Tiden är mitten av 1800-talet och platsen nordvästligaste Värmland. Här föds Per Andersson under dramatiska former, dör och blir återupplivad. Ständigt jagad av sin far tas han som ung pojke om hand av patron och pastorn - deras syfte är att bevisa eller motbevisa naturalismens tes om att en ny människa kan skapas.
Per växer således upp på herrgården tillsammans med patron Gummérus barn och undervisas av pastorn. I det Gummériska hemmet råder delade meningar: patron drömmer om sin ångmaskin, hans hustru om den kosmiska musik hon skapar på klavikordet i salongen. Efter många turer kommer den unge Per i kontakt med en handskrift med den blodisande titeln Eldungen. Bokens budskap lovar att lära hur man får djävlar att bli ens tjänare och visa var guldet ligger gömt.
Torbjörn Elenskys härligt otidsenliga roman Eldungen är en skildring av Sverige i glappet mellan det gamla landet och de liberala reformer som så småningom ledde till folkhemmet. Och där är konflikten mellan å ena sidan industrialismens väckelse, ångmaskiner, vetenskap och å andra sidan de stora konsterna, klavikord och religion.
"Nej, en religion som kan ändras så äger ingen stabilitet. Den är inte det fundament som allt kan ställas på. Men vad är det då? Bittert sakligt stod den tanken upp i honom: makten och rikedomen. Våld och guld. Det är vad alltihop vilar på. Resten är bara utsmyckningar och mjuka kuddar som förvänder vår syn så att vi inte skall märka att det i själva verket är trollen som lagt beslag på hela världen, att vi alla tillsammans redan bor under den där trollstenen i skogen, och själva samhället, med kung och adel, borgare och bönder, alla biskopar och präster, baroner, patroner, torpare och barfota torparungar såväl som de välkammade barnen alla lever med förvänd syn, i trolldrömmens stora livslögn."
I Eldungen står förändring i fokus. En dödfödd och återupplivad torparunge tas om hand av en brukspatron i hopp om att kunna bevisa att vem som helst kan utbildas. 1800-talets Sverige står på randen till en industriell revolution, samtidigt som tron på skogens väsen och magi fortfarande finns kvar.
Det är en besynnerlig bok. Välskriven och filosofisk. Genom karaktärernas ögon vrider och vänder Elensky på en uppsjö idéer och övertygelser. Han presenterar många perspektiv, men inga direkta svar.
Eldungen är välskriven och intressant redan från första sidan. Slutet lämnar en med många funderingar, och en lust att återvända till boken för att söka efter ledtrådar för ens egna teorier och gissningar.
Den som gillar Niklas Natt och Dags 1793 kommer sannolikt också att gilla Torbjörn Elenskys Eldungen.
Den här boken väcker många tankar och jag tänker att den borde passa som en bokcirkel bok. Men tyckte jag den var bra? Både och. Välskriven och allt. Intressanta personer, även om kvinnorna i boken, bortsett från Pers mor som försvinner snabbt, faktiskt inte tar plats på något särskilt intressant sätt. En lockande handling.Språket fick jag för mig vara skrivet för att efterlikna ett äldre språk. Det gjorde mig, förvånande nog, provocerad rentav arg. Vilket ledde till att jag fick fundera en del runt där och vad reaktionen kunde tänkas bero på? Kan ett språk vara reaktionärt? Hur påverkar det i så fall? Det som jag fick för mig skulle vara romanens huvudhandling, Faust-temat, tar form i boken efter 230 sidor. Jag känner mig lurad på den. Och Värmland, var fasiken är Värmland? Berättelsen skulle kunna vara utslängd var som helst. Den mystik som jag hoppades skulle förföra mig kommer loss först i sista kapitlet och det blir ett riktigt snyggt avslut.