ska ta upp är den uppenbara bristen på research som gjordes för den här boken. Jag förstår att den är skriven för en svensk publik som ogillar hierarkier, men om den utspelar sig i en amerikansk miljö så borde boken återspegla hierarkierna i det samhället, i USA skulle ingen våga prata illa om sin chef i hens närvaro. Liksom det oprofessionella beteendet och språksättet som används genom hela boken är fruktansvärt - har väldigt svårt att se att man kan kalla någon för "babe" på jobbet och inte få en varning från HR-avdelningen nästa dag. Ett annat exempel är att Veronica tar på sig civilkläder på Mars när hon ändå ska jobba och analysera prover. Alla dessa exempel ger läsaren intrycket att det inte finns något att förlora för karaktärerna och att de kan göra precis hur de vill utan några konsekvenser.
För att sammanfatta; det finns några ljusglimtar i boken men mörkret överväger ganska tungt.
Vissa aspekter av boken har Olsson lyckats med. Den är ganska lättläst, hon förlorar sig inte i alldeles för tekniska detaljer och antalet karaktärer är väl begränsad vilket gör det lätt att skilja mellan de olika personerna. Man får inte veta mycket om de flesta karaktärerna, men det är väl okej. Biten där Lundegard går bort är bra skriven och man känner respekt för situationen.
Tyvärr finns det en hel del grejer som Olsson misslyckas med. Främst tycker jag att boken lider av en bristande inre logik. Att åka i ljushastighet inom solsystemet beskrivs som slöseri av karaktärerna, men dessutom passar matematiken inte (det skulle ta tre timmar till Jupiter i boken men den längsta distansen är ungefär 52 ljusminuter). Om Millennium hade åkt långsammare hade Olsson haft mer tid för att utvecklar karaktärerna, vilket inte hade varit en nackdel. Sen, när man på Infinity hittar maskhålet tillbaka, så ligger det ett halvt ljusår bort. Resan dit verkar dock inte ta längre än några minuter, vilket känns väldigt konstigt eftersom att resa dit i ljushastighet skulle ta just ett halvår. Igen, att sätta maskhålet lite närmare, låta Infinity köra lite långsammare och låta karaktärerna umgås lite hade gett en bra chans att utveckla karaktärerna och deras relationer mer. Senare, att en supernova skulle märkas mellan Jorden och Mars men inte på själva planeterna är minst sagt osannolikt.
När det gäller huvudkaraktären Veronica, så finns det stora skillnader mellan hur hon beskriver sig själv (t.ex. "jag är safety-first") och hur hon agerar (t.ex. "jag ska spränga skeppet och alla ombord eftersom jag kanske inte får vara med min nya pojkvän som jag träffade för några dagar sen"). Sen är hon ganska osympatisk (t.ex. "jag är arg på min sambo eftersom han pratar med en kollega som han jobbar med") och barnslig (t.ex. när hon skriver arga lappar).
Den sista saken som jag ska ta upp är den uppenbara bristen på research som gjordes för den här boken. Jag förstår att den är skriven för en svensk publik som ogillar hierarkier, men om den utspelar sig i en amerikansk miljö så borde boken återspegla hierarkierna i det samhället, i USA skulle ingen våga prata illa om sin chef i hens närvaro. Liksom det oprofessionella beteendet och språksättet som används genom hela boken är fruktansvärt - har väldigt svårt att se att man kan kalla någon för "babe" på jobbet och inte få en varning från HR-avdelningen nästa dag. Ett annat exempel är att Veronica tar på sig civilkläder på Mars när hon ändå ska jobba och analysera prover. Alla dessa exempel ger läsaren intrycket att det inte finns något att förlora för karaktärerna och att de kan göra precis hur de vill utan några konsekvenser.
För att sammanfatta; det finns några ljusglimtar i boken men mörkret överväger ganska tungt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
November 3, 2020
Wow vilken bok! Universums mörka hemlighet är fantastiskt välskriven debut fylld med massor av händelser, plot twist och känslor. Vilket jag älskar! Hela tiden händer det något vilket gör det svårt att lägga ifrån sig boken.
Ibland kan man tycka att huvudkaraktären Veronica är lite "barnslig" i sitt beteende men det är inte så mycket att det känns överdrivet. I vanliga fall gillar jag inte när karaktärer beter sig yngre än vad de är men detta var ett undantag. Jag tycker ändå om Veronica och förstår hur hon känner. Jag gillade alla karaktärerna i boken, även kapten Porter som Olsson målar upp som en "känslolös man". Han är en sån person som är väldigt fram och tillbaka, ena stunden gillar man han och i andra inte.
Jag tycker att Olsson också beskriver de delarna med rymden och teknologin på ett proffsigt sätt. Det är avancerat på ett trovärdigt sätt och hon skriver på ett sätt som förklarar det bra för läsare.
Boken är uppdelad i två delar. Andra delen utspelar sig sju månader senare. Jag hade gärna viljat vara med under de sju månaderna också. De hade varit väldigt intressant och läsa vad som hände precis efter de landade på jorden igen!
Ibland lägger författaren till "kära läsare" här och där i boken vilket är det enda minus som jag kan komma på. Jag gillar tanken hon har bakom det, att hon vill få läsaren att hänga med ännu mer i boken, men det blev mer som ett jobbigt abrupt avbryt mitt i texten som inte matchar med resten av skrivstilen.
För att vara en av de första science fiction böckerna jag läser är jag verkligen inte besviken. Det var den bästa science fiction bok jag läst hittills och rekommenderar den varmt till andra, oavsett om man är ny med genren eller inte!
Ibland kan man tycka att huvudkaraktären Veronica är lite "barnslig" i sitt beteende men det är inte så mycket att det känns överdrivet. I vanliga fall gillar jag inte när karaktärer beter sig yngre än vad de är men detta var ett undantag. Jag tycker ändå om Veronica och förstår hur hon känner. Jag gillade alla karaktärerna i boken, även kapten Porter som Olsson målar upp som en "känslolös man". Han är en sån person som är väldigt fram och tillbaka, ena stunden gillar man han och i andra inte.
Jag tycker att Olsson också beskriver de delarna med rymden och teknologin på ett proffsigt sätt. Det är avancerat på ett trovärdigt sätt och hon skriver på ett sätt som förklarar det bra för läsare.
Boken är uppdelad i två delar. Andra delen utspelar sig sju månader senare. Jag hade gärna viljat vara med under de sju månaderna också. De hade varit väldigt intressant och läsa vad som hände precis efter de landade på jorden igen!
Ibland lägger författaren till "kära läsare" här och där i boken vilket är det enda minus som jag kan komma på. Jag gillar tanken hon har bakom det, att hon vill få läsaren att hänga med ännu mer i boken, men det blev mer som ett jobbigt abrupt avbryt mitt i texten som inte matchar med resten av skrivstilen.
För att vara en av de första science fiction böckerna jag läser är jag verkligen inte besviken. Det var den bästa science fiction bok jag läst hittills och rekommenderar den varmt till andra, oavsett om man är ny med genren eller inte!
November 20, 2020
Malin V Olsson har verkligen åstadkommit en välskriven ungdoms-sci-fi , dock måste jag säga att det inte var en bok för just mig. Jag tycker mycket om huvudkaraktären Veronica som är lätt att identifiera sig med, hon är charmig och framför allt tycker jag om att hon är både väldigt känslig och otroligt modig. Men tyvärr är rymden i denna bok lite väl mysig och romantisk för min del. Planeterna de besöker är lite väl promenadvänliga och jag förstår inte riktigt poängen att skriva om utomjordingar som mest verkar vara som vilka människor som helst... Med detta sagt vill jag ändå applådera författaren, för jag har sett att många älskar denna bok och jag förstår att de gör det. Det var helt enkelt bara inte en bok i min personliga smak!
December 28, 2020
Kära läsare, Universums mörka hemlighet är sannerligen ett fartfyllt rymdäventyr. ✨
Dramatiken börjar redan i första kapitlet och oförutsedda incidenter byter av varandra. Däremellan byggs relationer mellan bokens många färgstarka karaktärer.
De romantiska intrigerna är för barnsliga och svängiga för mitt (äldre sinnade? 😅) tålamod. Och det är rätt så förutsägbart hur det kommer att svänga.
Skrivsättet där Veronica vänder sig till läsaren är däremot väldigt charmigt. Malin målar upp spännande scenarion och storslagna miljöer som är lätta att fastna och leva sig in i. Och slutet lämnar ett starkt sug att få veta vad som händer i fortsättningen!
Dramatiken börjar redan i första kapitlet och oförutsedda incidenter byter av varandra. Däremellan byggs relationer mellan bokens många färgstarka karaktärer.
De romantiska intrigerna är för barnsliga och svängiga för mitt (äldre sinnade? 😅) tålamod. Och det är rätt så förutsägbart hur det kommer att svänga.
Skrivsättet där Veronica vänder sig till läsaren är däremot väldigt charmigt. Malin målar upp spännande scenarion och storslagna miljöer som är lätta att fastna och leva sig in i. Och slutet lämnar ett starkt sug att få veta vad som händer i fortsättningen!
May 22, 2020
En mysig bok som byggs upp ju längre en kommer in i den. Jag tycker att det är spännande med en berättelse som knyter an till om det finns utomjordiskt liv eller inte. Ibland är det som om Veronica pratar till läsaren med fraser liknande "Kära läsare". Jag hade dock gillat om det hade varit mer eller inte alls, då jag i nuläget tyckte det var lite oklart. Mycket kärlek och jag kan nämna att jag hejar mer på vissa utan att avslöja vilka. Boken är fylld av varm vänskap. Som sagt, en mysig berättelse om den spännande rymden och bra uppbyggd så jag längtar till att börja nästa bok!
February 16, 2021
Bra story och kul med nytänk i scifi-genren!
Lite trist bara när texten säger emot sig själv. Det står bland annat att voyagersonderna sändes upp på 1600-talet (sidan 7) men senare i boken står det att sonderna sändes upp på 1900-talet (sidan 97). Och en gång är kapten Porter 30 år äldre än Veronica (sidan 228) men på andra ställen är han bara 12 år äldre (sidan 196). Det är säkert inte så det menas men texten är skriven på så sätt att det tolkas såhär. Borde ha fixats av redigerare.
Lite trist bara när texten säger emot sig själv. Det står bland annat att voyagersonderna sändes upp på 1600-talet (sidan 7) men senare i boken står det att sonderna sändes upp på 1900-talet (sidan 97). Och en gång är kapten Porter 30 år äldre än Veronica (sidan 228) men på andra ställen är han bara 12 år äldre (sidan 196). Det är säkert inte så det menas men texten är skriven på så sätt att det tolkas såhär. Borde ha fixats av redigerare.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Displaying 1 - 30 of 38 reviews