Kungsbacka ultras

by Johan Espersson

Vissa säger att det är farligt att förälska sig när man är för ung

Andra säger precis tvärtom

Jag vet inte varför förälskelse känns som ett så felaktigt ord

Innan jag träffade dig var jag ett barn

En liten unge bara

Vi drack för att hålla värmen

Inlindade i slöhet

Ett gränsland mellan berusning och avtändning

Vi gick tätt intill varandra, axel mot axel, men vi hade redan påbörjat det väldiga arbetet att glömma, att sudda ut, att ge plats för det nya som skulle välla fram ur oss

Ultras är ett begrepp inom huliganism som betecknar det totalt hängivna. Och Kungsbacka utanför Göteborg är en menlös plats som inte betecknar någonting.

Här växer dramats huvudpersoner upp och här utspelar sig deras storslagna och sorgliga kärlekshistoria, två ultras som längtar bortom villakvarterens begränsningar, efter mening och fullhet. Romanen börjar i deras sista gemensamma resa när de som unga vuxna ska lämna varandra.

Slutet på relationen är också slutet på barndomen som nu väller fram med våldsam kraft. I ett slags drömlogik existerar alla tidsplan samtidigt, lagras minnen och platser ovanpå varandra. Längtan bort är lika mycket en längtan hem. Barndomens geografi sitter i kroppen, liksom dess skiftande stämningar, dess växlingar mellan brutalitet och ömhet, anspråksfullhet och ogarderad naivitet.

Man kommer krypande tillbaka

Med huvan uppfälld i januarikylan

Man återvänder till exakt samma scen

Strykandes längs trottoarkanterna på vägen mot Vassbäck

Små molande centrum

En promenad som för att sy samman alla förluster

207 pages, Hardcover

Published January 3, 2020

Reviews

[wilma]

Verkligen en jättefin roman, jättejättefin har inget annat att säga än att jag redan vill läsa den igen

Edit: jag läste den just igen o jag älskade den ännu mer!!!

[Julia Eriksson]

4,5
Som en lång, ljuvlig raksträcka av väl valda ord. En historia som flätas fram i snabba meningar. Känslofyllt och nära och lyriskt. En läsupplevelse som gjorde mig sugen på att skriva.

[Mathilda]

4.5
Så himlahimla fin. Vill redan läsa igen.

[Hanna Törnquist]

3,5! 🌟

[Elin]

Ååh vad fint att få läsa något som bara flyter på och är bra nu!! Fina delar om gymnasieåldern!

[Johanna]

Om jag bara inte läst ut den på jobbet så hade jag gråtit!!! Tänk att så mycket kan rymmas i så få ord. En hel gymnasietid och mycket mer. Tänk att så mycket får plats i en människa

[Maja]

Jag vet inte, kanske var jag inte på rätt humör för denna sorts roman, kanske plöjde jag bara genom den för snabbt utan eftertanke men jag kände aldrig att jag drogs in. Till och från kändes orden väl valda men jag kände mig ändå så distanserad från den och jag vet inte huruvida felet låg hos mig eller boken.

[Ida Rigby]

Så otroligt fin - den lyriska formen, känslor som är så så hudnära i de skarpa betraktelserna av ett liv - eller kanske snarare när en väntar på att livet ska börja. Känslan av att växa upp i en småstad och de destruktiva relationer som växer fram i försöken av att komma därifrån är så välskrivet.

[selma]

mmmm underbar läsning om pubertal ångestkärlek, mest romantiska jag läst på länge (iaf delar av den) skulle gett den femma om det inte var för att huvudkaraktären är rätt tråkig och osympatisk så när det bara handlar om honom (vilket de inte gör så mycket) bläddrar man lite snabbare

[Lina]

3.5

[Henrik Andersson]

En fragmentarisk avskalad pärla

[Emma Widstrand]

3,5. Väldigt vackert, rörande, lite tung.

[Joseflagerkvist]

”Vi var barn ur en övergödd medelklass men vi kände oss som överlevare” fin roman men lite för loose för mig.

[Lars Jonsson]

så.jävla.fint.

[Agnes Kauranen]

Det här var verkligen en vacker och pricksäker liten roman om ungdomskärlek. Fin läsupplevelse.

[elsa]

den var bra. den var lite lång och jag blev frustrerad att jag inte alltid förstod i vilken tid i johans liv jag befann mig. jag antar att det var hela poängen, att boken bara är en samling av spontana och reaktionära tankar som kopplas samman och ibland har en röd tråd. slutet var bäst. det knöt verkligen ihop alla känslor under hela boken.