Sara Nilsson kan läsa tankar och är överkänslig för lukter något hon mest ser som besvärligt.
Sedan hennes syster Gabriella försvann spårlöst för två år sedan lever hon hårt och struntar i det mesta. När den gåtfulla Louise från organisationen Probonum kontaktar henne, börjar Sara ana att Gabriella inte gav sig av frivilligt. Louise utlovar information om Gabriellas försvinnande på villkoret att Sara ansluter sig till Probonum som pejlare.
När tre flickor i tioårsåldern rapporteras saknade i Fruängen blir det Saras uppgift att utreda fallet. För att få veta mer om sin syster och hitta flickorna måste Sara släppa taget om verkligheten och söka svaren i skuggorna.
I Lisa Förares debutroman Varken kolliderar mytiska väsen med vanligt villaliv. Resultatet är fantasieggande och andlöst spännande. Lisa Förares personliga och målande språk får blomstra i en oförutsägbar mörk förortssaga.
Varken är första delen i Långsjö-trilogin, som utspelar sig i området runt Långsjön i Älvsjö.
3.5: Den något lökiga undertiteln “En mörk förortssaga” gjorde att jag gick in i den här boken med låga förväntningar – jag tänkte mig mörk nordisk deckare med övernaturliga inslag med en tuff, trasig, icke-tjejig tjej som huvudkaraktär. Till en början var allt ungefär som jag förväntade mig: den tuffa trasiga icke-tjejiga huvudkaraktären Sara blir värvad till en mystisk organisation som specialiserar sig på försvinnanden av övernaturlig karaktär, och får snabbt sitt första fall.
Jag hade inte förväntat mig det som kom sen: fotbollsälskande nornor, schlagersjungande maror och en huvudkaraktär som visade sig ha humor och empati. Lisa Förares finurliga formuleringar och roliga detaljer gör att världen, fylld med väsen från folktron och vägar in i en annan värld, känns trovärdig. Försvinnandet som är bokens huvudhistoria var hyfsat engagerande och spännande, men min stora behållning med boken är sidohistorierna; de kapitel som berättas ur andra personer och varelsers perspektiv. Kul att bli positivt överraskad!
Jag har alltid gillat Lisa Förare Winblads texter. Hon uttrycker sig så mustigt och finurligt. Så även här. Det är lite kul att hennes kunskaper om mat lyser igenom även i en roman.
Trevligt med en fantasy i nutida Sverige. Kan bara rekommendera den.
Varken är en mörk blandning av vår värld och mytologins där spänningen skapar ett underbart obehag och en stämning jag inte ville släppa. Förares värld är unik, kreativ och beroendeframkallande.
I am sorry but DONT waste your time reading this. Listen here, the writer has talent. She is a master with words and sentences. She is writing articles for a Swedish food network and that is clear because she can use words like a ballet dancer can spin. However....this books is boring, pointless, weird and has no meaning. I finished it bc i think it was worth it but it is just a mess. No thrills, no excitement no nothing. The idea was good but not the telling.
Visst, Varken är en lite spretig urban fantasy, men jag charmas ändå totalt av inslagen av folktro och mytologi och hur de kombineras med till synes odramatiskt förortsliv. Det märks att Lisa Förare har haft roligt när hon skrivit denna första del i serien och jag blir nyfiken på de kommande delarna.
Har svårt att veta hur jag ska ratea denna bok. Den har potential och vissa passager i boken är välskrivna och spännande. Men mycket i boken tilltalar inte mig och den faller ibland ganska platt. En inte alltför underhållande läsning tyvärr.
Stilen, språken och berättarglädjen golvade mig i starten. Älskar porträttet som utmejslar en trovärdig Sara. Historien håller dessutom hela vägen och jag kommer att läsa nästa bok i trilogin.
Sen älskar jag inte lika mycket greppet med att berätta i brevform och kan tycka att en bit av backstoryn kunde ha väntat till nästa bok.
Som söderortsbo charmas jag sönder av hur tätt historien knyts till geografin. Magnifikt.
Fantasy i förorten av Förare. Det lät säkert som en god idé på förlagets papper. Eventuellt hade de rätt. Men det är helt klart ingenting för mig. Som disclaimer kan vi väl slänga in det faktum att jag inte är särskilt förtjust i fantasy-genren (i alla fall inte nutida sådan). Men jag vet ärligt talat inte om fantasy-folk köper detta heller. Det finns någon slags idé om världar och väsen... men den känns bara halvt genomförd. Att det är första delen i serien är INTE en ursäkt; det är bara lathet att inte låta böcker kunna stå för sig själva (hörde du det Boije af Gennäs, nu när vi är inne på namnkunnig svenskor som får för sig att skriva mystiska serier...?). Att Förare är skribent märks förvisso, och här och var anar jag en personlig ton i språkhanteringen - men bara här och var och aldrig tillräckligt för att den beståndsdelen ska bära boken. Dessutom är den alldeles för lång. Mitt helt otränade redaktörsöga ser hela sidor som kan strykas, genom hela romanen. Och då är den som sagt inte ens färdigställd. Nä, sorry för gnäll. Jag gillar inte fantasy, ens om (eller pga?) att den utspelar sig i Älvsjö.
Jag är väldigt förtjust i Förares språkbehandling och läser med stor behållning det mesta hon skriver. Sekvensen i början av boken, där vår protagonist Sara hjälper en jagad man förbi tunnelbanans väktare, är perfekt. Upplägget är kittlande, fantasy i bekanta miljöer är något jag alltid suktar efter, och jag vill hemskt gärna att det ska vara bra, men boken når inte hela vägen fram. Världsbygget som innefattar gränsvärlden Varken och det ännu mer fjärran Fjärran, är lite väl skissartat. Det är svårt att få grepp om reglerna för dessa världar och de olika knytt och väsen som befolkar dem. Jag hoppas det klarnar i kommande delar, kommer definitivt att läsa nästa del.
Den fångade mig aldrig. Sällan jag säger att jag inte gillar en bok men den här förstod jag inte och tyckte mest att den va konstig. Läste inte ens färdigt den.
3.5. Very interesting concepts and world building. The writing reminds me alot of Stieg Larsson's style of writing with the "in-the-moment" and "strangely-detailed-but-relatable" portrayal of characters' actions and feelings.
The essence of Scandinavian folklore really shines through, loving Lisa's take on this - she does not hold back on portraying the eerie and gruesome lore. The story keeps you captivated and interested throughout the book. However it is a bit all over the place. For me it was mainly an issue with the vast amount and complexity of content, where the too fast pacing did not do this fantastic universe justice. I would have liked to see more specific elaborations on events and character arcs, it was especially rushed towards the end of the book. I think it leaves too many things to rely on being wrapped up in the sequel.
On that note, I am very much looking forward to the sequel.
If you are interested in urban fantasy and Scandinavian folklore I would definitely recommend you to try this out
Oerhört svår bok att sätta betyg på. Cool idé, och Förare skriver väldigt bra, men berättelsen i sig var i stora svep så spretig att jag ibland knappt fattade vad jag läste för något. Det kom perioder av jättebra delar där det var intressant och riktigt spännande, för att sedan bli lite för spretigt igen. Det brukar vara positivt att inte allt serveras för läsaren, att lite lämnas oklart för att låta en tolka själv, men här blev det nog lite väl oklart för mig faktiskt. I slutändan blir det en förbryllad trea, ändå.
Varken has an intriguing premise that combines urban fantasy and nordic noir, but the writing didn't work for me. The pacing was way too slow, and I really had an issue with Förare's refusal to use conjunctions. Förare has a distinct writing style that I suspect is very hit or miss. For me, it's a miss. Despite the hefty number of pages, Varken left me with a lot of unanswered questions. I did enjoy the setting though, and Förare did a great job with the characters. Her writing may not be for me, but her take on Långsjö definitely has potential.
En något förvirrande bok. Tidvis helt briljant, tidvis väldigt svår att förstå. Men helhetsintyget är ändå att det är en bok som kommer vara svår att glömma. Skriven av en författare med närmast oändlig fantasi.
Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Stort tack för den Lisa! Påminde en del om tidig Gaiman och delar av ”Stranger Things”. Hoppas på en fortsättning, även om det ser mörkt ut för en sådan.
Kul med övernaturliga och mytologiska saker i området där jag bodde som liten. :) Långsjön var vår badsjö. Och jag hade en kompis som bodde på Långsjöhöjden...
Första meningen (prolog): Det har småregnat hela dagen när Bea hittar djuret på balkongen. Första meningen (kapitel 1): Lördag.