Det knakar i skogen. Något rör sig mellan träden, bakom den stora stenen. Jag stannar. Lyssnar. Det prasslar i buskarna. Jag tvingar mig att fortsätta och upptäcker små fotspår, av bara fötter, på den mossbeklädda marken.
En melodi fångar min uppmärksamhet, så skön att jag inte kan låta bli att följa dess toner. Kvällens mörker sänker sig över skogen och små ljus leder vägen mot den forsande älven bakom berget. Ljusen tänds och släcks, lockar tillsammans med tonerna, och får mig att le.
En rörelse i periferin får mig att stanna upp. Jag vänder mig sakta om. En ung kvinna, vacker så det gör ont, ler mot mig. Hon höjer handen och vinkar åt mig att komma. Jag kan inte längre kontrollera fötterna, de styr mig mot den förföriskt leende kvinnan. Jag är förtrollad, förförd och förälskad.
30 författare tolkar folktro och dess väsen.
Ur BTJ-Häftet 1-2020, recensent Marianne Berglund: "Folktro är en blandning av saga, fantasy och skräck och är indelad i arton delar, var och en betitlad med ett mytiskt väsen. På grund av de olika rösterna skiljer sig berättelserna naturligt nog åt såväl vad gäller innehåll och utformning som kvalitet. Karaktärer och särskilt miljöer tecknas övervägande nyansrikt och stämningen är ofta inbjudande gåtfull. Berättelserna är underhållande på ett lågmält sätt och ger en stunds trivsam läsning."
Detta är en antologi som samlar 30 svenska författare runt ett och samma ämne, folktro. De tolkar det på sitt eget sätt.
Då ämnet är folktro så är det fantastik i alla dess genre som vi möter i boken. Det är allt från mysiga och romantiska berättelser med släng av det övernaturliga till skräckfyllda och blodiga berättelser. Det finns för alla smaker.
Jag brukar säga att en antologi är ett smörgåsbord där man får ta del av många olika rätter, det vill säga olika röster och stilar från olika personer. Just denna antologi tycker jag höll en väldig hög lägstanivå då det nästan alltid i antologier finns berättelser som inte faller en i smaken av olika anledningar. Men som sagt denna känner jag att jag mer eller mindre gillade alla berättelser.
Jag tycker att språket och handlingen i alla novellerna var riktigt bra. De känns genomarbetade. I boken så samlas det författare som jag känner igen från tidigare möten, i noveller och deras egna romaner, men det är även nya bekantskaper. Det är kul att det är en blandning av nya och redan etablerade författare och att de håller en lika hög standard. Detta lovar gott för fantastiken i Sverige med antologier som denna som bevisar att det finns många namn som är värda att lägga på minnet då jag tror att många av dem har mycket att ge bara de får chansen till det.
I boken så möts vi av många olika väsen från folktro, det är de klassiska och mera välkända som näcken, skogsrån, troll och hustomten men det finns även mindre kända väsen som man kanske inte ens har hört talas om. Varje del i boken förklarar lite kort vad just detta väsen är och lite allmänt om det. Det är ett bra upplägg.
Jag gillar också att vi får olika tolkningar från författarna. En del skriver, som jag nämnde, mera romantiskt och andra skriver mörka och hemska berättelser. Det är inte alltid som väsendet är ond, ibland så är det god och ibland kanske det bara går på ren instinkt precis som ett rovdjur, och kan man då verkligen kalla ett rovdjur för ont när det fäller sitt byte? Detta väcker intressanta tankar.
Man märker att det finns mycket att ta av när det kommer till folktron, den har funnits länge och har växt sig rik med alla dess olika väsen och sägner. Jag hade inte haft något emot att det kommer fler antologier om just folktro där fler författare får göra sin tolkning.
Bra (och tjock) samling på noveller kring olika väsen, både sådana man har hört mycket om (tomtar, troll) och sådana som åtminstone jag hade inte hört talas om förut, som mörksuggan. Några av noveller var väldigt välskrivna och gripande, lite mörk, lite skräck, lite oförväntade vändningar. Andra däremot var inte min grej alls. Mot slutet av boken tröttnade jag något av alla de där kärlekshistorierna och "kärlek på första ögonkastet"-grejen som jag helt enkelt inte köper.
En mängd tolkningar av sådant som jag älskar. Många dock kopplade till skogsrået, vilket jag till viss del kan förstå men hade samtidigt önskat en balans och en jämnare fördelning av tolkade väsen. Några berättelser fastnar djupare medan jag genom andra läser lite snabbare. Jag tycker att det är roligt att få ta del av en samling gjord av olika författare då jag får chansen att upptäcka författare jag ännu inte har läst något av. Det blir en naturlig variation genom boken språkmässigt då alla ju skriver på sitt egna sätt. Varje nytt avsnitt med ett nytt väsen som tolkas inleds med en beskrivning av detta vilket jag verkligen tycker om. Folktron är ett magiskt sätt att guida människor och dess beteende och det tycker jag att de olika tolkningarna alla lyfter på ett eller annat sätt. Många innehåller ett stråk av sorg, men så är ju väsen mycket till för att skrämmas från att göra sådant som kan skada. Boken är som en påse godis för den som gillar väsen; olika berättelser faller olika läsare i smaken och olika berättelser gillas olika beroende på dag.
Trevligt att få lära sig att intresset för nytolkningar av folktro lever och frodas i Sverige (och att det är en sådan spridning på hur författarna väljer att tolka temat). Kvalitén - och korrekturläsningen - varierar mellan novellerna, som väntat. Med facit i hand kunde jag med fördel ha hoppat en del mellan novellerna i stället för att läsa dem i turordning - det blir litet väl mycket passionerade kärleksmöten med skogsrået någonstans där i mitten på antologin.
Det är en alldeles underbar novellsamling som Miramir har ställt ihop och jag är så stolt att jag får vara med dessa fantastiska författare!
Bland dessa 31 noveller finns garanterat nåt som faller läsaren i smaken. Det finns sorgliga berättelser, äckliga, obehagliga och vackra. Vissa är fartfyllda, andra är mer målande och mysiga.
Jag har verkligen tyckt om alla men det finns några som jag har fastnat lite extra mycket. De har både rört och berört:
Mörk av Linn Liljemo Mylingen av Frida Gråsjö Näcken av Hannele Partanen Älvan och vätten av Cecilia Larsson Kostenius Den vackraste av Kristina Suomela Björklund Dockan i skogen av Linda Broberg Sinad jaktlycka av Annah Oj Skogsrået av Jorun Modén
Och så den här, bland det vackraste jag någonsin har läst: En låga över myren av Susanne Wiik Ekenbergh. Den var helt enkelt perfekt!