What do you think?
Rate this book
De afghanska sönerna
Rebecka är ny på jobbet på HVB-hemmet, hon har gått introkursen och hon följer alla regler som står i pärmen. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd. Men ibland när det blir för mycket flyr hon ner till källargången vid grovsoprummet och sitter där en stund och petar på den skrovliga betongväggen tills det bildas en liten hög med grått smul på golvet.
Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.
Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.
192 pages, Paperback
Published January 3, 2020
4 people are currently reading
525 people want to read
About the author
Elin Persson
6 books23 followersElin Persson (född 1992) är socialantropolog och har gått skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. När hon inte skriver jobbar hon med socialt arbete. Hennes debutroman "De afghanska sönerna" är en brännande text som inte vill släppa taget. Den är också en hyllning till alla som jobbar på HVB-hem.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 109 reviews
January 4, 2026
...kodėl negaliu nustoti sriūbauti...
Apie ką sukosi mintys skaitant.. išankstinės nuostatos ir dar kartą išankstinės nuostatos, mano pačios, kitų..ir prie to vedančius veiksmus, sprendimus..sukurta iliuzija, kuri subliūkšta ties vienu skaičiumi 18...gerklėje, akyse styrojo graudulio kažkas..bet turbūt TIE vaikai nenorėtų, kad jų gailėtų, užtektų tiesiog leisti jaustis oriais..tiesiog žmonėmis...
🖋️Kartais mano kambaryje kažkas yra...
"Kaip manai, kas tai?" Zaheras atsako: gali būti talibai.Rado mane ir nori užmušti.
Kartais manau, kad gali būti ir angelas,-priduria paskui.-Gal pavirtęs angelu užsuka aplankyti brolis.
🖋️"Mėgsti Byberi?"- paklausių. "Niekada neragavau", atsako jis.
Realybė:
🖋️Dabar vartoja melatonina, kad galėtų užmigti, sertraliną, kad galėtų juoktis, ir fluksetiną, kad nepanirtų į tamsą.
🖋️Už jų uždarytas langas ir vasara anapus stiklo.
Prašymas prieglobsčio:
🖋️Tarsi atsitraukdamas kūne įsiūtą užtrauktuką ir apnuogindamas vidurius, kad kažkas galėtų patikrinti, ar tikrai yra pakankamai pažeistas.
🖋️Bet mes neturime šeimos, sako Zaheras.-Kas mus lankys? Mes Afganistano sūnus.
*****************************
What were my thoughts while reading.. prejudices and prejudices, my own, others... and the actions and decisions leading to it..
Created illusion that fades away at one number 18...
In the throat, in the eyes, something gritty.. but probably THOSE children would not want to feel sorry for them, it would be enough just to let them feel dignified, just human...
Apie ką sukosi mintys skaitant.. išankstinės nuostatos ir dar kartą išankstinės nuostatos, mano pačios, kitų..ir prie to vedančius veiksmus, sprendimus..sukurta iliuzija, kuri subliūkšta ties vienu skaičiumi 18...gerklėje, akyse styrojo graudulio kažkas..bet turbūt TIE vaikai nenorėtų, kad jų gailėtų, užtektų tiesiog leisti jaustis oriais..tiesiog žmonėmis...
🖋️Kartais mano kambaryje kažkas yra...
"Kaip manai, kas tai?" Zaheras atsako: gali būti talibai.Rado mane ir nori užmušti.
Kartais manau, kad gali būti ir angelas,-priduria paskui.-Gal pavirtęs angelu užsuka aplankyti brolis.
🖋️"Mėgsti Byberi?"- paklausių. "Niekada neragavau", atsako jis.
Realybė:
🖋️Dabar vartoja melatonina, kad galėtų užmigti, sertraliną, kad galėtų juoktis, ir fluksetiną, kad nepanirtų į tamsą.
🖋️Už jų uždarytas langas ir vasara anapus stiklo.
Prašymas prieglobsčio:
🖋️Tarsi atsitraukdamas kūne įsiūtą užtrauktuką ir apnuogindamas vidurius, kad kažkas galėtų patikrinti, ar tikrai yra pakankamai pažeistas.
🖋️Bet mes neturime šeimos, sako Zaheras.-Kas mus lankys? Mes Afganistano sūnus.
*****************************
What were my thoughts while reading.. prejudices and prejudices, my own, others... and the actions and decisions leading to it..
Created illusion that fades away at one number 18...
In the throat, in the eyes, something gritty.. but probably THOSE children would not want to feel sorry for them, it would be enough just to let them feel dignified, just human...
February 7, 2020
3.5
Rebecka jobbar på ett HVB-boende, där hon främst träffar Ahmed, Hamid och Zaher om dagarna dag. Men det är inte Rebeckas historia, det är killarnas, sparsmakat berättad genom Rebecka. Vi följer hennes iakttagelser på jobbet och får inte veta någonting om henne. Spännande grepp!
Hur gör man för att inte bli känslomässigt involverad? Kan man ens det?
Fint och hjärtskärande.
Lättläst om otroligt tungt ämne. Mycket fin debut! Tycker mig kunna se en trend i språk och form.
Rebecka jobbar på ett HVB-boende, där hon främst träffar Ahmed, Hamid och Zaher om dagarna dag. Men det är inte Rebeckas historia, det är killarnas, sparsmakat berättad genom Rebecka. Vi följer hennes iakttagelser på jobbet och får inte veta någonting om henne. Spännande grepp!
Hur gör man för att inte bli känslomässigt involverad? Kan man ens det?
Fint och hjärtskärande.
Lättläst om otroligt tungt ämne. Mycket fin debut! Tycker mig kunna se en trend i språk och form.
March 16, 2020
sorglig, fin, komplex, välskriven skildring om att vara en medmänniska. tyckte jättemkt om den.
August 3, 2020
En sjukt bra bok om en ung tjej som jobbar som boendestödjare till tre afghanska pojkar. Så himla fint avvägd och vacker. Så sorgligt. "Förunderligt stort är ett människoöde ..."
February 7, 2023
Jag blev helt till mig av Elin Perssons roman Sommar, när den var slut kastade jag mig omedelbart över hennes romandebut (2020). Den riktar sig till unga läsare. Jag har hört talas om De afghanska sönerna tidigare, men inte nappat. Jag brände mig rejält som god man åt ensamkommande ungdomar 2015-2016 och orkar inte riktigt med att tänka på det. Men det var innan jag visste att Elin Persson skriver som en gudinna.
Vi följer den unga Rebecka som arbetar på HVB-hem med unga killar från Afghanistan.
Den här är också skickligt skriven och den lämpar sig väl även för vuxna. Prosan är välbalanserad, drabbande och rak. Perssons porträtt är oerhört realistiska. Det är uppenbart att författaren har erfarenhet av HVB-hem. Jag känner igen alltsammans; simskolan, de små vita tänderna, de språkliga missförstånden, ärren, tungans klickande ljud, självskadebeteenden, matsamlandet på rummet, Ataraxen, rökandet, bollywoodmusiken, ”medicinsk åldersbestämning” med mera. (Jag saknar bara teet.) Dessa charmiga unga killar som mest liknar fågelungar som ramlat ur boet och deras kamp mot nattens fasor, den ovissa framtiden och inte minst väntan på migrationsverkets besked är djupt omskakande. (Dock hade jag som god man samma behörighet som en förälder när det kom till att ge stöd vid vårdsituationer.)
Jag gillar hur öppet Elin Persson antar svårigheten med att följa anvisningar när de går på tvärs med medmänsklighet. Hon låter läsaren bilda sin egen uppfattning. Men nog känner - och delar - jag raseriet mellan raderna. Det här slutar förstås olyckligt.
Vi är många som aldrig kommer att glömma dessa unga människor och hur de misstroddes och behandlades.
Vi följer den unga Rebecka som arbetar på HVB-hem med unga killar från Afghanistan.
Den här är också skickligt skriven och den lämpar sig väl även för vuxna. Prosan är välbalanserad, drabbande och rak. Perssons porträtt är oerhört realistiska. Det är uppenbart att författaren har erfarenhet av HVB-hem. Jag känner igen alltsammans; simskolan, de små vita tänderna, de språkliga missförstånden, ärren, tungans klickande ljud, självskadebeteenden, matsamlandet på rummet, Ataraxen, rökandet, bollywoodmusiken, ”medicinsk åldersbestämning” med mera. (Jag saknar bara teet.) Dessa charmiga unga killar som mest liknar fågelungar som ramlat ur boet och deras kamp mot nattens fasor, den ovissa framtiden och inte minst väntan på migrationsverkets besked är djupt omskakande. (Dock hade jag som god man samma behörighet som en förälder när det kom till att ge stöd vid vårdsituationer.)
Jag gillar hur öppet Elin Persson antar svårigheten med att följa anvisningar när de går på tvärs med medmänsklighet. Hon låter läsaren bilda sin egen uppfattning. Men nog känner - och delar - jag raseriet mellan raderna. Det här slutar förstås olyckligt.
Vi är många som aldrig kommer att glömma dessa unga människor och hur de misstroddes och behandlades.
February 26, 2020
Avskalat och direkt språk. Väldigt stark.
February 18, 2020
jag tyckte att den här var jättebra. så nu fick den minsann fem.
November 3, 2020
Uppdatering, omläsning.
Läser igen och den är lika drabbande. Tårarna väller upp när jag närmar mig slutet. Jag tänker att det är det avskalade som gör det, det är rakt på sak, finns ingenting onödigt med, bara de nödvändiga detaljerna som skapar skärpa, och närvaro, så känslan blir ostörd, ogrumlad. Ogrumlad är ett bra ord i sammanhanget, även om jag förstår att min läsning blir färgad genom Rebeckas perspektiv. Att det är så avskalat, "hårdkokt", men varje detalj spelar roll. En objektiv men medmänsklig blick. Läser den supersnabbt, utan att det känns som att jag skummar den (jag är ju en mycket van läsare). Vi arbetar nu med denna bok som läsprojekt på Allmän linje på Hola fhsk. Det ska bli intressant att följa deltagarnas tankar och upplevelser av boken.
Enkelt berättat, rak, går också rakt in. Det finns en saklighet i berättandet, jaget berättar avskalat, känslor uttalas inte utan kommer fram genom vad som berättas, och vad som inte sägs. Man kommer nära, men blir inte pådyvlat någonting. Mycket fin, lättläst, läste ut på en dag i pauser mellan barnpassning och samtal med partner (dvs under tiden de spelade Minecraft).
Läser igen och den är lika drabbande. Tårarna väller upp när jag närmar mig slutet. Jag tänker att det är det avskalade som gör det, det är rakt på sak, finns ingenting onödigt med, bara de nödvändiga detaljerna som skapar skärpa, och närvaro, så känslan blir ostörd, ogrumlad. Ogrumlad är ett bra ord i sammanhanget, även om jag förstår att min läsning blir färgad genom Rebeckas perspektiv. Att det är så avskalat, "hårdkokt", men varje detalj spelar roll. En objektiv men medmänsklig blick. Läser den supersnabbt, utan att det känns som att jag skummar den (jag är ju en mycket van läsare). Vi arbetar nu med denna bok som läsprojekt på Allmän linje på Hola fhsk. Det ska bli intressant att följa deltagarnas tankar och upplevelser av boken.
Enkelt berättat, rak, går också rakt in. Det finns en saklighet i berättandet, jaget berättar avskalat, känslor uttalas inte utan kommer fram genom vad som berättas, och vad som inte sägs. Man kommer nära, men blir inte pådyvlat någonting. Mycket fin, lättläst, läste ut på en dag i pauser mellan barnpassning och samtal med partner (dvs under tiden de spelade Minecraft).
November 24, 2020
Allt som är rätt, fel, vackert och fult med vad som händer om vartannat. Hade inga större förväntningar men slutade med att jag streckläste boken.
February 18, 2020
Väldigt fängslande! Kan redan nu säga att detta är årets bästa svenska ungdomsbok
July 13, 2020
Helt otrolig
February 18, 2021
3,5 stjärnor. Svår bok att sätta betyg på men också en väldigt viktig bok som skildrar något fler behöver förståelse och empati kring. Jag är lite konfunderad över vilken ålder som ska tänkas vara målgruppen. Den är klassad som ungdomsbok men jag skulle säga att det är ett typiskt exempel på att det kanske skulle till ytterligare en kategori efter engelsk typ, YA=Young Adult=Unga vuxna. Alternativt att vi blev bättre på att inte stänga in litteratur i sina åldersfack.
Jag får tillbakablickar till när jag bodde och jobbade i Värmland. Hur många ungdomar på flykt jag träffade i jobbet som skol- och folkbibliotekarie. Hur man kom vissa nära och sen inte visste vad som hände, vart de tog vägen. Blev Ahmed som kom in till skolbiblioteket för att få hjälp med att plugga om örats anatomi läkare? Eller uppfinnare som han också pratade om? Vad blev hans öde?
Vad hände med alla som bodde på Värmlandsporten där vi brukade stanna med bokbussen för att de skulle låna lättlästa böcker, böcker om grammatik, körkortsteori?
De afghanska sönerna följer Rebecka som nyss gått ut gymnasiet och som jobbar på ett HVB-hem. Genom hennes ögon får vi följa tre killar från Afghanistan och deras liv i Sverige, deras hopp, deras drömmar, deras besvikelser. Det handlar mycket om hur svårt det är att hålla distansen när man har ett jobb där man träffar människor, speciellt människor som behöver en och som det är lätt att bygga en relation till.
Jag får tillbakablickar till när jag bodde och jobbade i Värmland. Hur många ungdomar på flykt jag träffade i jobbet som skol- och folkbibliotekarie. Hur man kom vissa nära och sen inte visste vad som hände, vart de tog vägen. Blev Ahmed som kom in till skolbiblioteket för att få hjälp med att plugga om örats anatomi läkare? Eller uppfinnare som han också pratade om? Vad blev hans öde?
Vad hände med alla som bodde på Värmlandsporten där vi brukade stanna med bokbussen för att de skulle låna lättlästa böcker, böcker om grammatik, körkortsteori?
De afghanska sönerna följer Rebecka som nyss gått ut gymnasiet och som jobbar på ett HVB-hem. Genom hennes ögon får vi följa tre killar från Afghanistan och deras liv i Sverige, deras hopp, deras drömmar, deras besvikelser. Det handlar mycket om hur svårt det är att hålla distansen när man har ett jobb där man träffar människor, speciellt människor som behöver en och som det är lätt att bygga en relation till.
March 27, 2020
Ibland är jag lite för förutsägbar för mig själv. Efter första kapitlet (och här snackar vi korta kapitel) vet jag att det är en Liselotte-fyra-bok. Färre än 200 sidor - eller några timmar - senare kvarstår betyget och jag lägger ifrån mig Perssons debut helt oförvånad, men ändå väldigt nöjd.
Jag gillar språket, tilltalet, textens upplägg. Ämnet är därtill angeläget och trovärdigt framställt. Det är inte originellt - såhär har korta, samtida svenska "angelägenhets"-romaner sett ut ett tag nu. Men jag gillar det fortfarande.
Oklart hur Persson skulle hantera andra ämnen än detta, som hon uppenbarligen har stenkoll på, men skrivandet har hon och samtiden kommer (tyvärr) fortsätta att mata mänskliga tragedier i vardagsformat.
Jag gillar språket, tilltalet, textens upplägg. Ämnet är därtill angeläget och trovärdigt framställt. Det är inte originellt - såhär har korta, samtida svenska "angelägenhets"-romaner sett ut ett tag nu. Men jag gillar det fortfarande.
Oklart hur Persson skulle hantera andra ämnen än detta, som hon uppenbarligen har stenkoll på, men skrivandet har hon och samtiden kommer (tyvärr) fortsätta att mata mänskliga tragedier i vardagsformat.
March 12, 2020
Klart drabbande bok, vars innehåll görs än mer påträngande av det sansade och stramt hållna språket som blottlägger den avgrund mellan människor och myndigheter som tycks existera när det gäller människor som flyr från länder där det råder krigstillstånd men som vi tycker att det är ok att skicka tillbaka människor till. Som vanligt, om ni nu trodde något annat, så knäcker ungdomslitteraturen när det gäller de svåra ämnena.
February 21, 2020
Läs den!
February 29, 2020
4,5! Hade lätt blivit en 5a om innehållet var ”lite mer”, om boken var längre. Det kändes som att det fattades något i slutet. Men riktigt riktigt stark!
May 11, 2023
Det blir lätt att folk som flyr hit blir utmålade som flyktingar, offer eller ibland som inkräktare. I denna bok målar författaren upp de pojkar som bor i HVB-hemmet som just pojkar. De är unga, de har drömmar, de har trauman, de har charm. De är bara tonåringar som vill ha en chans för ett tryggt liv. Hur kan man förneka dem det?
April 11, 2020
åh! blev så himla berörd av den här boken. det ett viktigt tema jag är rätt säker på att ingen skrivit om innan i skönlitterär form: om unga afghaner på ett hvb-hem för ensamkommande i sverige.
jag får verkligen syn på zaher i sina glittriga sandaler, hamid med honungsbruna ögon som hänger på hvb-hemmets tak, och ahmed som kämpar med att passa in, hellre vill heta adam och "vara vanlig".
huvudpersonen rebecca blir mina ögon, genom bokens första person-perspektiv. vi får inte veta mycket om hennes liv utanför arbetsplatsen, men det känner jag heller inget behov av. för det är ju på hvb-hemmet allt händer: i köket, i rummen, på taket, och i källaren som är den enda plats där personalen kan tillåta sig själv att känna, vara arga, ledsna, utom synhåll. för på arbetsplatsen måste man vara professionell, och inte "låta saker komma en inpå huden."
det enkla, effektiva språket känns journal-aktigt emellanåt, vilket förstärker känslan av att berättelsen utspelar sig just på ett hvb-hem – och kanske också att rebecka inte riktigt tillåter sig själv att frångå sin arbetsroll. ibland blir det dock ofrånkomligt. mycket händer mellan raderna, vilket funkar oerhört bra.
tycker det är lite förvånande att den kategoriseras som ungdomsbok, det är synd eftersom den då riskeras att förbises av många vuxna tror jag?
hoppas att många läser den!
jag får verkligen syn på zaher i sina glittriga sandaler, hamid med honungsbruna ögon som hänger på hvb-hemmets tak, och ahmed som kämpar med att passa in, hellre vill heta adam och "vara vanlig".
huvudpersonen rebecca blir mina ögon, genom bokens första person-perspektiv. vi får inte veta mycket om hennes liv utanför arbetsplatsen, men det känner jag heller inget behov av. för det är ju på hvb-hemmet allt händer: i köket, i rummen, på taket, och i källaren som är den enda plats där personalen kan tillåta sig själv att känna, vara arga, ledsna, utom synhåll. för på arbetsplatsen måste man vara professionell, och inte "låta saker komma en inpå huden."
det enkla, effektiva språket känns journal-aktigt emellanåt, vilket förstärker känslan av att berättelsen utspelar sig just på ett hvb-hem – och kanske också att rebecka inte riktigt tillåter sig själv att frångå sin arbetsroll. ibland blir det dock ofrånkomligt. mycket händer mellan raderna, vilket funkar oerhört bra.
tycker det är lite förvånande att den kategoriseras som ungdomsbok, det är synd eftersom den då riskeras att förbises av många vuxna tror jag?
hoppas att många läser den!
Read
February 8, 2020Mycket bra, viktig och omtumlande läsning.
February 14, 2020
Underbar och hjärtskärande! En ungdomsbok alla borde läsa
May 9, 2020
Lysande, gripande & välskriven!
June 3, 2020
åh, välskriven, rak, rörande. om jag kunde läsa den igen för första gången skulle jag snåla, läsa lite i taget. tyckte om den här jättemycket!
October 16, 2025
En sår og tankevekkende bok om Rebecka som jobber på en institusjon for asylsøkere under 18 år. Her har hun ansvar for, og blir godt kjent med guttene Hamid, Ahmed og Zaher. Ingen av guttene har familie i landet, og vi får hvordan de knytter bånd hverandre og til Rebecka. Hvordan skal Rebecka forholde seg til disse guttene som ansatt men også medmenneske? Kan man være begge deler?
Boka er ganske kort, og fordi den er såpass lettlest brukte jeg bare noen timer på å lese den, men jeg kunne godt ha tenkt meg å lese mer om disse karakterene. Likevel synes jeg det er veldig virkningsfullt at det er så mye rom rundt teksten og at den ikke dveler så mye i de personlige opplevelsene av ting, men bare presenterer ting hvordan det er. Boka er skrevet for ungdom og har et ganske enkelt språk, men det er også mye som går usagt og leseren må lese litt mellom linjene. Jeg opplevde ikke boka som «for enkel». Da jeg leste fikk jeg assosiasjoner til filmen A Happy Day og romanen Tallboy av Therese Bakkevoll.
Boka er ganske kort, og fordi den er såpass lettlest brukte jeg bare noen timer på å lese den, men jeg kunne godt ha tenkt meg å lese mer om disse karakterene. Likevel synes jeg det er veldig virkningsfullt at det er så mye rom rundt teksten og at den ikke dveler så mye i de personlige opplevelsene av ting, men bare presenterer ting hvordan det er. Boka er skrevet for ungdom og har et ganske enkelt språk, men det er også mye som går usagt og leseren må lese litt mellom linjene. Jeg opplevde ikke boka som «for enkel». Da jeg leste fikk jeg assosiasjoner til filmen A Happy Day og romanen Tallboy av Therese Bakkevoll.
December 27, 2020
Gripande, fint och sorgligt om tre pojkar, Ahmed, Hamid och Zaher, som flytt och nu bor på ett HVB-hem. Boken ger mig perspektiv på deras verklighet i ett land som Sverige och hur de hanterar det de ställs inför och det de har varit med om. Varsamt berättat genom boendestödjaren Rebeckas ögon.
March 7, 2022
❤️❤️❤️❤️
February 9, 2021
I den här romanen följer vi med Rebecka som arbetar på ett hem där bland annat tre unga, afghanska män bor. Migrationspolitiken blir synat på en mikronivå i den här gripande romanen.
February 19, 2020
Rebecka börjar jobba på ett HVB-hem. Det som kräva av henne är att hon ska kunna arbeta efter instruktioner och göra det som krävs.
Det är ett jobb och hon blir tillsagd att inte vara för nära, samtidigt är det hon som räknas som killarnas anhörig. Det är hennes mobil som ringer om det händer något.
Och hur gör man när det som barnen behöver mest är trygghet och värme? Ett hem och någon där som bryr sig om dem.
Går det att ta ett steg tillbaka i den situationen?
En stark skildring som kommer vara med mig ett bra tag misstänker jag.
Det är ett jobb och hon blir tillsagd att inte vara för nära, samtidigt är det hon som räknas som killarnas anhörig. Det är hennes mobil som ringer om det händer något.
Och hur gör man när det som barnen behöver mest är trygghet och värme? Ett hem och någon där som bryr sig om dem.
Går det att ta ett steg tillbaka i den situationen?
En stark skildring som kommer vara med mig ett bra tag misstänker jag.
January 19, 2020
Lättsam om det svåra ämnet att vara medmänniska i ett boende. Fantastiskt enkelt språk med så många lager om rätten att vara människa och leva på hopp och beslut av andra. Hur är man professionell mot människor som är utsatta?
April 25, 2020
3.5 kanske egentligen. Kändes lite för kort men samtidigt alldeles lagom lång. Tycker lite att den känns som en bok som svenskalärare gärna skulle använda sig av till gemensam klassläsning, viktigt och relevant ämne kombinerat med bra författande.
Displaying 1 - 30 of 109 reviews