What do you think?
Rate this book
Böcker I-III: Sond; Skåneradio; Konsumentköplagen: juris lyrik
Kan man staka ut en moder som man kan en
karta? Kartans lag börjar med en linje spänt dragen ut
från jordens kärna, från en tänkt punkt i mitten, och
en punkt i moderns mitt vi får tänka.
Ida Börjels tre första böcker, Sond, Skåneradio och Konsumentköplagen: juris lyrik utgör början på ett av samtidens mest säregna poetiska författarskap. Tillsammans bildar de ett slags triad: från en fråga, över ett utrop, till en möjlig eller omöjlig fast punkt. Nu utkommer de i en länge efterfrågad samlingsvolym.
Ida Börjel, född 1975 i Lund och bosatt i Malmö, har belönats med en rad litterära priser sedan debuten med Sond, 2004. Poesiboken Ma (Albert Bonniers Förlag) nominerades till Augustpriset 2014.
karta? Kartans lag börjar med en linje spänt dragen ut
från jordens kärna, från en tänkt punkt i mitten, och
en punkt i moderns mitt vi får tänka.
Ida Börjels tre första böcker, Sond, Skåneradio och Konsumentköplagen: juris lyrik utgör början på ett av samtidens mest säregna poetiska författarskap. Tillsammans bildar de ett slags triad: från en fråga, över ett utrop, till en möjlig eller omöjlig fast punkt. Nu utkommer de i en länge efterfrågad samlingsvolym.
Ida Börjel, född 1975 i Lund och bosatt i Malmö, har belönats med en rad litterära priser sedan debuten med Sond, 2004. Poesiboken Ma (Albert Bonniers Förlag) nominerades till Augustpriset 2014.
416 pages, Paperback
First published January 14, 2020
1 person is currently reading
13 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
Read
June 16, 2020Ida Börjel - Böcker I-III: Sond | Skåneradio | Konsumentköplagen: juris lyrik, Nirstedt/Litteratur 2020.
När Ida Börjel debuterar med Sond 2004, gör hon det otidsenligt och säreget, med pondus och litterärt oberoende. Och hon inleder med avdelningen Moderkarta (nej, närheten till ”moderkaka” är naturligtvis ingen tillfällighet), ett modermord med tema från kartografins värld, där budskapet är tydligt: ”Modersrelationen är sund först när den skevar”, ”Hur långt ifrån skall man stå en mor för att hon skall verka avlägsen?”, ”(inte heller ett modersöga är oskyldigt)”. Ämnet ska även återkomma på annat håll i diktsamlingen.
Vidare, bland annat, en underhållande frågeföljetong om varför vi går i cirklar när vi går vilse, en havererad kärlekshistoria, en uppgörelse med nationella fördomar/nationalkaraktärer och ett frustrerat möte med Mästaren Ma. Den sistnämnda går naturligtvis i galant dialog med Willy Kyrklunds roman med samma namn (och på sätt och vis förebådar hennes eget kommande Magnum opus Ma, 2014). Även Gertrude Stein är närvarande i det avslutande stycket av boken.
Ett citat av Erik Beckman finns också här, men även utan detta skulle det vara svårt att inte se influenser från 60-talets konkretism, med språklig experimentlusta, lekfullhet och rackartyg. Att säga att Sven Delblancs ord om Erik Beckman som en "språkets honungsrusiga humla, tanklös, naiv och lycklig som en nyförlovad lärka i konjak" kunde överföras på Ida Börjel vore att säga för mycket, men det kan åtminstone ge en hint om den mer busiga och uppsluppna sidan av hennes lyrik. Humor är ett viktigt redskap i all stor litteratur. Men detta är för all del inget komediprojekt. Allvar och poetisk stringens saknas inte, och plötsligt kan jag sitta bergtagen av skärpa och skönhet: ”Det barn som inte lär sig falla sluter sin värld omkring sig, det drar en gräns tätt inpå huden och rör sig inte gärna”.
Skåneradio, 2006, har formen av en utprintad lokalradiosändning med inringare och önskemelodier. Lite som ett skånskt Ring P1, komplett med ofrivillig humor (här förstås avsiktlig). Här låter Börjel oss skymta ett tvärsnitt ur ett trasigt och tilltrasslat folkhemssverige (eller folkhemsskåne då) med finurlig finkänslighet och glimten i ögat. En socialantropologisk uppsats i lurig lyrikform, om ni så vill. Det är folket som talar. Och folket har åsikter om kommunfullmäktige och daghemsplatser, socialnämnden och sjukvården, motorgräsklipparföreningen och ”jag är inte rasist men”... Resultatet blir naturligtvis politiskt, och samhällskritiskt, men utan att det behöver viftas med några plakat eller skrikas några slagord.
Skiljetecken saknas helt, istället markeras pauser med mellanslag och nya monologer med stora citationstecken och nya stycken. Mellan inringarna får vi ”lyssna” på Cool Candys, Lasse Stefans och Sten och Stanley (och — vilket gläder ett gammalt countryhjärta — George Jones He Stopped Loving Her Today). Vid kritik avbryts samtalen abrupt (”> Era jävla rasis / > Christer Sjögren: Blott en dag”). Ofta är det tragikomik av hög klass. Jag kommer på mig själv att skratta högt flera gånger. Men även här bryts det av med allvar, längsta stycket/samtalet behandlar döden och här ryms även ensamhet, sorg och ömhet: ”folk sätter sig på mig som om jag var en stol”, ”Hej jag har inget på hjärtat det slår som det brukar i sin inbäddade ensamhet men du får gärna spela en låt”, ”om natten i nuläget finns det ingen ingen som kan gå in mjukledes ingen med värme”.
Sist ut, och mest omfattande, i denna drygt fyrahundrasidiga samlingsutgåva är Konsumentköplagen: juris lyrik från 2008. En smart rackare. I huvudrollerna: Lagen (och dess paragrafer), Säljaren och Köparen. Och så något tredje. En, ett, något icke sanktionerat av Lagen, tvärtom; ”I lagen inbegrips lagen om den uteslutna tredje (...) beskriven i sin frånvaro, där den ska stanna”.
Om man nu ser denna diktsamling som en kritik av kapitalismen — för det är så jag läser den — så står ju detta tredje för något som marknadskrafterna, ja själva biznissen inte kan kontrollera. Ett femte hjul i utbytet av varor och tjänster, ett Något som kan ställa sig emellan Säljaren och Köparen. Detta är naturligtvis ett hot mot ordningen. Det går inte för sig. För den som vill använda hegelianska termer är det fritt fram och varför inte en marxistisk analys i någon ambitiös avhandling? Den skulle lätt låta sig göras. Kanske finns den redan? Själv säger hon, i en intervju i konsumentmagasinet (!) Testfakta 2008, att ”jag är mer intressant för samhället som konsument än som poet. Jag beslöt mig för att titta lite närmare på mina rättigheter: på hur köpare och säljare definieras i lagen”.
Först är det mest lagen som talar: ”Man kan inte vara någon som inte säljer nåt”, ”Ett köp är existens”, ”Köparen föredrar bilden framför verkligheten”, ”Köpare ska inte ropa hej”, och sånt. Men efter hand lägger sig Köparen och Säljaren in i leken mer och mer, och snart blir det hela plötsligt komplicerat. Hur snyggt formulerar hon till exempel inte känslan av besvikelse när man äntligen har den eftertraktade varan i sin ägo: ”Hemmavid erfar köparen prylens torftighet men misstar den för sin egen”. ”The chase is better than the catch”, som Lemmy skaldade.
Den välutbildade Säljaren gör nog vad hen kan, stående ”mellan vägg och kassa”, men ju mer Köparen och den påtagligt irrationella Verkligheten tränger sig på, desto jobbigare blir det för Lagen att hålla god ton. Ibland dyker det också upp ”Vissa meddelanden” (från något högre i hierarkin? Något över Lagen?) som verkligen måste markera att a l l a ska betala: ”Den som överdoserar ska få betala” (...) Du som inte arbetar ska betala (...) Men speciellt rökare och knarkare och tjockisar måste betala”, och lite senare, med emfas (och kanske lite desperation): ”Alla som är fula ska betala. De är: rökare, feta, skadade, ensamma, olyckliga och fega”.
Med risk för att låta tjatig vill jag understryka att det bitvis, faktiskt rätt ofta, är fantastiskt rolig litteratur. Smart och högklassigt humoristisk, utan att banga för ”låga” skämt. Det märks att Börjel måste ha haft roligt när hon skrev boken. Hon leker med ord och hon leker med de olika rollerna. Det finns så mycket jag vill citera att det helt enkelt inte låter sig göras i en recension. Om Skåneradio var en lyrisk Plötsligt i Vinslöv (ja, jag skulle säga att hon ibland ligger farligt nära gränsen för lyteskomik, men dock alltid håller sig på rätt sida), så är Konsumentköplagen en pjäs av Samuel Beckett. Och likt Beckett är det — dratta på ändan eller inte — humor av det mörkare slaget, balanserande över en bottenlös avgrund. När frågor, dialoger och paragrafer framåt slutet blir alltmer filosofiska och metafysiska (jag tänker på såväl försokratiker som postmodernister) och det slutligen har passerat såväl förvirring som frustration (”Det är rätt bränsle / men fel sak som brinner”) så närmar sig allt oundvikligen vansinnet och/eller katastrofen.
I förordet — som jag hade önskat varit lite mer matnyttigt — skriver poeten Lars Raattamaa klokt att ”[p]oesin vet inte, den försöker” och tillägger att även vi försöker när vi läser. Jag tror att det är en viktig påminnelse, kanske speciellt vid läsning av en poet som Börjel. Vi serveras inga färdiga portioner här utan får så att säga arbeta fram poesin tillsammans med poeten. Eller som Börjel själv skriver i Gertrude Stein-stycket: ”Texten säger alltid ja. Läsarens nej hänger i luften”.
För debuten fick hon såväl Borås Tidnings debutantpris som Katapultpriset (för debutanter). Därefter följde Mare Kandre-priset, Kallebergsstipendiet, Sveriges Radios lyrikpris, Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris, Erik Lindegren-priset och säkert en hel hög med priser och stipendier jag inte har koll på. Och jag vill bara säga att hon är värd varenda förbannade en. Grattis! Att ha dessa tre diktsamlingar i tryggt förvar i en volym kommer visa sig bli en milstolpe i svensk lyrikhistoria. Och då har vi ändå hennes allra största mästerverk kvar: Ma. Kanske får jag anledning, ära och förtroende att skriva om också den diktsamlingen en dag.
När Ida Börjel debuterar med Sond 2004, gör hon det otidsenligt och säreget, med pondus och litterärt oberoende. Och hon inleder med avdelningen Moderkarta (nej, närheten till ”moderkaka” är naturligtvis ingen tillfällighet), ett modermord med tema från kartografins värld, där budskapet är tydligt: ”Modersrelationen är sund först när den skevar”, ”Hur långt ifrån skall man stå en mor för att hon skall verka avlägsen?”, ”(inte heller ett modersöga är oskyldigt)”. Ämnet ska även återkomma på annat håll i diktsamlingen.
Vidare, bland annat, en underhållande frågeföljetong om varför vi går i cirklar när vi går vilse, en havererad kärlekshistoria, en uppgörelse med nationella fördomar/nationalkaraktärer och ett frustrerat möte med Mästaren Ma. Den sistnämnda går naturligtvis i galant dialog med Willy Kyrklunds roman med samma namn (och på sätt och vis förebådar hennes eget kommande Magnum opus Ma, 2014). Även Gertrude Stein är närvarande i det avslutande stycket av boken.
Ett citat av Erik Beckman finns också här, men även utan detta skulle det vara svårt att inte se influenser från 60-talets konkretism, med språklig experimentlusta, lekfullhet och rackartyg. Att säga att Sven Delblancs ord om Erik Beckman som en "språkets honungsrusiga humla, tanklös, naiv och lycklig som en nyförlovad lärka i konjak" kunde överföras på Ida Börjel vore att säga för mycket, men det kan åtminstone ge en hint om den mer busiga och uppsluppna sidan av hennes lyrik. Humor är ett viktigt redskap i all stor litteratur. Men detta är för all del inget komediprojekt. Allvar och poetisk stringens saknas inte, och plötsligt kan jag sitta bergtagen av skärpa och skönhet: ”Det barn som inte lär sig falla sluter sin värld omkring sig, det drar en gräns tätt inpå huden och rör sig inte gärna”.
Skåneradio, 2006, har formen av en utprintad lokalradiosändning med inringare och önskemelodier. Lite som ett skånskt Ring P1, komplett med ofrivillig humor (här förstås avsiktlig). Här låter Börjel oss skymta ett tvärsnitt ur ett trasigt och tilltrasslat folkhemssverige (eller folkhemsskåne då) med finurlig finkänslighet och glimten i ögat. En socialantropologisk uppsats i lurig lyrikform, om ni så vill. Det är folket som talar. Och folket har åsikter om kommunfullmäktige och daghemsplatser, socialnämnden och sjukvården, motorgräsklipparföreningen och ”jag är inte rasist men”... Resultatet blir naturligtvis politiskt, och samhällskritiskt, men utan att det behöver viftas med några plakat eller skrikas några slagord.
Skiljetecken saknas helt, istället markeras pauser med mellanslag och nya monologer med stora citationstecken och nya stycken. Mellan inringarna får vi ”lyssna” på Cool Candys, Lasse Stefans och Sten och Stanley (och — vilket gläder ett gammalt countryhjärta — George Jones He Stopped Loving Her Today). Vid kritik avbryts samtalen abrupt (”> Era jävla rasis / > Christer Sjögren: Blott en dag”). Ofta är det tragikomik av hög klass. Jag kommer på mig själv att skratta högt flera gånger. Men även här bryts det av med allvar, längsta stycket/samtalet behandlar döden och här ryms även ensamhet, sorg och ömhet: ”folk sätter sig på mig som om jag var en stol”, ”Hej jag har inget på hjärtat det slår som det brukar i sin inbäddade ensamhet men du får gärna spela en låt”, ”om natten i nuläget finns det ingen ingen som kan gå in mjukledes ingen med värme”.
Sist ut, och mest omfattande, i denna drygt fyrahundrasidiga samlingsutgåva är Konsumentköplagen: juris lyrik från 2008. En smart rackare. I huvudrollerna: Lagen (och dess paragrafer), Säljaren och Köparen. Och så något tredje. En, ett, något icke sanktionerat av Lagen, tvärtom; ”I lagen inbegrips lagen om den uteslutna tredje (...) beskriven i sin frånvaro, där den ska stanna”.
Om man nu ser denna diktsamling som en kritik av kapitalismen — för det är så jag läser den — så står ju detta tredje för något som marknadskrafterna, ja själva biznissen inte kan kontrollera. Ett femte hjul i utbytet av varor och tjänster, ett Något som kan ställa sig emellan Säljaren och Köparen. Detta är naturligtvis ett hot mot ordningen. Det går inte för sig. För den som vill använda hegelianska termer är det fritt fram och varför inte en marxistisk analys i någon ambitiös avhandling? Den skulle lätt låta sig göras. Kanske finns den redan? Själv säger hon, i en intervju i konsumentmagasinet (!) Testfakta 2008, att ”jag är mer intressant för samhället som konsument än som poet. Jag beslöt mig för att titta lite närmare på mina rättigheter: på hur köpare och säljare definieras i lagen”.
Först är det mest lagen som talar: ”Man kan inte vara någon som inte säljer nåt”, ”Ett köp är existens”, ”Köparen föredrar bilden framför verkligheten”, ”Köpare ska inte ropa hej”, och sånt. Men efter hand lägger sig Köparen och Säljaren in i leken mer och mer, och snart blir det hela plötsligt komplicerat. Hur snyggt formulerar hon till exempel inte känslan av besvikelse när man äntligen har den eftertraktade varan i sin ägo: ”Hemmavid erfar köparen prylens torftighet men misstar den för sin egen”. ”The chase is better than the catch”, som Lemmy skaldade.
Den välutbildade Säljaren gör nog vad hen kan, stående ”mellan vägg och kassa”, men ju mer Köparen och den påtagligt irrationella Verkligheten tränger sig på, desto jobbigare blir det för Lagen att hålla god ton. Ibland dyker det också upp ”Vissa meddelanden” (från något högre i hierarkin? Något över Lagen?) som verkligen måste markera att a l l a ska betala: ”Den som överdoserar ska få betala” (...) Du som inte arbetar ska betala (...) Men speciellt rökare och knarkare och tjockisar måste betala”, och lite senare, med emfas (och kanske lite desperation): ”Alla som är fula ska betala. De är: rökare, feta, skadade, ensamma, olyckliga och fega”.
Med risk för att låta tjatig vill jag understryka att det bitvis, faktiskt rätt ofta, är fantastiskt rolig litteratur. Smart och högklassigt humoristisk, utan att banga för ”låga” skämt. Det märks att Börjel måste ha haft roligt när hon skrev boken. Hon leker med ord och hon leker med de olika rollerna. Det finns så mycket jag vill citera att det helt enkelt inte låter sig göras i en recension. Om Skåneradio var en lyrisk Plötsligt i Vinslöv (ja, jag skulle säga att hon ibland ligger farligt nära gränsen för lyteskomik, men dock alltid håller sig på rätt sida), så är Konsumentköplagen en pjäs av Samuel Beckett. Och likt Beckett är det — dratta på ändan eller inte — humor av det mörkare slaget, balanserande över en bottenlös avgrund. När frågor, dialoger och paragrafer framåt slutet blir alltmer filosofiska och metafysiska (jag tänker på såväl försokratiker som postmodernister) och det slutligen har passerat såväl förvirring som frustration (”Det är rätt bränsle / men fel sak som brinner”) så närmar sig allt oundvikligen vansinnet och/eller katastrofen.
I förordet — som jag hade önskat varit lite mer matnyttigt — skriver poeten Lars Raattamaa klokt att ”[p]oesin vet inte, den försöker” och tillägger att även vi försöker när vi läser. Jag tror att det är en viktig påminnelse, kanske speciellt vid läsning av en poet som Börjel. Vi serveras inga färdiga portioner här utan får så att säga arbeta fram poesin tillsammans med poeten. Eller som Börjel själv skriver i Gertrude Stein-stycket: ”Texten säger alltid ja. Läsarens nej hänger i luften”.
För debuten fick hon såväl Borås Tidnings debutantpris som Katapultpriset (för debutanter). Därefter följde Mare Kandre-priset, Kallebergsstipendiet, Sveriges Radios lyrikpris, Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris, Erik Lindegren-priset och säkert en hel hög med priser och stipendier jag inte har koll på. Och jag vill bara säga att hon är värd varenda förbannade en. Grattis! Att ha dessa tre diktsamlingar i tryggt förvar i en volym kommer visa sig bli en milstolpe i svensk lyrikhistoria. Och då har vi ändå hennes allra största mästerverk kvar: Ma. Kanske får jag anledning, ära och förtroende att skriva om också den diktsamlingen en dag.
Displaying 1 of 1 review