Våren 2020 har det gått 75 år sedan andra världskrigets slut och de som kan vittna om Förintelsen blir allt färre. Samtidigt ökar faktaresistensen i vårt samhälle kraftigt. För tre år sedan började journalisten och författaren Bernt Hermele tillsammans med fotografen Cato Lein resa runt för att samla in berättelser från den sista generationen förintelseöverlevare. Resultatet blev den största dokumentationen i Skandinavien av överlevare av Förintelsen och har publicerats i den uppmärksammade podcasten Överlevarna.
I samband med Förintelsens minnesdag den 27 januari kommer nu även boken med samma namn där Cato Leins svartvita bilder lyser klart bredvid de starka vittnesmålen och familjebilderna. Överlevarna bygger på 95 berättelser om Förintelsen och är en bok om drömmar och mardrömmar, sammanbrott och livslust.
Överlevarna ("The Survivors") is a collection of interviews with survivors of the holocaust. We are reminded of the horrors of Nazi Germany 1933 - 1945 and the crimes that were committed against Jews. The capacity of the human animal to inflict pain and suffering on other human beings is apparently unlimited. The holocaust is something we as human beings should never be allowed to forget. It must never be repeated. Ever. This book is an excellent memorial those who died and to those who survived with their memories.
Det är ju inte det att man inte vet. Förintelsen är antagligen den historiska händelse författare, filmskapare och konstnärer återvänder allra oftast. Bara under det halvår jag haft mitt recensionskonto har jag läst om kindertransport, om krigsfotografer, om Hitlers fiktiva barnmorska och om den tyska ekonomiska elitens medskyldighet till de judiska arbetslägerna.
Ändå gör det något särskilt med en, att läsa om vad människor varit med om, riktiga människor, och med deras egna ord. I "Överlevare" har journalisten Bernt Hermele rest Sverige runt och intervjuat de allra sista överlevarna efter förintelsen och tillsammans med den skicklige fotografen Cato Leins porträtt på de som talar utgör boken den största dokumentationen i sitt slag i Skandinavien.
En annan recensent skrev om boken att hen endast tänkt läsa ett kapitel, och sedan läsa lite pö om pö, men att berättandet var så engagerande att hen inte kunde lägga den ifrån sig. Min reaktion var den motsatta. Jag hade tänkt läsa boken fån pärm till pärm, men redan vid första intervjun med en dam vid namn Hanna Dahlgren, var jag tvungen att lägga ner den. Hennes skildring av sin avrättade far och om hur modern sålt henne till en pedofil för att få henne bort från lägret i Treblinka gjorde så ont att läsa att jag, i motsats till föregående läsare, tvingades dela upp läsningen i många småportioner.
Cato Leins porträtt tillsammans med gamla fotografier av de som intervjuats gör "Överlevarna" till en vacker och levande bok. Kanske är det en sån här bok som behövs i skolorna för att förhindra den högervåg vi ser växa sig allt starkare i världen?
A very emotional and distressing read, it felt difficult at times to envision the memories told by these survivors. I think Hermele as the interviewer asked very competent questions that prompted them to reflect upon their experiences in seemingly new ways. His personal background likely helped in that regard. He also compiled the testimonies in an engaging manner that showed how the interviewees’ journeys unfolded simultaneously. Whenever I hear or read testimonials from survivors, I feel such sadness over the loss of memories and histories of the people murdered in the Holocaust. Hope that other Swedish readers take the time to engage with this and reflect on the injustices in our time that must be stopped.