Strömsöborna

by Rosanna Fellman

Diktjaget i Rosanna Fellmans poesidebut Strömsöborna blir fastspänt med dubbla säkerhetsbälten i bilen och måste bo längst bort i korridoren. Diktjaget pratar med sin mormor, iklär sig en röd mantel och vägrar hålla käften. Diktjaget är både punkare och akademiker. Diktjaget är en mamma som gör Snapchat stories och dricker Redbull.

Tystnaderna blir högljudda när Rosanna Fellman intar boksidorna. I Strömsöborna förhåller hon sig till det som anses vara civiliserat och normalt. Vad är egentligen rätt och fel, vad är egentligen normen? Fellman vill rucka på den tillrättalagda finlandssvenska idyll som syns i tv-programmet Strömsö.

Rosanna Fellmans poesi är stundvis avskalad och akut, stundvis frodig på gränsen till prosa. Det samhälle som skildras är influerat av det finska språket men litet och bångstyrigt som det svenska i Finland

Genres: Poetry

325 pages, Paperback

First published August 1, 2019

Reviews

[Emma Andersson · Rating 4 out of 5]

Jag är stolt att kalla min vän för en författare. Rosanna skriver skickligt, samhällskritiskt och humoristiskt. Diktjaget går emot normer och kastar omkull det perfekta "Strömsö". Jag tänker mig att Strömsöborna befinner sig på orter någonstans i Svenskfinland. Österbotten kanske?

Det som berör mig allra mest är Rosannas sätt att skriva på. Så äkta att det känns.

[Hanna · Rating 4 out of 5]

I "Strömsöborna" får vi läsa om många olika diktjag som det inte riktigt går "som i Strömsö" för. Många av karaktärerna kände jag nästan inget för, andra hade mycket hög igenkänningsfaktor. Intressant språk som blandar in slang, finska och grammatikaliska fel. Hela diktsamlingen känns väldigt modern och lyckas dessutom beröra!

[Jens · Rating 5 out of 5]

Strömsöborna är en poesisamling med ögonblick ur vitt skilda människors liv. Högt och lågt blandas men hela tiden med ett slags empatisk grundton och en tydlig blick för klass. Tack vare de här inblickarna får man en förståelse för människorna som inte själva riktigt får rätt på livet. Även i de fall man inte för ett ögonblick gillar det de har gjort.

Som mannen som blivit sparkad ur jaktlaget och söker hämnd, eller familjefadern som försöker fylla hålet i hjärtat med ännu mer shopping.

Språket är mestadels rakt och det är svårt att värja sig för de olika personernas röster och tankar om varför just deras liv blivit som de blivit. Stenhårt och läsvärt!

[Bokbabbel · Rating 3 out of 5]

Poesi med klang av estradpoesi och skarp blick för klass.

[Mindy Svenlin · Rating 4 out of 5]

Fascinerad över den här. Gillar att diktjaget är så mångbottnat: är du, jag, grannen, vi. Vill höra författaren läsa upp dessa dikter själv för det estradpoetiska är kännbart i dikterna.

[Michaela Kügelgen · Rating 4 out of 5]

En mustig poesidebut som myllrar av Strömsöbor som inte mår så bra. Vissa av dikterna slår mig rakt i ansiktet och jag vet att jag vill återvända till dem. Rosanna Fellman är inte rädd för något ämne och blandar också friskt svenska, finska och engelska. Jag undrar hur en person som inte kan alls finska kommer att uppfatta verket?

[Erika · Rating 3 out of 5]

Prosalyrik som för tankarna till estradpoesi. Stökigt och kaotiskt och ofta hejdlöst lekfullt.

[Liza Hotta · Rating 3 out of 5]

När en tjej från hemstaden skriver en bok så läser man! Och så glad jag är att jag gjorde det. Texter som Antagningsbrevet och Störd berörde mig på ett sätt jag inte alls var förberedd på, men också Budorden och Poliisi ajaa sinisellä autolla väckte tankar som av nån anledning stannar kvar fortfarande. Som i de flesta textsamlingar (vare sig det gäller noveller eller poesi) finns det delar som jag inte förstår, men det gör inget för i Strömsöborna finns det helt säkert nåt för alla.

[Readerwhy]

Strömsöborna osuu melko lailla täydellisesti runousmakuuni.

[Kenneth · Rating 4 out of 5]

Titeln på Rosanna Fellmans bok ”Strömsöborna” var det som fick mig att låna boken på bibban och läsa den. Jag förväntade mig något sarkastiskt kring idyllen i FST:s populära magasinprogram ”Strömsö”. Riktigt det var det inte, nog så intressant och tilltalande ändå. Lyrik var det kanske inte heller, åtminstone inte i ordets traditionella bemärkelse. Estradpoesi kallas det i förlagets presentation och jag kan väl höra den arga unga kvinnan framföra dessa texter på en estrad, närmast kanske i klubbmiljö. Aforismer hittar man mängder av här.

Språket i texterna är mycket finlandssvenskt, och inom den kategorin österbottniskt. Det störde ändå inte läsaren med rötter i södra Finland. Språkets geografiska förankring är inte det viktiga i sammanhanget, det är den arga unga kvinnans språk och budskap som betyder något och väcker många tankar i den läsande manliga pensionären. Undrar hur en rikssvensk upplever texterna – det kan behövas lite översättning. Men bra, att någon skriver på sitt riktigt egna språk, nu skall nog ändå nylänningar och till och med rikssvenskar hänga med bara den goda viljan finns och ett något så när hyffsat sinne för språk.

Även då jag inte var helt överens med diktaren, uppskattade jag (för det mesta) texterna både till innehållet och uttrycket. Jag fann mången tankeställare i boken. Mycket handlar om utanförskap. Om yngre generationer faktiskt lever i cyberrymden så som här beskrivs, är det nog skäl att vara oroad. Jag upplever mycket av det mera som ett surrogatliv än ett liv på riktigt. ”Orsaken varför det finns krig och instagram är säkert för att de upprätthålls i grupp” (s. 74). Konsumtionssamhällets evangelium står att läsa i bland annat ”Behöver mera budord” (s. 139). Genusfrågor är även centrala, liksom frågor om mental hälsa. Det här är en bok, som bjuder på många tankeställare varvade med både känsla och kunskap.

Efter den här läsningen kvarstår nog författarens nyare bok ”Det Jakobstad ingen vill ha” på min ToRead -lista.

[Johan · Rating 4 out of 5]

Har inte tidigare varit så pigg på att läsa poesiböcker. Antagligen för att det är lättare att hitta dikter på nätet, på olika bloggar och dylikt. Väldigt få av de dikter man hittar där är faktiskt värda att läsa. Det är som att vada i en sjö av arga dikter, naturligtvis i frivers. Om så vaga ämnen att jag måste ha haft sex med poeten för att förstå allt svammel.

Så jag har hållit mig lite på avstånd från att läsa poesi. Men så kom jag över Strömsöborna nu och tänkte att jag kan ge den en chans.
Och jag gillade den verkligen! Rosanna målar upp en rad karaktärer som har sidor hos sig och tendenser som jag mycket väl kan känna igen både från mitt eget liv och från andras. Vi får ta del i flera historier, vi får möta flera karaktärer och lära oss om deras liv.
Detta gjorde att diktverket var väldigt lätt att ta till sig, och för det kan jag bara ge rosor!

Kanske jag borde läsa mera poesi, trots allt? Jag rekommenderar den till de som är nyfikna på poesi, men inte riktigt vet var de ska börja.

[Emil · Rating 5 out of 5]

Väldigt aktuella teman och bra flyt. Gillade massor!