3.5:
Den något lökiga undertiteln “En mörk förortssaga” gjorde att jag gick in i den här boken med låga förväntningar – jag tänkte mig mörk nordisk deckare med övernaturliga inslag med en tuff, trasig, icke-tjejig tjej som huvudkaraktär. Till en början var allt ungefär som jag förväntade mig: den tuffa trasiga icke-tjejiga huvudkaraktären Sara blir värvad till en mystisk organisation som specialiserar sig på försvinnanden av övernaturlig karaktär, och får snabbt sitt första fall.
Jag hade inte förväntat mig det som kom sen: fotbollsälskande nornor, schlagersjungande maror och en huvudkaraktär som visade sig ha humor och empati. Lisa Förares finurliga formuleringar och roliga detaljer gör att världen, fylld med väsen från folktron och vägar in i en annan värld, känns trovärdig. Försvinnandet som är bokens huvudhistoria var hyfsat engagerande och spännande, men min stora behållning med boken är sidohistorierna; de kapitel som berättas ur andra personer och varelsers perspektiv. Kul att bli positivt överraskad!