Game Change, a Parade of Elephants, a Stubbornness of Rhinos and a Streak of Tigers examines the situation of three of the planet’s most enigmatic and alluring land-living animals. This is an important book that tells the alarming story of how the long-term survival of these animals is in question. They are continually threatened by poachers, international criminal networks, unscrupulous businessmen, smugglers and habitat loss.
The illicit trade in threatened species leaves few unmoved. International criminal networks smuggle wild-life products supplied by ruthless poachers to eager and careless consumers across the whole of East Asia. This trade threatens not only the long-term survival of many species, but also the ability of local communities to make a living wage from charismatic species through ecotourism and other sustainable activities.
Swedish conservationist, ecologist, and photographer Ola Jennersten has traced trade and smuggling routes from the savannahs and rainforests of Asia and Africa to markets in Thailand, Burma, China and Vietnam. The book not only targets poaching and illegal trade, it also introduces us to dedicated researchers, brave conservationists, diligent civil servants and the communities who share their lives with these imposing and often difficult neighbours. We are taken to meet the rangers who with very little recompense put their lives on the line to protect these awesome creatures from ruthless poachers and armed gangs.
240 pages generously illustrated with photos provide the reader with up-to-date information about these species, the threats they face and the organizations working to preserve them for the delight and wonder of future generations.
Jag var mer fångad av bilderna än i boken ”Bevingat”, dessutom hade den tydliga bildtexter vilket uppskattades. Däremot kände jag att det stundtals blev lite smått problematiskt. Jag ska försöka förklara.
Jag är all for att inte utrota arter och att ta hand om miljön, men ibland blir pratet om det hela lite väl priviligierat och saknar vissa analyser som blir rätt så uppenbart om en studerat utvecklingsstudier eller över huvud taget är insatt i intersektionell feminism. Jag känner till exempel att det var mycket fokus på hur Asien (främst Kina och Indokina) bidrar till utrotningen i stor grad och lite fokus på Europa och Amerikas bidrag. Det är viktigt att peka ut vad problemet är, såsom att en person påstår sig ha fått sin cancer botad av noshörning (höll på att skriva enhörning… that would have been something…) och på så sätt ökar den illegala handeln och jakten rejält. Men hur Thailand (om jag inte minns fel) har tigerparker som bryter mot så mycket djurrättigheter att en blir mörkrädd, men lite fokus är att dessa uppehålls av turismen, stor del från Europa och vita amerikaner (inklusive författarna och fotograferna av boken, trots i utbildande syfte).
Något annat jag blev lite illamående över är hur människor exponeras! Det går att poängtera ett problem utan att fotografera människor som försöker tjäna sitt levebröd på illegala verksamheter, såsom jakt, handel eller misshandlande djurparker. Att fota någon som blivit tillfångatagen för jakt, någon som säljer noshörningspulver på marknaden, eller sköter tigrarna i denna illegala park är inte att påpeka problemet så mycket som att kanske till och med sätta utsatta människor i knipa med regeringen för att de fångats på bild. Detta inkluderar den vita amerikanska kvinnan som fotograferas bredvid en drogad tiger i en av dessa parker. Visst, de har säkert bett om tillstånd att publicera bilderna (I hope!!) men det är inte alltid folk kan förstå innebörden av att bli publicerad. Heck, jag själv känner mig oftast skeptisk om någon vill ha mig på bild till något!
Det som var bra var när det poängterades vad som faktiskt görs för att motverka detta. Såsom att före detta illegala jägare får jobba som park rangers istället på uppdrag av regeringen/lokala regeringen, vilket faktiskt är väldigt bra eftersom de har mycket insider info till hur man utför illegal jakt. En annan sak är hur regeringen i Indien gör sitt bästa med att kompensera lokalbefolkningar som fått sin boskap uppäten av tigrar genom att bistå med ny boskap, vilket kan minska risken för att tigern skjuts som skadedjur. En tredje var hur i Vietnam det skapats en kampanj riktad mot den rika affärsmannen som faktiskt är den som handlar det illegala djurdelarna för prestige. Om hur coola Mr L får sin coolhet genom sitt inre Shi och inte av elfenben. Alltså, riktad reklam istället för att allmänt ha en bild på djuret som obviously inte hindrar handeln. Innovativt.
Sen saknade jag dock lite om vad som faktiskt skulle hända OM elefanten, noshörningen och tigern blev utrotade. Alltså vad skulle det INNEBÄRA mer än att ”ja det vore ju synd”, skulle miljön förändras, vad bidrar de med ur en ekologisk synpunkt? Det hade varit intressant.
I alla fall, intressant bok, fina bilder, men viktigt med analys av fattigdomsperspektivet, samverkan mellan människosamhälle och djuren, och att inte publicera bilder på människor som på något håll håller på med illegala aktiviteter.