Kalla det vad fan du vill

by Marjaneh Bakhtiari

» Jag vet faktiskt själv hur det är att vara utlänning.« Så tittade han snabbt på dom andra kring bordet för att se om det sista ordet hade varit opassande. Han var inte alltid medveten om dom aktuella politiskt korrekta orden. » Kommer själv ursprungligen från Glumslöv och sen Burlöv förstår du. Ja, jag kommer ihåg hur det var i början att vara i en ny stad och inte känna till saker och ting.«

Bahar hade inte uppfattat Bengt som en rolig person och det fanns inget spår av humor i hans ansikte. Mannen menade allvar.

I romanen Kalla det vad fan du vill står familjen Irandoust i centrum. De har lämnat Iran för Sverige och mötet med det nya landet och dess invånare är inte alltid smärtfritt, men med envishet och en positiv inställning går allt. Hoppas de.

Mot all förmodan blir deras öde i Marjaneh Bakhtiaris händer varken tragiskt eller tråkigt, utan istället en oväntat rolig läsning. Hon skildrar familjens och deras vänners liv med humor, ironi och sympati. Ingen går säker i den ena absurda eller rörande scenen efter den andra riktas strålkastarljuset mot både »gammalsvenskar« och »nysvenskar«. För vem gör rätt och vem gör fel? Är det kanske ändå lika långt från Glumslöv till Malmö som från Malmö till Teheran? Finns det egentligen något politiskt korrekt beteende, eller står vi alla trots vår goda vilja hela tiden med båda fötterna i klaveret? Och finns det kanske något sätt att trots våra olikheter mötas på lika villkor?

Genres: Fiction, Swedish Literature, Contemporary, Sweden, Novels, Scandinavian Literature, Young Adult

299 pages, Hardcover

First published January 1, 2005

About the author

Marjaneh Bakhtiari, född 21 mars 1980 i Teheran, Iran, är en svensk författare som bor i Malmö. Bakhtiari har studerat socialantropologi och journalistik.

Reviews

[Medi · Rating 1 out of 5]

Det startade bra med många intressanta skildringar av just huvudkaraktärens familj. Det som dock sänkte betyget markant var hur skildringarna är mer generaliserande och simpla än mångfacetterad. Innehållet blev mer fokuserat på hur författaren gestaltade olika etniciteter än på en faktiskt berättelse. Marjaneh Bakhtiari kanske ska bara hålla sig till iranier (perser), den etnicitet hon vet om istället för att låtsas veta om andra. Särskilt med tanke på hur hon upprätthåller stereotyper och den enda etniciteten som faktiskt blev negativt beskriven var ej överraskande nog kurder. Fräsch rasism ihoplindad i banal komik, men bra ändå att iransk rasism ändå illumineras. Tappade intresset totalt för att läsa vidare efter det.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Wow! Lärt mig och skrattat så mycket.
Helt magisk uppläsning av Sanna Persson (Pax).

[Helena R · Rating 4 out of 5]

En bok, skriven om min hemstad, av en författare som gick på samma gymnasieskola som jag. Skillnaden mellan mig och författaren är dock att hon är invandrad från Iran medan jag är svensk sedan flera generationer.

I boken får vi följa familjen Irandoust, från att de kommer till Sverige och deras liv fram till bokens nutid, 2005. Föräldrarna, Panthea och Amir, högutbildade med bra jobb i Iran, flyr från revolution och krig i hopp om en bättre framtid för sina barn. Panthea vill gärna ta till sig det svenska samhället och låter barnen vara motvilliga guider in i det, medan Amir vill att barnen ska ha kunskap om sitt hemland. Barnen däremot vill bara vara och känner av splittringen i att växa upp mellan två kulturer.

Författaren beskriver familjen och deras vänner bra, genom sammansättningen av familjen får vi se flera olika perspektiv på att navigera i ett nytt hemland. I början känns familjens dotter, Bahar, som bokens huvudperson, men i slutet av boken är hon knappt med och fokus flyttas från familjen till några av de väldigt många bi-karaktärerna. För bi-karaktärerna är väldigt många och en del av deras historier känns överflödiga och stoppar upp flytet i boken. Jag saknar också fler av Bahars relationer, den enda som skildras är den med hennes pojkvän och dennes familj, medans lillebror, Shervin, och båda föräldrarna har relationer med andra utanför familjen.

Strukturerna i att komma som ny i Sverige skildras på ett bra sätt och öppnade mina ögon för saker som tidigare haft en aning om, men inte riktigt insett vidden av. Uppoffringarna som föräldrar gör i hopp om en bättre framtid för sina barn, samtidigt som barnen inte förstår att vara tacksamma, för det gör sällan barn oavsett förutsättningarna. Och sorgen att boken är skriven för 13 år sedan, men problematiken som presenteras i den fortfarande känns lika aktuella.

[Jockum · Rating 4 out of 5]

Fantastisk bok om segregation, rasism, kulturtillhörighet, familj och skola. Rekommenderas varmt! Handlingen följer snarare teman, än ett händelseförlopp, vilket inte drar bort något från läsupplevelsen.

Jobba i Malmö på en skola ger en intressant kontext mellan fiktion och verklighet.

Dialekterna/brytningar, var fantastiska, får mig att tänka på Pratchetts slangengelska. Man hör meningarna talas.

[Isidora · Rating 4 out of 5]

Det är inte mycket till story men är ändå skickligt skrivet med ett intressant upplägg. Språkkänsla, humor och karakterär som jag kan relatera till står på plussidan med. Jag uppskattar att allt är genomtänkt och utarbetat, men tyvärr kommer inte riktigt in i boken. Det blir som om jag stannar utanför. En svag fyra.

[Viviana Lopez Celis · Rating 1 out of 5]

Jag brukar inte lämna en bok i mitten men det finns en första tid för allt. Jag kunde helt enkelt inte läsa vidare, det var för tråkigt och jag hade förväntat mig nånting roligt, någonting lätt och fräscht. Det är klart att smaken är något subjektivt. Eftersom jag inte brukar lämna en bok utan att ha läst den kommer jag kanske att prova att läsa den någon gång i framtiden.

[robban · Rating 1 out of 5]

Jag har läst många böcker i mina dar, men detta var fanimej det tråkigaste jag läst. Jag brukar gilla de böcker vi läser som projekt i skolan, men att man kunnat ge denna bok till en hel klass med ungdomar och sedan be oss att diskutera den är groteskt. Hade jag kunnat hade jag lagt ner den och aldrig mer tänkt på den igen, men tyvärr behövde jag läsa igenom hela pga skolan. Det finns knappt något av värde att nämna, så lättglömd är den. Huvudpersonen är otrevlig och jag förstår inte hur det är menat att vi ska kunna relatera till och gilla denna karaktär.

Jag skäms över att ha läst denna boken, med tanke på de hundratals så mycket bättre böcker jag läst.

[Josephine · Rating 4 out of 5]

Sweden needs more writers like Bakhtiari (Tehran, 1980) who can depict the new multicultural reality of the country. Bakhtiari juggles masterly with all the silly stereotypes and preconceptions, knocking them down and making you laugh - and cry... A must for every Swede (both "new" and "old").

[Elza (Elzasbokhylla) · Rating 4 out of 5]

This book is funny, depressing and insightful all at the same time. In the center of this book is the family Irandoust. They have left Iran for Sweden and the meeting with the new country and its people is not always painless, but with persistence and a positive attitude they learn more about themselves and the new culture.

I read this book in two days! It is a well written, amusing and brilliant page turner. It’s an easy read and Marjaneh Bakhtiari juggles masterly with all the silly stereotypes and tells a story within a story. I don’t understand why I haven’t read this book earlier!

This book made me interested and curious about her other novels!

[Fahima Ghaderi · Rating 5 out of 5]

I live what i’ve read.

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

En skön inblick i livet som invandrare, andra generationens invandrare. Ska lyssnas på, den är som en teater.

[Wilmer · Rating 1 out of 5]

Horribel

[Lisa Uddeholt · Rating 1 out of 5]

FRUKTANSVÄRT dålig faktiskt

[Unna]

Vi började läsa den med skolan men ingen gillade den

[Moa Sakhay · Rating 3 out of 5]

Mycket rolig och pricksäker, kanske aningen stökig. Många människor, situationer och stora frågor ryms i den här romanen. Hade gärna sett mer fördjupning och utveckling av karaktärerna och idéerna. De invandrade föräldrarnas mödor i det nya landet skildras väldigt fint och karaktärerna känns äkta. Man blir berörd in i själen av Panthea och Amir. Däremot är den skånske rasist-farbrorn väl stereotyp. Ibland blir det också lite övertydligt för att få fram sitt budskap t.ex. ”har ni lax i Iran?”. Älskar hur karaktärernas dialekter och accenter är utskrivna i dialogerna. Kommer att tänka på Zadie Smiths ”White Teeth” vilket får anses vara ett gott betyg. Gillar boken även om den inte tog mig med storm och kommer nog att läsa mer av författaren.

[Lydia · Rating 5 out of 5]

Enda boken man behöver gällande segration, invandring och tillhörighet.

Författaren beskriver hur det är, med ett komiskt inslag, som gör att man känner igen sig, får en förståelse och skrattar åt det.

Katastrofalt att denna bok kom ut 2005, alltså för snart 27 år sedan och det är samma bild, om inte värre.

Om det är någon bok man ska lyssna på då är det denna, ren komedi var uppläsaren, aldrig hört en så engagerad som gör olika röster och dessutom med musik!!

Enda nackdelen är att det är så många bi- karaktärer och mycket tidshopp så man tappar bort vem det pratas om, och när.

[Lisaawilhelmsson · Rating 2 out of 5]

(I read this for a class in school) I really didn't enjoy this book and was so bored all the time while reading it. The only thing keeping me from not giving only one star is that it was funny like three times. I see how it kind of has an important message to say though, so I can understand the praise it's been given. However, I personally didn't pick up anything I will learn from or keep in my life in this book. Though that doesn't mean no one else will!

[Shahnaz · Rating 4 out of 5]

Very nice book by the young iranian author. I am reading this book in Norwegian. It is a fun book at the same time taking up the challanges emigirant families meet in Swideish society which can be actuall for other Europiean societies as well.

[Ola Leijon · Rating 5 out of 5]

Ikväll ska jag läsa ut den, ändå vågar jag ge fem stjärnor. Det här är helt rätt balans, helt rätt språk med helt rätt värderingar kombinerat med 100 procent trovärdighet. Det här är Sverige. Varken mer eller mindre. Jag vill använda boken i skolan. Vet bara inte hur ännu.

[Annica · Rating 4 out of 5]

Really, really impressed with this book. A book I wish that everyone read. Incredibly talented writer, especially with the language. The language is fantastic.

[Sanna Halt · Rating 3 out of 5]

Intressant story. Blir dock galen på att läsa dialogerna då dessa är skrivna med dialekt. Kul i början, irriterande efter ett tag....

[Mary · Rating 2 out of 5]

Släppte boken efter 25%. Lite för seg och inte alls fångade /:

[Elin Lundqvist · Rating 4 out of 5]

Kul med många olika perspektiv på integration. Boken är skriven på dialekt/talspråk vilket skapar kul inlevelse. Lite väl generaliserande i vissa fall.

[Reader · Rating 4 out of 5]

Kalla det vad fan du vill är en bok om tonåringen Miranda, som försöker hitta sin plats i livet. Hon känner sig kluven mellan två kulturer – den svenska och den iranska – och har svårt att förstå vem hon egentligen är. Hennes relation med sin mamma är också komplicerad, och de har många konflikter, vilket gör att Miranda känner sig ännu mer ensam.

Boken handlar mycket om identitet och tillhörighet, vilket gör att man kan känna igen sig om man har växt upp med olika kulturer eller om man har haft svårt att passa in. Författaren beskriver på ett ärligt sätt hur svårt det kan vara att vara ung och försöka förstå sig själv samtidigt som man förväntas förstå sina föräldrar.

Språket i boken är rakt och enkelt, vilket gör det lätt att följa med i berättelsen. Dialogerna känns verkliga, och man får en bra inblick i Mirandas tankar och känslor.

En del av boken känns lite långsam, och vissa delar hade kunnat utvecklas mer. Men trots det är det en bok som får en att tänka på viktiga frågor om familj, kultur och att hitta sig själv.

Jag rekommenderar boken till alla som gillar böcker om ungdomars liv och de svårigheter man kan möta när man växer upp.
Jag ger den 4 av 5 stjärnor.”

[MariKoo · Rating 3 out of 5]

Tarinan keskiössä on neljähenkinen Ruotsin Malmöhön muuttanut iranilaisperhe. Äiti Panthea on ydinfyysikko, mutta työskentelee Ruotsissa päiväkodissa ja janoaa kutsuja IKEA-koteihin voidakseen päästä sisään ruotsalaiseen kulttuuriin. Isä Amir on iranilaisesta runoudesta pitävä kustantaja, joka Ruotsissa kuitenkin tekee töitä videovuokraajana, pitsanpaistajana ja taksikuskina. Aikuistuvat lapset Bahar-tyttär ja Shervin-poika ovat ”ruotsalaistuneet”, mutta silti yhteiskunnan mielestä he eivät ole juuri ”mistään kotosin”.
Kirja on kirjoitettu episodityyliin ja erilaiset äänet saavat puheenvuoron: Irandoustin perheen lisäksi muun muassa heidän lähipiirinsä maahanmuuttajat sekä Baharin ruotsalaisen poikaystävän Markuksen perhe. Markuksen vanhemmat yrittävät huomioida Baharin taustan, mutta kommelluksia syntyy.
Miksi ihminen tulee syöneeksi hilloa lihapullien kera? Sanotaan, että ihminen on sitä mitä hän syö. Mitä ihminen siinä tapauksessa on, kun hän syö lihaa, ruskeaa kastiketta, perunoita… ja hilloa? Siihen ei kenelläkään ole mitään kunnon selitystä. Niin tehdään vain siksi, että niin on aina tehty. On opittu, että se on hyvää. Juuri sitä on kulttuuri.

[Laura · Rating 3 out of 5]

Alku sai innostumaan lukemaan, mutta myöhemmin hahmoja tuli roppakaupalla lisää ja tarina tuntui pyörivän paikallaan ilman mitään konkreettista suuntaa, mutta lopussa taas tapahtui enemmän. Hyvin käännetty (luin suomeksi), paljon mielenkiintoista kielellä leikittelyä kääntäjältä. Harmi vain, että päähenkilö jää vähän etäiseksi, ja tuntuu, että "jotain puuttuu", vaikka kirjassa paljon kerrotaankin Iranista, kulttuurieroista, oman paikkansa löytämisestä ja myös ruotsalaisesta yhteiskunnasta. Kirjassa tuntuu myös olevan omaan makuun "vähän liikaa kaikkea": olisi ollut mielenkiintoisempi keskittyä vain Bahariin tai vain tämän perheeseen sen sijaan, että samojen kansien väliin ympätään useita ihmiskohtaloita, joihin ei pääse tutustumaan syvällisemmin. Jossain välissä muuttuviin näkökulmiin tottui. Kiinnostavinta oli lukea perheen päätöksestä muuttaa Ruotsiin ja niistä arkipäivän sattumuksista, joita monikulttuurisuus tuo mukanaan.

[J K · Rating 2 out of 5]

The voice of the narrator ruined this for me by taking me out of the story at hand, and anyway isn't at all to my taste. The last straw was quite early on, when the narration uses the English terms "girl power" and "independent woman shit" to describe something Panthea is doing and feeling. That's not how Panthea talks at all, so it puts an additional layer of distance between me and a character who, at least at that point in the book, is already defined by her distance and difference. I want to get into her head instead of hearing someone else's description of her in language I don't find particularly gripping. I see it's an artistic choice, I get what the author is going for, and I've liked this general style of narrator in some other works (particularly children's literature like Peter Pan and A Series of Unfortunate Events).
Maybe with a stronger overall story I would tolerate it, but the vignettes are a little less about what happens and more about who they're happening to and the environment they happen in, so the language really has to come forth. Case in point, lots of other kids have the same arguments with their parents about the kid disco, but Bahar's fight with Amir and Panthea is framed as particular to their cultural circumstances. There was a lot like that where I never really worked out the point of it beyond just sort of setting a scene, but it was never a scene that interested me after all.
I was a little half and half on the dialogue being written as spoken, but I read this in Finnish, where it's not uncommon to write dialogue as it's spoken. Some of the accented stuff went a little overboard, as if I can't imagine what the foreign accents sound like. Besides hearing them frequently, I have one myself! But I did like the way the speech was used to convey the melting pot, lots of different people speaking their new language together.
Life's too short and my to-read list is too long. DNF, one star for what I read and one for fairness for reviewing something I didn't complete.

[Taru Luojola · Rating 3 out of 5]

Yli kymmenen vuotta sitten julkaistu ruotsalainen kirja, jonka teemat ovat olleet kovasti esillä Suomessa viime vuosina. Iranilaisen maahanmuuttajan humoristinen kertomus elämästä multiculti-Malmössa, jossa ääneen päästetään monesta eri maasta ja eri syistä Ruotsiin muuttaneita sekä perinteisesti ruotsalaiseksi katsottuja monikulttuurisuuden ihannoijia ja rasisteja. Kukaan ei ymmärrä ketään, vanhemmat eivät ymmärrä lapsiaan ja lapset eivät ymmärrä vanhempiaan, ja lopputuloksena on lähinnä paljon ohipuhumista.

Kirjan tarina on väläyksenomainen, se ei varsinaisesti ala mistään olennaisesta eikä se pääty mihinkään olennaiseen, ja uusia henkilöitä tulee ja menee tämän tästä. Lause- ja kappaletasolla teksti toimii, mutta kokonaisuutena teos ei ole järin mukaansa tempaava.

[Elise · Rating 1 out of 5]

SKOL BOK


Dagar att läsa ut : ca 47 dagar
Start och slut datum : sep 20 - okt 5
Favorit karaktär: Bahar eller typ hennes killes katt monster

Bokens betyg : 1 av 5

Spicy level : ingenting

Plot level : 1 av 5

Karaktär level : 3 av 5, ändå bra beskrivning och intressant att se hur dom förändrades under tiden

Cry level : ingenting

Rekommenderar: endast till pappa

Notes :

DENNA MÅSTE LYSSNAS PÅ
nämen asså den va ju inte brutalt hemsk, men va ju sämsta boken ja läst. Intressant att se hur karaktärerna ändrades genom boken och hur dom såg på svenska samhället, annars totalt ointressant


Citat / meningar :
Nope

[Terhi · Rating 3 out of 5]

Ironisia kuvauksia niin tyypillisistä maahanmuuttajista kuin heitä ymmärtävistä paikallisista ja maahanmuutonvastustajistakin. Itselleni ei kuitenkaan juuri hymy nouse huulille enkä sitä takakannen lupaama lämpöäkään tästä löydä. Tämä jättää lähinnä surulliseksi - ensimmäisen polven maahanmuuttaja pettyy lähes aina, kieltä on hankala oppia ja siten töitä on vaikea saada, varsinkaan hyviä töitä, toisen polven maahanmuuttaja osaa kielen ja tuntee kulttuurin, mutta on silti ulkonäkönsä vuoksi aina ulkopuolinen, mutta vieraantunut myös vanhempiensa kulttuurista. Mitä tälle voi tehdä???