»Vergiss diese Reise nie«, hatte Mama gesagt, »Wochen wie diese sind genauso lang wie fünfzehn ziemlich langweilige Jahre.«
Sie hatten am Strand gesessen, die Füße im Meer. Mama war schon damals krank gewesen, aber nicht so schlimm wie jetzt. Der Krebs ist zurückgekommen und Lea begreift allmählich, dass ihrer Mutter nicht mehr viel Zeit bleibt. Verzweifelt stemmt sie sich gegen das unerbittliche Schicksal. Aber das ist unmöglich und so packen Mama, Lea, Lukas und Papa so viel Liebe wie möglich in die letzten Wochen.
Ein tröstliches Buch über Krankheit, Tod, Liebe und Glück
Moni is a Swedish author, best known for the books about the boy Tsatsiki. Earlier she owned the 17th chair of the Swedish Academy for Children's Books. She is one of the initiators of the young-adult-culture-house Palatset in Stockholm.
Eine sehr bewegende Geschichte, über ein Thema, dass nur sehr selten in dieser Deutlichkeit angesprochen wird. Tod und Verlust sind Geschehnisse, die einen Menschen verändern können. Doch so viel liebe, hat die Macht, selbst die tiefste Trauer zu überwinden, doch jeder kann diese Entscheidung nur für sich treffen. Eine unglaubliche Massage mit einem eigensinnigen schreibstil und einer etwas schemenhaft bleibenden lea, als Protagonistin.
"Tyle miłości nie może umrzeć" to książka, która sponiewiera Cię emocjonalnie.
Moni Nilsson pokazała czytelnikom, jak oswoić chorobę bliskiej osoby, jak spróbować sobie z nią poradzić, jak na maksa wykorzystać te wszystkie nieliczne dni, które pozostały.
To historia, na której wielokrotnie się wzruszałam. Krótkie zdanie lub drobne gesty bohaterów sprawiały, że pociły mi się oczy. Niesamowicie podobała mi się ta opowieść. Relacje rodzinne były trudne, ale też przekochane było to, co rodzina robiła dla umierającej mamy. Taniec przytulaniec, malowanie trumny, szczere rozmowy - to mnie rozwalało na łopatki. Podobnie jak lista prezentów, która już w ogóle była dla mnie ciosem poniżej pasa.
Gorąco polecam Wam tę piękną, ale smutną historię. Zakończenie jest wspaniałe i bardzo prawdziwe. Mam nadzieję, że młodzież i dzieci będą potrafiły wyciągnąć z niej jak najwięcej. Uważam, że byłaby to idealna propozycja na lekturę szkolną. Mądra, wartościowa, interesująca. Nic, tylko czytać.
4.5 Klart jag älskade den här också, älskar ju allt Moni skriver. Så sjukt hjärtskärande och äkta och fin också. Så många älskvärda karaktärer och ärligt? Tycker verkligen denna hade förtjänat en augustnominering framför ex. Rymlingarna, men det är ju bara vad jag tänker ...
Så fin och hjärtskärande bok om barn och mammor och cancer. Rekommenderas verkligen till alla barn med trasiga föräldrahjärtan. Så så fint med författare som lyckas sätta ord på hur känslor känns när man är liten.
Vor ein paar Tagen habe ich dieses Buch gelesen und ich war mir vorher schon sicher, dass es mich emotional sehr mitnehmen würde, denn „So viel Liebe“ handelt von einem kleinen Mädchen, deren Mutter an Krebs sterben wird. Sie nimmt uns mit auf eine Reise, mit allen Höhen und Tiefen, die man in dieser Phase durchstehen muss. Es ist absolut authentisch geschrieben und man konnte den Schmerz des Mädchens auf jeder Seite spüren. Ich konnte mich durch die Worte der Autorin sehr gut in sie hineinversetzen und es kamen alte Erinnerungen hoch. Auch ich habe meinen Vater früh an Krebs verloren, dann meine Oma und meine Mutter hat ihn erst vor ein paar Monaten besiegt. Ich weiß daher, wie schwer es ist, aber auch wie wichtig es ist, sich an den guten Erinnerungen festzuhalten. Nur so kann man es durchstehen. Nur so kann man es verarbeiten. Das Buch spendet Kraft und gibt einen wertvolle Dinge mit auf dem Weg, daher gibt’s eine ganz klare Empfehlung meinerseits.
En underbart fantastisk, finstämd, sorglig men stundtals rolig bok. Så mycket kärlek kan inte dö handlar om Lea. Leas mamma har cancer och ska dö. Men Lea fortsätter hoppas att hon ska klara sig. Om hon bara hatar sin bästa kompis Noa tillräckligt mycket, då kommer mamma att fortsätta leva.
En otroligt viktig bok som är ett perfekt underlag för att diskutera döden, sorg och förlust. Samtidigt får vi se fantastiskt starka vänskapsband, kärlek, stöttande föräldrar och en helt fenomenalt gestaltad syskonrelation.
Språket är lättläst, men samtidigt vackert och flytande=en svår konst.
En underbart fantastisk, finstämd, sorglig men stundtals rolig bok. Så mycket kärlek kan inte dö handlar om Lea. Leas mamma har cancer och ska dö. Men Lea fortsätter hoppas att hon ska klara sig. Om hon bara hatar sin bästa kompis Noa tillräckligt mycket, då kommer mamma att fortsätta leva.
En otroligt viktig bok som är ett perfekt underlag för att diskutera döden, sorg och förlust. Samtidigt får vi se fantastiskt starka vänskapsband, kärlek, stöttande föräldrar och en helt fenomenalt gestaltad syskonrelation.
Språket är lättläst, men samtidigt vackert och flytande=en svår konst. //Izabelle
Książka oznaczona jako dla dzieci, A mam wrażenie że ja nigdy nie byłam na nią gotowa. To jest inny wymiar smutku. Jest o największej stracie dla dziecka i o wszystkim z tym wiązanym. Nie mam słów żeby ją opisać.
Traurig, aber zugleich so wunderschön. Ich kann mich nicht erinnern, bei welchem Buch ich zuletzt geweint habe. Eines meiner absoluten Jahres-Favoriten.
Lea är 10 år, spelar fotboll och leker med Noa. När bästisen Noa säger till Lea att Leas mamma ska dö blir Lea så arg att hon måste hata Noa av hela sitt hjärta. För om hon hatar tillräckligt mycket kanske mamma blir frisk igen.
Detta var en så himla fin, varm, sorglig och kärleksfull bok om att förlora en förälder, samtidigt som livet pågår ändå. Att det ända in i döden faktiskt kan vara fint och roligt även om hjärtat håller på att gå i tusen bitar.
Och som vanligt är det av barn- och ungdomsböckerna jag gråter av.
Åh jisses! Jag visste att det skulle vara en sorglig läsning men inte böla på jobbet sorglig! Så fint skriven om kanske det svåraste, att ha en dödssjuk förälder och hantera vägen mot en oundviklig förlust. Vardagsliv och runtomkring blandas med kärleken - den oändliga kärleken mellan mamma och barn. Så fin. Men ha en näsduk redo!
Książka rozbudziła we mnie wiele emocji, które towarzyszyły mi samemu 12 lat temu kiedy dowiedziałem się, że mój tata również umrze na raka… też nie nawidziłem świata, również chciałem się odizolować od wszystkich.. ale to jest piękna książka, która pozwoli każdemu z nas zrozumieć, że warto dać sobie pomóc oraz że każda sekunda z osobą, którą kochasz jest na wagę złota.
Det här är en bok som jag önskar att jag hade läst när jag var liten och funderade över döden. Trots att jag inte förlorade någon närstående vid en ung ålder så var jag ändå ganska arg på mångt och mycket så jag kan lätt sätta mig in i Leas tänk trots att den största förlusten för mig innan 12 års ålder var min hamster Stanley.
Boken är skriven för just målgruppen nio- till tolvåringar och det märks i språket som används, men jag - som ett så kallat äldre barn - tycker inte att det spelar någon roll. Det stör inte själva läsningen på något vis. Handlingen i sig är väldigt tung och Moni skriver så att man ser personerna framför sig. Lea, hennes mamma och resten av familjen känns betydligt mer levande och verkliga än i andra barnböcker jag har läst. Det gör att boken påverkar mig mer än jag hade trott. Det är inte ofta jag gråter när jag läser en bok, men här kunde jag inte låta bli. Döden är hemsk på många sätt, men det här är en hemskt bra bok som jag rekommenderar till alla åldrar. Oskar, en av mina katter på bilden är inte död, han ville bara vara med och tipsa om boken!
Tack till Natur & Kultur för det fina recensionsexemplaret!
Życie w cieniu choroby to bolesna rzeczywistość. Wyznacza ją rytm cierpienia, strachu i bezradności. A my, którzy patrzymy na chorobę bliskiej osoby, toniemy w gniewie i poczuciu niesprawiedliwości. Toniemy w morzu zaklinania rzeczywistości, próbach wsparcia i w miłości. Bo czasem zostaje już tylko miłość.
Kiedy pierwszy raz brałam do ręki książkę Moni Nilsson, byłam świadoma co mnie czeka. A jednak nie przepuszczałam, że roztrzaska nie ona na małe kawałki. Że każda przewrócona strona będzie to robić mocniej i konsekwentniej, wygrzebując z każdego zakamarka duszy boleść, wygrzebując bolesne wspomnienia i oplątując je każdą łzą. Ta niepozorna historia dla wielu może nie być niczym odkrywczym, ot, historia rodziny zmagającej się ze śmiertelna chorobą. Ale to co w niej uderza, to szczerość z jaką jest opowiedziana. Widziana oczami dziecka, które nie chce zaakceptować nieuchronności sytuacji, z jaką się mierzy. Bo czy w ogóle da się to wszystko zaakceptować? Rzadko trafiają mi się historie tak smutne, o tak trudnych tematach, a jednocześnie napisane tak ładnie, że są wręcz cudownie fantastycznie. W tej historii trudna codzienność miesza się z miłością, nieskończoną miłością, żal z rozbrzmiewającym chwilami śmiechem, a wszystko w dźwiękach serca rozpadającego się na tysiące kawałków. Jednocześnie tak perfekcyjnie ukazująca silne więzi, takie jak przyjaźń i miłość, wspierających rodziców i zupełnie fenomenalnie ukształtowaną relację rodzeństwa. To jedna z tych książek, które są niezwykle ważne, które są idealną podstawą do rozmowy o żalu, śmierci i stracie. O umiejętności żegnania się z najbardziej kochana i najważniejszą osobą w życiu, z matką. I chyba do końca nie potrafię zmierzyć się sama ze sobą, by móc jakoś sensownie wam o niej napisać. Bo we mnie samej tkwi za dużo żalu, za dużo straty, za dużo tęsknoty. Ale wiem, że mimo wylanych łez, ta książka to dla mnie swoista terapia, która zostawia spokój w sercu. I wiem, że w chwilach, gdy nie będę potrafiła sobie poradzić z tym co we mnie zostało, będę sięgać po nią wielokrotnie..
„Tyle miłości nie może umrzeć” wycisnęła ze mnie tsunami łez. Nie powiem Wam, że ta historia była dobra, była smutna, każda jej strona przesiąknięta jest cierpieniem, nie tylko chorującej matki, ale także córki, która jeszcze nie do końca rozumie zasady otaczającego świata.
Na każdej stronie doświadczamy często dziwnego i dla dorosłego czytelnika może niezrozumiałego zachowania Lei, ale to wszystko to tak naprawdę reakcja obronna dziewczynki, na nadciągająca smierć swojej ukochanej mamy.
Nadal nie mogę wyjść z podziwu, tego co autorka tutaj stworzyła. W zaledwie 160 stronach przybliżyła czytelnikowi cierpienie dziecka, związane z chorobą jednego z rodziców, a na dodatek książka nadaje się dla dziecka. Na pewno będzie ono przezywać jej lekturę, ale to nie ominie nawet dorosłego.
Opowieść o chorobie i śmierci, do której z dnia na dzień się zbliżamy. Ja nie mam słów, by opisać emocje, które mi towarzyszyły. Miałam kilka momentów, gdy naprawdę się zaśmiałam, ale często tez towarzyszył mi łzy.
Ostatni i zarazem pierwszy raz, kiedy wylałam tyle łez na jakaś książkę to była historia Jojo Moyes, czyli właściwie mój pierwszy romans „Zanim się pojawiłeś”. Te dwie książki zupełnie nie maja porównania, ale wszędzie spotykamy się z czym rozklejającymi serca, każdego czytelnika…
Przeczytajcie, przekonajcie się sami. Ogromnie się cieszę, że powstała taka książka, często dorosłym wydaje się, że dzieci nic nie rozumieją, powiedzą im, że rodzic odszedł do nieba i to sprawę załatwi, niestety nie, dzieci wiedzą i widzą więcej niż się dorosłym wydaje. A ta książka utrzymuje w przekonaniu, że wcale nie są głupie. Tak, tak wiem dzieci nie są głupie, ale często różne powieści je takimi przedstawiają.
Efter att cancergalan gått på teve vet alla. Alla utom Leah som inte fick titta. Dagen efter säger hennes bästa vän Noa ” Din mamma ska dö”. Men mamma ska ju inte dö, hon har blivit bättre förut, hon blir snart bra igen. Men mamma blir inte bättre, inte den här gången.
Så fruktansvärt fin och bra berättelse om hur det är, att som barn, leva med en förälder som ska dö. Moni skildrar de där känslorna så verklighetstroget, att man blir arg och vill slåss fast man är ledsen inombords och hur andra inte vet vad de ska säga eller göra.
Lite skratt och glädje på det och så pirrande känslor. En perfekt blandning.
Fint och sorgligt om Lea vars mamma är döende i cancer. Mitt i allt detta blir Lea dessutom ovän med sin bästa kompis Noa. Hon intalar sig att så länge hon fortsätter att hata Noa så kommer mamma att leva. Bra bok där sorgen samsas med vardagen och de tankar som kanske kan dyka upp när en förälder ska dö. Boken handlar till stor del också om vänskap. Kanske inte en bok man rekommenderar till vem som helst? Men klart läsvärd och säkert intressant för alla att läsa.