What do you think?
Rate this book
PUR
skynda så
skynda så jag inte tappar ngt
väva hålla
hålla ut dig
En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast – och konstruera – vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ”bilderna förstör minnet”, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?
du är sår
lev i såret osv
sår som kräks
lilla blöta sår
Erik Lindman Mata är född 1992, uppvuxen på Gotland och bosatt i Stockholm. Han har bland annat studerat filosofi vid Södertörns högskola och komposition vid Kungl. Musikhögskolan. 2018–2019 gick han på Biskops Arnö författarskola. Han arbetar som översättare och sitter i redaktionen för tidskriften Kris och kritik. PUR är hans första bok.
skynda så jag inte tappar ngt
väva hålla
hålla ut dig
En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast – och konstruera – vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ”bilderna förstör minnet”, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?
du är sår
lev i såret osv
sår som kräks
lilla blöta sår
Erik Lindman Mata är född 1992, uppvuxen på Gotland och bosatt i Stockholm. Han har bland annat studerat filosofi vid Södertörns högskola och komposition vid Kungl. Musikhögskolan. 2018–2019 gick han på Biskops Arnö författarskola. Han arbetar som översättare och sitter i redaktionen för tidskriften Kris och kritik. PUR är hans första bok.
- GenresPoetry
192 pages, Hardcover
First published January 2, 2020
4 people are currently reading
100 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
October 3, 2021
More poetry. This one a love story.
March 24, 2023
”hela vårt liv utan dig”
❤️
❤️
January 29, 2021
Outhärdligt sorglig. Fantastisk debut!
July 30, 2020
Den här sköra, stillsamma diktsamlingen är ett letande. Var är hon, hon som är försvunnen? Kommer hon tillbaka? Hur? Jag letar också. Jag ser inte, språket är kanske lite i vägen, bilderna av hav, vind, ljud som rör sig dunkelt över raderna.
Pur är Erik Lindman Matas debutbok. Pur som i ren och äkta, bokens omslag är lugnt grå. När jag tittar närmre: en tom anslagstavla fylld av små hål efter borttagna nålar. Det finns något städat och slutgiltigt i omslaget, i titel och språk. Det finns en jakt efter det rena, det äkta. Det sanna. Vad hände? Vad är sorgen? Är den min?
Jag vaggas med. Slukas upp. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men jag är i den, texten, i den, sorgen. Jag pusslar och läser. Och sen ser jag fotografierna i slutet. De som föreställer hon vi söker (ja, för det är inte bara diktjaget som söker. Diktjaget och jag som läser har blivit ett vi! Vi måste hitta!) och jag tänker: okej hon fanns, men också: okej hon finns. Hon kanske fortfarande finns. Och så funderar jag över vad fotografierna gör med sanningen. Med minnena? Finns hon fortfarande, för att hon finns där på bilderna?
Med andra ord, det är en läsning som får mig att tänka. Inte nödvändigtvis förstå men klura, fundera, känna.
Mot slutet av boken hittar jag ytterligare en ledtråd. En pusselbit. Här kommer en referenslista över andra verk som texten pratar med. Bland annat hittar jag att den talar med en bok av Roland Barthes som jag också läser just nu. Sorgedagbok. De dagboksanteckningar Barthes han skrev ner åren efter att hans mamma gått bort. Hans älskade, älskade M.
Och kanske är det här, i döden, i tystnaden, i sorgen vi står och trampar. Väntar. I det som uppstår när någon lämnar en. I oförståelsen. Det är här diktsamlingen rör sig. Hur ska jag förstå det jag absolut inte vill förstå? Och om jag inte förstår, slutar det då att vara sant? Kan det inte sluta vara sant? Hur får jag det att sluta vara sant?
Pur är Erik Lindman Matas debutbok. Pur som i ren och äkta, bokens omslag är lugnt grå. När jag tittar närmre: en tom anslagstavla fylld av små hål efter borttagna nålar. Det finns något städat och slutgiltigt i omslaget, i titel och språk. Det finns en jakt efter det rena, det äkta. Det sanna. Vad hände? Vad är sorgen? Är den min?
Jag vaggas med. Slukas upp. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men jag är i den, texten, i den, sorgen. Jag pusslar och läser. Och sen ser jag fotografierna i slutet. De som föreställer hon vi söker (ja, för det är inte bara diktjaget som söker. Diktjaget och jag som läser har blivit ett vi! Vi måste hitta!) och jag tänker: okej hon fanns, men också: okej hon finns. Hon kanske fortfarande finns. Och så funderar jag över vad fotografierna gör med sanningen. Med minnena? Finns hon fortfarande, för att hon finns där på bilderna?
Med andra ord, det är en läsning som får mig att tänka. Inte nödvändigtvis förstå men klura, fundera, känna.
Mot slutet av boken hittar jag ytterligare en ledtråd. En pusselbit. Här kommer en referenslista över andra verk som texten pratar med. Bland annat hittar jag att den talar med en bok av Roland Barthes som jag också läser just nu. Sorgedagbok. De dagboksanteckningar Barthes han skrev ner åren efter att hans mamma gått bort. Hans älskade, älskade M.
Och kanske är det här, i döden, i tystnaden, i sorgen vi står och trampar. Väntar. I det som uppstår när någon lämnar en. I oförståelsen. Det är här diktsamlingen rör sig. Hur ska jag förstå det jag absolut inte vill förstå? Och om jag inte förstår, slutar det då att vara sant? Kan det inte sluta vara sant? Hur får jag det att sluta vara sant?
July 10, 2020
Full pott om det hade rimmat eller inte; om det regnat eller vart uppehåll.
Read
October 18, 2022”bottenlösa ögonblick när jag förstod” / kläder hur länge luktar dom 💔
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 1, 2021
aj mitt hjärta
April 14, 2022
En stark och sorglig debut som biter sig fast mellan raderna, håller sig kvar, sätter fingret på smärtan.
March 20, 2020
Fattar inte...
April 5, 2020
Så sårigt och så vackert. Sorgen är fragmentarisk, sprucken.
Poesi på andra sidan en älskades självmord. Den som blir kvar.
Poesi på andra sidan en älskades självmord. Den som blir kvar.
April 7, 2020
Oändligt sorgligt.
February 16, 2021
Omläsning! Så jäkla bra. Men också så hemsk.
March 1, 2021
Vackert och sorgligt, skört och rafflande, vilken debut!
March 19, 2021
Jättevacker. Jättesorgligt. Känns genomtänkt och nära.
November 27, 2023
Kommer bära med mig den.
January 30, 2025
Mycket gripande 🤍
June 11, 2025
När eftertexterna börjar rulla med bilderna. I tårar.
November 6, 2025
Omöjligt att inte bli berörd. Nästan lika omöjligt att skriva en helt ärlig recension.
Displaying 1 - 18 of 18 reviews