När Axel och Petter möts i trappan upp till klassrummet förändras allt. Förälskelsen får Axel att se hela världen med nya ögon. Han går på fester han aldrig skulle ha gått på, bara Petter är där. Han skriver konstiga meddelanden mitt i natten som bara Petter förstår. När de blir ihop är allt så perfekt att Axel inte kan förstå att det händer.
Men Petter mår dåligt och får det allt svårare. Och Axel vet inte vad han ska göra.
Väldigt enkel bok som jag snabbt fastnade i. Gillade miljön och karaktärerna väldigt mycket. Dock tycker jag att den borde ha varit längre; det finns en hel del jag ville veta mer om. Jag mådde dåligt och hatade nästan boken under tiden jag läste, eftersom jag hela tiden trodde att den skulle sluta på ett annat sätt.
Fin bok. Kommer du inte in i den direkt (gjorde inte jag för den är skriven på ett annat sätt än de böcker jag annars löser) så försök bara lite till. Hela berättelsen är värt det.
"Har varit en tuff dag. Låg på sängen med mobilen av och stirrade i taket.".
Älskade den. Älskade älskade älskade. Det är inte den djupaste boken jag läst, den är inte avancerad i språk eller handling och allt går ganska fort utan någon större reflektion över det. Det är perfekt, det är vad det ska vara. Två gymnasietreor som blir kära från ingenstans och bara kör, det finns problem och det är inte världens hälsosammaste förhållande men det fattar väl inte två dumma artonåringar.
En vill inte leva, en vill leva alldeles för mycket.
Många av recensionerna säger att det är för lite djup, för snabbt avslut, vilken annan y/a som helst med ett homosexuellt par. Men alltså nej.
Jag har aldrig läst något som fångar essensen av en förvirrad gymnasieelev lite för nära studenten så här jävla bra. Att författaren lyckats få det så bra, trots att hon själv inte längre går i gymnasiet. Wow säger jag bara. Allting är klockrent, hemmafesterna och demonstrationerna och estet-vegan-flummet till de torra natureleverna som inte är så torra egentligen. Den är ju helt underbar och hjärtekrossande och en spegling av allt man själv upplever.
Axel går på natur, han tänker läsa teknisk fysik och bli ingenjör. Petter går estet, demonstrerar och engagerar sig i allt viktigt, han har inga planer.
Den dagen Axel möter Petter blir han en ny människa, det är en härligt utveckling att följa. Kärlek som faktiskt leder vidare. Men Petter är ingen enkel person, han har mycket bagage och han mår inte alltid så bra. Men Axel vet inte vad han ska göra. Både Axel och Petter har bra kompisar som känner dem och inte gör nån stor affär av något, precis som jag tror och hoppas att det är i verkligheten. Föräldrarna är också realistiskt gestaltade men inte speciellt ingående, för det handlar inte om dem. Möjligtvis lite om Petters pappa...
En ganska vemodig känsla i hela boken, blandat olycklig nutid med lyckliga tillbakablickar. Jag trodde hela tiden Petter var död, för han är ganska självmordsbenägen. Men det visar sig att han inte var det och slutet är öppet men ljust. En mycket fin bok, lätt att läsa. Förutom möjligtvis hoppen mellan nu och då.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Har haft lite lässvacka och varit allmänt osugen. Då är en kort liten YA en beprövad metod! Här blir jag dessutom lite glatt överraskad. Baksidetexten handlar om (ytterligare...) en tonåring som "mår dåligt". Och givetvis är huvudpersonerna homosexuella, för det är de alltid i YA numera. Timgren lyckas dock med att 1) inte gräva ner sig i misären, trots allvar 2) skriva en kärlekshistoria som vilken som helst, där homosexualiteten inte betonas eller problematiseras. Dessutom gillar jag hur hon skriver. Det är lite poetiskt här och var, men också det utan att gräva ner sig (i lyriska adverb) eller betona annorlundahet. I princip samtliga karaktärer känns realistiska och relaterbara. Och slutet är bra. Om jag blev mer lässugen är svårt att säga, men just de här sidorna var fint att bläddra sig igenom.
Jag gillar inte den här boken så mycket som jag vill, jag kom inte in i den. Den är skriven på ett annat sätt än böcker jag gillar och det är inget positivt. Jag vet inte vad jag tycker om en sak, att istället för att man får se boken från personen med en dåligt mental hälsas perspektiv är det från en annan kille som bara försöker rädda honom. Jag rekommenderar inte boken men det kanske bara är en smaksak
Så galet vacker och tänkvärd bok på alla sätt och vis!
Dialogen är magisk, språket så målande, träffsäkert och fulländat, och själv storyn är verkligen hjärtskärande men ack så viktig och fin. Det enda minuset är att det går lite väl snabbt i slutet, så femtio sidor till hade absolut inte skadat för att avsluta med flaggan i topp.
Jag gillade inte den här lika mycket som jag ville gilla den. Däremot var den bra, rätt intressant. Jag är inte helt säker på att jag faktiskt gillar hur den hanterar mental (o)hälsa men det fanns samtidigt något med den som gav den ett känslomässigt värde.
Ville gilla den här boken mer än vad jag gjorde. Kanske ställde därför mina förväntningar till det för läsupplevelsen. Gillar språket, sparsmakat och väl avvägt.
En sån otrolig bok! Man kan känna igen sig mycket i den - från både Axel och Petters perspektiv, speciellt som ung, nyexaminerad hbtq+person från en småstad. Kanske den viktigaste boken någonsin. Motsatsen till aldrig är Petter och Axel.
Alltså. Slutet var rätt underväldigande. Men jag gillar hur Petter faktiskt bryr sig om Axel. Han mår dåligt och försvinner ibland utan ett ord, men samtidigt visar han tydligt att han vill vara med Axel trots det.
Intressant ämne, men den den föll lite på att den inte fördjupar sig i berättelsen. Det märks tydligt att den riktar sig till ungdomar både i språk och tempo.
Den blev okej efter att jag fattat skrivandet. Inte en typ av bok som jag brukar läsa. Gillade inte Axel som karaktär och hade nog också d��rför svårt att fortsätta läsa.