Istället för kärlekssånger små prosastycken och noveller om hudens längtan och den underbara rysningen när du rör vid den. Saknadens terror, svartsjukans andnöd och den fruktansvärda svindeln av lycka när du då äntligen kommer.
Sånt. I samlingen Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig växlar berättaren mellan dur och moll, klassisk musik och hårdrock, akvarell och kolteckning. Med ett romantiskt skimmer och en erotisk ton skildrar Kerstin Thorvall möten där tiden skapat den nödvändiga distansen. Det har blivit en lekfull och öppenhjärtig bok med den omisskännliga Thorvallska udden.
Kerstin Thorvall is one of Sweden's most renowned authors, who also became one of Sweden's most criticized, as well as mostly read authors. Her books, especially The Most Forbidden (Det mest förbjudna) gave name to a whole genre, the so called "Confession literature". But the appreciation for her authorship increased for every year, partly through her memoir trilogy with the titles Hilma's Sacrifice, In the Shadow of Anxiety, and From Signe to Alberte.
Jag som trodde att bara jag blev sådär hjärtsjuk själasjuk å komplett galen å besatt i mina män som lämnar å ersätter mig. Hur den där jävla känslan av inte ha fått den jag åtrådde mest blir allt å hur den tar över hela mitt väsen som en cancersvulst som sprider sig på ett elakartat sätt - kan hända under en lång tid. Samtidigt som man förgås av sorg ska man sköta ett jobb hem å en hygien. Det är ett svagt karaktärsdrag att vara ett sånthär psykfall å fast inuti den känslan hela tiden men berättelserna gör sig bra i skrivande form. Det finns tydligen någon mer som jag och det är Kerstin Thorvall som minns alla sina älskare å hur de brukade ta på henne. Särskilt en. Varför finns det alltid särskilt en.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kategorisera den här boken, den är som en odyssé över författarens kärleksliv med en tydlig betoning på lust och åtrå. Den tar inte upp alltför djuplodande resonemang om relationer som sådana och den är inte heller överdrivet vulgär på så sätt att den skildrar sexscener i detalj.
Det jag tycker den lyfter fram bra är just hur många trauman relaterade till anknytning kan ta sig i vissa fall lätt osunda men i många fall rent farliga och destruktiva uttryck. Thorvall är inte alls omedveten om detta och det finns en tydlig underton av självironi och självförakt i hennes distanserade utifrånperspektiv på sig själv i dessa berättelser. Stundtals blir det snudd på smärtsam läsning när hennes osunda anknytning till männen hon träffar leder till direkt gränslöst beteende.
Jag tycker dock Thorvall ska ha cred för att hon vågar ta sig an så många tabun kring kvinnlig sexualitet, och den skildras också i en språkdräkt som är ovanligt rättfram. En intressant läsning som jag inte glömmer i första taget.
Väldigt rolig läsning! Jag har läst flera böcker av Thorvall och hon har verkligen ett speciellt språk som går rakt in i hjärtat. Hon är antagligen en av de mest inbjudande och öppna författarna vi har i Sverige. Okonstlat och rakt på sak.
Med det sagt, det är något med denna bok som känns hastigt. Det ska ut bara, upplevelserna. Kanske är det så det behöver vara, och kanske behövdes bara det rena, fula, opolerade, smärtsamma och njutningsfulla få komma ut? Jag tror att hon hade kunnat finlira vissa delar något - men kanske hade magin då försvunnit? Vem vet.
Kerstin Thorvall <3 Ester Nilsson är ingenting i jämförelse med Kerstins desperata, känslostyrda, kärlekstörstande personlighet. Jag avundas henne lite att hon kan gå upp så fullständigt i sina passioner (samtidigt som jag förfasas över hennes totala galenskap). Älskar henne oavsett.
Fin. Läste ut hetsigt och desperat, precis som man ska tror jag. Kul att hon inte alls är ödmjuk, hon bara erövrar män och deras kroppar. Följde med henne i njutningen och blev avundsjuk och samtidigt verkligen inte. 5/5
Thorvalls språk är så otroligt lättillgängligt utan att falla platt. Dessutom lyckas hon slunga en upp i extas och sedan ner i den djupaste melankolin och upp igen. Fram och tillbaka. Läste boken för några år sedan, och den tog mig med storm och öppnade mina ögon för Thorvalls författarskap!!
Aaah Thorvall, språket! Vill läsa allt hon skrivit, typ. Rikard Woolf citerade titeln i en värvet "jag minns alla mina älskare och hur dom tog på mig" och jag bara hålla med om att det är så fint, sprang till bibblan direkt och där var den gömd i arkiven. En av sitt slag, läsvärd ändå!
Svårt att summera vad jag tycker. jag trodde att det skulle handla om empowerment och leva livet, men det visade sig ganska snart vara en väldigt ångestladdad berättelse. Jag gillade sekvenserna med de starka positiva emoionerna (framförallt åtrån). Metaforerna och beskrivningarna var i mångt och mycket bra, vilket annars lätt blir blasé eller bara konstigt, när någon beskriver sex. Personligen har jag nog inte upplevt så starka känslor i lustandet, men det verkar ändå inte så extremt att det är omöjligt. I slutändan är jag nog lite fascinerad ändå. Skriven av en märklig person dock (självbiografisk historia).