Får hålla med övriga recensenter (Albin och Karl-Anders) och ge en trea. Lärde mig mycket men ingen fröjd att läsa. Rätt bra källmaterial - berättelsen om att Sträng ville ge sig ut på banjoturné i Skånes folkparker för att stärka sin popularitet inför en ev ledarskapskonflikt med Palme, men att arrangörerna inte trodde han menade allvar, är extremt stark.
Bra, men inte jättebra. Går inte tillräckligt djupt, saknar vissa resonemang; varför blev Sträng så folkkär? Varför tappade han kontakten med verkligheten (enligt författaren) och blev omodern? Vilka var hans stora misstag och hur förstår vi honom i dagens kontext? Men, givetvis gedigen, fascinerande man.