Första gången Jonatan och Rami möter varandras blickar är på fotbollsplanen, efter att Jonatans lag har förlorat matchen.
En bok om den första kärleken, om andras åsikter och att våga vara den man är.
Rami och Jonatan utspelar sig i närheten av Alsta, den fiktiva stad som Mats Berggren skrivit om i sina tidigare böcker, Onsdag kväll strax före sju, Din syster måste dö och En enda kväll.
Rami har flytt till Sverige, är ett ensammankommande flyktingbarn och bor på ett HVB hem. Han oroar sig mycket för framtiden och för sin familj som är kvar i en farlig situation i hemlandet. Det som får Rami att må bra är fotboll. Och han är riktigt duktig på det.
Rami får börja spela i det lokala laget. Det finns en spänning i luften mellan honom och Jonatan, en kille som spelar i samma lag. Vad är det för känslor han har för Jonatan egentligen?
En bok om fotboll, kärlek mellan två tonårskillar, att vara på flykt och vänta på asylbesked.
Jag tycker den här boken tar upp många bra ämnen, den är inte heller så lång vilket är bra för många ungdomar. Däremot tycker jag slutet var riktigt dåligt. SPOILER: Det börjar brinna på HVB hemmet och Rami dör. Jag kan tycka att författare och andra som berättar historier med olika medium ska vara försiktiga med att ha ihjäl hbtq-karaktärer då det finns en lång tradition av detta i media - därav tropet "bury your gays". Jag hade uppskattad slutet mer om alla trodde att Rami dött i branden men att han i själva verket bestämde sig för att leva som gömd efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Det hade fortfarande varit sorgligt, Jonatan hade fått samma hjärtesorg men Rami hade inte behövt dö. Det drog ner betyget en stjärna för mig.
Trodde att tiden med bury your gays var över men tydligen lever vi kvar i ett evigt universum av att en som queer ska må dåligt över allt en läser om sig själv. Superviktigt med material om hur vidrig asylprocessen är och vad den har för reella konsekvenser men när ett verk framställer sig för att vara en sak och visar sig vara en annan i sista sekund har något verkligen gått snett.
Jag uppskattar alltid när jag hittar hbtq+ litteratur som handlar om unga människor och deras resa om att hitta sig själva. Därför hittade jag den här boken av en slump och jag hade förväntat mig en kort och simpel kärleksberättelse.
Jag tänker ge den här boken beröm för att den tar upp homosexualitet bland sportkillar, då det är ovanligt att detta tas upp. Vi får följa ett förhållande blossa upp från två killar, från olika bakgrunder, som delar den gemensamma kärleken för fotboll.
Mina negativa syner på denna bok kan mycket väl ha att göra med min ålder och att jag inte är del av målgruppen den är skriven till. Den är väldigt enkelt skriven och personerna har inga direkta karaktärsdrag som utmärker dem. Karaktärerna är platta och saknar djup, de saknar personlighet genom hela berättelsen.
Slutet gjorde mig bara arg. En känsla jag inte hade förväntat mig när jag började läsa denna bok. Det var oväntat och inte på det bra sättet. Jag förstår att den avslutades som den gjorde för att skapa en reaktion, vilket den helt klart gjorde i slutändan. Men det kändes forcerat och man fick ingen avslutande känsla när man stängde boken.
Jag skulle inte rekommendera den här boken till någon som letar efter ett mästerverk. Men den kan helt klart skapa diskussioner och väcka tankar hos läsaren om hur människor behandlas och har det i vårt land. Jag tror att den här boken kunnat funka bättre om händelserna i slutet haft mer tid att landa. Det gick lite för fort och fick berättelsen att kännas inkomplett.
I really liked it. The emotions and events were well described, but still easily accessible. It was fascinating to read about the culture clash, but also the irresistible pull between Rami and Jonatan. It was beautiful in many ways and quite visceral.
Of course, it hurt a lot, too. Rami's situation was painful to read about, but also something more people should read about. How accurate it was I cannot say, but it gave at least a hint of what life is like for the refugees all around the world.
In short, a really good book — though painful — and one I am quite happy that I read.
Jag såg den här boken och blev så fruktansvärt glad. En HBTQ-bok om idrottande killar, på svenska! Hurra för att den finns! Jag har gillat Berggrens tidigare böcker och hade höga förväntningar. Jag föreställde mig en vacker kärlekshistoria och ... det är det. På sätt och vis. Men det är också en historia om rasism, fördomar och flyktingpolitik. Jag hade hoppats på en bok jag glatt kunde tipsa om till ungdomar, men det är inte den här boken. Det här är ingen bok jag vill att gemenskapssökande HBTQ-ungdomar ska läsa, de jag vill ska läsa den här boken är alla andra, men inte de som söker böcker med HBTQ-karaktärer. Jag grät så mycket i slutet och om jag kunde skulle jag göra de sista sidorna oskrivna. De är dock en otrolig tankeställare och en knäpp på nosen jag tror att många behöver. Jag skulle inte rekommendera den här till en klass som söker läsglädje, men definitivt en klass som ska argumentera, problematisera och debattera.
Jonatan, vit medelklass, fotbollstokig. Rami, flyktingboende, ensamkommande, bra på fotboll. De dras till varandra. Jonatan fixar så Rami får spela med i sitt lag. Känslorna växer, fotbollen går bra, vänskapen går bra, men kompisarna vacklar...
De träffas efter skolan och hånglar hos Jonatan, Rami noterar skillnaderna i hem och kultur. Homosexualitet är något förbjudet, om någon fick reda på vad de gör så skulle Rami bli helt utfryst och hatad av hela sin släkt och sina vänner. Ramis pappa blev skjuten och efter det flydde Rami, hans mamma och småsyskon är kvar. De väntar på att han ska få uppehållstillstånd så de kan komma efter. Kriget rasar och mamman frågar när han kan skicka pengar.
En dag börjar det brinna på flyktingboendet...
Gripande, rörande och bra bok. Ganska enkel och endast 117 sidor. Ibland känns det som om boken innehåller alldeles för mycket, men det kanske inte är ett problem.
Rami har flytt till Sverige, är ett ensammankommande flyktingbarn och bor på ett HVB hem. Han oroar sig mycket för framtiden och för sin familj som är kvar i en farlig situation i hemlandet. Det som får Rami att må bra är fotboll. Och han är riktigt duktig på det.
Rami får börja spela i det lokala laget. Det finns en spänning i luften mellan honom och Jonatan, en kille som spelar i samma lag. Vad är det för känslor han har för Jonatan egentligen?
En bok om fotboll, kärlek mellan två tonårskillar, att vara på flykt och vänta på asylbesked.
OBS! SPOILER! Den här boken har tropet "bury your gays" så undvik den om ni inte vill läsa om det.
2.5 Gillade upplägget och mycket av tonen. Fotbollen var bra, de utvalda detaljerna var bra, den ena huvudkaraktären, Rami, framträdde väldigt tydligt. Jonatan var lite svagare, men första halvan var över lag toppen. Det är enorma migrationsfrågor i ett tillgängligt format. Sedan hände en tvist i de sista tjugo sidorna som sänke helheten enormt. Det introducerades ett för stort element för att hinna hanteras på bokens sidantal, det underminerade hur komplex och snårig situationen som skrivits fram var. Slutet var en riktigt deppig cop out.
Älskade början av boken och tyckte den var både gripande och fin. SLUTET dock gjorde mig så jävla arg att boken förlorar tre stjärnor. Sämsta slutet jag läst på länge. USH!!!!