Tecknar snö

by Lina Bonde

Salivspår och snö tynger sidorna. Poeten Lina Bonde tecknar och frågetecknar i snön som fortsätter att falla över stillastående normer, minkburar och tågräls.

I denna bultande debut möter läsaren ett jag som berörs av uppväxtens österbottniska landsbygd, det snötäckta landskapet, men också av Berlin som erbjuder flera sätt att finnas till på. En forskande blick på vardagen blandas med lustfyllt sex. Bonde tänjer på språkets gränser och låter läsaren bli del av det. Kroppsliga erfarenheter uttrycks genom skiftningar i språket: bygden blir blygden och drömmer blir mardrömmer.

Tecknar snö är en visuell och oblyg poesidebut om minkar, homosexualitet och det största: att inte höra hemma någonstans men ändå kanske hitta hem. Dikterna kännetecknas av en lyhördhet för exakt tid och plats och en skärpa i det oförväntade. Tecknar snö är också ett ambivalent kärleksbrev, en ostämd serenad till hembygden.



Lina Bonde, född 1990, är genusvetare, ursprungligen från Nykarleby, numera bosatt i Berlin där hon jobbar i ett forskningsprojekt med fokus på HIV/AIDS, aktivism, hälsa och medborgarskap i Europa. Hon har även forskat om transmän och diskriminering i deras tillgång till hälsovård. Tecknar snö är hennes debut. Hennes poesi har tidigare publicerats i Denna framtid är vår, utgiven på Förlaget 2018, och i Tidskriften Astra.

Genres: Poetry

70 pages, Paperback

Published April 15, 2020

Reviews

[Mindy Svenlin · Rating 4 out of 5]

JA! All poesi är väl ordlek i viss mån, men i den här blev jag alldeles särskilt uppmärksammad och imponerad av den kreativa och nyskapande ordkonsten. Tematiskt gillade jag hur kontrasterna mellan bland annat högt och lågt samt urbant och ruralt stöttes och blöttes i den här. Jag läste denna diktsamling i ett svep (vilket inte alltid är bra med poesi) och det gjorde att jag fick en känsla för helheten och såg hur de enskilda dikterna bidrog till att skapa den. Läsvärd!

[Louise · Rating 3 out of 5]

Inomslagets tredje bok! 📚✨

[Lena]

Dedicerad till alla med traktorer
till alla queers och homos

[Elvira]

Känner att jag inte kan rate:a poesi, så jag gör inte det.

Men! Jag hänger alltså inte riktigt med. Kanske delvis för att jag saknar tålamodet att läsa i den takt man _ska_, men också för att det är så diffust att jag liksom glömt föregående sida då jag påbörjar nästa - alltså har jag svårt att bilda någon helhetsbild eller mer övergripande uppfattning av vad det är Bonde vill skildra. Det är landsbygd och Österbotten och queert och kanske främst och klyftan mellan just Österbottens minkfarmar och ett queert Berlin.

Bonde leker med sidorna och jag tycker mycket om textflödena men då raderna hoppar hänger jag inte alltid med, och det känns att det mest blir svårläst - även om det absolut kan påverka takten, och därmed bidra stilistiskt. Jag tycker liksom det är vackert rätt ofta, men samtidigt känns det mest som ord och det är väldigt mycket samma ord - b(l)ygd, honung, minkfarmar. Snö är en metafor för något och nämns titt som tätt men jag fattar inte riktigt för VAD. Så det irriterar mig mest.

Ibland gör det ont och då känner jag "Ja! Precis så". Men största delen av tiden är jag lätt förvirrad, eh. Jag är nog inte riktigt en poesiläsare, helt enkelt. Jag har ett alltför stort behov av KONTROLL och att FÖRSTÅ. Även om man ju aldrig kan förstå ett verk på samma sätt som författaren. Men ni fattar vad jag menar.

[Carola Sundqvist · Rating 4 out of 5]

En diktsamling som leker med typografin och stundtals låter sidan bli något hon tecknar på. Diktsamlingen rör sig om teman som barndom och uppväxt, identitet, genus, sexualitet och leker med ord som ”bygd” och ”blygd”. Miljöerna är tydliga, speciellt barndomsmiljön med minkfarmer, svinhus, långtradare, kyrkor, mormors blommiga kaffekoppar. Nuplanets miljö tillåts vara mer diffus, men Berlin skymtar fram. Det handlar mycket om kroppar, men själva förhållandena är också diffusa, även om det finns både du och vi i texten. Det queera ges utrymme. En avdelning i samlingen innehåller dikter med rubriken ”jag är okej”, som ett försvarstal för alla sexualiteter och minoriteter. Snön är ett ledmotiv, den rena vita men också den som avslöjat något då den smälter. Jag fascineras av de språkliga bilderna och nyskapandet, som ordet ”dåförtider”. Ett författarskap jag gärna följer.

[Victoria Lassander-Sandin · Rating 2 out of 5]

Får nog konstatera att poesi inte är något för mig. Inte på det här sättet. Men eftersom jag känner författaren sedan vi var unga så ville jag ändå läsa denna. Boken är ganska svårläst när den skrivs med så många olika radbrytningar, jag vet inte var jag ska börja och sluta. Kanske kan man diskutera om det är väsentligt att veta i en bok som denna, men för mig blir det ännu svårare att ta till mig texten. Vissa delar glimmar till och är riktigt fina och med stor igenkänning, med andra delar blir helt obegripliga. Säkert en fin bok, men som sagt, jag förstår mig för lite på poesi.

[Anna-Karin Rosvall · Rating 2 out of 5]

En eller två dikter var otroliga men resten kändes lite för pretentiöst och försök till att vara svår.

[Ellen · Rating 4 out of 5]

4,5/5