11-aastane Tigris on peaaegu kogu oma elu isaga kahekesi elanud. Isa ja tütar kolivad uude, väiksemasse korterisse ja Tigris leiab muude asjade hulgast kummalise kasti, mille peal on tema ema nimi. Kas see on võlukast? Tigris poeb sinna sisse ja jääb magama ... ning ärkab hoopis teises maailmas! Ta pole kunagi varem näinud midagi säärast nagu Tuhande Tähe saar. Seal on Ariann oma lauludega, tähekivid ja Leo oma pilvelammastega. Ja mis kõige parem – seal kuskil peab olema Tigrise ema! Ent saarel on ka Vari ja nüüd on see hakanud kustutama taevast tähti, mis saarele elu annavad. Seal on ka eluohtlik Kivistunud mets, kuhu Tigrise ema kadus ... „Tuhande Tähe saar” on seikluslik ja põnev, aga ka liigutav lugu sõprusest ja igatsusest. Emma Karinsdotteri südamlik fantaasia tuletab meelde Astrid Lindgreni „Vendade Lõvisüdamete” ja „Mio, mu Mio” imelist maailma.
Tigris saab 11-aastaseks, kuid sünnipäev on ühtlasi ka kurb päev, kuna sel päeval sai surma ka Tigrise ema. Sel aastal teeb see päev Tigrise aga eriliselt kurvaks, kuna nad olid sunnitud kolima teise korterisse, kus ei ole mälestusi emast. Kolimisasjade hulgast leiab aga tüdruk puust kasti, millele on kirjutatud "Lyra asjad". Asju selles kastis aga pole ja nii jääb Tigris sellesse magama ning avastab end mõne aja pärast Tuhande Tähe saarelt. Saarel saab ta teada mitmeid saladusi, millest isa pole talle kunagi rääkinud. Raamat haaras kohe esimesest leheküljest kaasa, nii et raske oli seda käest panna. Ilus, kurb, haarav raamat. Mulle väga meeldis. :)
Định quote mấy câu hay hay vào mà để lâu quá cất sách đi mất rồi. Sách dễ thương lắm và đủ sâu lắng để suy ngẫm, chính xác là kiểu sách mình nghĩ nên cho các bé 8-9 tuổi đọc để làm quen với văn chương.
Väldigt fint och roligt äventyr om sorg och att vara de som blir lämnade kvar. Lyssnade på ljudbok och fick pausa flera gånger då det blev känslosamt och jag tex satt på bussen.
Lugesin lapsele õhtujutuks. Tagakaanel on võrreldud Astrid Lindgreni “Mio, mu Mioga” ning täiesti seda võrdlust väärt. Raamat on ladusalt kirjutatud, peatükid on lühikesed. Lugu ise on Tigrisest, kelle ema on surnud, kui ta sai 1-aastaseks. Isa sõnul pole Tigris peale õnnetust nutnud. Raamatus saab läbi imelise fantaasiamaailma teada oma kaksikvennast ning pääseb lõpuks ligi oma leinale. Leina kogedes saab ta hakata rohkem elama, parema suhte isaga ja leiab isegi sõbra. Mõni vestlus, nt kus Leo ütleb Tigrisele korduvalt, et vanemad peabad laste eest hoolitsema ja mitte vastupidi ning täiskasvanu peab ise oma tunnetega hakkama saama. Lihtsalt nii õiged laused!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Minu jaoks oli see lapse lugu, kes üritab omamoodi leinaga hakkama saada. Selleks läks vaja igal juhul palju fantaasiat ja ettekujutlust. Seiklus, millest läbi käinuna sai tüdruk kindlasti tugevamaks ja ka oma isaga palju lähedasemaks. Oeh, seda raamatut lugedes sai jälle palju nutta...
Att skriva om sorg är svårt. Ännu svårare när man ska skriva det ur ett barns perspektiv. På det stora hela fungerar det väldigt fint. Jag hade endast lite svårt med vissa meningar som kändes onödigt upprepande, men vet inte om det kanske endast beror på att jag är medelmåttligt mer beläst än målgruppen för boken. Blev lite trött över att höra hur hon "kramade sitt gosedjur ännu hårdare" och "ännu hårdare" och till slut kunde jag inte hjälpa att undra "hur hårt ska du krama det här gosedjuret egentligen?"
Det är dock min enda stora nackdel med boken. Den hade ett fint flow och man får tidigt veta vem Tigris och hennes familj är. Överraskningen att hon hade en tvilling chockade mig lika mycket som Tigris själv, och jag tyckte det var en fantastisk plot twist. Ingenstans kunde jag gissa att så var fallet fören det avslöjades. Det ger också så mycket mer förståelse för faderns sorg. Tigris och hennes bror agerar precis som barn i deras ålder brukar göra, vilket jag tror är enda anledningen till att jag inte blev irriterad över att de så ofta bråkade och blev sams igen på en handvändning.
Jag älskade Tigris lilla uppdrag för att ta reda på mer om sin mamma och älskade hur hon flöt till ön i sin mammas gamla låda. Älskade stjärnstenarna och hur hela jag kände mig varm när jag hörde dem beskrivas och Ariann som var absolut min favoritkaraktär. I övrigt var jag dock mycket mer intresserad av Tigris relation med sin pappa i den "verkliga världen" och äventyret på Tusen stjärnors ö kändes ofta som lite tunn och som att det saknades något. Som en fattig version av Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta, med budget för bara en handfull personer. Ön känns väldigt tom i mitt huvud om jag tänker tillbaka, och alla speciella landmärken skiljs liksom åt som om det vore ett brädspel. Osäker om det är författaren som kunde gjort mer beskrivande miljöer eller jag som totalt zoonade ut när jag lyssnade på det. De tre systrarna var en historia jag totalt glömde bort när boken var över och jag hade nog inte kommit ihåg dem alls om det inte vore för mina noteringar.
Men det som fattas på ön kompenseras av det som sker på hemmaplan. Tigris irritation över sin pappa som bara växer, samtidigt som hon tycker otroligt synd om honom och förstår att det inte är hans fel att han mår dåligt, och balansgången mellan "stackars pappa" och "men JAG då?" (been there - done that - shit sucks). Tigris farmor som försöker göra sitt bästa för både son och sondotter. Den nya kompisen i huset (som underligt nog var som en kopia av hennes tvillingbror? Förstod inte riktigt varför) och att våga sticka tårna i "livet efter". Livet efter en död, livet efter en sorg. Jag kunde känna med Tigris otroligt mycket, dels när hennes känslor fick stängas in och tyglas eftersom hennes pappa "mådde sämre än henne" (vilket ledde till att hon aldrig grät eller riktigt fick utlopp för några extrema känslor alls, vilket är mer skadligt än man kan tro) och dels när allt äntligen brister och hon gråter, skriker, slåss och äntligen pratar om hur hon känner. Situationen i slutet av boken, när lådan är borta och hon långsamt med galopperande panik inser att hon inte kommer kunna ta sig tillbaka till ön, var hjärtskärande. Speciellt eftersom vi fått lära känna alla människor på ön igenom hela boken, och inte fick ta ett ordentligt avsked. Precis som de flesta som dör ifrån oss. Att ha möjlighet ta avsked på riktigt är få förunnat. Starkt av författaren att låta den sorg som Tigris känner speglas i läsaren som också bara blev avklippt från ön, utan chans att ta farväl. Stycket där hon är som mest ledsen fick även mig att gråta (ingen stor bedrift dock, jag är en lipsill) då jag påmindes starkt om mina egna förlorade vänner och familj.
Tyckte också det var ett fint slut. Tigris har sin egna beskärda del av depression (vilket jag inte klandrar henne för efter att ha gått runt och burit på instängd sorg i 10 år), hennes pappa tar sig äntligen ur sin egen och Tigris får en ny vän. Gillade verkligen styckena där hon börjar gråta av ingen direkt anledning för att hon började tänka på sin mamma eller bror igen. Den delen av sorg är otroligt svår, man vet aldrig när den slår till eller varför och det är en ofattbart hemsk känsla. Men så mänsklig och ren. Gillar att boken tog upp det.
Overall - En fantastisk bok om sorg. Fantasy-styckena var inte riktigt i min smak, men familje-delarna vägde upp dem och gjorde boken i helhet till en mycket fin saga. Skulle absolut rekommendera till barn som lider av sorg eller bara för att upplysa om vad sorg är och hur den kan kännas.
7.5 / 10
This entire review has been hidden because of spoilers.
Efter att ha läst och älskat Lisbet och Sambakungen var jag tvungen att läsa den här med, men den var inte alls vad jag väntade mig. Den humor jag lärt mig att koppla ihop med Karinsdotter var inte där, istället fick jag en historia som gjorde ont i hjärtat. Tusen stjärnors ö är fantasifull och otroligt vacker. Den är uppenbarligen ett sätt att hantera saknaden av en förälder som gått bort, men de magiska inslagen fick lov att vara magiska och går inte att bortförklara som drömmar eller liknande. Att läsa boken var verkligen fantastiskt, men guuuud så ont det gjorde! Känslan av saknad efter en mamma som aldrig varit där och depressionen som hållit pappa på avstånd i tio år… det är så verkligt att det skär i hjärtat. Jag vet inte riktigt vad barn tycker om den här boken, men den lyckas fånga sorg och saknad och väva in det i en magisk berättelse som varken känns krystad eller påtvingad.
Inkluderingen gör det såklart bara bättre. Tigris farmor kommer från Grekland och där är många element som tar in detta. Grannpojken, som blir vän med Tigris har två mammor, vilket också var fint. De är med så lite att det knappt märks, men det är fint att HBTQ existerar i boken.
Helt otrolig bok som rekommenderas starkt för högläsning, särskilt för att kunna prata om saker som död och sorg.
Lý trí bảo 3 sao nhưng con tim cho rằng 4 sao là phù hợp:v Một vùng đất được dệt nên từ trí tưởng tượng để chữa lành những vết thương từ sự mất mát. Điều mình thích ở cuốn sách là những con người đi ra từ mất mát đó dẫu đôi lần đánh mất bản thân nhưng chưa khi nào ngừng khao khát được sống, được hạnh phúc. Những tương tác của hai bố con trong hành trình này khiến mình thật sự ngưỡng mộ. Tình cảm đôi khi chỉ cần được nói qua lời chúc:”Ngủ ngon, mèo con” và đáp lại rằng:”Ngủ ngon, mèo to”. Sự sống và cái chết những là một ranh giới mong manh, đó đôi khi là cách nhau 11 năm dài không hay về người em trai song sinh hay một cách mộng mơ và gần gũi tiếng hình ảnh đảo ngàn sao bà vùng đất hổ: “bố và bà đã quá chú tâm đến việc mẹ đã qua đời mà quên mất rằng mẹ đã từng sống” P/s: thật ra nó cũng khiến mình tin vào tình chị em tốt đẹp, dùm bọc, yêu thương lẫn nhau vẫn còn tồn tại:>>
This entire review has been hidden because of spoilers.
Vezměte si to nejzajímavější z Letopisů Narnie a Bratrů Lví srdce a vyjde vám něco jako Ostrov Tisíce hvězd, který velmi citlivě vypráví o smrti, přátelství a vyrovnání se s životními těžkostmi (ať už v dětském či v dospělém životě). Opravdu dojemné a působící na city od začátku až do konce, přesto však nijak extrémně kýčovitě.
Magisk! Bölvarning om skuld och saknad. Högläsning. Tigris ska fylla elva. Hennes pappa som har varit deprimerad sedan mamman dog har inte råd med att betala för huset de bor i. På det nya stället upptäcker Tigris en låda med mammans namn skrivet på i sitt sovrum. Tigris öppnar lådan och kryper ner i den ... Astrid Lindgren-känsla.
Là một tác phẩm thiếu nhi nên mình không đặt nặng cốt truyện nhưng mà cảm giác khi gấp lại cuốn sách là kiểu wth cái bà Ariann là ai dị? Bả tượng trưng cho điều gì ở Vùng Đất Hổ??? Và Tigris phải là một con báo con mới đúng 🥲 Bỏ qua những điều đó thì cuốn này cũng khá oke, mơ mộng bay bổng với trí tưởng tượng hình ảnh của trẻ con, và hành trình yêu thương chữa lành sau biến cố của cả gia đình.
Ojojoj! Så fin, så otroligt fin. Grät riktigt ordentligt på slutet. Väldigt vackert om sorg, att förlora de som betyder allra mest för en. men också om fantasins kraft och att orka leva vidare. Så fint!
En bok om sorg, ensamhet och vänskap med hög kvalité. Perfekt för högläsning och textsamtal om du arbetar i skolan. Du som gillar Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" kommer nog tycka extra mycket om den här boken eftersom de har liknande teman som ex: döden och parallella världar.
nó không quá xuất sắc nhưng nó đến với mình rất đúng lúc, vào lúc mình đang vật lộn với các cảm xúc của chính mình cũng như không thể bộc lộ ra với người thân. Nhờ có nó mình và cha mẹ đã có thể giải bày với nhau
Trừ nhỏ nhân vật chính nhiều khi annoyed dã man thì tổng thể đây là một câu chuyện hay viết về nỗi đau buồn, trầm cảm và hành trình ta để lại quá khứ sau lưng và từ từ chữa lành những vết thương trong lòng. Để lại, nhưng không quên, vì sau cùng thì vết thương là cái hình thành nên chúng ta bây giờ.
Ülimalt armas lugu 11-aastasest Tigrisest, kes elab koos oma isa ja vanaemaga. Isa ei ole siiani suutnud leppida oma armastatud naise ehk Tigrise ema kaotusega ning elab rohkem oma maailmas. Tigris aga leiab ühel kolimisjärgsel õhtul kummalise kasti, mille sisse pugedes avastab end ühtäkki hoopis merel seilamas ja unenäoliste asukatega Tuhande tähe saarel maabumas. Kuigi ta kohtab seal kadunud inimesi, pole saarel sugugi kõik ilus ega helge ja kurjad jõud üritavad kõike head lämmatada. Paralleelselt reaalmaailmas ja saarel kulgev lugu paljastab nii mõnegi varjatud saladuse ja avab tegelaste silmi. Mitte just eriti palju tähelepanu saanud noorteraamat, mis mulle väga meeldis. Ühest küljest nukralt realistlik, teisalt unenäoliselt fantaasiarikas.
Tusen stjärnors ö är en spännande berättelse om sorg, saknad och lögner invävd i ett sagoäventyr. Sååå bra, sååå sorglig, och sååå fin, jag grät mig genom de sista femtio sidorna. Passar bra även för högläsning och de som liknar den vid Mio, min Mio har helt rätt.